1, 2. Vilken händelse det här året kommer att förena oss på ett unikt sätt, och varför det? (Se den inledande bilden.)

NÄR solen går ner den 31 mars 2018 kommer Jehovas vittnen och många intresserade att samlas för att högtidlighålla Herrens kvällsmåltid. Ja, flera miljoner kommer att vara med vid den här högtiden, som hålls varje år till minne av Jesus död. Det här är verkligen en unik högtid. Den förenar människor mycket mer än någon annan händelse på jorden.

² Vi förstår att Jehova och Jesus måste glädja sig väldigt mycket när de under det här dygnet, allteftersom jorden vrider sig runt sin axel, ser miljontals människor världen över komma tillsammans och vara med vid det här särskilda mötet. Bibeln förutsade att ”en stor skara, som ingen kunde räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk” skulle ropa: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:9, 10) Vid minneshögtiden blir Jehova och Jesus verkligen ärade och upphöjda för allt fantastiskt de har gjort.

3. Vilka frågor ska vi få svar på i den här artikeln?

 ³ I den här artikeln ska vi få svar på de här fyra frågorna: 1) Hur kan vi personligen förbereda oss för minneshögtiden och få nytta av den? 2) Hur kan minneshögtiden påverka enheten bland Guds folk? 3) Hur kan var och en av oss bidra till friden och enheten i församlingen? 4) Kommer vi någon gång att hålla en sista minneshögtid, och i så fall när?

4. Varför är det så viktigt för oss att vara med vid minneshögtiden?

⁴ Varför är det så viktigt att vi är med vid minneshögtiden? Våra församlingsmöten är ju en del av vår tillbedjan. Så vi förstår att Jehova och Jesus lägger märke till alla som anstränger sig för att kunna vara med vid det viktigaste mötet på hela året. Vi vill att de ska se att vi gör allt vi rimligtvis kan för att vara med då. När vi visar att mötena är viktiga för oss ger vi Jehova ännu ett skäl till att bevara våra namn i hans ”minnesbok”. Den boken kallas också ”livets bok” och innehåller namnen på alla som Jehova vill belöna med evigt liv. (Mal. 3:16; Upp. 20:15)

5. Hur kan vi granska oss själva och vår tro under tiden före minneshögtiden?

⁵ Under veckorna före minneshögtiden kan vi ta oss extra tid att be och tänka över hur starkt vårt förhållande till Jehova är. (Läs 2 Korinthierna 13:5.) Aposteln Paulus uppmanade de kristna att granska sig själva för att se om de levde ”i tron”. Hur kan vi göra det? Vi kan fråga oss: Tror jag verkligen att det enbart är den här organisationen som Jehova har valt ut för att genomföra sin vilja? Gör jag mitt bästa för att predika och undervisa om de goda nyheterna? Syns det i mitt liv att jag verkligen tror att vi lever i de sista dagarna och att slutet för Satans styre är nära? Litar jag lika mycket på Jehova och Jesus i dag som när jag överlämnade mig åt Jehova? (Matt. 24:14; 2 Tim. 3:1; Hebr. 3:14) Svaren på de här frågorna kan hjälpa oss att göra en ärlig bedömning av oss själva.

6. a) Vad måste vi göra för att få evigt liv? b) Hur förbereder sig en äldste för minneshögtiden varje år, och hur kan vi göra något liknande?

⁶ Vi kan förbereda oss genom att läsa och begrunda artiklar i vår litteratur som tar upp varför minneshögtiden är så viktig. (Läs Johannes 3:16; 17:3.) Det är bara genom att vi lär känna Jehova och tror på Jesus, hans son, som vi kan få evigt liv. Som en förberedelse för minneshögtiden skulle vi kunna välja studieprojekt som drar oss närmare dem. Det är vad en broder som varit äldste i många år har gjort. Under årens lopp har han sparat artiklar i Vakttornet som handlar om minneshögtiden och den kärlek Jehova och Jesus har visat oss. Under veckorna före minneshögtiden läser han igenom de här artiklarna och påminner sig varför den här högtiden är så betydelsefull. Då och då kompletterar han sin samling med någon ny artikel. Han läser också den särskilda bibelläsningen inför minneshögtiden och begrundar det han läser. Och han har märkt att han lär sig nya saker varje gång. Viktigast av allt är att han känner att hans kärlek till Jehova och Jesus fördjupas för varje år som går. Ett sådant studieprojekt kan hjälpa dig också att fördjupa kärleken till Jehova och Jesus. Din tacksamhet mot dem kommer att  öka och göra att du får ut ännu mer av minneshögtiden.

