Vad innebär det att vara lojal?

DE JUDISKA chasiderna på 100-talet f.v.t. ansåg sig vara sant lojala. Benämningen härrör från det hebreiska ordet chasịdh, som betyder ”lojal”. Det kommer av substantivet chẹsedh, som kan översättas med ”lojalitet”, ”lojal kärlek”, ”kärleksfull omtanke”, ”godhet”, ”nåd”, ”barmhärtighet”. Enligt en teologisk ordbok är chẹsedh ”aktiv, utåtriktad och ihållande [och] betecknar inte bara en inställning hos en människa, utan också de handlingar den här inställningen ger upphov åt. Det handlar om gärningar avsedda att bevara eller beskydda liv. Det handlar om att gripa in till nytta för någon som är drabbad av olycka eller är i nöd. De här handlingarna är ett uttryck för vänskap.” (Theological Dictionary of the Old Testament)

På många språk finns inget enskilt ord som uttrycker den fulla innebörden i det här hebreiska ordet som det används i Bibeln. I vilket fall som helst innebär lojalitet i biblisk mening mer än att troget hålla fast vid överenskommelser. Det innehåller tanken på att vara kärleksfullt tillgiven någon och att verkligen handla till förmån för denne. För att vi skall förstå vad sann lojalitet innebär, skall vi se närmare på hur Jehova har visat lojalitet mot Abraham, Mose, David, Israels nation och mänskligheten i allmänhet.

Jehova visade lojalitet

Jehova sade till sin vän Abraham: ”Jag är en sköld för dig.” (1 Moseboken 15:1; Jesaja 41:8) Det här var inga tomma ord. Jehova beskyddade Abraham och hans hushåll mot Farao och Abimelek och gav befrielse från dem. Han hjälpte Abraham att rädda Lot från fyra allierade kungar. Jehova återställde fortplantningsförmågan hos den 100-årige Abraham och den 90-åriga Sara, så att den utlovade Säden skulle kunna komma genom dem. Jehova kommunicerade regelbundet med Abraham genom syner, drömmar och budbärare i form av änglar. Så Jehova var lojal mot honom medan han levde, men också långt efter hans död. I hundratals år höll Jehova sitt löfte till Abrahams avkomlingar, Israels nation, trots att de gick sina egna vägar. Jehovas förhållande till Abraham var ett exempel på vad sann lojalitet är – kärlek omsatt i handling. (1 Moseboken, kapitel 12–25)

Det står att ”Jehova talade till Mose ansikte mot ansikte, alldeles som en man vanligtvis talar till sin medmänniska”. (2 Moseboken 33:11) Ja, jämfört med de andra profeterna före Jesus Kristus hade Mose ett förtroligare förhållande till Jehova. Hur visade Jehova lojalitet mot Mose?

Som 40-åring full av kraft och med stor förmåga tog Mose självsäkert på sig uppgiften att befria sitt folk. Men tiden var ännu inte  inne, så han fick fly för sitt liv. I 40 år vallade han får i Midjan. (Apostlagärningarna 7:23–30) Men Jehova övergav honom inte. När rätt tid var inne fick Mose återvända för att leda Israel ut ur Egypten.

På liknande sätt var Jehova lojal mot David, Israels andre kung. David var bara en ung man när Jehova sade till profeten Samuel: ”Stå upp, smörj honom, för han är det!” Från och med då såg Jehova lojalt till att skydda och vägleda David medan han blev äldre och mogen för uppgiften som kung över hela Israel. Jehova befriade honom ”ur lejonets tass och ur björnens tass” och ur den filisteiske jätten Goljats hand. Han gav David seger efter seger över Israels fiender, och han räddade honom från att bli spetsad av den avundsjuke och hatiske Saul. (1 Samuelsboken 16:12; 17:37; 18:11; 19:10)

David var naturligtvis inte fullkomlig. Han begick faktiskt allvarliga synder. Men Jehova övergav inte den djupt ångerfulle David, utan visade honom lojal kärlek. Genom hela Davids liv handlade Jehova gång på gång för att bevara eller beskydda hans liv. Han ingrep till nytta för den som var i svår nöd. Verkligen kärleksfull omtanke! (2 Samuelsboken 11:1–12:25; 24:1–17)

Israels nation som helhet trädde in i ett särskilt, överlämnat förhållande till Jehova, när folket vid berget Sinai sade ja till villkoren för det mosaiska lagförbundet. (2 Moseboken 19:3–8) Förhållandet mellan Israel och Jehova liknas därför vid ett äktenskapsförhållande. Det sades till Israel: ”Jehova kallade dig som om du var en hustru.” Och Jehova sade till henne: ”Med kärleksfull omtanke till obestämd tid skall jag vara barmhärtig mot dig.” (Jesaja 54:6, 8) Hur visade Jehova lojalitet i det här speciella förhållandet?

