Kyrillos och Methodios — bibelöversättare som skapade ett alfabet

”Vår nation är döpt, och ändå har vi ingen undervisare. Vi förstår varken grekiska eller latin. ... Vi kan inte läsa skrivna tecken, inte heller förstå deras innebörd; sänd oss därför lärare som kan göra Skriftens ord och deras innebörd kända.” — Rastislav, furste av Mähren, år 862 v.t.

I DAG har de mer än 435 miljoner människor som talar slaviska språk tillgång till en bibelöversättning på modersmålet. * Av dessa människor använder 360 miljoner det kyrilliska alfabetet. Så har det dock inte alltid varit. Deras förfäder som levde för 1.200 år sedan hade varken skriftspråk eller alfabet i sina dialekter. De som bidrog till att förändra situationen hette Kyrillos och Methodios, två köttsliga bröder. Människor som älskar Guds ord kommer att finna att dessa två bröders dristiga och uppfinningsrika ansträngningar utgör ett intressant kapitel i historien om Bibelns bevarande och spridning. Vilka var dessa män, och vilka hinder fick de möta?

”Filosofen” och ämbetsmannen

Kyrillos (827–869 v.t., ursprungligen Konstantinos) och Methodios (825–885 v.t.) föddes i en aristokratisk familj i Thessaloniki i Grekland. Vid den här tiden var Thessaloniki en tvåspråkig stad; dess invånare talade grekiska och en form av slaviska. Att det bodde många slaver där och den nära kontakten mellan stadens invånare och de omgivande slaviska samhällena kan ha gjort det möjligt för Kyrillos och Methodios att skaffa sig ingående kunskap om sydslaviskan. Och en skribent som skrev om Methodios nämner till och med att deras mor var av slavisk härkomst.

Efter sin fars död flyttade Kyrillos till Konstantinopel, huvudstaden i Bysantinska riket. Där studerade han vid det kejserliga universitetet och umgicks med framstående lärare. Han blev bibliotekarie i Hagia Sofia, den mest imponerande österländska kyrkobyggnaden, och blev senare lärare i filosofi. Han fick smeknamnet ”filosofen” just på grund av de kunskaper han förvärvat.

Under tiden slog Methodios in på samma bana som fadern — politisk administration. Han lyckades bli arkont (hög ämbetsman) i ett av Bysantinska rikets gränsområden, där många slaver bodde. Det oaktat drog han sig tillbaka till ett liv som munk i ett kloster i Bithynien  i Mindre Asien. År 855 v.t. förenade sig Kyrillos med sin bror i klosterlivet.

År 860 v.t. sände patriarken i Konstantinopel i väg de två bröderna på ett uppdrag i främmande land. De skickades till khazarerna, ett folkslag som var bosatt nordöst om Svarta havet och som ännu inte bestämt sig för om de skulle tillhöra islam, judendomen eller kristendomen. På sin färd dit stannade Kyrillos till i Chersones på Krim och var kvar där under en tid. En del kännare tror att han lärde sig hebreiska och samaritanska där och att han översatte en hebreisk grammatik till khazarernas språk.

Ett rop på hjälp från Mähren

År 862 v.t. skickade Rastislav, furste av Mähren (landskap som låg där östra Tjeckien, västra Slovakien och västra Ungern ligger i dag), den förfrågan som citerades i början av artikeln till den bysantinske kejsaren Mikael III. Rastislav bad kejsaren att skicka lärare i Skrifterna till Mähren. Mährens slavisktalande befolkning hade redan stiftat bekantskap med kyrkans läror genom missionärer från det östfrankiska riket (nu Tyskland och Österrike). Rastislav var emellertid bekymrad över det politiska och religiösa inflytande som de germanska stammarna hade på hans rike. Genom att knyta religiösa band med Konstantinopel hoppades han kunna bevara sin nation politiskt och religiöst autonom.

Kejsaren beslöt att skicka Methodios och Kyrillos till Mähren. I teoretiskt, pedagogiskt och språkligt avseende var de två bröderna väl rustade för uppdraget. En levnadstecknare som levde på 800-talet skriver att kejsaren resonerade så här, när han yrkade på att bröderna skulle ta sig an uppdraget: ”Ni är båda uppvuxna i Thessaloniki, och alla thessaloniker talar äkta slaviska.”

