1, 2. Hur skilde sig Ahab och Manasse åt, och vilka frågor ska vi gå igenom?

VI SKA se på två kungar som levde på Bibelns tid. Den ene regerade över tiostammarsriket Israel och den andre över tvåstammarsriket Juda. Även om de levde under olika tidsperioder så hade de mycket gemensamt. Båda två gjorde uppror mot Jehova och fick hans folk att synda. Båda två gjorde sig skyldiga till avgudadyrkan och mord. Men det fanns en viktig skillnad mellan dem. Den ene fortsatte att göra det som var ont livet ut, men den andre ångrade sig och blev förlåten för sina hemska synder. Vilka var de här kungarna?

² Den ene var Ahab, som var kung i Israel, och den andre var Manasse, som var kung i Juda. Skillnaderna mellan de här två männen kan lära oss mycket om ett viktigt ämne – ånger. (Apg. 17:30; Rom. 3:23) Vad är äkta ånger, och hur kommer den till uttryck? Det här behöver vi veta eftersom vi vill att Jehova ska förlåta oss när vi syndar. För att få svar på de frågorna ska vi se närmare på de här två kungarnas liv och se vad vi kan lära oss av dem. Sedan ska vi se vad Jesus lärde om ånger.

3. Hur var Ahab som kung?

³ Ahab var den sjunde kungen i tiostammarsriket Israel. Han gifte sig med Isebel, som var dotter till kungen i Sidon. Det här landet, som låg norr om Israel, var ett rikt land, så därför kan den här äktenskapsalliansen ha fört med sig ekonomiska fördelar för Israel. Men samtidigt skadades nationens förhållande till Jehova ännu  mer. Isebel tillbad Baal, och hon fick Ahab att också understödja den här avskyvärda religionen, som inbegrep tempelprostitution och till och med barnoffer. Och ingen av Jehovas profeter gick säker så länge Isebel var drottning. Hon såg till att många av dem dödades. (1 Kung. 18:13) Ahab ”var värre i Jehovas ögon än alla andra före honom”. (1 Kung. 16:30) Jehova blundade inte för det som Ahab och Isebel höll på med. Han visste mycket väl vad som pågick. Men eftersom Jehova är barmhärtig skickade han profeten Elia för att varna dem och folket så att de kunde ändra sig innan det var för sent. Men Ahab och Isebel vägrade lyssna.

4. Vad blev domen mot den arrogante Ahab, och hur reagerade han?

⁴ Till sist tog Jehovas tålamod slut. Han lät Elia avkunna dom över Ahab och Isebel. Alla deras avkomlingar skulle utplånas. De här orden tog hårt på Ahab. Och förvånande nog ödmjukade han sig. (1 Kung. 21:19–29)

5, 6. Vad visar att Ahab egentligen inte hade ändrat sig?

⁵ Även om Ahab ödmjukade sig vid det tillfället visade hans agerande längre fram att han inte var verkligt ångerfull. Han gjorde inget för att få bort baalsdyrkan från sitt rike. Och han gjorde inget för att uppmuntra andra att tillbe Jehova. Dessutom visade han även på andra sätt att han egentligen inte hade ändrat sig.

⁶ Längre fram bad Ahab den gode kung Jehosafat i Juda om hjälp att dra ut i krig mot araméerna. Jehosafat ville då att de först skulle rådfråga en av Jehovas profeter. Men det ville inte Ahab. Han sa: ”Det finns ytterligare en man som kan hjälpa oss att fråga Jehova, men jag hatar honom, för när han profeterar om mig är det aldrig något positivt, bara negativt.” Men trots det hämtade de profeten Mikaja. Och mycket riktigt, Mikaja hade dåliga nyheter att komma med. Men i stället för att ångra sig och be Jehova om förlåtelse såg Ahab till att profeten kastades i fängelse. (1 Kung. 22:7–9, 23, 27) Men även om kungen kunde se till att Jehovas profet hamnade i fängelse, kunde han inte förhindra att profetian uppfylldes. I striden som följde blev Ahab dödad. (1 Kung. 22:34–38)

7. Vad sa Jehova om Ahab efter hans död?

⁷ Efter att Ahab hade dött visade Jehova hur han såg på honom. När kung Jehosafat hade kommit hem välbehållen tillrättavisade Jehova honom genom profeten Jehu för att han hade allierat sig med Ahab. Jehu sa: ”Ska man hjälpa den ondskefulle? Och ska man älska dem som hatar Jehova?” (2 Krön. 19:1, 2) Tänk efter: Om Ahabs ånger hade varit äkta, skulle då profeten ha beskrivit honom som en ond man som hatade Jehova? Det är tydligt att även om Ahab visade ett visst mått av ånger så hade han inte ändrat sig innerst inne.

8. Vad kan vi lära oss om ånger av exemplet med Ahab?

⁸ Vad kan vi lära oss av exemplet med Ahab? När han fick höra Elias domsbudskap ödmjukade han sig. Och det var en bra början. Men det han gjorde senare visade att han inte var ångerfull innerst inne. Äkta ånger måste alltså inbegripa mer än att man bara säger att man är ledsen för det man har gjort. Nu ska vi se på  ett annat exempel som hjälper oss att förstå vad äkta ånger innebär.

