Evangelierna — historia eller myter?

JORDEN runt är berättelsen om Jesus från Nasaret, den unge man som förändrade den mänskliga historien, en del av kulturarvet. Det hör till det som man får lära sig i skolan och i andra sammanhang. Många betraktar evangelierna som en källa till tidlösa sanningar och tänkespråk, som till exempel: ”Låt ... ert ... Ja betyda Ja, ert Nej, Nej.” (Matteus 5:37) Ja, antingen dina föräldrar var kristna eller inte, kan mycket av det som de lärde dig faktiskt ha haft sin grund i berättelserna i evangelierna.

Jesus Kristus är, så som han skildras i evangelierna, en man som miljoner uppriktiga människor har varit villiga att lida och dö för. Evangelierna har också utgjort grunden för tro och hopp och inspirerat till mod och uthärdande. Tycker du inte med tanke på detta att det skulle krävas ovedersägliga bevis för att avfärda dessa berättelser som rena fantasier? Skulle du inte, med tanke på vilket oerhört stort inflytande som evangelieskildringarna har haft på människors tankar och uppträdande, kräva övertygande bevis innan du avfärdade dem som otillförlitliga?

Vi vill uppmana dig att begrunda några tankeväckande frågor angående evangelierna. Se själv vad vissa som har studerat evangelierna tänker om dessa frågor, och det trots att en del av dem inte bekänner sig vara kristna. Dra sedan dina egna välgrundade slutsatser.

FRÅGOR ATT BEGRUNDA

◆ Skulle evangelierna kunna vara en mästerligt uppdiktad historia?

Så här säger Robert Funk, grundaren av Jesusseminariet: ”Matteus, Markus, Lukas och Johannes ’marknadsförde Messias’ för att få honom att passa in på den kristna lära som utvecklades efter Jesu död.” Men när evangelierna skrevs, levde fortfarande många som själva hade hört vad Jesus predikade och sett vad han gjorde och som hade sett honom efter hans uppståndelse. De anklagade inte evangelieskribenterna för något falsarium.

Tänk på Kristi död och uppståndelse. Det är inte bara evangelierna som innehåller tillförlitliga berättelser om Jesu död och uppståndelse, utan det gör också aposteln Paulus första kanoniska brev till den kristna församlingen i Korinth. Där skriver han: ”Jag har ... förmedlat till er, bland de första tingen, det som jag också har tagit emot, nämligen att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna; och att han blev begravd, ja, att han har blivit uppväckt på tredje dagen enligt Skrifterna; och att han visade sig för Kefas, sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta är kvar intill denna stund, men några har somnat in i döden. Därefter visade han sig för Jakob, sedan för alla apostlarna; men allra sist visade han sig också för mig, såsom för en som är född för tidigt.” (1 Korinthierna 15:3–8) Sådana ögonvittnen förvaltade historiska fakta om Jesu liv.

Det finns inget i de kristna grekiska skrifterna som tyder på att de är uppdiktade historier, vilket nutida kritiker vill påstå. Sådant finner man däremot i vissa urkunder från 100-talet v.t., vilka innehåller berättelser om Kristus som saknar grund i Bibeln och som skapades när ett avfall från sann kristendom höll på  att utvecklas bland de samfund som hade avlägsnat sig från den apostoliska församlingen. — Apostlagärningarna 20:28–30.

◆ Kan evangelierna vara legender?

Författaren och kritikern C. S. Lewis tyckte inte att det gick att betrakta evangelierna som enbart legender. ”Som litteraturhistoriker är jag helt övertygad om att vad evangelierna än är, så är de inte legender”, skrev han. ”De är inte tillräckligt fantasifulla för att vara legender. ... Det mesta av Jesu liv är obekant för oss, och ingen som ger upphov till en legend skulle låta det vara så.” Det är också intressant att den kände historikern H. G. Wells, som inte gjorde anspråk på att vara kristen, erkände: ”Alla evangelierna stämma ... däri överens att de giva oss en bild av en mycket utpräglad personlighet. De lämna ... [ett] intryck av verklighet.”

Tänk på berättelsen om när Jesus efter sin uppståndelse visade sig för sina lärjungar. En skicklig legendskapare skulle antagligen ha låtit Jesus framträda på ett spektakulärt sätt och hålla ett viktigt tal eller bada i ljus och härlighet. Men evangelieskribenterna beskriver honom i stället bara som stående framför sina lärjungar. Sedan frågar han: ”Barn, inte har ni väl något att äta?” (Johannes 21:5) Författaren Gregg Easterbrook drar slutsatsen: ”Det är sådana här detaljer som vittnar om att berättelsen är äkta och inte någon myt.”

