Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Frågor från läsekretsen

Frågor från läsekretsen

Frågor från läsekretsen

I vilken utsträckning är den mosaiska lagens begränsningar när det gäller äktenskap mellan släktingar tillämpliga på de kristna i våra dagar?

Jehovas lag till Israels nation ger inte några föreskrifter om ceremonier och tillvägagångssätt vid bröllop. Men den innehåller däremot förbud mot äktenskap mellan personer med vissa släktskapsförhållanden. I 3 Moseboken 18:6–20 finner vi en detaljerad uppräkning av vilka det inte var tillåtet att ingå sexuella förbindelser med, och där nämns ”nära köttsliga släktingar”. De kristna är naturligtvis inte under den mosaiska lagen eller bundna av dess förordningar. (Efesierna 2:15; Kolosserna 2:14) Men det innebär inte att de kan välja äktenskapspartner utan tanke på detta med nära släktskap. Det finns flera orsaker till detta.

För det första finns det världsliga lagar som reglerar äktenskap mellan nära släktingar, och de kristna är förpliktade att lyda lagarna i det land där de bor. (Matteus 22:21; Romarna 13:1) Sådana lagar varierar naturligtvis från land till land, men i de flesta fall är de i första hand grundade på genetiska hänsyn. Det är ett känt faktum att avkomman till nära köttsliga släktingar utsätts för större risker att få genetiska defekter och sjukdomar än avkomman till föräldrar som inte är släkt. De kristna som ”underordnar sig de överordnade myndigheterna” lyder därför landets lagar angående äktenskap.

Vi måste också tänka på vad som är acceptabelt och inte acceptabelt i det samhälle där vi bor. Inom nästan alla kulturer finns det regler och seder som fördömer äktenskap mellan människor som har nära blodsband, och man betraktar ofta sådana äktenskap som incestuösa och därför tabubelagda. Även om det som är förbjudet kan skilja sig mycket mellan olika kulturer, ”kan man rent allmänt säga att ju närmare den genetiska släktskapen är mellan två människor, desto starkare och mer laddat är det tabu som förbjuder eller avskräcker från sexuella förbindelser mellan dem”, heter det i The Encyclopædia Britannica. Men även där det inte blir tal om ett incestförhållande försöker de kristna, för att undvika att dra vanära över den kristna församlingen och Guds namn, ta hänsyn till vedertagna seder och undvika sådant som kan väcka anstöt i samhället. (2 Korinthierna 6:3)

Vi får inte heller glömma vårt gudagivna samvete. Alla människor föds med en känsla för rätt och orätt, gott och ont. (Romarna 2:15) Såvida inte en människas samvete har blivit snedvridet eller förhärdat genom perversa handlingar, säger det henne vad som är normalt och rätt och vad som är onaturligt och anstötligt. Jehova anspelade på detta när han gav israeliterna sin lag mot äktenskap mellan nära köttsliga släktingar. Vi läser: ”Som Egyptens land gör, det som ni har bott i, skall ni inte göra; och som Kanaans land gör, det som jag för er in i, skall ni inte göra; och efter deras stadgar skall ni inte vandra.” (3 Moseboken 18:3) De kristna uppskattar sitt genom Bibeln fostrade samvete och låter det inte bli fördärvat genom nationernas snedvridna uppfattning om rätt och orätt. (Efesierna 4:17–19)

Vilken slutsats kan vi då dra? Även om de kristna inte står under den mosaiska lagen, säger deras samvete dem att äktenskap mellan nära köttsliga släktingar, till exempel far och dotter, mor och son eller bror och syster, är något helt oacceptabelt bland de kristna. * När det gäller andra släktskapsförhållanden inser de kristna att det finns lagar som styr vilka man kan gifta sig med och att det finns normer för vad som är socialt och kulturellt acceptabelt. Detta är sådant man måste ta hänsyn till för att följa Bibelns förmaning: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla.” (Hebréerna 13:4)

[Fotnoter]

^ § 7 För ett utförligt dryftande av ämnet, se artikeln ”Äktenskap mellan nära släktingar – hur bör kristna betrakta sådana?” i Vakttornet för 1 februari 1979, sidorna 26 och 27.