Ett alfabet och en bibelöversättning kommer till

Under månaderna före avresan förberedde Kyrillos sig för uppdraget genom att utveckla ett antal skrivtecken för det slaviska språket. Det har sagts att han hade ett fint öra för fonetik. Genom att använda grekiska och hebreiska bokstäver försökte han ge varje språkljud i det slaviska språket en egen bokstav. * Somliga forskare tror att han vid denna tid redan arbetat i flera år med att lägga grunden till ett sådant alfabet. Dessutom råder det en viss osäkerhet om hur alfabetet som Kyrillos utarbetade exakt såg ut. — Se rutan ”Kyrilliska eller glagolitiska?”

 Vid den här tiden utvecklade Kyrillos en snabbmetod för att översätta Bibeln. Enligt traditionen började han med att översätta första versen i Johannes evangelium — ”I början var Ordet ...” — från grekiska till slaviska, varvid han använde sig av det nya alfabetet. Kyrillos översatte sedan de fyra evangelierna, Paulus brev och Psalmernas bok.

Arbetade han ensam? Methodios hjälpte med största sannolikhet till. Dessutom kan man läsa i boken The Cambridge Medieval History: ”Det är mycket troligt att [Kyrillos] fick hjälp av andra, och då i första hand av sådana som var av slaviskt ursprung och hade grekisk utbildning. Vid en undersökning av de äldsta översättningarna ... finner vi de bästa exemplen på en mycket god känsla för det slaviska språket, vilka måste tillskrivas medarbetare som själva var slaver.” Resten av Bibeln färdigställdes senare av Methodios, som vi snart skall se.

”Som korpar efter en falk”

År 863 v.t. började Kyrillos och Methodios missionera i Mähren, och de fick ett varmt välkomnande. Förutom att de översatte bibliska och liturgiska texter lärde de även en grupp slaver det nya alfabetet.

Deras vistelse där var dock ingen dans på rosor. Den frankiska kyrkan i Mähren motsatte sig på det bestämdaste bruket av slaviska. De höll hårt på att bara latin, grekiska och hebreiska fick användas i tillbedjan. Med förhoppning om att få påvens stöd för sitt nya skriftspråk reste bröderna till Rom år 867 v.t.

På vägen dit, i Venedig, stötte Kyrillos och Methodios återigen ihop med en grupp romersk-katolska präster. En medeltida skribent som skrev om Kyrillos liv berättar att traktens biskopar, präster och munkar gav sig på honom ”som korpar efter en falk”. Enligt skildringen replikerade Kyrillos genom att citera 1 Korinthierna 14:8, 9: ”Ja sannerligen, om trumpeten ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till drabbning? På samma sätt är det också med er: om ni inte med tungan frambringar ett tal som är lätt att förstå, hur kan man då få veta vad som talas? Ni kommer ju att tala i vädret.”

När de slutligen kom till Rom, gav påven Hadrianus II sitt fulla stöd åt brödernas användning av slaviska. Några månader därefter, medan de fortfarande var i Rom, blev Kyrillos allvarligt sjuk. Mindre än två månader senare dog han. Han blev 42 år.

Påven Hadrianus II uppmuntrade Methodios att återvända till Mähren och fortsätta med arbetet. Han föreslog området runt staden Nitra i vad som nu är Slovakien. Med en önskan att förstärka sitt inflytande över det området gav han Methodios brev i vilka han godkände användningen av slaviska. Han utnämnde honom dessutom till ärkebiskop. Men den frankiske biskopen Hermanrich och fursten Svatopluk av Nitra såg år 870 v.t. till att Methodios blev gripen. Han satt inspärrad i två och ett halvt år i ett kloster i sydöstra Tyskland. Slutligen beordrade påven Johannes VIII, Hadrianus II:s efterträdare, att Methodios skulle friges. Han återinsatte Methodios i biskopsdömet och lovade att stödja användandet av det slaviska språket i tillbedjan.

