Bli inte glömska hörare
Bli inte glömska hörare
”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang.” — JAKOB 1:22.
1. Vilka underverk hade de forntida israeliterna haft förmånen att få bevittna?
”OFÖRGLÖMLIGA” skulle vara ett bra ord för att beskriva de underverk som Jehova Gud utförde i det forntida Egypten. De tio plågorna ingav helt visst vördnad, var och en på sitt vis. Och efter dessa dråpslag mot egyptierna blev israeliterna på ett fantastiskt sätt räddade genom Röda havets vatten, som delat sig för dem. (5 Moseboken 34:10–12) Om du hade fått bevittna dessa händelser, skulle du förhoppningsvis aldrig ha glömt vem som låg bakom dem. Men psalmisten sjöng: ”De [israeliterna] glömde Gud, sin Räddare, Den som hade gjort stora ting i Egypten, underbara gärningar i Hams land, ting, som inger fruktan, vid Röda havet.” — Psalm 106:21, 22.
2. Vad visar att israeliternas tacksamhet för Guds väldiga gärningar var kortlivad?
2 Efter det att israeliterna hade gått igenom Röda havet började de ”frukta Jehova och sätta tro till Jehova”. (2 Moseboken 14:31) Tillsammans med Mose sjöng de israelitiska männen en segersång till Jehova, och Mirjam och andra kvinnor svarade genom att spela på tamburiner och dansa. (2 Moseboken 15:1, 20) Ja, Jehovas väldiga gärningar hade gjort intryck på hans folk, men deras tacksamhet mot honom som hade utfört dessa gärningar var kortlivad. Snart handlade många av dem som om de hade drabbats av minnesförlust. De knotade mot Jehova och klagade på honom. Några ägnade sig åt avgudadyrkan och sexuell omoraliskhet. — 4 Moseboken 14:27; 25:1–9.
Vad skulle kunna få oss att glömma?
3. Vad skulle vi på grund av vår ofullkomliga natur kunna glömma?
3 Man blir verkligen förbryllad över israeliternas brist på uppskattning. Men samma sak skulle kunna hända oss. Det är sant att vi inte har fått bevittna några sådana underverk av Gud. Men i vårt förhållande till honom har vi säkert varit med om mycket som vi aldrig glömmer. Några av oss kanske erinrar sig när vi tog emot sanningen från Bibeln. Andra glädjerika tillfällen kan ha varit när vi i bön överlämnade oss åt Jehova och blev döpta som sanna kristna. Och många av oss har vid andra tillfällen fått uppleva Jehovas hjälpande hand. (Psalm 118:15) Och framför allt har vi genom Guds Sons, Jesu Kristi, offerdöd fått hoppet om räddning. (Johannes 3:16) Men när orätta begär uppstår eller vi får bekymmer, kan vi ändå på grund av vår ofullkomliga natur lätt glömma de goda ting som Jehova har gjort för oss.
4, 5. a) Hur varnar Jakob för faran att bli en glömsk hörare? b) Hur kan vi tillämpa Jakobs illustration med mannen och spegeln?
4 I sitt brev till medkristna varnade Jesu halvbror Jakob för faran att bli en glömsk hörare. Han skrev: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang. Därför att om någon är ordets hörare och inte dess görare, är denne lik en man som i en spegel betraktar det ansikte han är född med. Han betraktar nämligen sig själv, och så går han bort och glömmer med ens vad slags människa han är.” (Jakob 1:22–24) Vad menade Jakob med de orden?
5 Vi tittar oss vanligtvis i en spegel när vi stiger upp på morgonen för att se vad som kan behöva rättas till i vårt utseende. När vi sedan är upptagna i vårt dagliga värv och koncentrerade på annat, tänker vi inte längre på det vi såg i spegeln. Detta kan också hända i andligt avseende. När vi studerar Guds ord, kan vi jämföra vad vi är med vad Jehova förväntar att vi skall vara. Vi konfronteras då direkt med våra svagheter. Denna kunskap bör få oss att rätta till det som behövs i vår personlighet. Men i vår dagliga gärning och i kampen med våra problem kan vi lätt upphöra att tänka på andliga ting. (Matteus 5:3; Lukas 21:34) Det är som om vi glömde de kärleksfulla gärningar Gud har gjort för oss, och detta skulle få oss att lättare falla offer för syndiga böjelser.