9. Hur var Manasse som kung?

⁹ Omkring två hundra år senare blev Manasse kung i Juda. Han kan ha varit ännu värre än Ahab. Vi läser: ”Manasse gjorde mycket som var ont i Jehovas ögon och kränkte honom.” (2 Krön. 33:1–9) Han byggde altaren åt hedniska gudar, och han ställde till och med upp en skulpterad bild – en helig påle som förmodligen var en fruktbarhetssymbol – inne i Jehovas heliga tempel! Han använde sig av magi, spådom och svartkonst. Han utgöt också ”mycket oskyldigt blod” och gick så långt att han ”offrade sina söner i eld” åt falska gudar. (2 Kung. 21:6, 7, 10, 11, 16)

10. Hur tillrättavisade Jehova Manasse, och hur reagerade han på det?

¹⁰ Precis som Ahab vägrade Manasse lyssna på de varningar som Jehova gav genom sina profeter. Till slut såg Jehova till att ”Assyriens kungs befälhavare drog ut mot dem [Juda], och de tillfångatog Manasse, satte krokar i honom och band honom med två kopparbojor och förde honom till Babylon”. Och då, när han satt fängslad i ett främmande land, verkar det som att han tog sig tid att tänka igenom vad han hade gjort. Han ”ödmjukade sig mycket inför sina förfäders Gud”. Och inte nog med det. ”I sin svåra situation vädjade han till Jehova, sin Gud”, och han ”fortsatte att be” till honom. Den här onde mannen höll på att förändras. Han började se Jehova som ”sin Gud”, och han bad till honom om och om igen. (2 Krön. 33:10–13)

11. Hur visade Manasse att han verkligen hade ångrat sig, enligt 2 Krönikeboken 33:15, 16?

¹¹ Med tiden besvarade Jehova Manasses böner. Det Manasse bad om visade att han verkligen hade förändrats på insidan. Jehova rördes av hans innerliga böner och återinsatte honom på tronen. Manasse gjorde allt han kunde för att visa att han verkligen ångrade sig. Han gjorde det som Ahab aldrig gjorde. Han förändrade sitt beteende. Han bekämpade aktivt falsk tillbedjan och uppmuntrade folket att tillbe Jehova. (Läs 2 Krönikeboken 33:15, 16.) Det här krävde både mod och tro av Manasse med tanke på att han hade påverkat sin familj, sina stormän och sitt folk så negativt i decennier. Men nu, mot slutet av sitt liv, försökte han rätta till en del av det onda han hade gjort. Och han var säkert en fin förebild för sitt barnbarn Josia, som senare blev en väldigt bra kung. (2 Kung. 22:1, 2)

12. Vad kan vi lära oss om ånger av Manasses exempel?

 ¹² Vad kan vi lära oss av Manasses exempel? Han ödmjukade sig, men inte bara det. Han bad många böner och vädjade om barmhärtighet. Han förändrade sitt agerande och gick in för att rätta till den skada han hade orsakat. Han gjorde sitt bästa för att tillbe Jehova och hjälpa andra att också göra det. Manasses exempel visar tydligt att det inte finns några hopplösa fall. Det är ett kraftfullt bevis för att Jehova ”är god” och att han ”förlåter villigt”. (Ps. 86:5) Ja, bara ångern är äkta så kan man få förlåtelse.

13. Vilken illustration kan hjälpa oss att förstå en viktig sanning om äkta ånger?

¹³ Manasse satt inte bara och kände sig ledsen för det han hade gjort. Det här lär oss något viktigt om äkta ånger. Vi kan ta en illustration. Tänk dig att du går till ett bageri för att köpa en sockerkaka. Men så räcker expediten över ett ägg i stället. Skulle du vara nöjd med det? Självklart inte. Skulle det hjälpa om expediten förklarade att ägg är en huvudingrediens i en sockerkaka? Nej, inte det minsta. Det är på liknande sätt när Jehova ber en syndare att ångra sig. Att känna sig ledsen för det man har gjort är en bra början. Den känslan är en viktig ingrediens i ånger. Men det behövs något mer. Vad då? Vi lär oss mycket av en gripande liknelse som Jesus berättade.

14. Hur började det märkas att sonen i Jesus liknelse hade ångrat sig?

¹⁴ Jesus berättade den hjärtevärmande liknelsen om den förlorade sonen, som vi kan läsa i Lukas 15:11–32. Sonen gjorde uppror mot sin pappa, lämnade hemmet och reste ”till ett avlägset land”. Där levde han ett omoraliskt och utsvävande liv. Men när det blev svåra tider stannade han upp och tänkte efter. Han insåg hur mycket bättre han hade haft det hemma hos sin pappa. Som Jesus sa tog han ”sitt förnuft till fånga”. Han bestämde sig för att återvända hem och be sin pappa om förlåtelse. Ögonblicket när han insåg hur lågt han hade sjunkit var avgörande. Men räckte det? Nej, han behövde göra någonting.