7. a) Vad bad Jesus om den kväll han instiftade Herrens kvällsmåltid? b) Vad visar att Jehova har besvarat Jesus bön?

⁷ Den kväll Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid bad han till Jehova att alla hans efterföljare skulle vara eniga och känna samma nära gemenskap som han och hans Far känner. (Läs Johannes 17:20, 21.) Jehova har definitivt besvarat sin älskade sons bön. Vid minneshögtiden blir det tydligare än någonsin att Jehovas vittnen är ett enat folk. Den dagen samlas miljontals människor världen över, med olika nationell och etnisk bakgrund, för att visa att de tror att Jehova sände sin son. På vissa håll är det både ovanligt och impopulärt i samhället att människor med olika etnisk bakgrund har religiösa möten tillsammans. Men i Jehovas och Jesus ögon är vår enhet verkligen något vackert!

8. Vilket budskap fick Hesekiel av Jehova?

⁸ Vi som tillhör Jehovas folk är inte det minsta förvånade över den här enheten. Jehova har faktiskt förutsagt den. Tänk på det budskap han gav profeten Hesekiel. Han sa åt honom att ta två stavar, en ”för Juda” och en ”för Josef”, och att hålla ihop dem så att de blev en enda stav. (Läs Hesekiel 37:15–17.) I ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för juli 2016 sades det: ”Genom profeten Hesekiel förutsade Jehova att israeliterna skulle få återvända till det utlovade landet och bli förenade som nation igen. De här orden var också en förutsägelse om att de som tillber Gud under de sista dagarna skulle bli förenade som ett enda folk.”

9. Hur kan vi varje år vid minneshögtiden se att Hesekiels profetia har uppfyllts?

⁹ Från och med 1919 började Jehova åter organisera och förena de smorda, som var som staven ”för Juda”. Sedan började fler och fler med det jordiska hoppet, som var som staven ”för Josef”, att ansluta sig till de smorda, och de här två grupperna blev ”en enda hjord”. (Joh. 10:16; Sak. 8:23) Jehova lovade att han skulle göra dem till en enda stav och förena dem i sin hand. (Hes. 37:19) Båda grupperna tjänar nu Jehova tillsammans under sin kung, Jesus Kristus, som i Hesekiels profetia kallas Guds ”tjänare David”. (Hes. 37:24, 25) Den unika enheten som beskrivs i Hesekiels bok blir extra tydlig varje år när de smorda och de andra fåren samlas för att minnas Jesus död. Men vad kan vi personligen göra för att bidra till harmonin och enheten bland Guds folk?

10. Hur kan vi bidra till friden och enheten bland Guds folk?

¹⁰ Hur kan vi bidra till friden och enheten bland Guds folk? För det första behöver vi utveckla ödmjukhet. När Jesus var här på jorden uppmanade han sina lärjungar att vara ödmjuka. (Matt. 23:12) Människor i världen försöker ofta framhäva sig själva. Men om vi är ödmjuka respekterar vi de bröder som har ledningen i församlingen och följer deras anvisningar. En sådan inställning är helt avgörande för friden och enheten i församlingen. Framför allt vet vi att vår ödmjukhet gläder Jehova, som ”står emot de övermodiga” men ”ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka”. (1 Petr. 5:5)

11. Vad leder det till om vi begrundar vad brödet och vinet står för?

 ¹¹ För det andra kan vi före minneshögtiden och särskilt under den kvällen tänka på vad brödet och vinet egentligen står för. (1 Kor. 11:23–25) Det osyrade brödet representerar den fullkomliga kropp som Jesus frambar som ett offer, och det röda vinet representerar hans utgjutna blod. Men vi vill inte nöja oss med att bara förstå det på ett intellektuellt plan. I Jesus lösenoffer ser vi de två största kärlekshandlingarna i historien, dels den kärlek Jehova visade genom att ge sin son för vår skull och dels den kärlek Jesus visade genom att villigt ge sitt liv för oss. När vi tänker på den enorma kärlek de har visat motiveras vi att älska dem tillbaka. Och det är vår kärlek till Jehova som förenar oss med våra bröder och systrar och stärker vår unika samhörighet.