Något annat som får anklagelsen att evangelierna är legender att stöta på patrull är den stränga rabbinska undervisningsmetod som var i allmänt bruk under den tid då evangelierna skrevs; en metod som gick ut på att man lärde sig saker och ting utantill genom att nöta in dem med hjälp av upprepning. Detta talar till förmån för en exakt och noggrann återgivning av Jesu uttalanden och gärningar och inte för skapandet av en förskönad version.

◆ Om evangelierna är legender, hur kunde de då ha utarbetats så snabbt efter Jesu död?

Jesus dog år 33 v.t., och evangelierna skrevs enligt tillgängliga uppgifter mellan åren 41 och 98 v.t. Detta innebär att berättelserna om hans liv sammanställdes under en relativt kort period efter det att han hade avslutat sin tjänst. Detta slår omkull argumentet att evangelieskildringarna enbart skulle vara legender, eftersom det tar tid att utveckla legender. Tänk till exempel på Iliaden och Odysséen av den forntida grekiske diktaren Homeros. Somliga menar att texten till dessa båda epos utvecklades och tog form under hundratals år. Hur är det då med evangelierna?

I boken Caesar and Christ skriver historikern Will Durant: ”Att några få enkla män ... kunde dikta ihop en så kraftfull och tilltalande personlighet, en så upphöjd etik och en så inspirerande vision av mänskligt broderskap skulle vara ett långt otroligare mirakel än något av de underverk som finns omnämnda i evangelierna. Efter två århundraden av högre bibelkritik kvarstår huvuddragen av Kristi liv, personlighet och läror tämligen distinkta och utgör det mest fascinerande inslaget i den västerländska människans historia.”

◆ Blev evangelierna i efterhand redigerade för att passa det första kristna samfundets behov?

Somliga kritiker argumenterar och säger att det första kristna samfundet av politiska skäl fick evangelieskribenterna att redigera eller göra tillägg till berättelsen om Jesus. Men ett noggrant studium av evangelierna visar att det inte har skett något sådant manipulerande. Om de kristna under det första århundradet hade ändrat evangelieskildringarna om Jesus, varför förekommer det då fortfarande negativa kommentarer om både judar och icke-judar i texten?

Ett exempel på detta finner vi i Matteus 6:5–7, där vi läser följande citat av Jesus: ”När ni ber, skall ni inte vara såsom skrymtarna; eftersom de tycker om att stå och be i synagogorna och vid de breda vägkorsningarna, för att de skall vara synliga för människor. Jag säger er i  sanning: De får nu sin lön fullt ut.” Det är uppenbart att detta var ett fördömande av de judiska religiösa ledarna. Jesus säger vidare: ”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna [icke-judarna] gör; de föreställer sig nämligen att de skall bli hörda därför att de använder många ord.” Evangelieskribenterna försökte inte vinna anhängare genom sådana här citat av Jesus, utan de återgav bara det som Jesus Kristus själv hade sagt.

Tänk också på evangelieskildringarna om kvinnorna som besökte Jesu grav och upptäckte att den var tom. (Markus 16:1–8) Enligt Gregg Easterbrook var synsättet i det forntida Mellanöstern att ”kvinnors vittnesmål i sig var otillförlitliga: det räckte till exempel med två manliga vittnen för att fälla en kvinna för äktenskapsbrott, men en kvinnas vittnesmål kunde aldrig fälla en man”. Nej, inte ens Jesu egna lärjungar ville tro på kvinnornas berättelse! (Lukas 24:11) Det är därför mycket osannolikt att man med flit hade hittat på en sådan berättelse.

Att det inte finns några liknelser i breven och Apostlagärningarna är ett starkt argument för att liknelserna i evangelierna inte är tillägg av de första kristna, utan att de framställdes av Jesus själv. Och en noggrann jämförelse av evangelierna med breven visar att varken Paulus ord eller ord av andra skribenter i de kristna grekiska skrifterna bedrägligt har omformulerats och tillskrivits Jesus. Om det första kristna samfundet hade gjort något sådant, kan vi förvänta att finna åtminstone något av brevens innehåll i evangelierna. Men då vi inte gör det, kan vi dra slutsatsen att innehållet i evangelierna är ursprungligt och äkta.

◆ Hur är det då med skenbara motsägelser i evangelierna?

Kritiker har länge påstått att evangelierna är fulla av motsägelser. Historikern Durant bemödade sig om att rent objektivt undersöka evangelieskildringarna som historiska dokument. Han säger att det finns skenbara motsägelser i dem, men han drar slutsatsen: ”Motsägelserna är bagatellartade och oväsentliga, i allt väsentligt stämmer de synoptiska evangelierna anmärkningsvärt väl överens och ger en samstämmig bild av Kristus.”

