Stå där fullständiga och med en fast övertygelse

”Ett mästerverk”

ÄNDA sedan början av sin nutida historia har Jehovas vittnen ägnat stort intresse åt en av Jesu Kristi profetior: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) När år 1914 — början på de ”sista dagarna” — närmade sig, satte uppriktiga bibelforskare, med fast övertygelse, i gång en aldrig tidigare skådad världsomfattande undervisningskampanj som grundade sig på den Heliga skrift. — 2 Timoteus 3:1.

För att dessa Jehovas tjänare skulle nå sitt mål att predika de goda nyheterna på hela jorden använde de sig av en ny, djärv och mycket livfull metod. Låt oss, för att lära känna den lite närmare, förflytta oss bakåt i tiden.

Ett nytt sätt att sprida de goda nyheterna

Det är januari 1914. Föreställ dig att du sitter bland 5.000 andra i en nersläckt hörsal i New York. På en stor filmduk längst fram i salen framträder en vithårig herre iklädd bonjour. Nog för att du sett stumfilmer, men det här! Den vithårige mannen talar, och du kan höra vad han säger. Du bevittnar premiärföreställningen av något som var tekniskt banbrytande, och budskapet som framförs är unikt. Talaren är Charles Taze Russell, Sällskapet Vakttornets förste president, och det som visas är ”Skapelsedramat i bilder”.

C. T. Russell insåg filmens möjligheter att nå människomassorna. Därför började han 1912 förbereda ”Skapelsedramat i bilder”. Det blev till slut en åtta timmar lång kombination av film och ljusbilder i färg tillsammans med ljud.

”Skapelsedramat” visades i fyra delar, och det förde publiken från skapelsen och vidare genom mänsklighetens historia ända till den tid då Jehova Guds uppsåt med jorden och människan når sin höjdpunkt vid slutet av Kristi tusenårsregering. Det skulle ta flera år innan det lönade sig att använda den här tekniken i kommersiella sammanhang. Ändå såg miljontals människor ”Skapelsedramat i bilder” helt gratis!

Musikinspelningar av hög kvalitet och 96 tal inspelade på grammofon togs fram för ”Skapelsedramat”. Ljusbilderna, som avbildade kända konstverk, illustrerade händelser i världshistorien. Det var dessutom nödvändigt att framställa hundratals nya målningar och skisser. En del av ljusbilderna var noggrant handmålade. Och eftersom 20 uppsättningar på vardera fyra delar iordningställdes, gjordes detta upprepade gånger. Därigenom var det möjligt  att visa ett avsnitt av ”Skapelsedramat” i 80 olika städer under en enda dag!

Bakom scenen

Vad hände bakom scenen när ”Skapelsedramat” visades? ”Det hela började med att man fick se broder Russell på film”, sade bibelforskaren Alice Hoffman. ”När han framträdde på duken och hans läppar började röra sig, satte man i gång en grammofon ... och vi kunde glädja oss åt att höra hans röst.”

Zola Hoffman tänkte på hur man använde tekniken med att fotografera i tidsintervaller, när hon erinrade sig: ”Jag satt där i storögd hänförelse, när jag fick se hur man skildrade skapelsedagarna. Inför våra egna ögon slog liljor sakta ut.”

Musikälskaren Karl F. Klein, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, tillägger: ”Samtidigt som dessa bilder visades, spelade man upp vacker bakgrundsmusik, till exempel sådana klassiska pärlor som Narcissus och Humoresk.”

Det inträffade också andra minnesvärda händelser. ”Ibland förekom det humoristiska missöden”, erinrade sig Clayton J. Woodworth j:r. ”Vid ett tillfälle spelades sången ’Flyn såsom fåglar till edert berg’, samtidigt som en bild av en gigantisk dinosaurie visades på duken, ett jättelikt djur som levde före den stora översvämningen!”

Förutom det ordinarie ”Skapelsedramat” lät man också iordningställa ”Eurekadramat”. (Se rutan.) En uppsättning bestod av inspelningar av tal och musik. Den andra bestod av dessa inspelningar plus ljusbilderna. Även om ”Eurekadramat” saknade filminslagen, uppskattades det mycket där det framfördes i mer glest befolkade områden.

Ett kraftfullt redskap i predikoarbetet

Vid slutet av 1914 hade ”Skapelsedramat” framförts för åhörarskaror på sammanlagt över 9.000.000 i Nordamerika, Europa och Australien. Trots att bibelforskarna var få till antalet saknade de inte den fasta övertygelse som behövdes för att kungöra de goda nyheterna med hjälp av detta nya medium. De bidrog villigt med de penningmedel som behövdes för att hyra passande lokaler för dessa förevisningar. ”Skapelsedramat” hjälpte alltså på ett storartat sätt åhörarna att bli bekanta med Guds ord och uppsåt.

I ett brev till C. T. Russell skrev en ung man: ”Mitt första besök för att se ert drama förändrade mitt liv, eller rättare min förståelse av den Heliga skrift.” En annan person sade: ”Jag hade nästan helt dragits ner av tvivlets kvicksand, och jag känner att jag räddades av ’Skapelsedramat’, vilket visades här förra sommaren. ... Jag har nu en sådan frid som inte denna värld kan ge, en frid som jag inte vill skiljas från om jag så erhöll all världens rikedom.”

Demetrius Papageorge, länge medlem av staben vid Sällskapets högkvarter, sade: ”’Skapelsedramat’ måste anses vara ett mästerverk, när vi beaktar hur få bibelforskare det fanns och hur förhållandevis små finansiella medel det fanns att tillgå. Detta projekt hade verkligen Jehovas ande i ryggen!”

[Ruta/Bilder på sidorna 8, 9]

”Eurekadramat”

När ”Skapelsedramat” hade visats i åtta månader, såg Sällskapet behovet av att framställa en annan version, det så kallade ”Eurekadramat”. Medan ”Skapelsedramat” fortsatte att visas i stora städer, visades ”Eurekadramat”, som i grunden presenterade samma budskap, i mindre samhällen och på landsbygden. En version av ”Eurekadramat” beskrevs som något som gav ”systrar en särskild möjlighet” att predika. På vilket sätt då? Jo, väskan med grammofonskivorna i vägde ju bara 14 kilo. För att kunna framföra en föreställning måste man naturligtvis även ha med sig en grammofon.