Tror du på en verklig Gud?

På uppdrag av American Museum of Natural History utrustades en expedition för att undersöka ett landområde i Arktis som polarforskaren Robert E. Peary menade sig ha upptäckt 1906.

FRÅN Cape Colgate i allra nordvästligaste Nordamerika hade Peary sett vad som verkade vara vita bergstoppar i ett avlägset land. Han kallade det Crocker Land efter en av sina finansiärer. Det måste ha varit spännande att få vara med i den uppföljande expeditionen, när de plötsligt fick se en glimt av ett okänt land med kullar, dalar och snöklädda bergstoppar! Tyvärr blev man snart varse att detta land inte var något annat än en hägring. Detta optiska fenomen i atmosfären hade lurat Peary, och nu hade man lagt ner tid, energi och resurser på att utforska något som inte fanns.

I dag tillber många människor hängivet gudar som de tror är verkliga. På Jesu apostlars tid dyrkades sådana gudar som Hermes och Zeus. (Apostlagärningarna 14:11, 12) I dag tillber shintoister, hinduer och anhängare av andra religioner tillsammans miljontals gudar. Det är som Bibeln säger: ”Det finns många ’gudar’ och många ’herrar’.” (1 Korinthierna 8:5, 6) Är alla dessa gudar verkliga?

Gudar som ”inte kan rädda”

Ta till exempel alla bilder och symboler som många använder i sin gudsdyrkan. De som tror på gudabilder eller ber genom dem betraktar dessa som räddare med övernaturliga krafter. Man tror att dessa gudar använder sina krafter för att belöna människor eller befria dem från fara. Men kan de verkligen ge räddning? Psalmisten sjöng: ”Nationernas avgudar är silver och guld, verk av jordemänniskans händer. En mun har de, men de kan ingenting säga; ögon har de, men de kan  ingenting se; öron har de, men ingenting kan de låna sitt öra till. Dessutom finns det ingen ande i deras mun.” De är alltså gudar som ”inte kan rädda”. (Psalm 135:15–17; Jesaja 45:20)

De som tillverkar gudabilder försöker naturligtvis få sina verk att se levande och kraftfulla ut. Och många tror helt och fullt på bilderna. ”De lyfter upp den [en gudabild] på skuldran”, sade profeten Jesaja, och ”de bär den och ställer den på dess plats för att den må bli stående.” Han tillade: ”Från den plats där den står flyttar den sig inte. Man skriker rentav till den, men den svarar inte; den räddar ingen ur hans trångmål.” (Jesaja 46:7) Sanningen är den att en gudabild är stendöd, hur intensivt troende någon än kan vara. Sådana skulpterade bilder och gjutna bildstoder är ”värdelösa gudar”. (Habackuk 2:18)

I dag är det också vanligt att man idoliserar, avgudar eller dyrkar kändisar, idrottsmän, politiska system och vissa religiösa ledare. Och för många är pengar en gud. Alla dessa ”gudar” framställs som något de inte är. De kan inte göra det som deras tillbedjare hoppas på. Rikedom, till exempel, kan verka vara lösningen på många problem, men dess makt är bedräglig. (Markus 4:19) En forskare frågade: ”Hur skall vi förklara det förhållandet att något som så många människor ivrigt önskar sig och tror på som ett slags universalmedel har verkningar som sträcker sig från besvikelse till det chockartade?” Ja, jakten på rikedom kan göra att en person måste offra det verkligt värdefulla, sådant som god hälsa, ett bra familjeliv, nära vänner eller ett dyrbart förhållande till Skaparen. Hans gud är inget annat än en ”osanningens avgud”. (Jona 2:8)

”Det var ingen som svarade”

Det är dumt att kalla det overkliga verkligt. De som tillbad guden Baal på profeten Elias tid fick själva erfara detta. De trodde fullt och fast på att Baal kunde få eld att komma ner från himlen och förtära ett djuroffer. ”De höll i med att anropa Baals namn från morgonen till middagen, i det de sade: ’O Baal, svara oss!’” Hade Baal öron att höra med och en mun att tala med? Skildringen fortsätter: ”Det var ingen röst, och det var ingen som svarade.” Det fanns verkligen ”inget tecken på uppmärksamhet”. (1 Kungaboken 18:26, 29) Baal var inte verklig, levande eller verksam.

Tänk så viktigt det är att vi lär känna och tillber en Gud som är verklig! Men vem är han då? Och vilken nytta har vi av att förtrösta på honom?

[Bilder på sidan 3]

Pearys följeslagare Egingwah spanar efter land

Robert E. Peary

[Bildkällor]

Egingwah: Ur boken The North Pole: Its Discovery in 1909 Under the Auspices of the Peary Arctic Club, 1910; Robert E. Peary: NOAA

[Bilder på sidan 4]

Många blir bedragna genom allt som idoliseras i vår värld