En optiker sår ett frö

Vilket samband finns mellan de ansträngningar som en optiker i Lviv i Ukraina gjorde och bildandet av en rysktalande församling av Jehovas vittnen i Haifa i Israel, cirka 2.000 kilometer och flera länder bort? Det här är en berättelse som understryker hur riktigt det som sägs i Predikaren 11:6 i Bibeln är: ”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila intill kvällen; ty du vet inte var detta kommer att ha framgång.”

VÅR berättelse börjar 1990 då Ella, en ung kvinna med judisk bakgrund, bodde i Lviv. Ella och hennes familj förberedde sig för att flytta till Israel. Strax innan de skulle fara hade Ella bokat tid hos en optiker, och denne är ett Jehovas vittne. Vid den här tiden var Jehovas vittnens arbete förbjudet i Ukraina. Men optikern började berätta för Ella om sin bibliska tro. Hon blev förvånad när hon fick höra att Gud har ett egennamn. Detta väckte  Ellas nyfikenhet, och ett fint samtal om Bibeln följde.

Ella tyckte så mycket om deras samtal att hon bad att få träffa optikern igen nästa vecka, och även veckan därefter. Hennes intresse växte, men det fanns ett problem. Tiden närmade sig snabbt då hon och hennes familj skulle resa i väg till Israel. Det fanns fortfarande så mycket Ella ville veta! För att utnyttja den tid som återstod på bästa sätt bad hon att få ett bibelstudium varje dag fram till avresedagen. Även om Ella inte återupptog studiet med en gång sedan hon kom till Israel, hade sanningens säd slagit rot i hennes hjärta. Vid slutet av året hade hon åter börjat studera Bibeln på allvar.

Krig bröt ut i Persiska viken, och Israel utsattes för irakiska missilangrepp. Det här var ett vanligt samtalsämne. En dag i ett snabbköp råkade Ella höra ett samtal inom en rysktalande familj, som också nyligen hade flyttat till Israel. Även om Ella ännu inte hade blivit ett Jehovas vittne, gick hon fram till familjen och berättade för dem om Bibelns löfte om en fridfull värld. Detta ledde till att mormor Galina, mamma Natasja, sonen Sasja (Ariel) och dottern Ilana alla ville vara med vid Ellas bibelstudium.

Sasja var den förste i familjen som blev döpt — trots många prövningar. Han var en mycket duktig elev men blev ändå relegerad från skolan, eftersom hans kristna samvete inte tillät att han deltog i förberedande militär träning, som ingick som en obligatorisk del i läroplanen. (Jesaja 2:2–4) Sasjas fall kom upp i Israels högsta domstol i Jerusalem, som berömvärt nog beslutade att Sasja skulle få återvända till skolan och fullborda terminen. Fallet blev uppmärksammat i hela landet. Resultatet blev att många israeler blev medvetna om Jehovas vittnens trosuppfattningar. *

Efter att ha gått ut gymnasiet började Sasja som heltidsförkunnare. I dag tjänar han som pionjär med särskilt uppdrag och församlingsäldste. Hans syster, Ilana, har också börjat i heltidstjänsten. Deras mor och mormor är båda döpta Jehovas vittnen. Fröet, ”säden”, som optikern sådde gav fortfarande frukt!

Samtidigt fortsatte Ella att göra andliga framsteg och predikade snart från hus till hus. Vid den allra första dörren träffade Ella Faina, som nyligen hade kommit från Ukraina. Faina var deprimerad. Ella fick senare veta att strax innan hon hade knackat på Fainas dörr, hade den olyckliga kvinnan bett till Gud: ”Jag vet inte vem du är, men om du hör mig, hjälp mig.” Hon och Ella hade ett stimulerande samtal. Faina ställde många frågor och lyssnade noga till de svar hon fick. Med tiden blev hon övertygad om att Jehovas vittnen förkunnar sanningen från Bibeln. Hon ändrade sitt studieprogram på universitetet, så att hon kunde använda mer tid tillsammans med församlingen och i predikoarbetet. I maj 1994 blev Faina döpt. Även hon började i pionjärtjänsten, och hon försörjde sig genom att arbeta deltid inom dataområdet.

 En dag i november 1994, när Ella var ute i predikotjänsten, kände hon sig plötsligt mycket svag. Hon tog sig till ett sjukhus, där undersökningen visade att hon hade en tarmblödning. På kvällen hade Ellas hemoglobinvärde sjunkit till 72 gram per liter. En äldste i Ellas församling, som var ordförande i sjukhuskommittén där i staden, upplyste läkarna om flera medicinska metoder som inte krävde blodtransfusion. * En operation genomfördes med framgång utan blodtransfusion, och Ella blev helt återställd. — Apostlagärningarna 15:28, 29.

Ellas gynekolog, Karl, en tyskfödd jude, blev mycket imponerad. Han erinrade sig att hans föräldrar, som hade överlevt Förintelsen, hade kommit i kontakt med Jehovas vittnen i koncentrationslägren. Karl ställde många frågor. Även om Karl hade oerhört mycket att göra på sin praktik, tog han sig tid till ett regelbundet bibelstudium. Året därpå började han gå på kristna möten som hålls varje vecka.

Vad har resultatet blivit av att optikern sådde ett frö? Vi har redan sett vad som hände Sasja och hans familj. Ella är pionjär med särskilt uppdrag. Hennes dotter, Inna, som just har gått ut gymnasiet, tänker börja i pionjärtjänsten. Faina tjänar också som pionjär med särskilt uppdrag. Karl, Ellas gynekolog, är nu ett döpt Jehovas vittne och biträdande tjänare, och han förmedlar Bibelns läkande kraft till sina patienter och andra.

Den lilla gruppen rysktalande invandrare som till en början ingick i den hebreisktalande församlingen i Haifa har nu blivit en nitisk rysktalande församling med över 120 förkunnare. Denna ökning beror delvis på att en optiker i Lviv utnyttjade möjligheten att så ett frö!

[Fotnoter]

[Karta på sidan 29]

(För formaterad text, se publikationen)

UKRAINA

ISRAEL

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bilder på sidan 30]

Ella och hennes dotter, Inna

[Bild på sidan 31]

En glad grupp rysktalande Jehovas vittnen i Haifa. Från vänster till höger: Sasja, Ilana, Natasja, Galina, Faina, Ella, Inna och Karl