Lever du enligt ditt överlämnande?

”Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor.” — KOLOSSERNA 3:23.

1. Vilket engagemang kan man se inom sporten?

HUR når idrottsmän toppnivå? De som når toppen i någon sport, till exempel tennis, fotboll, basketboll, baseboll, friidrott eller golf, gör det genom att helt gå in för att träna sin kropp och sitt sinne och bli så skickliga som möjligt i den sport de har valt. Att ha fysisk och mental kondition kommer på första plats i deras liv. Är det bara det slaget av engagemang vi bör ha i tankarna, när vi tänker på överlämnande i biblisk bemärkelse?

2. Vad betyder ordet ”överlämnande” i Bibeln? Belys saken.

² Vad betyder ordet ”överlämnande” i biblisk bemärkelse? Ett hebreiskt verb som kan översättas ”överlämna” har den grundläggande innebörden ”hålla (sig) avskild, vara avskild, dra sig undan”. * I det forntida Israel bar översteprästen Aron ”det heliga överlämnandetecknet” — en glänsande plåt av rent guld — på sin turban, och på det stod det ingraverat på hebreiska: ”Helighet tillhör Jehova.” Detta tjänade som en påminnelse för översteprästen om att han måste undvika att göra något som kunde ohelga helgedomen, ”eftersom överlämnandetecknet, hans Guds smörjelseolja”, var på honom. — 2 Moseboken 29:6; 39:30; 3 Moseboken 21:12.

3. Hur bör överlämnandet påverka vårt uppförande?

³ I det här sammanhanget kan vi se att överlämnande är en allvarlig sak. Det innebär att man frivilligt identifierar sig som en Guds tjänare, och det kräver ett rent uppförande. Därför förstår vi varför aposteln Petrus citerade Jehovas ord: ”Ni skall vara heliga, därför att jag är helig.” (1 Petrus 1:15, 16) Som överlämnade kristna är vi förpliktade att leva enligt vårt överlämnande och att vara trogna intill slutet. Men vad är inbegripet i ett kristet överlämnande? — 3 Moseboken 19:2; Matteus 24:13.

4. Hur kommer vi fram till det steg som överlämnandet innebär, och vad kan det liknas vid?

⁴ Vi fattade beslutet att tjäna Gud av allt vårt hjärta, av allt vårt sinne, av all vår själ och av all vår styrka, sedan vi hade fått exakt kunskap om Jehova Gud och hans uppsåt och om Jesus Kristus och hans roll i det uppsåtet. (Markus 8:34; 12:30; Johannes 17:3) Vårt oreserverade överlämnande kan också betraktas som ett personligt löfte. Det var inte någon känslomässig nyck som fick oss att överlämna oss åt Gud. Vi hade noggrant och under bön tänkt igenom det hela och då använt vårt förnuft. Det var således inte ett tillfälligt beslut. Vi kan inte likna någon som börjar plöja en åker men som efter ett tag ger upp, därför att arbetet är alltför krävande eller därför att skörden verkar vara alltför avlägsen eller osäker. Begrunda exemplen på några personer som utan att ge upp har lagt handen på plogen av teokratisk verksamhet. — Lukas 9:62; Romarna 12:1, 2.

 De fullföljde sitt överlämnande

5. Hur var Jeremia ett fint exempel på en hängiven och överlämnad Guds tjänare?

⁵ Jeremia tjänade som profet i Jerusalem i över 40 år (647–607 f.v.t.). Det var inte någon lätt uppgift, och han var väl medveten om sina begränsningar. (Jeremia 1:2–6) Det krävdes mod och uthållighet att dagligen möta de hårdnackade människorna i Juda. (Jeremia 18:18; 38:4–6) Men Jeremia förtröstade på Jehova Gud, som styrkte honom så att han kom att visa sig vara en verkligt hängiven och överlämnad Guds tjänare. — Jeremia 1:18, 19.