Skenbara motsägelser i evangelieskildringarna är ofta lätta att förklara. Här är ett exempel: I Matteus 8:5 heter det att ”en officer [kom] till honom [Jesus] och bönföll honom” att bota hans tjänare. Men i Lukas 7:3 läser vi att officeren ”sände ... i väg några av judarnas äldre män till honom [Jesus] för att be honom komma och rädda hans slav”. Officeren sände de äldre männen som sina representanter. Eftersom officeren använde de äldre männen som sina språkrör, säger Matteus att det var officeren själv som bönföll Jesus. Detta är bara ett exempel som visar att det  går att förklara påstådda motsägelser i evangelierna.

Hur är det då med påståendena från den högre bibelkritiken om att evangelierna inte uppfyller kriterierna för sann historia? Durant fortsätter: ”I entusiasmen över sina rön har den högre bibelkritiken varit så sträng i sin bedömning av Nya testamentet att om den hade tillämpats på andra forntida gestalter, så skulle hundratals av dem, till exempel Hammurabi, David, Sokrates, förblekna till legender. Trots evangelisternas fördomar och teologiskt förutfattade meningar har de nedtecknat många händelser som skribenter som enbart fabulerar aldrig skulle ha nämnt, till exempel kampen mellan apostlarna om höga ställningar i Guds rike, deras flykt efter gripandet av Jesus, Petrus’ förnekelse. ... Ingen som läser dessa skildringar kan betvivla att händelserna verkligen har inträffat.”

◆ Representerar kristenhetens kyrkosamfund den Jesus som beskrivs i evangelierna?

Jesusseminariet har förklarat att dess studium av evangelierna ”inte är bundet av diktat från några kyrkoråd”. Men historikern Wells insåg att det är stor skillnad mellan det som Jesus enligt evangelierna lärde och det som man i kristenhetens kyrkor påstår att han lärde. Han skrev: ”Det finns ingen anledning att tro att Jesu apostlar någonsin hörde talas om treenigheten, i varje fall icke av honom. ... Icke ett enda ord kan tillskrivas honom angående tillbedjan av hans moder Maria som ett slags Isis, Himmelens Drottning. Om allt som är mest karaktäristiskt kristet i gudsdyrkan och religiös sed var han okunnig.” Man kan därför inte bedöma evangelierna med utgångspunkt i det som förkunnas i kristenhetens kyrkor.

 VAD ÄR DIN SLUTSATS?

Vad tror du efter att ha begrundat det som vi här har gått igenom? Finns det verkligt övertygande bevis för att evangelierna bara är myter? Många anser att de argument som framförts mot evangeliernas äkthet är svaga och föga övertygande. För att bilda dig en egen uppfattning måste du själv läsa evangelierna med ett öppet sinne. (Apostlagärningarna 17:11) När du tänker på hur konsekvent, ärligt och exakt evangelierna beskriver Jesu personlighet, kommer du att förstå att dessa berättelser absolut inte är en samling fabler. *

Om du noggrant undersöker Bibeln och tillämpar dess råd, kommer du att upptäcka hur den kan förändra ditt liv till det bättre. (Johannes 6:68) Detta gäller i synnerhet de uttalanden av Jesus som vi kan läsa i evangelierna. Och där kan du också få kännedom om den underbara framtid som väntar lydiga människor. — Johannes 3:16; 17:3, 17.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 7]

Bevis på tillförlitlig rapportering

FÖR några år sedan bekände en australisk skribent, som tidigare hade varit kritisk mot Bibeln: ”För första gången i mitt liv gjorde jag något som normalt är en reporters första plikt: jag kontrollerade källorna. ... Och jag blev bestört, för det jag läste [i evangelieskildringarna] var inga legender och inte heller någon realistiskt framställd fiktion. Det var reportage. Första- och andrahandsskildringar av märkliga händelser. ... Reportage har vissa karakteristiska drag, och dessa drag finns i evangelierna.”

Och E. M. Blaiklock, professor i klassisk litteratur vid Auckland University, sade: ”Jag gör anspråk på att vara historiker. Jag studerar den klassiska litteraturen ur ett historiskt perspektiv. Och jag kan försäkra att bevisen för Kristi liv, död och uppståndelse är långt mer bestyrkta än de flesta uppgifter om forntida historia.”

[Karta/bild på sidorna 8, 9]

(För formaterad text, se publikationen)

FENICIEN

GALILEEN

Jordan

JUDEEN

[Bilder]

”Bevisen för Kristi liv, död bestyrkta än de flesta uppgifter och uppståndelse är långt mer om forntida historia.” — PROFESSOR E. M. BLAIKLOCK

[Bildkälla]

Bakgrundskartor: Grundade på en karta som Pictorial Archive (Near Eastern History) Est. and Survey of Israel har upphovsrätten till.