15. Hur visade sonen i Jesus liknelse att han verkligen hade ångrat sig?

¹⁵ Den förlorade sonen visade verkligen att han ångrade det han hade gjort. Han gjorde den långa resan hem. Och sedan, när han pratade med sin pappa, sa han: ”Jag har syndat mot Gud och mot dig. Jag förtjänar inte längre att kallas din son.” (Luk. 15:21) Att han så uppriktigt erkände att han hade gjort fel visade  att han ville reparera sitt förhållande till Jehova. Han visade också att han insåg att det han gjort hade sårat hans pappa. Han var inställd på att arbeta hårt för att få en bra relation till honom igen och var till och med villig att bara räknas som en av hans arbetare. (Luk. 15:19) Den här liknelsen är inte bara en gripande berättelse. Den innehåller viktiga principer som de äldste har nytta av när de försöker avgöra om en person som har begått en allvarlig synd är verkligt ångerfull.

16. Varför kan det vara svårt för de äldste att avgöra om någon verkligen har ångrat sig?

¹⁶ Det är ingen lätt uppgift för de äldste att avgöra om någon som har begått en allvarlig synd verkligen har ångrat sig. De äldste kan ju inte läsa hjärtan. Så de söker efter tecken på att brodern eller systern verkligen har ändrat inställning till sin synd. Ibland kanske någon har syndat så grovt att de äldste som sammanträffar med honom eller henne inte blir övertygade om att ångern är uppriktig.

17. a) Vilket exempel visar att det kanske inte alltid räcker med ord för att kunna avgöra om någon har ångrat sig på riktigt? b) Vad ingår i äkta ånger, enligt 2 Korinthierna 7:11?

¹⁷ Vi kan ta ett exempel. En broder är otrogen mot sin fru i många år. I stället för att försöka få ordning på situationen döljer han den här relationen för sin fru, sina vänner och de äldste. Men till slut blir han avslöjad. När de äldste tar upp det med honom erkänner han vad han har gjort och verkar också vara väldigt ledsen för det. Men räcker det? I ett sådant här fall skulle de äldste absolut behöva se något mer. Det här handlade inte bara om att han gjorde ett misstag i ett svagt ögonblick; han valde att leva ett dubbelliv i många år. Han erkände inte frivilligt; han blev avslöjad. Så de äldste skulle behöva se tecken på att han verkligen har ändrat sitt sätt att tänka, känna och agera. (Läs 2 Korinthierna 7:11.) Det kan ta lång tid att göra sådana nödvändiga förändringar. Förmodligen får han under en period inte vara en del av församlingen. (1 Kor. 5:11–13; 6:9, 10)

18. Hur kan någon som är utesluten visa äkta ånger, och vad kommer det att leda till?

¹⁸ En utesluten person som vill komma tillbaka behöver visa att han uppriktigt ångrar sig genom att komma på mötena regelbundet och följa de äldstes råd om att ha en bra rutin för bön och studium. Han behöver också vara noga med att inte försätta sig i situationer som skulle kunna få honom att handla fel igen.  Om han anstränger sig för att reparera sitt förhållande till Jehova kan han vara säker på att Jehova kommer att förlåta honom och att de äldste kommer att hjälpa honom att komma tillbaka till församlingen igen. De äldste tar naturligtvis hänsyn till de unika omständigheterna i varje enskilt fall och ser till att inte vara för hårda i sin dom.

19. Vad ingår i äkta ånger? (Hesekiel 33:14–16)

¹⁹ Som vi har sett inbegriper äkta ånger mer än att bara säga att man är ledsen om man har begått en allvarlig synd. Man måste också förändra sina tankar och känslor och göra sådant som visar att man är ångerfull. I det ingår naturligtvis att man slutar med det felaktiga handlingssättet och följer Jehovas normer igen. (Läs Hesekiel 33:14–16.) Det viktigaste för den som har syndat måste vara att få tillbaka ett bra förhållande till Jehova.

20, 21. Hur kan vi hjälpa någon som har begått en allvarlig synd?

²⁰ Jesus sa att en viktig sida av hans tjänst var att ”uppmana syndare att ändra sig”. (Luk. 5:32) Den inställningen vill vi också ha. Så vad ska vi göra om vi får reda på att en nära vän till oss har begått en allvarlig synd?

²¹ Vi skulle bara skada vår vän om vi försökte hålla det hemligt. Och det skulle ändå aldrig gå, för Jehova ser allt. (Ords. 5:21, 22; 28:13) Det bästa du kan göra för din vän är att påminna honom om att de äldste verkligen vill hjälpa honom. Och om han vägrar gå till de äldste så behöver du göra det. Då visar du att du är en sann vän. Hans förhållande till Jehova står ju på spel!

22. Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

²² Men tänk om det orätta som någon har gjort är så allvarligt och har pågått så länge att de äldste kommer fram till att han måste uteslutas. Betyder det att de är obarmhärtiga? I nästa artikel ska vi se närmare på hur Jehova visar barmhärtighet när han tillrättavisar någon och hur vi kan efterlikna honom.