6. Hur var aposteln Johannes ett fint föredöme för oss?

⁶ Hur var det då med den trogne aposteln Johannes, som på sin ålders höst blev landsförvisad till den ogästvänliga ön Patmos för att han ”hade talat om Gud och vittnat om Jesus”? (Uppenbarelseboken 1:9) Han höll ut och levde som en överlämnad kristen i omkring 60 år. Hans liv sträckte sig även bortom det att Jerusalem hade ödelagts av de romerska härarna. Han fick privilegiet att skriva ett evangelium, tre inspirerade brev och Uppenbarelseboken, som förutsäger striden vid Harmageddon. Slutade Johannes upp när han fick veta att Harmageddon inte skulle komma i hans livstid? Sjönk han ner i likgiltighet? Nej, han förblev trogen till sin död i vetskapen om att även om ”den fastställda tiden” var nära, så gällde uppfyllelsen av hans syner en senare tid. — Uppenbarelseboken 1:3; Daniel 12:4.

Nutida exempel på hängivna överlämnade personer

7. Hur var en broder ett fint exempel på kristet överlämnande?

⁷ I vår tid har tusentals trogna kristna nitiskt hållit fast vid sitt överlämnande och det trots att de inte fick leva för att bevittna Harmageddon. En sådan trogen kristen var Ernest E. Beavor i England. Han blev ett Jehovas vittne 1939, i början av andra världskriget, och lämnade en blomstrande firma för att börja i heltidstjänsten. På grund av att han som kristen var neutral fick han sitta två år i fängelse, vilket han gjorde med stöd av sin familj. År 1950 gick hans tre barn igenom Vakttornets Bibelskola Gilead för utbildning av missionärer i New York. Broder Beavor var så nitisk i sin predikoverksamhet att hans vänner kallade honom Harmageddon-Ernie. Han levde lojalt enligt sitt överlämnande, och ända fram till sin död 1986 förkunnade han om hur nära förestående Guds strid vid Harmageddon var. Han betraktade inte sitt överlämnande som ett tidsbegränsat kontrakt med Gud! * — 1 Korinthierna 15:58.

8, 9. a) Hur handlade många unga män i Spanien föredömligt under Francoregimen? b) Vilka frågor är på sin plats att ställa?

 ⁸ Ett annat exempel på en person vars nit inte svalnade kommer från Spanien. Under Francoregimen (1939–1975) intog hundratals överlämnade unga manliga vittnen en neutral kristen ståndpunkt. Många av dem tillbringade tio år eller mer i militärfängelser. Ett sådant vittne, Jesús Martín, dömdes till flera på varandra följande straff, som allt som allt uppgick till 22 år. Han blev svårt slagen medan han hölls i ett militärfängelse i Nordafrika. Det var ingen lätt situation han befann sig i, men han vägrade att kompromissa.

⁹ Dessa unga män som var dömda till flera på varandra följande straff hade i de flesta fall ingen aning om när eller ens ifall de skulle bli fria. Men de bevarade sin ostrafflighet och sitt nit för tjänsten under sin fångenskap. När situationen slutligen började förbättras 1973, släpptes många av dessa vittnen, som då var i 30-årsåldern, ur fängelse. De började omedelbart i heltidstjänsten, och några blev pionjärer med särskilt uppdrag, och andra blev resande tillsyningsmän. De levde enligt sitt överlämnande medan de var i fängelse, och flertalet av dem har fortsatt att göra så alltsedan sin frigivning. * Hur är det då med oss nu? Håller vi i likhet med dessa lojala personer fast vid vårt överlämnande? — Hebréerna 10:32–34; 13:3.

En rätt syn på vårt överlämnande

10. a) Hur bör vi betrakta vårt överlämnande? b) Hur betraktar Jehova vår tjänst för honom?

¹⁰ Hur betraktar vi vårt överlämnande åt Gud för att göra hans vilja? Sätter vi det främst i vårt liv? Vi bör alla, antingen vi är unga eller gamla, gifta eller ogifta, friska eller sjuka, sträva efter att oberoende av våra omständigheter leva enligt vårt överlämnande. Någon kanske har möjlighet att tjäna i heltidstjänsten som pionjär eller vid ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor eller som missionär eller i resetjänsten. Vissa föräldrar kan däremot ha fullt upp att göra med att sörja för sina barns fysiska och andliga behov. Är deras relativt få timmar i tjänsten varje månad mindre värda i Jehovas ögon än alla de timmar som en heltidstjänare kan använda? Nej. Gud förväntar inte att vi skall ge det vi inte har. Aposteln Paulus framförde följande princip: ”Om ... villigheten först finns där, är den särskilt godtagbar efter vad man har, inte efter vad man inte har.” — 2 Korinthierna 8:12.