12. Hur visar Jesus liknelse om en kung och hans slavar att Jehova förväntar att vi ska vara förlåtande?

¹² För det tredje bidrar vi till enheten när vi är snabba att förlåta andra. Vi visar då att vi är tacksamma för att vi kan få våra egna synder förlåtna genom Jesus lösenoffer. Tänk på Jesus liknelse i Matteus 18:23–34. Fråga dig: Känner jag mig motiverad att tillämpa det Jesus lärde? Har jag tålamod med mina bröder och systrar och försöker vara förstående? Förlåter jag dem som sårar mig? Vissa synder är såklart allvarligare än andra, och ibland kan det vara väldigt svårt för oss ofullkomliga människor att förlåta. Men den här liknelsen lär oss vad Jehova förväntar att vi ska göra. (Läs Matteus 18:35.) Jesus visade tydligt att Jehova inte kommer att förlåta oss om inte vi förlåter våra bröder och systrar när det finns goda skäl att göra det. Verkligen en allvarlig tanke, eller hur? Vi skyddar och bevarar vår dyrbara enhet när vi förlåter andra, precis som Jesus lärde oss att göra.

13. Vad måste vi göra för att enheten ska bevaras?

¹³ När vi är förlåtande bidrar vi till  den fridsamma andan i församlingen. Paulus uppmanade oss att göra allt vi kan för att ”bevara andens enhet” med hjälp av ”fridens sammanhållande band”. (Ef. 4:3) Så kring tiden för minneshögtiden, och särskilt den kvällen, tänk noga på hur du är mot andra. Fråga dig själv: Märks det tydligt att jag kan släppa saker snabbt om jag blir sårad? Skulle andra säga att jag bidrar till en behaglig och fridsam atmosfär? Det här är viktiga frågor som vi gör väl i att tänka igenom så här års.

14. Hur kan vi visa att vi ”har fördrag med varandra i kärlek”?

¹⁴ För det fjärde bidrar vi till enheten när vi efterliknar Jehova och visar kärlek. (1 Joh. 4:8) Vi skulle aldrig säga så här om våra bröder: ”Jag måste ju älska dem eftersom de är mina bröder, men jag måste inte gilla dem!” En sådan inställning skulle inte alls gå ihop med Paulus råd om att ha ”fördrag med varandra i kärlek”. (Ef. 4:2) Lägg märke till att han inte bara sa att vi skulle ha överseende med varandra, utan att vi skulle ha det ”i kärlek”. Det är en viss skillnad, eller hur? I våra församlingar finns alla slags människor, och Jehova har dragit dem till sig. (Joh. 6:44) Så han måste ha goda skäl att älska dem. Om alltså våra bröder och systrar är värda Guds kärlek, hur skulle vi då kunna mena att de inte förtjänar vår kärlek? Vi får inte hålla inne med den kärlek som Jehova har befallt oss att visa! (1 Joh. 4:20, 21)

15. Hur vet vi att vi en dag kommer att fira minneshögtiden för sista gången?

¹⁵ En dag kommer vi att fira minneshögtiden för sista gången. Hur vet vi det? I sitt första brev till korinthierna skrev Paulus till de smorda kristna att de genom att samlas för att minnas Jesus död ”förkunnar ... Herrens död, till dess han kommer”. (1 Kor. 11:26) När skulle Jesus ”komma”? I sin profetia om ändens tid nämnde han den stora vedermödan som snart är här och sa: ”Då skall Människosonens tecken visa sig i himlen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. Och han [Jesus] skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant.” (Matt. 24:29–31) Jesus ska samla ihop sina utvalda, och alla smorda som finns kvar på jorden får då sin himmelska belöning. Det här kommer att hända när den stora vedermödan har börjat men innan kriget vid Harmageddon har brutit ut. I det kriget kommer Jesus och alla de 144 000 att strida mot jordens kungar och besegra dem. (Upp. 17:12–14) När Jesus har ”kommit” och samlat ihop de smorda kommer vi alltså att ha firat minneshögtiden för sista gången.

16. Varför är du besluten att vara med vid minneshögtiden i år?

¹⁶ Vi vill göra allt vi kan för att vara med vid minneshögtiden den 31 mars 2018. Och vi ber att Jehova ska hjälpa oss att bidra till friden och enheten bland hans folk. (Läs Psalm 133:1.) En dag kommer vi att fira den allra sista minneshögtiden. Fram till dess vill vi visa att vi verkligen värdesätter vår fantastiska enhet i samband med minneshögtiden.