1, 2. a) Hur kände Jesus för Guds lag? b) Hur tillämpade de skriftlärda och fariséerna lagen?

JESUS älskade Moses lag. Och det förvånar oss inte, för lagen kom från den viktigaste personen i hans liv – hans Far, Jehova. I Psalm 40:8 förutsades det att Jesus skulle ha djup kärlek till Guds lag. Där står det: ”Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, och din lag är i mitt inre.” Jesus visade i både ord och handling att Guds lag var fullkomlig och nyttig och att allt som stod skrivet i den helt säkert skulle gå i uppfyllelse. (Matt. 5:17–19)

² Tänk så ledsen och besviken Jesus måste ha blivit när han såg att de skriftlärda och fariséerna tillämpade hans Fars lag på ett oresonligt sätt. De var väldigt noga med att lyda vissa detaljer i lagen. Jesus sa: ”Ni ger tionde av mynta och dill och spiskummin.” Men vad var problemet? Han fortsatte: ”[Ni] har försummat det som är viktigare i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten.” (Matt. 23:23) Till skillnad från de här självgoda fariséerna förstod Jesus andan bakom lagen och vad varje bud sa om Jehovas personlighet.

3. Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

³ Vi som kristna lever ju inte under lagförbundet. (Rom. 7:6)  Så varför tog Jehova med lagen i sitt ord, Bibeln? Det var inte för att vi skulle gå helt upp i detaljerna i lagen, utan för att vi skulle förstå och tillämpa ”det som är viktigare”, dvs. de fina principerna bakom den. Så vilka principer låg till grund för anordningen med tillflyktsstäder? I förra artikeln gick vi igenom vad dråparen behövde göra och vad vi kan lära oss av det. Men vi kan också lära oss mycket om Jehova och om hur vi kan efterlikna hans egenskaper. I den här artikeln ska vi därför få svar på tre frågor: Vad visar anordningen med tillflyktsstäder om Jehovas barmhärtighet? Vad säger den om hans syn på livet? Och hur återspeglar den hans fullkomliga rättvisa? När vi går igenom de här frågorna, fundera då på hur du kan efterlikna din himmelske Far. (Läs Efesierna 5:1.)

4, 5. a) Vad gjorde man för att tillflyktsstäderna skulle vara lättillgängliga, och varför det? b) Vad lär det oss om Jehova?

⁴ Det var lätt att ta sig till de sex tillflyktsstäderna. Jehova befallde israeliterna att städerna skulle vara jämnt fördelade på båda sidor om Jordanfloden. Varför det? Därför att man lätt och snabbt skulle kunna fly till någon av dem. (4 Mos. 35:11–14) Vägarna till de här städerna hölls i gott skick. (5 Mos. 19:3) Enligt judisk tradition satte man upp vägskyltar som hjälpte den som flydde att hitta rätt. Och tack vare tillflyktsstäderna behövde dråparen inte fly till ett annat land, där han skulle kunna frestas att tillbe falska gudar.

⁵ Tänk bara: Det var Jehova som hade befallt att mördare skulle straffas med döden. Men det var också han som såg till att den som ouppsåtligt hade dödat någon fick barmhärtighet och skydd. En bibelkommentator skrev: ”Allt gjordes så enkelt och tydligt som möjligt. Det var så Guds nåd kom till uttryck.” (Notes on the Book of Numbers, C. H. Mackintosh) Jehova är ingen känslokall domare som söker efter anledningar att straffa oss. Han är i stället ”rik på barmhärtighet”. (Ef. 2:4)

6. Hur såg fariséerna på barmhärtighet till skillnad från Jehova?

⁶ Vilken kontrast till fariséerna! För dem tog det verkligen emot att visa barmhärtighet. Traditionen säger till exempel att de vägrade förlåta någon för ett och samma misstag mer än tre gånger. Jesus avslöjade deras felaktiga inställning när han berättade en liknelse om en farisé som stod och bad i närheten av en tullindrivare. Tullindrivaren bad ödmjukt om Jehovas förlåtelse, men farisén bad:  ”O Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, utsugare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, ja, eller som den här tullindrivaren.” Varför var fariséerna så obarmhärtiga? Bibeln visar att de föraktade andra och såg ner på dem. (Luk. 18:9–14)

7, 8. a) Hur kan vi efterlikna Jehovas barmhärtighet? b) Varför måste vi vara ödmjuka för att kunna förlåta?

⁷ Efterlikna Jehova, inte fariséerna. Visa medkänsla. (Läs Kolosserna 3:13.) Gör det lätt för andra att komma och be om förlåtelse. (Luk. 17:3, 4) Fråga dig själv: ”Har jag lätt att förlåta andra, även om de sårar mig gång på gång? Är jag angelägen om att återställa friden när någon har sårat mig eller gjort mig upprörd?”