11. Vad är vår räddning beroende av?

¹¹ Vår räddning är inte beroende av något som vi skulle kunna göra, utan på Jehovas oförtjänta omtanke genom Kristus Jesus, vår Herre. Paulus förklarade tydligt: ”Alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet, och  som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, medelst frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.” Men våra gärningar bevisar att vi har en levande tro på Guds löften. — Romarna 3:23, 24; Jakob 2:17, 18, 24.

12. Varför bör vi inte göra jämförelser?

¹² Vi har ingen anledning att jämföra oss med andra i fråga om hur mycket tid vi kan använda i Guds tjänst, hur mycket biblisk litteratur vi kan lämna eller hur många bibelstudier vi kan leda. (Galaterna 6:3, 4) Oavsett hur mycket vi kan uträtta i den kristna tjänsten, bör vi komma ihåg följande ord av Jesus, vilka bör få oss att bevara en ödmjuk inställning: ”Så också ni, när ni har gjort alla de ting som har anvisats er, säg då: ’Vi är odugliga slavar. Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” (Lukas 17:10) Hur ofta kan vi egentligen säga att vi har gjort ”alla de ting som har anvisats” oss? Frågan är alltså: Hurdan bör vår tjänst för Gud vara? — 2 Korinthierna 10:17, 18.

Gör rätt bruk av varje dag

13. Vilken inställning måste vi ha när vi fullföljer vårt överlämnande?

¹³ Efter att ha gett råd till hustrur, män, barn, föräldrar och slavar skriver Paulus: ”Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, eftersom ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets tillbörliga lön. Gör slavtjänst åt Herren, Kristus.” (Kolosserna 3:23, 24) Vi tjänar inte Jehova för att imponera på människor med vad vi uträttar i hans tjänst. Vi försöker tjäna Gud genom att följa Jesu Kristi exempel. Han tjänade under sin relativt korta tid här på jorden med en känsla av att arbetet brådskade. — 1 Petrus 2:21.

14. Vilken varning gav Petrus angående de sista dagarna?

¹⁴ Aposteln Petrus visade också att han insåg att arbetet brådskade. I sitt andra brev varnade han för att det i de sista dagarna skulle komma hånfulla människor — avfällingar  och sådana som tvivlade — vilka enligt sina egna önskningar skulle ifrågasätta Kristi närvaro. Men Petrus sade: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Likväl skall Jehovas dag komma som en tjuv.” Ja, Jehovas dag skall förvisso komma. Därför bör vi dagligen förvissa oss om att vi har en fast och välgrundad tro på Guds löften. — 2 Petrus 3:3, 4, 9, 10.

15. Hur bör vi betrakta varje dag i vårt liv?

¹⁵ För att samvetsgrant leva enligt vårt överlämnande bör vi använda varje dag till lovprisning av Jehova. Kan vi vid slutet av varje dag se tillbaka på hur vi under dagen på ett eller annat sätt har bidragit till helgandet av Guds namn och förkunnandet av de goda nyheterna om Guds rike? Vi kanske har gjort det genom vårt rena uppförande, våra uppbyggande samtal eller vårt kärleksfulla intresse för vår familj och våra vänner. Har vi tagit vara på tillfällena att delge andra Bibelns hoppfulla budskap? Har vi hjälpt någon att tänka allvarligt på Guds löften? Låt oss varje dag tillföra något positivt i andlig bemärkelse och så att säga bygga upp ett andligt bankkonto. — Matteus 6:20; 1 Petrus 2:12; 3:15; Jakob 3:13.

Bevara en klar syn

16. Hur försöker Satan försvaga vårt överlämnande åt Gud?

¹⁶ Vi lever i en tid som kommer att bli allt svårare för de kristna. Satan och hans representanter försöker sudda ut skillnaden  mellan gott och ont, rent och orent, moraliskt och omoraliskt, etiskt och oetiskt. (Romarna 1:24–28; 16:17–19) Han har gjort det så enkelt för oss att förorena vårt hjärta och sinne genom alla kanaler vi kan välja mellan på TV eller genom utbudet på Internet. Vår andliga syn kan bli suddig eller förlora sin skärpa, så att vi inte längre kan urskilja hans lömska angrepp. Om vi gör avkall på våra andliga värderingar, kan vårt beslut att leva enligt vårt överlämnande försvagas och vårt grepp om ”plogen” lossna. — Lukas 9:62; Filipperna 4:8.

