Vyer från det utlovade landet

Beersheba – där en brunn gav liv

”FRÅN Dan till Beersheba”. Den formuleringen är välkänd för dem som läser Bibeln. Den betecknar hela Israel, från Dan vid den norra gränsen till Beersheba i söder. Freden under Salomos regering beskrivs med orden: ”Juda och Israel fortsatte att bo i trygghet, var och en under sin egen vinstock och under sitt eget fikonträd, från Dan till Beersheba, alla Salomos dagar.” — 1 Kungaboken 4:25; Domarna 20:1.

Olikheterna mellan Dan och Beersheba bestod emellertid inte bara i att de låg långt från varandra. Exempelvis kom det rikligt med regn i Dan. Vattnet strömmade ner till ett av Jordanflodens tillflöden, som vi ser på fotografiet till höger. I Beersheba var det helt annorlunda, eftersom platsen låg i ett torrt område mellan havet och den södra änden av Döda havet.

I området kring Beersheba var årsnederbörden bara 150 till 200 millimeter. Betrakta ovanstående fotografi av Beershebas kulle. * Att marken är så grön säger att fotografiet är taget strax efter vinterregnet, då fälten runt omkring Beersheba är gröna under en kort tid. Slätterna i närheten var väl lämpade för sädesfält och är så än i dag.

Eftersom det var ett mycket torrt område, betonar bibliska skildringar som gäller Beersheba förekomsten av brunnar och rätten till vattentäkt. Staden låg nära de karavanvägar som korsade ökenområdet längre söderut. Man förstår att resenärer som passerade eller stannade till behövde vatten för sig själva och för sina djur. Vattnet bubblade inte upp ur marken som vid Dan, men det kunde hämtas upp ur brunnar. Faktum är att det hebreiska ordet be’ẹr syftar på en grop eller ett hål som har grävts för att man skulle nå ner till grundvattnet. Beersheba betyder ”edsbrunnen” eller ”sjubrunnen”.

Abraham bodde länge med sin familj i trakten kring Beersheba, och de kände mycket väl till brunnars betydelse. När Saras tjänsteflicka Hagar begav sig ut i vildmarken, planerade hon troligen att få vatten från brunnar eller av beduiner som använde brunnarna — som beduinkvinnan på bilden högst upp på nästa sida som hämtar vatten ur en brunn på Sinaihalvön. När Abraham senare blev tvungen att driva bort Hagar med hennes vanartige son, försåg han  henne med en vattenlägel. Vad hände när vattnet tog slut? ”Därpå öppnade Gud hennes ögon, så att hon fick se en vattenbrunn; och hon gick dit och började fylla skinnlägeln med vatten och ge pojken att dricka.” — 1 Moseboken 21:19.

Varifrån fick Abraham vatten att fylla i Hagars vattenlägel? Kanske var det från den brunn som han hade grävt och vid vilken han hade planterat en tamarisk. (1 Moseboken 21:25—33) Numera förstår vetenskapsmän att Abraham gjorde det bästa möjliga valet då han valde en tamarisk, eftersom det trädet har mycket små blad som gör att bara en liten mängd fuktighet avdunstar. Den kan därför trivas här i det torra klimatet. — Se bilden här nedan.

Att Abraham grävde en brunn omnämndes i samband med en tvist mellan honom och en filisteisk kung. En brunn var en värdefull tillgång, eftersom det i allmänhet var ont om vatten och det krävdes mycket arbete för att gräva en djup brunn. På den tiden ansågs det som intrång i äganderätten att utan tillstånd utnyttja en annans brunn. — Jämför 4 Moseboken 20:17, 19.

Om man kommer till Tell Beersheba, kan man titta ner i en djup brunn på den sydöstra sluttningen. Det är inte känt när man först högg sig ner genom klippan och sedan förstärkte den övre delen (bilden nedan) med en stensättning. Nutida arkeologer har rensat den till ett djup av trettio meter utan att ha nått botten. En av dem har anmärkt: ”Det är frestande att dra slutsatsen att den här brunnen var ... ’edsbrunnen’ där Abraham och Abimelek slöt sitt förbund.” — Biblical Archaeology Review.

Beersheba ökade uppenbarligen i storlek senare under biblisk tid och blev en befäst stad med en stor port. Men det var vattnet från dess djupa brunn som var nyckeln till dess existens och framgång.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 24]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

[Bildkälla på sidan 25]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.