Nikodemos – ett varnande exempel

”OM NÅGON vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle dag efter dag och följa mig oavbrutet.” (Lukas 9:23) Ödmjuka fiskare och föraktade skatteindrivare lämnade allt bakom sig och följde villigt Jesus. (Matteus 4:18–22; Lukas 5:27, 28)

Jesu inbjudan gäller fortfarande, och många har reagerat positivt på den inbjudan. Men en del av dem som tycker om att studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen tvekar att förneka sig själva och lyfta upp sin tortyrpåle. De är tveksamma till att axla det ansvar och omfatta det privilegium som är förknippat med att vara en Jesu lärjunge.

Varför drar sig vissa för att följa Jesu uppmaning och överlämna sig åt Jehova Gud? Det är naturligtvis så att de som inte växt upp med judendomens eller kristendomens tro på en enda  Gud kan behöva ansenlig tid för att helt och fullt förstå tanken på en personlig, allsmäktig Skapare. Men somliga vill inte följa Jesu exempel ens när de har blivit övertygade om att Gud finns. De kanske oroar sig för vad deras släktingar och vänner skall tycka om dem, ifall de blir Jehovas vittnen. Andra, som glömmer vilken brådskande tid vi lever i, söker uppnå berömmelse och rikedom. (Matteus 24:36–42; 1 Timoteus 6:9, 10) Vad än skälet kan vara till att man skjuter upp beslutet att bli en Jesu lärjunge, kan man inhämta en viktig lärdom av Nikodemos, en förmögen judisk styresman på Jesu tid.

Välsignad med fantastiska möjligheter

Redan sex månader efter det att Jesus inlett sin jordiska tjänst inser Nikodemos att Jesus ”kommit såsom lärare från Gud”. Imponerad av de underverk som Jesus nyligen utförde i Jerusalem vid påsken år 30 v.t. kommer Nikodemos i skydd av mörkret för att bekänna sin tro på honom och för att lära sig mer om denne lärare. Då berättar Jesus en grundläggande sanning om behovet av att man ”föds på nytt” för att man skall få komma in i Guds kungarike. Jesus säger också vid detta tillfälle: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:1–16)

Vilken fantastisk framtidsutsikt för Nikodemos! Han kan bli nära förbunden med Jesus och få bevittna olika sidor av hans jordiska liv. Som en judisk styresman och  lärare i Israel har Nikodemos god kunskap i Guds ord. Han har ett andligt intresse och även ett skarpt sinne, då han förstod att Jesus var en lärare sänd av Gud. Dessutom är han ovanligt ödmjuk, för tänk vad svårt det måste vara för en medlem av judarnas högsta domstol att erkänna att en oansenlig timmermans son är sänd av Gud! Alla sådana egenskaper är ovärderliga för en blivande lärjunge till Jesus.

Nikodemos intresse för den här mannen från Nasaret tycks inte avta. Två och ett halvt år senare, vid lövhyddohögtiden, är Nikodemos med när Sanhedrin samlas. Nikodemos är fortfarande ”en av dem”. De främsta prästerna och fariséerna sänder i väg tempelpoliser för att gripa Jesus. Tempelpoliserna återvänder och säger: ”Aldrig har en annan människa talat så här.” Fariséerna börjar förnedra dem: ”Inte har väl ni också blivit vilseledda? Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom? Men den här hopen folk som inte känner Lagen, de är förbannade.” Nikodemos kan inte hålla tyst längre. Han höjer upp sin röst: ”Inte dömer väl vår lag en människa utan att den först har hört av henne själv och fått veta vad hon har för sig?” Han får sedan smaka på de övriga fariséernas kritik, när de svarar: ”Inte är väl du också från Galileen? Undersök och se att från Galileen kommer det inte att resas upp någon profet.” (Johannes 7:1, 10, 32, 45–52)

Omkring sex månader senare, på påskdagen år 33 v.t., ser Nikodemos när Jesu kropp tas ner från tortyrpålen. Tillsammans med Josef från Arimatea, en annan medlem av Sanhedrin, förbereder han Jesu kropp för begravningen. Nikodemos har med sig ”en rulle av myrra och aloe” som väger ungefär 100 romerska pund, dvs. cirka 33 kilo. Den har kostat en ansenlig summa pengar. Det krävs mod av Nikodemos att bli förknippad med ”den där bedragaren”, som hans medfariséer kallar Jesus. De två bereder snabbt Jesu kropp för begravningen och lägger  honom i en ny minnesgrav i närheten. Men inte ens vid detta tillfälle omnämns Nikodemos som en lärjunge till Jesus! (Johannes 19:38–42; Matteus 27:63; Markus 15:43)

Varför så obeslutsam?

Johannes avslöjar inte i sitt evangelium varför Nikodemos drog sig för att ”lyfta upp sin tortyrpåle” och följa Jesus. Han ger oss emellertid några ledtrådar som kan förklara denne farisés obeslutsamhet.