6. Vad i Bibeln kan hjälpa oss att inte glömma Jehovas ord?
6 I sitt första inspirerade brev till korinthierna hänvisar aposteln Paulus till de glömska israeliterna i vildmarken. Precis som Paulus brev hjälpte de kristna under det första århundradet att inte glömma Jehovas ord, kan vi också få nytta av det. Låt oss därför begrunda 1 Korinthierna 10:1–12.
Att säga nej till världsliga begär
7. Vilka obestridliga bevis fick israeliterna på Jehovas kärlek till dem?
7 Det som Paulus säger om israeliterna tjänar som en varning för de kristna. Han skriver bland annat: ”Jag [vill] inte, bröder, att ni skall vara okunniga om att våra förfäder alla var under molnet och alla gick igenom havet, och alla blev döpta till Mose med hjälp av molnet och av havet.” (1 Korinthierna 10:1–4) Israeliterna på Moses tid hade fått se stora demonstrationer av Guds makt, till exempel hur Gud ledde dem om dagen genom en molnpelare genom vilken de också fick hjälp att undkomma genom Röda havet. (2 Moseboken 13:21; 14:21, 22) Ja, dessa israeliter fick obestridliga bevis på Jehovas kärlek till dem.
8. Vad blev följden av israeliternas andliga glömska?
8 ”Men”, fortsätter Paulus, ”mot de flesta av dem gav Gud inte uttryck åt sitt godkännande; de slogs nämligen ner i vildmarken.” (1 Korinthierna 10:5) Så sorgligt! Flertalet av de israeliter som lämnade Egypten fick inte komma in i det utlovade landet. De blev förkastade av Gud för sin brist på tro och fick dö i vildmarken. (Hebréerna 3:16–19) Vad kan vi lära av detta? Paulus säger: ”Dessa ting [har] blivit exempel för oss, för att vi inte skall vara sådana som har begär till skadliga ting, precis som de hade begär till dem.” — 1 Korinthierna 10:6.
9. Hur hade Jehova sörjt för israeliterna, och hur reagerade de?
9 Israeliterna fick vara med om mycket i vildmarken som borde ha fått dem att vara inriktade på andliga ting. De fick träda in i ett förbund med Jehova och bli en nation överlämnad åt honom. De fick också ett prästerskap, en tältboning som centrum för tillbedjan och ett system för att frambära offer åt Jehova. Men i stället för att glädja sig åt dessa andliga gåvor blev de missnöjda med det Gud gav dem i materiellt avseende. — 4 Moseboken 11:4–6.
10. Varför bör vi alltid ha Gud i tankarna?
10 Jehova Guds nutida folk har till skillnad från israeliterna i vildmarken hans godkännande. Men det är viktigt att vi som individer har Gud i våra tankar. Detta kommer att hjälpa oss att bekämpa själviska begär som skulle kunna fördunkla vår andliga syn. Vi måste vara fast beslutna att ”säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning föra ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”. (Titus 2:12) De av oss som har varit anslutna till den kristna församlingen sedan barndomen bör aldrig tänka att vi går miste om något. Om sådana tankar skulle dyka upp i vårt sinne, är det bra att vi tänker på Jehova och de underbara välsignelser han har i beredskap åt oss. — Hebréerna 12:2, 3.
Lydnad mot Jehova i allt
11, 12. Hur skulle någon kunna göra sig skyldig till avgudadyrkan utan att vörda en bild?
11 Paulus kommer med ett annat varningens ord när han skriver: ”Bli inte heller avgudadyrkare, såsom några av dem blev; alldeles som det är skrivet: ’Folket satte sig ner för att äta och dricka, och de steg upp för att roa sig.’” (1 Korinthierna 10:7) Paulus syftar här på det tillfälle då israeliterna övertalade Aron att göra en guldkalv. (2 Moseboken 32:1–4) Det är inte sannolikt att någon av oss skulle börja dyrka en bokstavlig avgud, men vi skulle kunna bli avgudadyrkare genom att låta våra egna själviska begär avleda oss från att helhjärtat tillbe Jehova. — Kolosserna 3:5.
