Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Djävulen – mer än bara vidskepelse

Djävulen – mer än bara vidskepelse

Djävulen – mer än bara vidskepelse

”Överallt i Nya testamentet framskymtar en konflikt mellan å ena sidan Guds och det godas krafter och å andra sidan det ondas krafter ledda av Satan. Detta är inte en uppfattning hos en eller annan skribent, utan den är genomgående. ... Nya testamentet vittnar således tydligt om att Satan är en ond realitet, som alltid är fientlig mot Gud och hans folk.” (”The New Bible Dictionary”)

MEN varför förkastar då så många, som bekänner sig vara kristna och som påstår sig tro på Bibeln, tanken att det finns en verklig djävul? Jo, därför att de faktiskt inte accepterar Bibeln som Guds ord. (Jeremia 8:9) De säger att bibelskribenterna återspeglade filosofierna i de kringliggande nationerna och inte på rätt sätt förmedlade sanningen från Gud. Den katolske teologen Hans Küng skriver exempelvis: ”Mytologiska uppfattningar om Satan med legioner av demoner kom att från babylonisk mytologi tränga in i judendomen och därifrån in i Nya testamentet.” (Christ sein)

Men Bibeln är inte bara människors ord. Den är i sanning Guds inspirerade ord. Vi gör därför klokt i att ta det som den säger om Djävulen på allvar. (2 Timoteus 3:14–17; 2 Petrus 1:20, 21)

Vad trodde Jesus?

Jesus Kristus trodde att Satan, Djävulen, existerade. Jesus frestades inte av något ont inom honom själv. Han blev angripen av en verklig person, som han längre fram kallade ”världens härskare”. (Johannes 14:30; Matteus 4:1–11) Han trodde också att andra andeskapelser stödde Satan i dennes onda planer. Och han botade ”demonbesatta” människor. (Matteus 12:22–28) Till och med den ateistiska publikationen A Rationalist Encyclopædia tar upp innebörden av detta när den förklarar: ”Det har alltid varit en stötesten för teologer att Jesus, som evangelierna beskriver honom, accepterade tron på onda andevarelser.” När Jesus talade om Djävulen och hans demoner, upprepade han inte helt enkelt vidskepelser som härstammade från babylonisk mytologi. Han visste att de existerade.

Vi får veta mycket om Djävulen, när vi begrundar det Jesus sade till de religiösa lärarna på sin tid: ”Ni är från er fader Djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till. Denne var en människomördare då han började, och han stod inte fast i sanningen, därför att sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han enligt sitt eget sinnelag, eftersom han är en lögnare och lögnens fader.” (Johannes 8:44)

Enligt detta var Djävulen, som betyder ”baktalare”, ”en lögnare och lögnens fader”. Han var den första skapelse som ljög om Gud, och det gjorde han i Edens trädgård. Jehova hade sagt att våra första föräldrar ”med visshet” skulle dö, om de åt av ”trädet för kunskapen om gott och ont”. Genom munnen på en orm sade Satan att dessa ord inte var sanna. (1 Moseboken 2:17; 3:4) Därför kallas han passande ”den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan”. (Uppenbarelseboken 12:9)

Satan, Djävulen, ljög om trädet för kunskapen om gott och ont. Han påstod att förbudet mot att äta av det trädet var obefogat och ett missbruk av makt. Han sade att Adam och Eva kunde ”vara som Gud” i fråga om att själva avgöra vad som var gott och vad som var ont. Han menade att de som människor med fri vilja borde få bestämma allt själva. (1 Moseboken 3:1–5) Detta ifrågasättande av Guds sätt att styra väckte viktiga frågor. Jehova har därför anslagit tid till att dessa frågor skall lösas och låtit Satan få fortsätta att leva en tid. Men hans begränsade tid rinner nu snabbt ut. (Uppenbarelseboken 12:12) Han fortsätter dock att fjärma mänskligheten från Gud genom lögn och bedrägeri och genom att använda människor lika de skriftlärda och fariséerna på Jesu tid till att sprida sina läror. (Matteus 23:13, 15)

Jesus sade också att Djävulen var ”en människomördare då han började” och att han inte stod ”fast i sanningen”. Därmed inte sagt att Jehova skapade Djävulen som ”en människomördare”. Han skapades inte för att vara ett slags monster som skulle ha uppsikt över ett brinnande pinohelvete, där alla som motstod Gud skulle hamna. När ordet ”helvete” används i vissa äldre bibelöversättningar, avser det inte Satans boning, utan helt enkelt mänsklighetens gemensamma grav. (Apostlagärningarna 2:25–27; Uppenbarelseboken 20:13, 14)

