Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Efterlikna Jehova – en Gud som ger uppmuntran

Efterlikna Jehova – en Gud som ger uppmuntran

”Den innerliga barmhärtighetens Far ... uppmuntrar oss i alla våra prövningar.” (2 KOR. 1:3, 4, NW 2013, noten)

SÅNGER: 7, 3

1. Vilken uppmuntran gav Jehova efter upproret i Eden?

JEHOVA är verkligen en Gud som ger uppmuntran, något som han har visat gång på gång sedan de första människorna började synda och blev ofullkomliga. Direkt efter upproret i Eden uttalade han en profetia som finns nedtecknad i 1 Moseboken 3:15. När Adams framtida avkomlingar förstod den skulle det ge dem hopp och uppmuntran: Satan djävulen, ”den ursprunglige ormen”, skulle krossas, och alla hans gärningar skulle få ett slut. (Upp. 12:9; 1 Joh. 3:8)

JEHOVA UPPMUNTRADE SINA TJÄNARE I FORNA TIDER

2. Hur uppmuntrade Jehova Noa?

2 Tänk på hur Jehova uppmuntrade sin tjänare Noa. Han levde i en tid när människor var våldsamma och omoraliska och när bara han själv och hans familj tjänade Jehova. Han kunde lätt ha tappat modet. (1 Mos. 6:4, 5, 11; Jud. 6) Men Jehova gav Noa den kraft och uppmuntran han behövde för att fortsätta hålla ut. (1 Mos. 6:9) Jehova berättade att han tänkte utplåna den onda världen och förklarade vad Noa behövde göra för att rädda sig själv och sin familj. (1 Mos. 6:13–18) Noa fick verkligen uppleva att Jehova är en Gud som ger uppmuntran.

3. Hur uppmuntrade Jehova Josua? (Se den inledande bilden.)

3 Josua fick det skrämmande uppdraget att leda Guds folk in i det utlovade landet. För att göra det var de tvungna att besegra mäktiga arméer och driva bort folken som bodde där. Det är inte konstigt om Josua kände sig rädd och orolig. Jehova förstod det, och därför uppmanade han Mose: ”Ge Josua uppdraget och inge honom mod och styrk honom, för det är han som skall gå över framför detta folk och det är han som skall låta dem ta i arv det land som du kommer att se.” (5 Mos. 3:28) Men Josua fick även uppmuntran direkt från Jehova. Han sa: ”Jag har ju befallt dig: Var modig och stark. Bli inte uppskakad och var inte förfärad, ty Jehova, din Gud, är med dig överallt där du går.” (Jos. 1:1, 9) Vad skönt det måste ha varit för Josua att få höra detta!

4, 5. a) Vilken uppmuntran gav Jehova sitt folk i forna tider? b) Hur uppmuntrade Jehova Jesus?

4 Jehova gav inte bara enskilda individer uppmuntran, utan också hela sitt folk. Han visste till exempel att judarna skulle behöva tröst när de hölls fångna i Babylon, så därför gav han dem en uppmuntrande profetia: ”Var inte rädd, ty jag är med dig. Se dig inte spänt omkring, ty jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig. Jag skall verkligen hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.” (Jes. 41:10) De första kristna hade samma försäkran, och det har vi i dag också. (Läs 2 Korinthierna 1:3, 4.)

5 Jehova uppmuntrade även sin son, Jesus. När Jesus blev döpt hörde han en röst från himlen som sa: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matt. 3:17) De orden måste verkligen ha styrkt Jesus under hela hans tjänst på jorden.

JESUS GAV UPPMUNTRAN

6. Vilken uppmuntran ger liknelsen om talenterna?

6 Jesus följde sin Fars exempel. I profetian om avslutningen på den här världsordningen hittar vi liknelsen om talenterna. I den berömde herren var och en av de trogna slavarna: ”Bra gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.” (Matt. 25:21, 23) Det här är verkligen motiverande ord som ger ny kraft i tjänsten för Jehova!