12 Vid ett annat tillfälle skrev Paulus om några, vars främsta intresse var materiella ting, att de vandrade ”såsom fiender till Kristi tortyrpåle”, och sedan skrev han: ”Deras slut är tillintetgörelse, och deras gud är buken.” (Filipperna 3:18, 19) Föremålet för deras avgudadyrkan var inte någon skulpterad bild, utan det var deras begär efter sinnliga njutningar. Alla önskningar eller begär är naturligtvis inte orätta. Jehova skapade människan med olika behov och med förmåga att njuta av olika glädjeämnen. Men de som sätter jakten efter nöjen och njutningar före sitt förhållande till Gud blir faktiskt avgudadyrkare. — 2 Timoteus 3:1–5.
13. Vad kan vi lära av berättelsen om guldkalven?
13 Efter det att israeliterna hade lämnat Egypten gjorde de en guldkalv, som de tänkte tillbe. Förutom att berättelsen om detta varnar för avgudadyrkan, innehåller den ytterligare en viktig lärdom, nämligen att israeliterna inte avsåg att förkasta Jehova som sin Gud, när de var olydiga mot en uttrycklig befallning från honom. (2 Moseboken 20:4–6) När de offrade till den gjutna kalven, kallade de i stället tillfället för ”en högtid åt Jehova”. På något sätt bedrog de sig själva till att tro att Gud skulle ignorera deras olydnad. Detta var en skymf mot Jehova, och det gjorde honom mycket förtörnad. — 2 Moseboken 32:5, 7–10; Psalm 106:19, 20.
14, 15. a) Varför hade israeliterna inte någon ursäkt för att bli glömska hörare? b) Om vi är fast beslutna att inte bli glömska hörare, vad kommer vi då att göra med avseende på Jehovas bud?
14 Det skulle vara mycket ovanligt om ett Jehovas vittne skulle ansluta sig till någon falsk religion. Men några kan medan de är kvar i församlingen förkasta Jehovas vägledning på andra sätt. Israeliterna hade ingen ursäkt för att bli glömska hörare. De hade hört de tio buden och varit närvarande när Mose gav dem Guds befallning: ”Ni skall inte göra gudar av silver vid sidan av mig, och ni skall inte göra gudar av guld åt er.” (2 Moseboken 20:18, 19, 22, 23) Och ändå tillbad de en guldkalv.
15 Vi skulle inte heller ha någon giltig ursäkt om vi blev glömska hörare. Jehova Gud ger oss i Bibeln vägledning på många områden i livet. Hans ord fördömer exempelvis uttryckligen att man lånar utan att betala tillbaka. (Psalm 37:21) Barn är befallda att lyda sina föräldrar, och fäder förväntas uppfostra sina barn i Jehovas ”allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:1–4) Ogifta kristna uppmanas att endast gifta sig ”i Herren”, och gifta Guds tjänare får befallningen: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” (1 Korinthierna 7:39; Hebréerna 13:4) Om vi är beslutna att inte bli glömska hörare, kommer vi att ta dessa och andra föreskrifter från Gud på stort allvar och rätta oss efter dem.
16. Vad ledde det till att man tillbad guldkalven?
16 Jehova accepterade inte israeliternas försök att i samband med guldkalven tillbe honom på sina egna villkor. I stället dödades 3.000 av dem, antagligen för att de hade spelat en framträdande roll i denna upproriska handling. Andra syndare drabbades av en plåga från Jehova. (2 Moseboken 32:28, 35) Vilken varning för dem som läser Guds ord men som själva väljer vad de vill lyda!
”Fly undan otukten”
17. Vilken händelse åsyftas i 1 Korinthierna 10:8?
17 Paulus tar upp ett område där köttsliga begär kan leda till andlig försummelse, när han säger: ”Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem begick otukt, bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag.” (1 Korinthierna 10:8) Paulus åsyftar här en händelse på Moabs slätter vid slutet av israeliternas 40-åriga vandring i vildmarken. Trots att de kort dessförinnan hade fått hjälp av Jehova att erövra land öster om Jordan, visade sig många av dem vara glömska och otacksamma. På gränsen till det utlovade landet blev de lockade till sexuell omoraliskhet och den orena dyrkan av Peors Baal. Omkring 24.000 av dem dödades, och 1.000 av dessa var initiativtagare till det hela. — 4 Moseboken 25:9.
