Enok vandrade med Gud i en ogudaktig värld

DJÄVULEN påstår att han kan vända alla människor bort från Gud, och under vissa perioder måste det ha verkat som om han lyckats. Under nästan 500 år efter Abels död utmärkte sig ingen som en trogen Jehovas tjänare. Tvärtom hade ett syndfullt och ogudaktigt uppförande blivit det normala.

Det var under den här andligt sett fördärvade tiden som Enok framträdde på scenen. Enligt Bibelns kronologi föddes han 3404 f.v.t. Enok visade sig till skillnad från sina samtida vara en man som behagade Gud. Aposteln Paulus tog med honom bland de Jehovas tjänare vars tro utgjorde ett exempel för kristna. Vem var Enok? Vilka utmaningar ställdes han inför? Hur klarade han av dem? Och vilken betydelse har hans ostrafflighet för oss i dag?

Nästan fyra hundra år dessförinnan, på Enos tid, ”började man anropa Jehovas namn”. (1 Moseboken 4:26) Guds namn hade använts ända sedan början av mänsklighetens historia. Det var därför tydligtvis så att det anropande av Jehova som man började med när Enos levde inte hade något samband med tro och ren tillbedjan. En del kännare av hebreiska menar att 1 Moseboken 4:26 borde ha lydelsen att man ”började på profant sätt” åkalla Guds namn, eller: ”då började profanerandet”. Människor använde kanske Jehovas namn om sig själva eller om vissa personer genom vilka de menade att de kunde närma sig Gud. Eller också kan de ha tillämpat Guds namn på avgudar.

Enok vandrade med den sanne Guden

Trots att Enok var omgiven av ogudaktiga människor höll han i med att ”vandra med den sanne Guden”, Jehova. Det sägs inte att hans stamfäder – Set, Enos, Kenan, Mahalalel och Jared – vandrade med Gud. Åtminstone gjorde de inte det i samma utsträckning som Enok. Hans levnadssätt särskilde honom tydligen från dem. (1 Moseboken 5:3–27)

För att kunna vandra med Jehova Gud krävdes det att Enok kände honom väl och hade ett nära förhållande till honom, något som var möjligt endast genom att han levde i harmoni med Guds vilja. Jehova såg med godkännande på Enoks hängivenhet. I den grekiska Septuaginta-översättningen står det faktiskt att Enok ”var ... välbehaglig” för Gud, en tanke som också aposteln Paulus gav uttryck åt. (1 Moseboken 5:22; Hebréerna 11:5)

Enoks tro var grunden för hans goda förhållande till Jehova. Han måste ha utövat tro på Guds ”kvinnas” utlovade ”säd”. Om Enok personligen kände Adam, kunde han ha fått en del upplysningar av honom om Guds handlande med det första människoparet i Eden. Det Enok kände till om Gud gjorde honom till det slags människa som ”uppriktigt söker honom”. (1 Moseboken 3:15; Hebréerna 11:6, 13)

För att Enok skulle få ett gott förhållande till Jehova krävdes det mer än bara kunskap om Gud, och så är det för oss också. Om vi sätter värde på att vi står en viss person nära, är det då  inte så att våra tankar och handlingar påverkas av den personens åsikter? Vi undviker ord och handlingar som skulle kunna förstöra vänskapen. Och om vi överväger att göra några förändringar i vårt liv, tänker vi oss in i hur vänskapsförhållandet skulle påverkas av det.

Vår önskan att bevara ett nära förhållande till Gud påverkar på liknande sätt det vi gör. Exakt kunskap om vad han godkänner och inte godkänner är något absolut nödvändigt. Sedan måste vi låta den kunskapen vägleda oss när vi strävar efter att behaga honom i tanke och handling.

Ja, för att vandra med Gud måste vi behaga honom. Det gjorde Enok i flera hundra år. Den verbform i hebreiskan som används för att ange att Enok ”vandrade” med Gud uttrycker en upprepad, fortlöpande handling. En annan trogen man som ”vandrade” med Gud var Noa. (1 Moseboken 6:9)

Enok var familjefar – han hade en hustru och blev far till ”söner och döttrar”. Metusela var en av hans söner. (1 Moseboken 5:21, 22) Enok gjorde säkert allt han kunde för att ta ledningen i sin familj på bästa sätt. Men med den ogudaktighet som förekom överallt i omgivningen var det inte lätt för honom att tjäna Gud. Lemek, som blev Noas far, kan ha varit den ende av Enoks samtida som utövade tro på Jehova. (1 Moseboken 5:28, 29) Men likväl utövade Enok modigt sann tillbedjan.

Vad hjälpte Enok att bevara sig trogen mot Gud? Han undvek utan tvivel att umgås med dem som missbrukade Jehovas namn eller med andra som utgjorde ett dåligt umgänge för en som tillbad Gud. Enoks beslutsamhet att undvika allt som kunde misshaga Skaparen måste också ha stärkts av att han sökte Jehovas hjälp i bön.

