Det hade givetvis spekulerats en del kring vad som orsakade sjukdomen, men ingen hade kunnat identifiera orsaken. Alla försök att reducera dödsantalet hade varit förgäves. Semmelweis plågades av tanken på hur många mammor som dött en utdragen och smärtsam död, och han bestämde sig för att lösa mysteriet så att sjukdomen kunde förebyggas.

Kliniken hade två avdelningar, och Semmelweis konstaterade att dödligheten på den ena avdelningen var betydligt högre än på den andra. Kvinnorna förlöstes av läkarstudenter på den ena avdelningen och av dem som studerade till barnmorskor på den andra. Det var den enda skillnaden. Så varför var antalet dödsfall så olika? I sökandet efter svaret uteslöt Semmelweis den ena orsaken efter den andra, men boven i dramat höll sig väl gömd.

Men 1847 snubblade han över en viktig ledtråd när hans vän och kollega Jakob Kolletschka dog av en blodförgiftning efter att ha fått ett sår medan han utförde en obduktion. När Semmelweis läste rapporten för obduktionen av Kolletschka, konstaterade han att Kolletschka vid sin död hade haft liknande symtom som de som dog i barnsängsfeber. Det fick Semmelweis att tänka till. Kunde det vara  så att giftiga likpartiklar infekterade de gravida patienterna och orsakade sjukdomen? Det var inte ovanligt att läkare och läkarstudenter gick direkt från obduktion till förlossningsbord. Hade de burit med sig smittan som skördat så många liv? Det skulle i så fall förklara varför dödligheten på den andra avdelningen var lägre, eftersom barnmorskestudenterna inte utförde obduktioner.

Semmelweis införde omedelbart stränga rutiner för handhygien, vilket innebar att personalen var tvungen att tvätta händerna i klorkalkslösning före undersökningarna. Resultatet var häpnadsväckande: dödligheten sjönk från 18,27 procent i april till 0,19 procent innan året var slut.

Men det var inte alla som hyllade Semmelweis framgångar. Resultaten gick stick i stäv med de teorier som hans överordnade professor hade. Professorn tyckte dessutom att Semmelweis envisa personlighet var högst provocerande. Semmelweis blev till slut avskedad och återvände till Ungern. Väl tillbaka i sitt hemland blev han chef för en förlossningsklinik vid ett sjukhus i Pest (Budapest), och där sänkte hans vårdrutiner dödligheten till under 1 procent.

År 1861 publicerade Semmelweis sitt livsverk: Die Aetiologie, der Begriff und die Prophylaxis des Kindbettfiebers (”Etiologi, symtom och profylax för barnsängsfeber”). Tyvärr dröjde det flera år innan man tog hans rön och metoder på allvar. Under de åren släcktes många liv som hade kunnat räddas.

Men med tiden har Semmelweis fått anseende som en riktig pionjär inom den antiseptiska vården. Han gjorde gällande att mikroskopiskt små partiklar kan ge upphov till sjukdomar. Och hans arbete har kallats det enskilt viktigaste bidraget till vår tids medicinska mikrobiologi. I det här sammanhanget är det intressant att Moses lag i Bibeln redan 3 000 år tidigare innehöll instruktioner om hur man skulle hantera lik.