⁸ Vår villighet att förlåta sätter faktiskt vår ödmjukhet på prov. Fariséerna klarade inte det provet, eftersom de ansåg sig vara överlägsna andra. Vi, däremot, måste ”med ödmjukt sinne ... [sätta] andra högre” än oss själva och förlåta dem villigt. (Fil. 2:3) Kommer du att efterlikna Jehova och klara det här ”ödmjukhetsprovet”? Håll så att säga vägen till förlåtelse öppen och i gott skick. Var snabb att visa barmhärtighet, och var inte lättstött. (Pred. 7:8, 9)

9. Hur hjälpte Jehova israeliterna att förstå att livet är heligt?

⁹ Tillflyktsstäderna hade ett viktigt syfte. De skulle hindra israeliterna från att dra på sig blodskuld. (5 Mos. 19:10) Jehova älskar livet, och han hatar ”händer som utgjuter oskyldigt blod”. (Ords. 6:16, 17) Som den rättvise och helige Gud han är kunde han inte blunda för blodsutgjutelse, inte ens om den var oavsiktlig. Den som av misstag tog en annan människas liv blev visserligen barmhärtigt behandlad, men först behövde han lägga fram saken för de äldste. Och om de bedömde att det var en olyckshändelse, var han ändå tvungen att stanna kvar i tillflyktsstaden tills översteprästen dog. Det kunde betyda resten av livet. Allt det här inskärpte hos israeliterna att ett människoliv är heligt. För att ge ära åt den som hade gett dem livet behövde de göra allt de kunde för att inte äventyra en annan människas liv.

10. Vad sa Jesus om de religiösa ledarnas syn på livet?

¹⁰ Till skillnad från Jehova hade de skriftlärda och fariséerna en respektlös inställning till andra människors liv. På vilket sätt då? Jesus sa till dem: ”Ni har tagit bort kunskapens nyckel; själva har ni inte kommit in, och dem som var på väg in har ni hindrat!” (Luk. 11:52) Vad menade han? De religiösa ledarna skulle ju förklara Guds ord för folket och hjälpa dem att vandra på vägen till evigt liv. Men i stället ledde de bort folket från Jesus, ”den främste förmedlaren av liv”, och in på en väg som kunde sluta med evig död. (Apg. 3:15) De skriftlärda och fariséerna var  stolta och självgoda, och de struntade i andra människors bästa. Verkligen grymt och kärlekslöst!

11. a) Hur visade Paulus att han delade Jehovas syn på livet? b) Vad kan hjälpa oss att ha samma inställning till tjänsten som Paulus hade?

¹¹ Hur kan vi efterlikna Jehova och undvika att bli som de skriftlärda och fariséerna? Vi måste respektera och värdesätta livets gåva. Aposteln Paulus visade att han gjorde det. Han försökte nå så många som möjligt med de goda nyheterna, och därför kunde han säga: ”Jag är ren från allas blod.” (Läs Apostlagärningarna 20:26, 27.) Men det var varken skuldkänslor eller plikt som drev honom att predika. Nej, han älskade människor och satte stort värde på deras liv. (1 Kor. 9:19–23) Vi behöver ha samma syn på livet som Jehova har. Han vill ju att ”alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petr. 3:9) Vill du också det? En barmhärtig inställning kommer att få oss att brinna mer för tjänsten, och det i sin tur kommer att ge oss mer glädje.

12. Varför är det viktigt att vi är säkerhetsmedvetna?

¹² Vi visar också att vi delar Jehovas syn på livet genom att ha rätt syn på säkerhet. Vi måste bland annat tänka på säkerheten när vi är ute i trafiken och när vi arbetar, och inte minst när vi bygger, underhåller och färdas till och från våra möteslokaler. Säkerhet och hälsa är långt viktigare än att spara tid och pengar. Jehova gör alltid det som är rätt och riktigt, och vi vill efterlikna honom. I synnerhet de äldste måste tänka på sin egen och andras säkerhet. (Ords. 22:3) Så om en äldste påminner oss om vissa säkerhetsföreskrifter och anvisningar, vill vi lyssna på honom. (Gal. 6:1) Ja, om vi har samma syn på livet som Jehova kan vi undvika att dra på oss blodskuld.

13, 14. Hur kunde israeliterna återspegla Jehovas rättvisa?

