Vi är av det slag som har tro

Nyheterna om Guds kungarike kungörs på Fijiöarna

JESUS KRISTUS talade vid ett tillfälle om två vägar. En rymlig som leder till döden och en smal som leder till liv. (Matteus 7:13, 14) För att ge människor möjlighet att välja rätt väg låter Jehova Gud de goda nyheterna om hans kungarike bli predikade på hela jorden. (Matteus 24:14) Överallt lyssnar människor till budskapet om Guds kungarike, och en del av dem väljer livet genom att bli sådana som är ”av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”. (Hebréerna 10:39) Vi inbjuder dig att läsa om hur några på Fiji och andra närbelägna öar i södra Stilla havet har valt livet.

De förlitade sig på Jehova

Mere gick fortfarande i skolan när hon första gången fick höra budskapet om Guds kungarike 1964. Eftersom hon bodde på en avlägsen ö, hade hon inte mycket kontakt med Jehovas vittnen men kunde så småningom ändå skaffa sig exakt kunskap i Bibeln. Vid det laget var hon gift med en man som var hövding i sin by. Som en följd av Meres val att leva efter Bibelns principer, blev hon illa behandlad av sin man och dennes släktingar, samtidigt som andra bybor nonchalerade henne. Trots det lät hon döpa sig 1991.

Kort därefter blev hennes man, Josua, mildare i sin attityd, och han började till och med vara med vid de bibliska samtal som Mere hade med barnen. Josua slutade besöka metodistkyrkan men presiderade fortfarande vid veckans bymöten, eftersom han var hövding. På grund av att metodistkyrkan var en så viktig del av livet i en fijiansk by betraktade byborna honom som illojal. Därför försökte byns pastor få Josua att återvända till sin tidigare religion.

Josua klargjorde modigt att han och hans familj hade gjort sitt val och var beslutna att tillbe Jehova Gud ”med ande och sanning”. (Johannes 4:24) Vid ett bymöte längre fram bestämde överhövdingen att Josua och hans familj skulle lämna byn som utstötta. De fick sju dagar på sig att lämna ön — sitt hus, sin mark och sina grödor — ja hela sitt livsuppehälle.

Deras andliga bröder på en annan ö hjälpte Josua och hans familj genom att ordna en bostad och mark att odla på. Josua och hans äldste son är nu döpta, och en annan son är odöpt förkunnare. Mere blev nyligen förordnad som reguljär pionjär (heltidsförkunnare). Deras val att tjäna Jehova ledde till att de förlorade sin ställning och sina materiella ägodelar, men i likhet med aposteln Paulus betraktar de detta som ingenting i jämförelse med det de har fått. — Filipperna 3:8.

Ett val som inbegrep samvetet

Att välja att följa ett genom Bibeln övat samvete kräver tro och mod. Det visar exemplet med den nyligen döpta Suraang, en ung kvinna som bor på Tarawa, en av öarna i Kiribati. Suraang bad att få slippa en viss sida av sitt arbete som sjuksköterska på sjukhuset. Hennes begäran togs inte emot välvilligt, utan resulterade i att hon blev anvisad att ta hand om en liten läkarmottagning på en isolerad ö där hon var avskild från sina trosfränder.

På den ön är det sed att alla nykomlingar frambär ett offer till öns ”ande”. Öborna tror att man dör om man inte gör det. Eftersom  Suraang vägrade att låta den här handlingen av avgudadyrkan utföras för henne och hennes följeslagare, väntade byborna att den förorättade anden skulle ta död på henne. När varken Suraang eller hennes följeslagare led någon skada, fick hon många möjligheter att avge ett fint vittnesbörd.

Men Suraangs prövningar var inte slut i och med det. Vissa av öns unga män ser det som en utmaning att försöka förföra unga kvinnor som är på besök. Men Suraang stod emot deras närmanden och bevarade sin ostrafflighet mot Gud. Hon kunde faktiskt tjäna som reguljär pionjär, fast hon var jourhavande sjuksköterska 24 timmar om dygnet.

När Suraang förberedde sin avfärd från ön, hölls en fest till hennes ära, och före den förklarade byns äldste att hon var den första riktiga missionär som hade besökt dem. På grund av hennes fasta ställningstagande för Bibelns principer har andra på ön reagerat positivt på budskapet om Guds kungarike.

Fysiska utmaningar

Eftersom vissa byar ligger isolerat, måste de Jehovas tjänare som bor där anstränga sig mycket för att kunna ta del i predikoarbetet och komma till kristna möten. Ta till exempel de fyra döpta vittnen — en man och tre kvinnor — som måste använda flera timmar för att ta sig till och från mötena. Både på vägen dit och på vägen hem måste de ta sig över tre floder. När det är mycket vatten, simmar brodern över först och bogserar då en stor gryta där deras väskor, böcker och möteskläder ligger. Sedan simmar han tillbaka för att hjälpa de tre systrarna att komma över.

En annan liten grupp, som är med vid mötena på den avlägsna ön Nonouti i Kiribati, möter andra utmaningar. I huset där mötena hålls ryms endast sju eller åtta personer. De övriga sitter utanför huset och kikar in genom väggarna av hönsnät. Möteslokalen är fullt synlig för andra bybor som är på väg till eller från sina imponerande kyrkobyggnader. Jehovas tjänare inser naturligtvis att det är människor, inte byggnader, som är verkligt åtråvärda i Guds ögon. (Haggaj 2:7) Den enda döpta systern på ön är gammal och kan inte gå så långt. Hon får emellertid hjälp av en ung kvinna, en odöpt förkunnare, som skjutsar henne på en kärra. Vilken uppskattning de visar när det gäller sanningen!

De mer än 2.100 förkunnarna som är verksamma på Fijiöarna är beslutna att fortsätta att kungöra de goda nyheterna om Guds kungarike. Och de är övertygade om att många fler kommer att bli sådana som är ”av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”.

[Karta på sidan 8]

(För formaterad text, se publikationen)

Australien

Fiji