”Vad är det som pågår i Frankrike?”

”O, frihet, du tillbedjansvärda”, sjunger man i Marseljäsen, Frankrikes nationalhymn. Och visst är frihet något oerhört värdefullt. Men på senaste tiden har det i Frankrike inträffat saker och ting som hotar att rasera grundläggande friheter. Det var det som var anledningen till att tiotusentals Jehovas vittnen fredagen den 3 november 2000 spred sammanlagt 12 miljoner exemplar av en speciell traktat som hette: ”Vad är det som pågår i Frankrike? Kan friheten undertryckas?”

I FLERA år har diverse politiska riktningar och antisektgrupper angripit Jehovas vittnen i Frankrike. Detta har lett till svårigheter såväl för enskilda vittnen och deras församlingar som på det nationella planet. Men den 23 juni 2000 fattade Conseil d’État, Frankrikes högsta förvaltningsdomstol, ett vägledande beslut, som stödde den allmänna uppfattning som 31 lägre domstolar gett uttryck åt i mer än 1 100 mål. Denna domstol slog fast att Jehovas vittnens gudstjänst är helt och hållet i överensstämmelse med fransk lag och att deras Rikets salar är berättigade till samma befrielse från beskattning som beviljas andra religioner.

Det franska finansdepartementet däremot nonchalerar fullständigt detta beslut och fortsätter att förvägra Jehovas vittnen den skattebefrielse som lagen beviljar religiösa organisationer. Departementet har lagt en 60-procentig skattesats på de bidrag som kommer in från Jehovas vittnen och sympatisörer knutna till de 1 500 församlingarna i Frankrike. Ärendet är nu föremål för rättslig prövning.

Syftet med den ovannämnda kampanjen var att låta detta absurda sakernas tillstånd  bli känt för allmänheten och att påvisa de risker som sådan godtycklig beskattning för med sig. De aktuella lagförslagen skulle undergräva den religiösa friheten för alla. *

En lång dag

Vittnena börjar i vissa församlingar redan klockan två på natten med att dela ut traktater utanför järnvägsstationer och fabriker och sedan vid flygplatser. Klockan sex börjar staden Paris vakna till liv. Cirka 6 000 frivilliga medarbetare står posterade vid strategiska platser för att kontakta pendlare som är på väg till arbetet. En ung kvinna kommenterar: ”Att ni kämpar för religionsfrihet är bra. Det här sträcker sig längre än bara till Jehovas vittnen.” I Marseilles är det över 350 vittnen som delar ut traktaten vid tunnelbanestationer och på gatan. Inom en timme berättar den statliga radion om kampanjen och säger till lyssnarna att inte bli förvånade om de stöter på Jehovas vittnen. I Strasbourg, som är säte för Europadomstolen, köar resande vid centralstationen tålmodigt för att få sitt exemplar. En advokat säger att han visserligen inte delar våra åsikter men att han följer vårt fall med intresse, eftersom vår kamp är viktig och rätt.

I Grenoble på sluttningen av Alperna är 507 vittnen ute klockan åtta på morgonen trots hällande regn. De finkammar gatorna eller lägger traktater i brevlådorna. Bil- och spårvagnsförare ser att någonting är på gång och stannar sina fordon för att be om en traktat. I staden Poitiers i landets västra del har de passagerare som kommer med tåget klockan nio redan fått sin traktat när de steg på. I Mulhouse nära tyska gränsen har 40 000 exemplar redan delats ut.

Många församlingar har spridit mer än hälften av sina traktater när klockan är tio. Man fortsätter under resten av förmiddagen, och det leder till många intressanta samtal. Mycket få vägrar att ta emot traktaten. I Besançon, som ligger åtta mil från schweiziska gränsen, frågar en ung man, som visar intresse för Bibeln, varför Gud tillåter lidande. Vittnena inbjuder honom att fortsätta samtalet i den närbelägna Rikets sal, där man omedelbart sätter i gång ett bibelstudium med hjälp av broschyren Vad kräver Gud av oss?

Vid middagstid använder många vittnen sin lunchrast för att predika en eller ett par timmar. Utdelningen fortsätter under eftermiddagen, och många församlingar är färdiga vid tresnåret eller strax därefter. I champagnestaden Reims finns det några som tidigare har studerat med Jehovas vittnen, eller haft någon annan kontakt med dem, som säger att de vill ta upp kontakten med församlingen igen. I Bordeaux sätter man i gång tre bibelstudier med människor i deras hem. I samma stad går ett vittne in i en butik för att köpa en tidning och ser då en trave traktater på disken. Det visar sig att butiksinnehavaren är ett före detta vittne. Hon hade tagit emot traktaten, och när hon såg hur viktig den var gjorde hon kopior av den för att själv dela ut dem.

I Le Havre i Normandie blir en protestantisk dam chockad när hon får höra på radio att bidragen till Jehovas vittnen är beskattade. Hon  tar ivrigt emot traktaten och gratulerar vittnena till att de utan omsvep riktar uppmärksamheten på en sådan orättvisa. De regionala TV-nyheterna i Lyon kommenterar i sändningen klockan 19.20 traktatspridningen och säger: ”I förmiddags var det lättare att kryssa mellan regndropparna än att fly undan Jehovas vittnens traktater.” Två vittnen blir intervjuade och förklarar vad som ligger bakom kampanjen.

Jehovas vittnen som vill vara med efter att ha slutat sitt arbete delar ut några traktater till hemvändande pendlare och lägger andra i brevlådor. I sådana städer som Limoges – berömt för sitt porslin – och Brest kommer folk ut från biograferna vid 23-tiden och är bland de sista som får traktaten. Återstående traktater samlas ihop och delas ut följande förmiddag.

Resultatet

Ett Jehovas vittne skrev: ”Våra motståndare tror att de kan försvaga oss. Det som händer är i stället raka motsatsen.” I de flesta församlingar var det över 75 procent av vittnena som tog del i kampanjen den här dagen. Några höll i gång 10, 12, ja till och med 14 timmar. Ett vittne i Hem, som ligger i norra Frankrike, slutade sitt nattskift klockan fem. Sedan delade han ut traktater till klockan tre på eftermiddagen. I det närbelägna Denain, där det har funnits en församling sedan 1906, använde 75 vittnen 200 timmar till att dela ut traktaten på fredagen. Många var trots hög ålder eller handikapp eller dåligt väder fast beslutna att vara med. I Le Mans, till exempel, gick tre damer i 80-årsåldern i två timmar och stoppade traktater i brevlådor, och en man i rullstol delade ut traktaten framför järnvägsstationen. Och hur uppmuntrande var det inte att se många tidigare overksamma vittnen ta del i den här speciella verksamheten!

Det råder inget tvivel om att kampanjen fick till följd att ett stort vittnesbörd blev avgivet. Folk från alla samhällsställningar, också många som sällan får besök i sina hem, fick ett exemplar av traktaten. Väldigt många tyckte att kampanjen åstadkom mycket mer än att vittnenas egna intressen bevakades. De såg den som ett försvar för alla fransmäns samvets- och religionsfrihet. Det märktes inte minst när folk bad om extra exemplar av traktaten för att ge till vänner, kolleger eller släktingar.

Ja, Jehovas vittnen i Frankrike är stolta över att få göra Jehovas namn känt och försvara Guds kungarikes intressen. (1 Petrus 3:15) De hoppas uppriktigt att de skall ”kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar” och att tusentals fler skall göra dem sällskap när de lovprisar sin himmelske Fader, Jehova. (1 Timoteus 2:2)

[Fotnoter]