1, 2. Vad menade Jesus med det han sa i Johannes 4:35, 36?

JESUS hade vandrat längs åkrar där det förmodligen växte korn som fortfarande var grönt. (Joh. 4:3–6) Åkrarna skulle vara redo för skörd om ungefär fyra månader. Då sa Jesus något som måste ha låtit konstigt: ”Lyft blicken och se på fälten – de är vita och redo för skörd.” (Läs Johannes 4:35, 36.) Vad menade han med det?

² Jesus måste ha pratat om att samla in människor, inte korn. Tänk på vad som hade hänt strax innan det här. Jesus hade precis predikat för en samarisk kvinna, trots att judar vanligtvis undvek samarier. Hon lyssnade, och dessutom berättade hon om det hon hade lärt sig för andra samarier. Så medan Jesus pratade om att fälten var ”vita och redo för skörd” var många av dem på väg till honom för att få veta mer. (Joh. 4:9, 39–42) I ett bibliskt uppslagsverk står det: ”Entusiasmen hos de här människorna ... visar att de var som korn redo att skördas.” (The Expositor’s Bible Commentary)

3. Hur påverkas din tjänst av att du har samma syn på människor som Jesus hade?

³ Vad har du för inställning till dem som du vittnar för? Ser du dem som redo för skörd? I så fall kommer det att påverka dig på tre sätt. För det första kommer du att brinna mer för tjänsten. En skördetid är alltid begränsad, så det gäller att göra det bästa av tiden. För det andra  kommer du att bli glad när du märker att människor vill lyssna på de goda nyheterna. Det står i Bibeln att ”man gläds under skördetiden”. (Jes. 9:3) För det tredje kommer du att se alla du träffar som potentiella lärjungar och anpassa dig efter deras intressen.

4. Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

⁴ En del av Jesus efterföljare tänkte kanske att samarierna aldrig skulle kunna bli lärjungar till Jesus, men så tänkte inte han. Han såg dem som potentiella lärjungar. Vi måste ha samma inställning till människorna på vårt distrikt. Paulus är ett fantastiskt exempel för oss. På vilket sätt? I den här artikeln ska vi se att han 1) tog reda på vad andra trodde på, 2) försökte förstå vad de var intresserade av och 3) såg dem som potentiella lärjungar.

5. Varför kunde Paulus förstå hur judarna tänkte?

⁵ Paulus vittnade ofta för judar i synagogor. Han gick till exempel till synagogan i Thessalonike under tre sabbater och resonerade med judarna om Skrifterna. (Apg. 17:1, 2) Paulus måste ha känt sig trygg i synagogan eftersom han själv var jude. (Apg. 26:4, 5) Han förstod hur judarna tänkte, så han hade inga problem att vittna för dem. (Fil. 3:4, 5)

6. Vad var skillnaden mellan dem som höll till på torget och dem som var i synagogan?

⁶ Paulus var tvungen att fly från både Thessalonike och Berea och kom till slut till Aten. Där började han ”resonera med judarna och de andra som tillbad Gud i synagogan”. (Apg. 17:17) Men han vittnade också på torget, och där kunde han träffa folk som hade en helt annan bakgrund. Där vittnade han för både filosofer och andra icke-judar som tyckte att han kom med nya läror. De sa: ”Du tar upp sådant som vi aldrig har hört förut.” (Apg. 17:18–20)

7. Hur anpassade Paulus sitt sätt att vittna enligt Apostlagärningarna 17:22, 23?

⁷ Läs Apostlagärningarna 17:22, 23. Paulus lade inte fram budskapet på samma sätt för icke-judarna i Aten som för judarna. Han funderade säkert på vad icke-judarna i Aten trodde på. Han lade märke till vad som fanns i omgivningen och vilka religiösa seder de hade. Sedan försökte han hitta gemensamma  nämnare mellan deras trosuppfattningar och det som står i Skrifterna. ”Han var en kristen jude, så han insåg att hedniska greker inte tillbad den Gud som judar och kristna ansåg vara den sanne”, säger en bibelkommentator. ”Men han försökte visa att den Gud han vittnade om i själva verket inte var helt okänd för atenarna.” Paulus var alltså villig att anpassa sig. Han sa att han hade ett budskap från ”en okänd Gud” som de tillbad ”utan att känna till”. Så även om icke-judarna inte kände till Skrifterna, drog Paulus inte slutsatsen att de aldrig skulle kunna bli kristna. Han såg det i stället som att de var redo för skörd och anpassade sitt sätt att vittna för dem.