18. Vad slags uppförande kan leda till sexuell omoraliskhet?
18 Jehovas nutida folk är känt för sin höga moral. Men somliga kristna har, när de har blivit frestade med sexuell omoraliskhet, slutat upp att tänka på Gud och hans principer. De har blivit glömska hörare. Det hela kanske inte började med en frestelse att begå otukt. Det kan i stället ha börjat med att man av nyfikenhet har tittat på pornografi, har tyckt om oanständiga skämt eller flört eller haft nära umgänge med moraliskt svaga individer. Detta har sedan lett till ett syndigt uppförande. — 1 Korinthierna 15:33; Jakob 4:4.
19. Vilket bibliskt råd hjälper oss att ”fly undan otukten”?
19 När vi blir frestade att handla omoraliskt, får vi inte upphöra att tänka på Jehova. Vi måste i stället följa påminnelserna i hans ord. (Psalm 119:1, 2) De flesta av oss kristna gör sitt bästa för att förbli moraliskt rena. Det kräver dock ständig ansträngning att göra det som är rätt i Guds ögon. (1 Korinthierna 9:27) Så här skrev Paulus till de kristna i Rom: ”Er lydnad har ju blivit känd av alla. Därför gläder jag mig över er. Jag önskar emellertid att ni skall vara visa i fråga om det goda, men oskyldiga i fråga om det onda.” (Romarna 16:19) Precis som 24.000 israeliter dödades för sina synder, kommer otuktiga personer och andra syndare att snart få erfara Jehovas ogynnsamma dom. (Efesierna 5:3–6) I stället för att bli glömska hörare måste vi således fortsätta att ”fly undan otukten”. — 1 Korinthierna 6:18.
Uppskatta alltid det som Jehova gör för oss
20. Hur satte israeliterna Jehova på prov, och vad ledde det till?
20 Det stora flertalet kristna dukar aldrig under för sexuell omoraliskhet. Men något annat som vi måste akta oss för och som också skulle kunna leda till Guds ogillande är att följa ett handlingssätt som leder till ett ständigt knotande och klagande. Paulus förmanar oss: ”Låt oss inte heller sätta Jehova på prov, såsom några av dem [israeliterna] satte honom på prov, bara för att förgås genom ormarna. Inte heller skall ni knota, alldeles som några av dem knotade, bara för att förgås genom förgöraren.” (1 Korinthierna 10:9, 10) Israeliterna knotade mot Mose och Aron, ja, till och med mot Gud själv, genom att de klagade på det manna som han försåg dem med. (4 Moseboken 16:41; 21:5) Blev Jehova mindre förtörnad över knot än över otukt? Den bibliska berättelsen visar att många av dem som knotade blev dödade av ormar. (4 Moseboken 21:6) Och vid ett tidigare tillfälle hade över 14.700 upproriska knotande personer dödats. (4 Moseboken 16:49) Må vi därför inte sätta Jehovas tålamod på prov genom att behandla det han gör för oss med bristande respekt.
21. a) Vilken förmaning blev Paulus inspirerad att skriva? b) Hur kan vi enligt Jakob 1:25 bli verkligt lyckliga?
21 Paulus avslutar listan med varningar till sina medkristna i Korinth med denna förmaning: ”Nu fortsatte dessa ting att hända med dem såsom exempel, och de blev nerskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit. Följaktligen må den som menar att han står se till att han inte faller.” (1 Korinthierna 10:11, 12) Vi har i likhet med israeliterna fått många välsignelser från Jehova. Men må vi till skillnad från dem aldrig glömma allt det goda som Gud gör för oss och bli otacksamma. Må vi, när livets bekymmer tynger ner oss, tänka på de underbara löftena i hans ord. Må vi komma ihåg vårt dyrbara förhållande till Jehova och fortsätta med det arbete med att predika om Guds kungarike som vi har blivit betrodda med. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Ett sådant handlingssätt kommer helt visst att skänka sann lycka, för Bibeln lovar: ”Den som skådar in i den fullkomliga lag, som hör friheten till, och håller i med det, denne skall, därför att han inte har blivit en glömsk hörare utan en gärningens görare, vara lycklig när han gör den.” — Jakob 1:25.
Hur skulle du svara?
• Vad skulle kunna få oss att bli glömska hörare?
• Varför är det viktigt att lyda Gud i allt?
• Hur kan vi ”fly undan otukten”?
• Vilken inställning bör vi ha till det som Jehova gör för oss?
[Frågor]
[Bild på sidan 15]
Israeliterna glömde de väldiga gärningar Jehova hade utfört för dem
[Bild på sidan 16]
Jehovas folk är fast beslutet att upprätthålla en hög moral