17. Hur kan Paulus råd hjälpa oss att bevara vårt förhållande till Gud?

¹⁷ Paulus ord till församlingen i Thessalonike är därför mycket aktuella: ”Detta är vad Gud vill, ert helgande: att ni avhåller er från otukt; att var och en av er skall veta hur man blir herre över sitt eget kärl i helgelse och ära, inte i lystet sexuellt begär, sådant som också de nationer har som inte vet av Gud.” (1 Thessalonikerna 4:3–5) Några har försummat sitt överlämnande åt Gud och låtit sitt förhållande till honom försvagas, så att han inte längre har någon betydelse i deras liv, och detta har lett till att de har blivit uteslutna ur den kristna församlingen på grund av omoraliskhet. Men Paulus sade: ”Gud har ... inte kallat oss med tillåtelse till orenhet, utan i förbindelse med helgelse. Alltså: den som visar förakt, han föraktar inte en människa, utan Gud, som ger sin heliga ande i er.” — 1 Thessalonikerna 4:7, 8.

Vad är du besluten att göra?

18. Vad bör vi vara beslutna att göra?

¹⁸ Vad bör vi vara beslutna att göra, om vi inser allvaret i vårt överlämnande åt Gud? Vår fasta föresats bör vara att ha ett gott samvete när det gäller både vårt uppförande och vår tjänst. Petrus förmanade: ”Ha alltid ett gott samvete, så att de som talar nedsättande om ert goda uppförande i förbindelse med Kristus må få skämmas just i fråga om det som ni förtalas för.” (1 Petrus 3:16) Vi kanske får lida och blir smädade för vårt kristna uppförande, men Kristus fick också lida på grund av sin tro och lojalitet mot Gud. Petrus sade: ”Då Kristus alltså har lidit i köttet, så väpna er ni också med samma sinnelag; därför att den som har lidit i köttet, han har upphört med synder.” — 1 Petrus 4:1.

19. Vad vill vi att man skall säga om oss?

¹⁹ Ja, genom att vi är fast beslutna att leva enligt vårt överlämnande kommer vi att skyddas mot snarorna i Satans värld, som är sjuk i andligt, moraliskt och fysiskt avseende. Men mer än så. Vi kommer att få tillförsikten att vi har Guds godkännande, vilket är långt bättre än något som Satan och hans representanter kan erbjuda. Må det därför aldrig sägas om oss att vi har övergett den kärlek som vi först hade när vi lärde känna sanningen. Må det i stället kunna sägas om oss som det sades om dem i församlingen i Thyatira under det första århundradet: ”Jag känner dina gärningar och din kärlek och tro och tjänst och uthållighet, och jag vet att dina gärningar på sista tiden har varit flera än dem du gjorde förr i tiden.” (Uppenbarelseboken 2:4, 18, 19) Ja, må vi inte vara ljumma i fråga om vårt överlämnande, utan må vi vara ”glödande av anden”, nitiska ända till slutet, och slutet är nära. — Romarna 12:11; Uppenbarelseboken 3:15, 16.

[Fotnoter]

Minns du?

• Vad innebär överlämnande?

• Vilka forntida och nutida exempel på hängivna överlämnade Guds tjänare är värda att följa?

• Hur bör vi betrakta vår tjänst för Gud?

• Vad bör vi vara fast beslutna att göra när det gäller vårt överlämnande åt Gud?

[Frågor]

[Bild på sidan 15]

Jeremia förblev trogen trots att han blev skändligt behandlad

[Bild på sidan 16]

Som en nitisk kristen var Ernest Beavor ett föredöme för sina barn

[Bild på sidan 17]

Hundratals unga vittnen i spanska fängelser bevarade sin ostrafflighet

[Bilder på sidan 18]

Låt oss varje dag tillföra något positivt i andlig bemärkelse