7. Hur uppmuntrade Jesus sina apostlar och i synnerhet Petrus?

7 Apostlarna diskuterade ofta vem av dem som var störst, men ändå tappade Jesus aldrig tålamodet. Han uppmuntrade dem att vara ödmjuka och att göra saker för andra, i stället för att kräva saker av andra. (Luk. 22:24–26) Gång på gång gjorde Petrus misstag som gjorde Jesus besviken. (Matt. 16:21–23; 26:31–35, 75) Men Jesus förkastade honom inte. I stället uppmuntrade han Petrus och gav honom till och med uppgiften att styrka andra. (Joh. 21:16)

UPPMUNTRAN PÅ BIBELNS TID

8. Hur uppmuntrade Hiskia befälen och folket?

8 När Jesus var på jorden var han ett enastående exempel på att ge uppmuntran. Men redan innan Jehovas tjänare hade Jesus exempel att följa förstod de hur viktigt det var att vara uppmuntrande. Ta till exempel Hiskia. När assyrierna hotade att anfalla Jerusalem samlade han befälen och folket och uppmuntrade dem, och tack vare detta fick folket nytt mod. (Läs 2 Krönikeboken 32:6–8.)

9. Vad lär vi oss om uppmuntran i bibelboken Job?

9 Vi kan också lära oss mycket av Job i det här sammanhanget. Han behövde själv tröst och uppmuntran, men ändå lärde han sina ”tröttsamma tröstare” hur man uppmuntrar. Han sa att om rollerna hade varit ombytta skulle han ha styrkt dem med sina ord, och det skulle ha gett dem lindring. (Job 16:1–5) Men Job fick uppmuntran till slut – av Elihu och Jehova själv. (Job 33:24, 25; 36:1, 11; 42:7, 10)

10, 11. a) Varför behövde Jeftas dotter uppmuntran? b) Vilka påminner om henne i dag?

10 En annan person som behövde uppmuntran var Jeftas dotter. Innan Jefta skulle strida mot ammoniterna gav han ett löfte åt Jehova: Om Jehova gav honom segern skulle den första person som kom ut för att möta honom efter striden få tjäna vid tälthelgedomen resten av sitt liv. Israel vann striden, och den första som kom ut för att möta Jefta var hans dotter, hans enda barn. Jefta blev helt förkrossad. Men han höll sitt löfte och skickade sin dotter till tälthelgedomen, och där tjänade hon ända fram till sin död. (Dom. 11:30–35)

11 Även om detta kändes svårt för Jefta, så måste det ha varit ännu värre för hans dotter. Ändå var hon villig att göra det som hennes far hade lovat. (Dom. 11:36, 37) Detta innebar att hon aldrig skulle få gifta sig eller skaffa barn och att släkten skulle dö ut. Om någon behövde stöd och uppmuntran så var det hon! Bibeln berättar att det blev tradition i Israel: ”År efter år gick Israels döttrar ut för att lovorda gileaditen Jeftas dotter, fyra dagar om året.” (Dom. 11:39, 40) Jeftas dotter får oss att tänka på många i vår tid som väljer att inte gifta sig för att kunna göra mer i tjänsten för Jehova. De förtjänar verkligen beröm och uppmuntran! (1 Kor. 7:32–35)

APOSTLARNA UPPMUNTRADE SINA MEDKRISTNA

12, 13. Hur styrkte Petrus sina bröder och systrar?

12 Kvällen före sin död sa Jesus till aposteln Petrus: ”Simon, Simon, se, Satan har utkrävt er för att sålla er som vete. Men jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte skall tryta; och du, när du en gång har vänt tillbaka: styrk dina bröder.” (Luk. 22:31, 32)

Det apostlarna skrev uppmuntrade församlingarna på den tiden, och det får samma effekt i vår tid. (Se paragraf 12–17.)

13 Petrus visade sig bli en pelare bland de första kristna. (Gal. 2:9) Han uppmuntrade sina bröder och systrar genom att visa stort mod vid pingsten och under åren därefter. Vid slutet av sin långa tjänst skrev han ett brev till dem, och han förklarar själv syftet med det: ”Jag [har] skrivit till er i få ord för att ge er uppmuntran och ett allvarligt vittnesbörd om att detta är Guds sanna oförtjänta omtanke; stå fasta i den.” (1 Petr. 5:12) Petrus inspirerade brev har styrkt kristna ända fram till i dag, och nu när vi väntar på att Jehovas löften ska uppfyllas behöver vi verkligen ta till oss Petrus uppmuntrande ord. (2 Petr. 3:13)

14, 15. Vilken uppmuntran innehåller bibelböckerna som Johannes skrev?

