Aristoteles skrev om astronomi, biologi, etik, juridik, konst, logik, magnetism, mekanik, metafysik, nöjen, poesi, politik, psykologi, retorik och språk. Han skrev även om själen, som han trodde var dödlig. Han är dock mest känd för det han gjorde inom biologins och logikens område.

De forntida grekernas sätt att beskriva världen vilade tungt på observation, deduktion och logiskt tänkande. De menade att man utifrån sina observationer kunde spåra de bakomliggande faktorerna och på så sätt dra rätt slutsatser.

Den metoden hjälpte grekerna att komma fram till flera korrekta slutsatser. De förstod till exempel att det finns en grundläggande ordning i universum. Men de kunde inte observera mer än de kunde iaktta med blotta ögat, och det skapade stora problem. Många begåvade män, inklusive Aristoteles, hamnade därför på villovägar och trodde bland annat att alla planeter och stjärnor kretsade kring jorden. Det här var en självklar sanning. I boken The Closing of the Western Mind sägs det: ”Grekernas  världsbild med jorden som universums mitt tycktes bekräftas av både logiskt tänkande och observationer.”

Denna felaktiga slutsats hade förmodligen inte varit till någon större skada ifall den hade stannat i ett strikt vetenskapligt forum. Men det gjorde den inte.

I det medeltida, ”kristna” Europa var Aristoteles läror allmänt accepterade. Romersk-katolska teologer, i synnerhet Thomas av Aquino (ca 1224–1274), införlivade Aristoteles tankar i sin teologi. Aristoteles föreställning om en orörlig jord i universums mitt blev därför katolsk dogm. Den här läran fick även fäste hos protestantiska ledare, däribland Jean Calvin och Martin Luther, som påstod att den var en biblisk lära. (Se rutan ” De läste in för mycket i Bibeln”.)

”I en del sammanhang var det i stort sett omöjligt att skilja på Aristoteles läror och den katolska kyrkans läror”, skrev författaren Charles Freeman. Det har därför sagts att Thomas av Aquino ”döpte” Aristoteles in i den katolska tron. Men Freeman konstaterade att det snarare var ”Thomas av Aquino som konverterade till aristotelismen”, och med honom hela katolska kyrkan. Det här ställde minst sagt till problem för den italienske astronomen och matematikern Galileo Galilei. Han dristade sig till att presentera observationer som bevisade att jorden roterar kring solen, men fick inställa sig hos inkvisitionen och tvingades ta tillbaka sitt uttalande. * Aristoteles själv menade att vetenskapen ständigt går framåt och kan ifrågasättas. Ironiskt nog tog kyrkorna inte efter hans inställning i den frågan.