Djävulen var från början ”i sanningen”. Som en fullkomlig andeson till Jehova Gud tillhörde han en gång Guds himmelska familj. Men han ”stod inte fast i sanningen”. Han föredrog sina egna vägar och sina egna osanna principer. Det var inte när han skapades som en andeson till Gud som ”han började” som en djävul och människomördare, utan när han egensinnigt gjorde uppror mot Jehova och ljög för Adam och Eva. Djävulen är lik de människor som gjorde uppror mot Jehova på Moses tid och om vilka vi läser: ”De har handlat fördärvligt för sin egen del; de är inte hans barn, defekten är deras egen.” (5 Moseboken 32:5) Samma sak kan sägas om Satan. Han blev ”en människomördare”, när han gjorde uppror och blev skuld till Adams och Evas död, ja faktiskt till hela mänsklighetens död. (Romarna 5:12)

Olydiga änglar

Andra änglar anslöt sig till Satan i dennes uppror. (Lukas 11:14, 15) Dessa änglar ”övergav sin egen tillbörliga boningsort” och framträdde i mänskliga kroppar för att kunna njuta av sexuellt umgänge med ”människornas döttrar” på Noas tid. (Judas, vers 6; 1 Moseboken 6:1–4; 1 Petrus 3:19, 20) ”En tredjedel av himlens stjärnor”, eller en minoritet av andevarelserna, har slagit in på den kursen. (Uppenbarelseboken 12:4)

Uppenbarelseboken, som i hög grad är skriven i bildspråk, beskriver Djävulen som ”en stor eldfärgad drake”. (Uppenbarelseboken 12:3) Varför det? Inte därför att han har en grotesk och ful kropp. Vi vet faktiskt inte vad slags kroppar andevarelserna har, men Satans kropp skiljer sig antagligen inte från de andra andevarelsernas. Men beskrivningen ”en stor eldfärgad drake” passar in på Satans rovlystna, otäcka, mäktiga och destruktiva anda.

Satan och hans demoner är nu mycket begränsade. De kan inte längre framträda i mänskliga kroppar så som de av allt att döma kunde en gång. Kort efter det att Guds kungarike 1914 upprättades i händerna på Kristus blev de slungade ner till jordens närhet. (Uppenbarelseboken 12:7–9)

Djävulen är en farlig fiende

Djävulen förblir dock en farlig fiende. Han ”går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (1 Petrus 5:8) Djävulen är inte någon diffus ondskans princip inom oss ofullkomliga människor. Det är sant att vi för en daglig kamp mot våra egna syndiga böjelser. (Romarna 7:18–20) Men den verkliga kampen är ”mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andemakterna i det himmelska”. (Efesierna 6:12)

Hur utbrett är Djävulens inflytande? ”Hela världen befinner sig i den ondes våld”, säger aposteln Johannes. (1 Johannes 5:19) Vi vill naturligtvis inte bli fixerade vid tanken på Djävulen eller bli paralyserade av vidskeplig fruktan för honom. Men det är klokt att vara vaken för hans försök att förblinda oss för sanningen och få oss att inte längre vara oförvitliga inför Gud. (Job 2:3–5; 2 Korinthierna 4:3, 4)

Djävulen använder inte alltid brutala metoder för att angripa dem som önskar göra Guds vilja. Ibland gör han sig lik ”en ljusets ängel”. Aposteln Paulus varnade de kristna för denna fara, när han skrev: ”Jag är rädd att på ett eller annat sätt, såsom ormen förledde Eva genom sin list, era sinnen kan fördärvas och dras bort från den uppriktighet och den kyskhet som tillkommer Kristus.” (2 Korinthierna 11:3, 14)

Vi måste därför bevara vår ”besinning”, vara på vår ”vakt” och ”stå honom emot, fasta i tron”. (1 Petrus 5:8, 9; 2 Korinthierna 2:11) Spela inte Satan i händerna genom att ge dig in på något som har samband med det ockulta. (5 Moseboken 18:10–12) Studera flitigt Guds ord och kom ihåg att Jesus Kristus gång på gång hänvisade till Guds ord när han blev frestad av Djävulen. (Matteus 4:4, 7, 10) Be om Guds ande. Dess frukt kan hjälpa dig att undvika köttets gärningar, som Satan så effektivt söker främja. (Galaterna 5:16–24) Be också uppriktigt till Jehova, när du på ett eller annat sätt känner dig pressad av Djävulen och hans demoner. (Filipperna 4:6, 7)

Det finns ingen anledning att känna skräck för Djävulen. Jehova lovar beskydd mot allt som Satan kan göra. (Psalm 91:1–4; Ordspråken 18:10; Jakob 4:7, 8) ”Fortsätt att vinna kraft i Herren och i hans styrkas makt”, säger aposteln Paulus. Då kommer du att kunna ”stå fast mot Djävulens onda anslag”. (Efesierna 6:10, 11)

[Bild på sidan 5]

Jesus visste att Djävulen var en verklig person

[Bild på sidan 6]

”Hela världen befinner sig i den ondes våld”

[Bildkälla]

NASA photo

[Bilder på sidan 7]

Stå emot Djävulen genom att regelbundet studera Guds ord och be