Jehova tog initiativet till att tillgodose israeliternas behov och att stärka banden till honom. Han befriade dem från Egypten, organiserade dem till en nation och förde dem in i ett land som flöt ”av mjölk och honung”. (2 Moseboken 3:8) Han försåg dem hela tiden med andliga upplysningar genom prästerna, leviterna och en strid ström av profeter och budbärare. (2 Krönikeboken 17:7–9; Nehemja 8:7–9; Jeremia 7:25) När nationen började tjäna andra gudar, tillrättavisade Jehova dem. När de ångrade sig, förlät han dem. Man måste säga att Israels nation var en svår ”hustru”. Ändå var Jehova inte snabb att överge henne. På grund av sitt löfte till Abraham höll han sig lojalt till israeliterna tills hans uppsåt i samband med dem hade uppfyllts. (5 Moseboken 7:7–9) Vilket utmärkt exempel för gifta män och kvinnor i vår tid!

Jehova visar också lojalitet mot mänskligheten i allmänhet genom att förse alla människor, rättfärdiga och orättfärdiga, med de mest grundläggande tingen för livsuppehället. (Matteus 5:45; Apostlagärningarna 17:25) Men dessutom har han gett sin Son som ett lösenoffer för att ge alla människor möjlighet att bli befriade från slaveri under  synd och död och kunna glädja sig åt den underbara utsikten att få leva ett fullkomligt, evigt liv i paradiset. (Matteus 20:28; Johannes 3:16) Ingen handling har varit viktigare för att bevara och beskydda liv än lösenanordningen. Detta var verkligen en handling ”till nytta för någon som är drabbad av olycka eller är i nöd”.

Bevisa din lojalitet genom handlingar

Lojalitet, som alltså är synonymt med kärleksfull omtanke, har också en mycket tydlig innebörd av ömsesidighet. Om någon visar dig kärleksfull omtanke, då förväntas det att du visar samma sak tillbaka. Lojalitet besvaras med lojalitet. Att David förstod vad som inbegrips i chẹsedh framgår av de här orden av honom: ”Jag kommer att böja mig ner vänd mot ditt heliga tempel, och jag kommer att prisa ditt namn.” Varför vill han göra det? ”För din kärleksfulla omtankes och för din sannfärdighets skull.” (Psalm 138:2) Att David hade fått ta emot Jehovas kärleksfulla omtanke sporrade uppenbarligen honom att tillbe och lovprisa Jehova. När vi tänker på hur Jehova har visat oss kärleksfull omtanke, drivs vi då till att göra något i gengäld? Om någon till exempel vanärar Jehovas namn, är vi då så måna om hans rykte att vi öppet försvarar honom?

En relativt ny kristen broder och hans hustru hamnade i en sådan situation. De var med vid begravningen av en släkting som hade omkommit i en motorcykelolycka. Det var ingen religiös ceremoni, utan vem som helst bland de närvarande fick säga något om den avlidne. En talare skyllde Gud för att den unge mannen hade dött en för tidig död genom att påstå att Gud ville ha honom i himlen och därför hade tagit honom dit. Vår kristne broder kunde bara inte sitta tyst. Han gick upp på podiet, trots att han varken hade Bibeln eller anteckningar med sig. ”Tror ni att en barmhärtig, medlidsam, allsmäktig Gud gillar och samtycker till att situationer som den här uppstår?” frågade han. Han fortsatte sedan att i tio minuter tala improviserat och hänvisa till bibelställen som förklarar varför vi dör, vad Gud har gjort för att rädda mänskligheten från döden och det fantastiska hoppet om en uppståndelse till evigt liv på en paradisisk jord. Talet fick en lång applåd av de drygt 100 närvarande. Brodern berättade senare: ”Jag kände en inre glädje på ett sätt som aldrig tidigare. Jag tackade Jehova för att han har undervisat mig i sin vishet och för att han gav mig möjligheten att försvara hans heliga namn.”

Lojalitet mot Jehova innebär lojalitet mot hans ord, Bibeln. Varför det? Jo, för genom Bibelns blad lär Jehova oss hur vi skall leva. Det finns inga bättre och nyttigare levnadsregler än Bibelns lagar och principer. (Jesaja 48:17) Låt inte påtryckningar från andra eller dina egna svagheter få dig att frångå Jehovas lagar. Fortsätt att vara lojal mot Guds ord.