8. a) Hur kan du lista ut vad människor på ditt distrikt tror på? b) Vad kan du svara om någon säger att de har sin egen tro?

⁸ Var uppmärksam, precis som Paulus var. Försök lägga märke till sådant som visar vad människor på ditt distrikt tror på. Får du reda på något genom att titta på deras hem eller bil? Avslöjar deras namn, klädsel, stil eller ordval vilken religion de tillhör? En del kanske säger rakt ut att de har sin egen tro. En specialpionjär som heter Flutura berättar hur hon hanterar den situationen. Hon brukar svara: ”Jag är inte här för att försöka få dig att ändra dig, utan för att prata om ...”

9. Vad kan du ha gemensamt med en religiös person?

⁹ Vad kan du ta upp med en religiös person? Försök hitta en gemensam nämnare. Han kanske tror att det bara finns en Gud, han kanske tror att Jesus är mänsklighetens frälsare eller så tror han att ondskan snart kommer att försvinna. Utgå från de trosuppfattningar ni har gemensamt och lägg fram Bibelns budskap på ett sätt som tilltalar honom.

10. Vad ska vi försöka göra, och varför?

¹⁰ Tänk på att folk inte nödvändigtvis tror på allt som deras religion lär ut. Så även om du vet vilken religion en person har, är det bra att försöka ta reda på vad han egentligen tror. David, som är specialpionjär i Australien, säger: ”Nu för tiden blandar många in filosofi i sina trosuppfattningar.” Donalta i Albanien säger: ”Många säger att de tillhör en religion, men sedan kan det krypa fram att de inte ens tror på Gud.” Och en missionärsbroder i Argentina säger att en del påstår att de tror på treenigheten, men de kanske inte alls tror att Fadern, Sonen  och den heliga anden är ett. ”När man vet det är det mycket lättare att hitta en gemensam nämnare”, säger han. Så försök ta reda på vad folk verkligen tror på. Då kan du, precis som Paulus, bli ”allt för alla slags människor”. (1 Kor. 9:19–23)

11. Hur anpassade sig Paulus när han vittnade för folk i Lystra enligt Apostlagärningarna 14:14–17?

¹¹ Läs Apostlagärningarna 14:14–17. Paulus förstod vad de han pratade med var intresserade av och anpassade sig efter dem. Folket han pratade med i Lystra visste till exempel lite eller inget alls om Skrifterna. Så Paulus använde argument som de kunde ta till sig av. Han pratade om goda skördar och att njuta av livet. Han använde också exempel och ord som de lätt kunde förstå.

12. Hur kan du få reda på vad någon är intresserad av och anpassa dig efter det?

¹² Försök lista ut vad människor på ditt distrikt är intresserade av, och anpassa din inledning. Hur kan du få reda på vad en person är intresserad av? Än en gång är det viktigt att vara uppmärksam. Han kanske håller på i trädgården, sitter och läser, mekar med bilen eller gör något annat. Du kanske kan få i gång ett samtal genom att prata om det han håller på med. (Joh. 4:7) Till och med kläderna kan säga något om den du träffar. De kan visa vilket land han kommer ifrån, vad han jobbar med eller vilket lag han håller på. ”Jag började prata med en 19-årig kille som hade en T-shirt med en känd sångare på”, berättar en broder som heter Gustavo. ”Jag kommenterade T-shirten, och han berättade varför han gillade den sångaren. Det samtalet ledde till ett bibelstudium, och nu är han en av våra bröder.”

13. Hur kan du berätta om våra bibelkurser på ett sätt som väcker intresse?

¹³ När du erbjuder en bibelkurs är det viktigt att den du pratar med tycker att  det låter tilltalande och förstår vad han eller hon kan få ut av den. (Joh. 4:13–15) En syster som heter Poppy blev inbjuden hos en kvinna i tjänsten. Hon såg att det hängde ett diplom på väggen som visade att kvinnan var universitetslärare och hade doktorerat inom utbildningsvetenskap. Då berättade hon att vi också utbildar människor och har bibelkurser och möten. Kvinnan tackade ja till en bibelkurs, kom på mötet redan dagen efter och var med på en kretssammankomst lite senare. Ett år senare blev hon döpt. Fundera på: Vad är mina återbesök intresserade av? Kan jag berätta om våra bibelkurser på ett sätt som gör att de känns intressanta för dem?