För det första skriver Johannes att Nikodemos ”kom till honom [Jesus] om natten”. (Johannes 3:2) En bibelkännare ger den här förklaringen: ”Nikodemos kom om natten, inte av rädsla, utan för att undvika folksamlingarna som skulle ha stört hans samtal med Jesus.” Men Johannes talar om Nikodemos som ”den man som första gången hade kommit till honom [Jesus] om natten” i samband med att han talar om Josef från Arimatea som ”en Jesu lärjunge, men en hemlig av fruktan för judarna”. (Johannes 19:38, 39) Det är därför troligt att Nikodemos kom till Jesus i skydd av mörkret på grund av ”fruktan för judarna”, precis som andra på hans tid inte vågade ha något med Jesus att göra. (Johannes 7:13)

Har du skjutit upp beslutet att bli en av Jesu lärjungar på grund av vad dina släktingar, vänner eller arbetskamrater kan tänkas säga? ”Det är bävan för människor som lägger en snara”, säger ett ordspråk. Hur kan man hantera den rädslan? Ordspråket fortsätter: ”Men den som förtröstar på Jehova kommer att bli beskyddad.” (Ordspråken 29:25) För att bygga upp denna förtröstan på Jehova måste du själv erfara att han hjälper dig, när du har det riktigt svårt. Be till honom. Be honom ge dig mod att fatta även mindre beslut angående din tillbedjan. Gradvis kommer din tro och förtröstan på Jehova att bli större tills du kan fatta viktiga beslut på ett sätt som är i harmoni med Guds vilja.

Nikodemos ställning som en av de styrande kan också ha hindrat honom från att ta det viktiga steget att förneka sig själv. Vid den här tiden måste han ännu ha värderat sin post i Sanhedrin högt. Tvekar du att bli en Jesu lärjunge därför att du kan förlora en prestigefylld ställning i samhället eller kan behöva offra vissa utsikter till avancemang? Inget av detta kan mäta sig med hedern att få tjäna den Högste i universum, som är villig att tillgodose dina önskemål, om de är i överensstämmelse med hans vilja. (Psalm 10:17; 83:18; 145:18)

En annan orsak till Nikodemos tveksamhet kan ha varit förknippad med hans rikedomar. Som farisé kan han ha påverkats av de andra fariséerna, ”som var penningkära”. (Lukas 16:14) Att han hade råd med en dyr rulle myrra och aloe bekräftar att han var välbärgad. I dag uppskjuter somliga beslutet att bli en kristen, eftersom de är oroliga för sina materiella tillgångar. Men Jesus sade till sina efterföljare: ”Sluta upp med att vara bekymrade för er själ i fråga om vad ni skall äta eller vad ni skall dricka, eller för er kropp i fråga om vad ni skall ha på er. ... Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” (Matteus 6:25–33)

Han gick miste om mycket

Det är intressant att Johannes i sitt evangelium inte nämner om Nikodemos någonsin blev en Jesu efterföljare. Enligt en tradition stod Nikodemos upp för Jesus, blev döpt, förföljdes av judarna, förlorade sin ställning och förvisades slutligen från Jerusalem. Oavsett vad som hände, är en sak säker: Han gick miste om mycket på grund av  den tveksamhet han visade medan Jesus var här på jorden.

Om Nikodemos hade blivit en Jesu efterföljare redan första gången de träffades, kunde han ha blivit en lärjunge som stått Jesus nära. Nikodemos kunde med sin kunskap, insikt, ödmjukhet och medvetenhet om andliga behov ha blivit en utomordentligt god lärjunge. Ja, han kunde ha fått lyssna till den store lärarens fantastiska tal, lära sig viktiga lärdomar genom Jesu liknelser, bevittna häpnadsväckande underverk som Jesus utförde och hämta styrka av Jesu avskedsord till sina apostlar. Men han gick miste om allt detta.

Nikodemos tvehågsenhet resulterade i att han även gick miste om Jesu varma inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:28–30) Nikodemos gick miste om möjligheten att få erfara denna vederkvickelse från Jesus själv.

Hur är det i ditt fall?

Sedan 1914 har Jesus Kristus varit närvarande i himlen som kung i Guds himmelska rike. När Jesus förutsade vad som skulle hända under hans närvaro, sade han bland annat: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Innan slutet kommer måste detta världsomfattande predikoarbete utföras. Jesus Kristus gläder sig över att kunna använda ofullkomliga människor till detta. Även du kan få hjälpa till i det här arbetet.

Nikodemos insåg att Jesus var sänd av Gud. (Johannes 3:2) Om du har studerat Bibeln, kanske du har kommit fram till samma slutsats. Du kanske har gjort förändringar i ditt liv för att kunna leva enligt Bibelns principer. Du kanske till och med är med vid Jehovas vittnens möten för att lära dig ännu mer om Bibeln. Det skall du ha beröm för i så fall. Men Nikodemos behövde göra mer än att bara inse att Jesus var sänd av Gud. Han var tvungen att ”förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle dag efter dag och följa ... [Jesus] oavbrutet”. (Lukas 9:23)

Ta till hjärtat vad aposteln Paulus säger. Han skrev: ”När vi nu samarbetar med Gud, bönfaller vi er också om att inte ta emot hans oförtjänta omtanke och förfela syftet med den. Han säger ju: ’I en godtagbar tid hörde jag dig, och på en räddningens dag hjälpte jag dig.’ Se! Nu är den särskilt godtagbara tiden. Se! Nu är räddningens dag.” (2 Korinthierna 6:1, 2)

Det är nu dags att utveckla tron som driver dig till handling. Meditera därför över det du studerar i Bibeln. Närma dig Gud i bön och be honom om hjälp att utveckla sådan tro. I takt med att du erfar hans hjälp kommer din uppskattning av och kärlek till honom att få dig att vilja förneka dig själv och lyfta upp din tortyrpåle dag efter dag och följa Jesus Kristus oavbrutet. Kommer du att göra något åt din situation nu?

[Bild på sidan 9]

Till en början stod Nikodemos modigt upp för Jesus

[Bild på sidan 9]

Trots motstånd hjälpte Nikodemos till att förbereda Jesu kropp för begravningen

[Bild på sidan 10]

Personligt studium och bön kan hjälpa dig att skrida till handling

[Bild på sidan 10]

Kommer du att ta emot privilegiet att arbeta under Jesu Kristi ledarskap?