Lojalitet mot Gud innebär också lojalitet mot hans organisation. Under årens lopp har det varit nödvändigt att korrigera och justera vår förståelse av vissa bibelställen. Det finns i själva verket inga som är så andligt välnärda som vi. (Matteus 24:45–47) Jehova har utan tvivel hållit fast vid sin nutida organisation. Kan inte vi också göra det? Broder A. H. Macmillan gjorde det. Kort före sin död sade han: ”Från det att jag överlämnade mig åt Gud vid tjugotre års ålder i september 1900, har jag sett Jehovas organisation växa från en ringa början till ett världsvitt samhälle av lyckliga människor som nitiskt förkunnar hans sanningar. ... Nu när jag ser slutet på min jordiska tjänst för Gud närma sig, är jag mer övertygad än någonsin om att Jehova har väglett sitt folk och gett dem precis vad de har behövt vid rätt tid.” Broder Macmillan tjänade troget och lojalt i närmare 66 år till sin död den 26 augusti 1966. Han var ett fint föredöme när det gäller att vara lojal mot Guds synliga organisation.

Men förutom att vi är lojala mot organisationen, kommer vi också att handla lojalt  mot varandra? Om vi skulle utsättas för brutal förföljelse, skulle vi då förbli lojala mot våra bröder och systrar? Under andra världskriget var våra bröder i Nederländerna lojala på ett mycket föredömligt sätt. En äldste från församlingen i Groningen, Klaas de Vries, förhördes under grymma och skoningslösa former av Gestapo och fick sedan sitta i isoleringscell i 12 dagar på bara vatten och bröd. Därefter förhördes han igen. Med en pistol riktad mot sig och under dödshot fick han två minuter på sig att berätta var ansvariga bröder befann sig och avslöja andra viktiga upplysningar. Det enda Klaas sade var: ”Jag säger inget mer till er. ... Jag kommer inte att bli en förrädare.” Tre gånger hotade de honom med pistol. Till slut gav Gestapo upp, och Klaas skickades till ett annat fängelse. Inte en enda gång förrådde han sina bröder.

Kommer vår lojalitet att sträcka sig till vår närmaste familjemedlem – vår äktenskapspartner? Håller vi lojalt vårt äktenskapslöfte på samma sätt som Jehova respekterade sitt förbundsförhållande till Israels nation? Det räcker inte med att bara vara fullständigt trogen, utan vi måste också flitigt arbeta på att hålla förhållandet starkt. Ta initiativet till att göra äktenskapet stabilt. Använd tid tillsammans, tala fritt och öppet med varandra, stöd och uppmuntra varandra, lyssna på varandra, skratta tillsammans, gråt tillsammans, roa er tillsammans, arbeta tillsammans på att nå gemensamma mål, var varandra till lags, var vänner. Var särskilt noga med att inte utveckla romantiska känslor för andra. Det är helt på sin plats att lära känna andra utanför äktenskapet och till och med att bli nära vänner med dem, men du bör inte ha romantiska känslor för någon annan än din partner. Låt ingen få komma mellan dig och din partner. (Ordspråken 5:15–20)

Fortsätt att vara lojal mot dina troende vänner och släktingar. När åren går, glöm dem då inte. Håll kontakten, skriv till dem, ring upp dem eller besök dem. Vad som än händer i livet, försök att inte göra dem besvikna. Handla på ett sådant sätt att de med glädje kan säga att de känner dig eller är släkt med dig. Lojalitet mot dem hjälper dig att hålla fast vid det som är rätt och blir en källa till uppmuntran för dig. (Ester 4:6–16)

Ja, sann lojalitet innebär att man verkligen handlar för att vårda sig om förhållanden som är dyrbara. Gör vad du kan för att besvara Jehovas kärleksfulla omtanke. Följ Jehovas exempel och handla lojalt mot den kristna församlingen, din äktenskapspartner, dina släktingar och dina vänner. Förkunna lojalt om Jehovas goda egenskaper för dina medmänniskor. Psalmisten uttryckte det så fint med orden: ”Bevisen på Jehovas kärleksfulla omtanke skall jag sjunga om ända till obestämd tid. Från generation till generation kommer jag att göra din trofasthet känd med min mun.” (Psalm 89:1) Visst känner vi oss dragna till en sådan Gud! Ja, ”hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid”. (Psalm 100:5)

[Bild på sidan 23]

A. H. Macmillan