14. Hur kan du skräddarsy ett bibelstudium?

¹⁴ Kom ihåg att förbereda dig inför varje studietillfälle, och tänk på vad den du studerar med har för bakgrund och intressen. Fundera på vilka bibelverser du vill läsa, vilka videor du vill visa och vilka liknelser du kan använda för att förklara en viss sanning. Fråga dig: ”Vad tycker den jag studerar med är intressant, och vad kommer att beröra honom eller henne?” (Ords. 16:23) En kvinna i Albanien som studerade med en pionjärsyster som heter Flora sa bestämt: ”Jag kan inte tro på uppståndelsen.” Flora gjorde ingen stor sak av det. Hon berättar: ”Jag tänkte att hon först måste lära känna den Gud som lovar att uppväcka de döda.” Så vid varje studietillfälle från och med då såg Flora till att lyfta fram Jehovas kärlek, vishet och kraft. Så småningom började den här kvinnan tro på uppståndelsen, och hon är nu ett Jehovas vittne.

15. Vilka problem fanns i Aten enligt Apostlagärningarna 17:16–18, men varför fortsatte Paulus ändå att vittna där?

¹⁵ Läs Apostlagärningarna 17:16–18. Paulus gav inte upp hoppet om människorna i Aten, även om staden var full av avgudadyrkan, sexuell omoral och filosofi. Och han slutade inte predika för dem fast de förlöjligade honom. Han blev ju själv kristen trots att han hade varit ”en hädare och en förföljare och en hänsynslös människa”. (1 Tim. 1:13) Jesus trodde ändå på Paulus och såg hans potential, och på samma sätt såg Paulus atenarnas potential. Och han gjorde helt rätt som trodde på dem. (Apg. 9:13–15; 17:34)

16, 17. Hur vet vi att alla slags människor kan bli Jesus lärjungar?

¹⁶ Under det första århundradet blev alla slags människor Jesus lärjungar. I ett brev till de kristna i den grekiska staden Korinth skrev Paulus att en del av dem hade varit kriminella eller hade levt extremt omoraliskt. Men sedan skrev han: ”Det [är] så några av er har levt. Men ni har tvättats rena.” (1 Kor. 6:9–11) Hade du trott på de människorna och sett att de hade potential att bli lärjungar?

¹⁷ Många är beredda att göra de förändringar som behövs för att bli Jesus efterföljare. En specialpionjär i Australien som heter Yukina insåg att vem som helst kan tilltalas av Bibelns budskap. Hon var hos en mäklare när hon fick syn på en ung kvinna som hade flera tatueringar och hafsiga kläder. ”Jag tvekade först”, säger Yukina, ”men sedan började jag prata med henne. Det visade sig  att hon verkligen var intresserad av Bibeln, och några av hennes tatueringar var citat från Psalmerna!” Kvinnan började studera och gå på mötena. *

18. Varför ska vi inte döma ut människor?

¹⁸ Jesus sa ju att fälten var vita och redo för skörd. Förväntade han att de flesta skulle bli hans lärjungar? Nej, så var det inte. Det var förutsagt i Skrifterna att ganska få skulle tro på honom. (Joh. 12:37, 38) Och dessutom kunde Jesus läsa hjärtan, så han visste att många inte skulle vilja höra vad han hade att säga. (Matt. 9:4) Även om han fokuserade mest på de få som var uppriktigt intresserade, så gick han ändå in för att predika för alla. Vi kan ju inte läsa hjärtan, så vi får absolut inte döma ut ett distrikt eller en person. Försök att se människors potential. Marc, som är missionär i Burkina Faso, säger så här: ”De som jag tror mest på slutar ofta studera. Men de som jag inte har så höga förväntningar på gör ofta fina framsteg. Så jag har insett att det är bäst att låta Jehovas ande vägleda oss.”

19. Vad ska vi ha för inställning till folk på våra distrikt?

¹⁹ Det kanske kan verka som att det inte är så många på distrikten som är intresserade. Men kom ihåg att Jesus sa till sina lärjungar att fälten var vita och redo för skörd. Människor kan göra förändringar och bli Jesus lärjungar. Jehova ser sådana potentiella lärjungar som ”dyrbara skatter”. (Hagg. 2:7) Om vi har samma inställning till människor som Jehova och Jesus har, så kommer vi att försöka förstå vad de har för bakgrund och intressen. Då kommer vi inte att tänka negativt om dem, utan se dem som blivande bröder och systrar.