Profetia mot de ogudaktiga

Det är svårt nog att upprätthålla höga normer när man omges av ogudaktiga. Men Enok framförde dessutom ett kompromisslöst domsbudskap  mot de onda. Vägledd av Guds ande profeterade han: ”Se! Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ting, som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” (Judas, vers 14, 15)

Vilken verkan fick ett sådant budskap på egensinniga människor utan tro? Man kan nog anta att sådana svidande ord gjorde Enok impopulär och att de kanske framkallade både hån och hot. Vissa önskade säkert tysta honom för gott. Men Enok lät sig inte avskräckas. Han visste vad som hade hänt den rättfärdige Abel, och Enok var precis som han besluten att tjäna Gud, vad som än hände.

”Gud tog bort honom”

Enok svävade tydligen i livsfara när ”Gud tog bort honom”. (1 Moseboken 5:24) Jehova tillät inte att hans trogne profet fick lida på grund av fanatiska fiender. Enligt aposteln Paulus ”blev Enok förflyttad för att inte se döden”. (Hebréerna 11:5) Många säger att Enok i verkligheten inte dog, utan att Gud tog honom till himlen för att fortsätta sitt liv där. Men Jesus sade klart och tydligt: ”Ingen [har] stigit upp till himlen utom den som steg ner från himlen, Människosonen.” Jesus var ”förelöparen” till alla som skall till himlen. (Johannes 3:13; Hebréerna 6:19, 20)

Men vad hände då med Enok? När han blev ”förflyttad för att inte se döden”, kan det ha betytt att Gud fick honom att bli fullständigt absorberad av en profetisk syn och sedan avslutade hans liv medan han var i det tillståndet. Under sådana omständigheter skulle Enok inte uppleva dödens våndor. Det verkar som om Jehova sedan tog bort hans kropp, precis som han gjorde med Moses kropp, för ”han stod ingenstans att finna”. (5 Moseboken 34:5, 6)

Enok levde i 365 år – inte på långt när så länge som de flesta av hans samtida. Men det viktiga för dem som älskar Jehova är att de tjänar honom troget livet ut. Det vet vi att Enok gjorde, eftersom han ”före sin förflyttning fick ... det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl”. Bibeln säger inget om hur Jehova delgav Enok detta. Men innan Enok dog blev han i alla fall försäkrad om att han hade Guds godkännande, och vi kan vara säkra på att Jehova kommer att komma ihåg honom i uppståndelsen.

Efterlikna Enoks tro

Det är rätt och riktigt att vi efterliknar deras tro som är hängivna Gud. (Hebréerna 13:7) Det var genom tro som Enok blev den förste som tjänade som en trogen Guds profet. Världen på Enoks tid var likadan som världen i dag – våldsinriktad, hädisk och ogudaktig. Men Enok framstod som annorlunda. Han visade sann tro och var ett exempel på gudhängivenhet. Ja, Jehova gav honom viktiga domsbudskap att förkunna, men han gav honom också styrkan att kungöra dem. Enok utförde modigt sitt uppdrag, och Gud tog hand om honom när han mötte fientligt motstånd.

Om vi utövar tro som Enok gjorde, kommer Jehova att ge oss styrka att förkunna hans budskap i dessa sista dagar. Han hjälper oss att modigt möta motstånd, och vår gudhängivenhet kommer att göra att vi skiljer oss mycket från de ogudaktiga. Tron kommer att göra det möjligt för oss att vandra med Gud och att uppföra oss på ett sätt som gläder hans hjärta. (Ordspråken 27:11) Genom tro kunde den rättfärdige Enok framgångsrikt vandra med Jehova i en ogudaktig värld, och det kan vi också göra.

[Ruta på sidan 30]

Citerar Bibeln från Henoksboken?

Henoksboken är en apokryfisk och pseudepigrafisk text som felaktigt tillskrivs Enok. Den tillkom troligen någon gång under de två århundradena närmast före den vanliga tideräkningens början och är en samling överdrivna, orimliga och ohistoriska judiska myter, antagligen produkten av en utbroderad tolkning av det korta omnämnandet av Enok i Första Moseboken. För dem som älskar Guds inspirerade ord är enbart detta tillräckligt för att avfärda den.

Av Bibelns böcker är det bara Judas brev som tar med Enoks profetiska ord: ”Se! Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ting, som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” (Judas, vers 14, 15) Många forskare vill göra gällande att Enoks profetia mot hans ogudaktiga samtida är ett direkt citat från Henoksboken. Kan det vara möjligt att Judas använde en otillförlitlig apokryfisk bok som källa?

I Bibeln får vi inte veta hur Judas kunde känna till Enoks profetia. Han kan helt enkelt ha citerat en för alla tillgänglig källa, en tillförlitlig tradition som förts vidare från en avlägsen forntid. Paulus gjorde uppenbarligen något liknande när han namngav de annars anonyma magikerna som stod emot Mose vid Faraos hov, Jannes och Jambres. Om den som skrev Henoksboken hade tillgång till en sådan forntida källa, varför skulle då inte Judas också kunnat ha det? * (2 Moseboken 7:11, 22; 2 Timoteus 3:8)

Hur Judas fick informationen om Enoks budskap till de ogudaktiga är av mindre betydelse. Tillförlitligheten är styrkt av att Judas skrev under inspiration från Gud. (2 Timoteus 3:16) Guds heliga ande hindrade honom från att ta med någonting som inte var sant.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 31]

Enok framförde modigt Jehovas budskap