¹³ Jehova befallde de äldste i Israel att ha samma normer för rättvisa som han. Till att börja med behövde de ta reda på alla fakta. Det var också viktigt att de vägde in dråparens motiv, inställning och tidigare handlingssätt när de skulle avgöra om det gick att visa barmhärtighet eller inte. De behövde ta reda på om dråparen hade hatat offret och dödat honom med ont uppsåt. (Läs 4 Moseboken 35:20–24.) Och om det var aktuellt med vittnesmål krävdes minst två vittnen för att någon skulle kunna bli dömd för mord. (4 Mos. 35:30)

¹⁴ Förutom att ta reda på fakta skulle de äldste alltså se till individen, inte bara till handlingen. Det här krävde insikt, dvs. förmåga att uppfatta sådant som låg under ytan och förstå orsakerna till det som hade hänt. Framför allt behövde de helig ande för att kunna återspegla Jehovas insikt, rättvisa och barmhärtighet. (2 Mos. 34:6, 7)

15. Hur såg Jesus på syndare i kontrast till fariséerna?

¹⁵ Fariséerna fokuserade bara på det en person hade gjort och inte på hur han var innerst inne. När de såg att Jesus var med på en fest hemma hos Matteus, frågade de lärjungarna: ”Hur kommer det sig att er lärare äter med tullindrivare och syndare?” Jesus svarade: ”De friska och starka behöver inte läkare, men det gör de sjuka och svaga. Så gå och lär er vad det här betyder: ’Barmhärtighet vill jag ha och inte slaktoffer.’ Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” (Matt. 9:9–13) Var det så att Jesus såg mellan fingrarna med allvarlig synd? Nej, inte alls. Uppriktig ånger var en viktig del  av hans budskap. (Matt. 4:17) Och Jesus kunde se att åtminstone några av tullindrivarna och syndarna ville göra förändringar i sitt liv. De hade inte kommit hem till Matteus bara för att få ett mål mat. De var där eftersom ”många av dem ... följde honom [Jesus]”. (Mark. 2:15) Men tyvärr såg de flesta av fariséerna helt annorlunda på saken. De påstod sig tillbe en rättvis och barmhärtig Gud, men trots det stämplade de sina medmänniskor som syndare och såg dem som hopplösa fall.

16. Vad måste bröder som behandlar ett kommittéärende försöka urskilja?

¹⁶ De äldste i dag måste göra sitt bästa för att efterlikna Jehova, som ”älskar rättvisa”. (Ps. 37:28) För det första måste de ”undersöka saken, höra efter och grundligt utforska den”, för att avgöra om en synd har begåtts. Och om det är så, kommer de att hantera fallet enligt Bibelns anvisningar. (5 Mos. 13:12–14) Bröder som behandlar ett kommittéärende måste vara mycket noggranna när de försöker komma fram till om någon som syndat allvarligt är ångerfull. Ånger, eller brist på ånger, är inte alltid lätt att läsa av. Det inbegriper en persons inställning till det han har gjort och vad som finns i hans hjärta. (Upp. 3:3) Den som har syndat måste vara ångerfull för att kunna få barmhärtighet. *

17, 18. Hur kan de äldste avgöra om någon verkligen är ångerfull? (Se den inledande bilden.)

¹⁷ Jehova och Jesus kan läsa hjärtan, men det kan ju inte de äldste. Så hur kan du som är äldste avgöra om någon verkligen har ångrat sig? För det första: Be Jehova om vishet och urskillning. (1 Kung. 3:9) För det andra: Studera Bibeln och publikationer från den trogne slaven. Det kan hjälpa dig att skilja ”världens bedrövelse” från ”bedrövelse på ett sätt som Gud vill”, dvs. uppriktig ånger. (2 Kor. 7:10, 11) Lägg märke till hur Bibeln beskriver sådana som var ångerfulla och sådana som inte var det. Analysera hur de kände och tänkte och vad de sa och gjorde.

¹⁸ Sist men inte minst: Försök att se till helheten. Tänk på individens bakgrund, hans inställning och hans begränsningar. I Bibeln sägs det profetiskt om Jesus, församlingens huvud: ”Han dömer inte blott efter det som hans ögon ser eller tillrättavisar blott efter det som hans öron hör, utan med rättfärdighet dömer han de ringa, och med rättrådighet ger han tillrättavisning till förmån för de ödmjuka på jorden.” (Jes. 11:3, 4) Jesus har förordnat er äldste som underherdar, och han kommer att hjälpa er att fatta rättvisa och barmhärtiga beslut. (Matt. 18:18–20) Vi uppskattar verkligen våra hårt arbetande äldstebröder! Deras fina exempel uppmuntrar oss alla att vara rättvisa och barmhärtiga mot varandra.

19. Vilken lärdom från anordningen med tillflyktsstäder tänker du tillämpa?

¹⁹ Tack vare Moses lag får vi grepp om ”kunskapens och sanningens formulering”. Vi får alltså hjälp att lära känna Jehova och hans principer. (Rom. 2:20) Som vi har sett lär anordningen med tillflyktsstäder de äldste att döma ”med sann rättvisa”, och den lär oss alla att ”visa varandra lojal kärlek och barmhärtighet”. (Sak. 7:9, noten) Vi lever visserligen inte under lagen längre. Men Jehova har inte förändrats. För honom är det fortfarande lika viktigt med rättvisa och barmhärtighet. Det är en oerhörd förmån att få tillbe en sådan Gud. Vi vill därför göra vårt bästa för att efterlikna hans fina egenskaper och ta vår tillflykt till honom.