Men motståndet från det frankiska prästerskapet fortsatte. Methodios försvarade framgångsrikt sig själv när han anklagades för kätteri, och han erhöll slutligen en bulla från påven Johannes VIII i vilken det blev uttryckligen stadfäst att man kunde använda slaviska i kyrkan. Som den nuvarande påven, Johannes Paulus II, har medgett kännetecknades Methodios liv av ”resor, försakelser, lidanden, fientlighet och förföljelse, ... ja, till och med av en period av grym fångenskap”. Ironiskt nog låg biskopar och furstar, som var gynnsamt stämda mot Rom, bakom det hela.

Hela Bibeln översätts

Trots obevekligt motstånd kunde Methodios, med flera stenografers hjälp, översätta den resterande delen av Bibeln till slaviska. Enligt traditionen färdigställde han detta enorma projekt på bara åtta månader. Han översatte dock inte de apokryfiska Mackabéerböckerna.

 Det är inte lätt att i dag exakt bedöma vilken kvalitet det är på Kyrillos och Methodios översättningsarbete. Bara några få handskrifter från tiden för den ursprungliga översättningen finns kvar. Språkforskare kan genom att undersöka dessa sällsynta tidiga handskrifter se att översättningen var noggrann och förmedlade en otvungen fräschör. Verket Our Slavic Bible konstaterar att de två bröderna ”blev tvungna att skapa många nya ord och uttryck. ... Och de gjorde detta med en enastående noggrannhet [och] gav därigenom det slaviska språket en vokabulär av aldrig tidigare skådad omfattning.”

Ett bestående arv

Efter Methodios död år 885 v.t. fördrevs hans lärjungar från Mähren av sina frankiska motståndare. De tog sin tillflykt till Böhmen, södra Polen och Bulgarien. Därigenom fördes faktiskt Kyrillos och Methodios arbete vidare. Det slaviska språket, som fick ett skrivet och mer varaktigt uttryck genom brödernas arbete, blomstrade, utvecklades och blev senare flera olika slaviska språk. I dag omfattar den slaviska språkfamiljen 13 olika språk plus många dialekter.

Kyrillos och Methodios oförskräckta ansträngningar att översätta Bibeln resulterade så småningom i de olika slaviska bibelöversättningar som finns tillgängliga i dag. De miljoner som talar dessa språk har stor behållning av att ha Guds ord på sitt modersmål. Bittert motstånd kan inte rubba följande sanning: ”Vår Guds ord, det kommer att bestå till obestämd tid.” — Jesaja 40:8.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 29]

Kyrilliska eller glagolitiska?

Hur såg egentligen det alfabet ut som Kyrillos skapade? Det är en mycket kontroversiell fråga. Språkforskare kan inte med säkerhet säga vad det var för alfabet. Det alfabet som kallas det kyrilliska är till stor del baserat på det grekiska alfabetet, förutom ett antal bokstäver som representerar slaviska ljud som inte finns i grekiskan. I några av de tidigaste slaviska handskrifterna har man dock använt ett mycket säreget alfabet, känt som det glagolitiska, och det är detta alfabet som många forskare menar att Kyrillos skapade. Några få av de glagolitiska bokstäverna verkar härstamma från grekiskan eller hebreiskan. Några kan härstamma från medeltida diakritiska tecken, men de allra flesta bokstäverna är unika i sitt slag. Det glagolitiska alfabetet tycks vara en i högsta grad särskiljande och självständig skapelse. Det är dock den kyrilliska skriften som har utvecklats inom dagens ryska, ukrainska, serbiska, bulgariska och makedoniska, jämte 22 ytterligare språk, av vilka några inte är slaviska.

[Kyrilliska och glagolitiska bokstäver]

[Karta på sidan 31]

(För formaterad text, se publikationen)

Östersjön

(Polen)

Böhmen (Tjeckien)

Mähren (ö. Tjeckien, v. Slovakien, v. Ungern)

Nitra

ÖSTFRANKISKA RIKET (Tyskland och Österrike)

ITALIEN

Venedig

Rom

Medelhavet

BULGARIEN

GREKLAND

Thessaloniki

(Krim)

Svarta havet

Bithynien

Konstantinopel (Istanbul)

[Bild på sidan 31]

En slavisk bibel med kyrillisk skrift från 1581

[Bildkälla]

Bibel: Narodna in univerzitetna knjiz̆nica-Slovenija-Ljubljana