14 En annan pelare bland de första kristna var aposteln Johannes. Han skrev en fängslande skildring om Jesus tjänst som har uppmuntrat kristna ända fram till vår tid. Det är till exempel bara i Johannes evangelium som vi kan läsa att Jesus lärjungar skulle kännas igen på att de älskade varandra. (Läs Johannes 13:34, 35.)

15 De tre brev som Johannes skrev innehåller också värdefulla sanningar. När vi känner oss tyngda av skuldkänslor blir vi upplyfta av att läsa att Jesus lösenoffer ”renar oss från all synd”. (1 Joh. 1:7) Men tänk om vi ändå fortsätter döma oss själva? Hur känner vi då när vi läser att ”Gud är större än vårt hjärta”? Visst är det en tanke som kan göra oss rörda och tacksamma? (1 Joh. 3:20) Johannes är dessutom den ende som skriver att ”Gud är kärlek”. (1 Joh. 4:8, 16) Och i sitt andra och tredje brev berömmer han kristna som fortsätter att ”vandra i sanningen”. (2 Joh. 4; 3 Joh. 3, 4)

16, 17. Vilken uppmuntran gav Paulus de första kristna?

16 Aposteln Paulus var kanske ändå den under det första århundradet som gjorde mest för att uppmuntra sina bröder och systrar. Efter Jesus död bodde de flesta apostlar kvar i Jerusalem, där den styrande kretsen var. (Apg. 8:14; 15:2) Kristna i Judeen predikade om Kristus för människor som redan trodde att det bara fanns en Gud. Men genom den heliga anden skickades Paulus i väg för att predika för greker, romare och andra som tillbad många gudar. (Gal. 2:7–9; 1 Tim. 2:7)

17 Paulus reste kors och tvärs i nuvarande Turkiet och även i Grekland och Italien. Han predikade för icke-judarna som bodde där och bildade kristna församlingar. De nyomvända kristna blev illa behandlade av sina landsmän och behövde uppmuntran. (1 Thess. 2:14) Omkring år 50 v.t. skrev Paulus till den nybildade församlingen i Thessalonike: ”Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, eftersom vi ständigt har i minnet ert trogna arbete och er kärleksfulla möda och er uthållighet.” (1 Thess. 1:2, 3) Han uppmanade dem också att uppmuntra varandra och sa: ”Fortsätt därför med att trösta varandra och bygga upp varandra.” (1 Thess. 5:11)

UPPMUNTRAN FRÅN DEN STYRANDE KRETSEN

18. Vilken uppmuntran fick Filippus av den styrande kretsen under det första århundradet?

18 Den styrande kretsen under det första århundradet gav uppmuntran åt alla kristna, däribland dem som tog ledningen. När Filippus förkunnade om Kristus för samarierna fick han den styrande kretsens fulla stöd. De skickade två av sina medlemmar, Petrus och Johannes, för att be för de nya kristna så att de skulle få helig ande. (Apg. 8:5, 14–17) Filippus och de nya bröderna och systrarna måste verkligen ha blivit uppmuntrade av att känna den styrande kretsens stöd.

19. Vilka känslor väckte brevet från den styrande kretsen?

19 En tid senare behövde den styrande kretsen fatta ett viktigt beslut. Behövde icke-judar som blev kristna omskäras? Det hade varit ett krav för judarna enligt Moses lag. (Apg. 15:1, 2) Den styrande kretsen bad om helig ande och undersökte Skrifterna, och sedan kom de fram till att omskärelsen inte var ett krav för de kristna. De skrev ett brev som förklarade deras beslut och skickade bröder som skulle överlämna det till församlingarna. Vilka känslor väckte brevet? ”Sedan de hade läst det, gladde de sig över denna uppmuntran.” (Apg. 15:27–32)

20. a) Hur har du blivit uppmuntrad av den styrande kretsen? b) Vilken fråga besvaras i nästa artikel?

20 I dag ger Jehovas vittnens styrande krets uppmuntran till oss alla, däribland till beteliter och andra i särskild heltidstjänst. Visst känner vi oss glada över det, precis som våra bröder och systrar under det första århundradet gjorde? Den styrande kretsen har även gett ut broschyren Kom tillbaka till Jehova, och den har uppmuntrat många världen över. Men är det bara ansvariga bröder som ska uppmuntra andra? Svaret på den frågan kommer i nästa artikel.