Klodvigs dop – 1 500 år av katolicism i Frankrike

”I PÅVENS namn, BOOM!”, hade någon skrivit alldeles intill en hemmagjord bomb, som upptäcktes i en fransk kyrka som påven Johannes Paulus II skulle besöka i september 1996. Detta var ett extremt exempel på det motstånd som kännetecknade hans femte besök i Frankrike. Ändå kom runt 200 000 människor till den franska staden Reims det året för att tillsammans med påven fira 1 500-årsdagen av den frankiske kungen Klodvigs övergång till katolicismen. Vem var denne kung vars dop har kallats hela Frankrikes dop? Och varför var firandet av detta dop så kontroversiellt?

Ett tynande imperium

Klodvig föddes omkring år 465 v.t. som son till Childerik I, kung över de saliska frankerna. År 358 v.t. hade den här germanska stammen underkuvats av romarna, varefter de tilläts bosätta sig i det nuvarande Belgien på villkor att de försvarade gränsen och försåg den romerska armén med soldater. Den nära kontakten med traktens gallo-romerska befolkning ledde till en gradvis romanisering av dessa franker. Childerik I var allierad med romarna och stred mot andra germanska folkgrupper, som visigoter och saxare. Detta gjorde att han vann den gallo-romerska befolkningens tacksamhet.

Den romerska provinsen Gallien sträckte sig från Rhen i norr till Pyrenéerna i söder. När den romerske generalen Aëtius dog år 454 v.t., tillsattes emellertid ingen efterträdare i området. Och när Romulus Augustulus, den siste kejsaren i Rom, avsattes år 476 v.t., och det västromerska riket föll, blev den politiska situationen i provinsen mycket instabil. Gallien var som en mogen frukt som väntade på att bli plockad av någon av stammarna innanför dess gränser. Det är sålunda inte förvånande att Klodvig, när han efterträdde sin far, började försöka utvidga sitt rike. År 486 v.t. besegrade han den siste romerske representanten i Gallien i ett slag nära staden Soissons. Den här segern gav honom makten över allt land mellan floden Somme i norr och floden Loire i centrala och västra Gallien.

En blivande kung

Till skillnad från andra germanska stammar hade frankerna hållit fast vid hedendomen. Men Klodvigs giftermål med en  burgundisk prinsessa, Clotilda, skulle ha stor inverkan på hans liv. Clotilda, som var en hängiven katolik, försökte oupphörligt omvända sin make. Enligt Gregorius av Tours, som levde på 500-talet, lovade Klodvig år 496 v.t. att överge hedendomen, om Clotildas gud gav honom segern över alemannerna under slaget vid Tolbiac (dagens Zülpich i Tyskland). Trots att Klodvigs soldater var nära ett nederlag dödades alemannernas kung, och dennes armé kapitulerade. Klodvig var övertygad om att Clotildas gud hade gett honom segern. Enligt traditionen döptes Klodvig av den helige Remigius i katedralen i Reims den 25 december 496 v.t. Andra tror att dopet skedde någon gång under år 498/499 v.t.

Klodvigs försök att erövra det burgundiska riket i sydöst misslyckades. Hans fälttåg mot visigoterna däremot var framgångsrikt. År 507 v.t. besegrade han dem vid Vouillé, nära Poitiers. Det var en seger som gav honom makten över större delen av sydvästra Gallien. Som ett erkännande av Klodvigs seger förärade den östromerske kejsaren Anastasius honom äretiteln konsul. Han fick därigenom en ställning över alla andra kungar i Väst, och hans styre blev legitimt i den gallo-romerska befolkningens ögon.

De franker som fanns österut, vid Rhen, blev snart Klodvigs undersåtar, varefter Klodvig gjorde Paris till huvudstad. Under sina sista år stärkte han sitt rike dels genom att utfärda en skriven lagsamling – den saliska lagen (Lex Salica) – och dels genom att bilda ett kyrkomöte i Orléans som skulle fastställa förhållandet mellan kyrka och stat. Vid sin död, som troligen inträffade den 27 november 511 v.t., härskade Klodvig ensam över tre fjärdedelar av Gallien.

Uppslagsverket The New Encyclopædia Britannica kallar Klodvigs övergång till den katolska tron ”ett avgörande tillfälle i västra Europas historia”. Varför var denne hedniske kungs omvändelse så viktig? Det viktiga i sammanhanget är att Klodvig valde katolicismen i stället för arianismen.

Den kontroversiella arianismen

Omkring år 320 v.t. började Arius, en präst i Alexandria i Egypten, sprida sina radikala åsikter om treenigheten. Arius förnekade att Sonen var av samma väsen som Fadern. Sonen kunde inte vara Gud eller jämlik Fadern, eftersom han hade en början.  (Kolosserna 1:15) Vad gäller den heliga anden trodde Arius att den var en person men att den var underlägsen både Fadern och Sonen. Denna lära blev mycket populär men stötte på våldsamt motstånd inom kyrkan. Vid kyrkomötet i Nicaea år 325 v.t. landsförvisades Arius, och hans läror fördömdes.

Denna lärotvist fortsatte i cirka 60 år, med kejsare som tog parti för ena eller andra sidan. Slutligen gjorde kejsar Theodosius I år 392 v.t. den ortodoxa katolicismen med dess treenighetslära till det romerska rikets statsreligion. Under tiden hade goterna omvänts till arianismen av Wulfila, en germansk biskop. Andra germanska stammar var inte sena att anta denna ”kristendom”. *

På Klodvigs tid var katolska kyrkan i Gallien i kris. De arianska visigoterna hade försökt undertrycka katolicismen genom att vägra att låta nya biskopar tillsättas när de gamla dog. Dessutom led kyrkan av inre söndringar mellan två påvar, där präster från båda sidor dödade varandra i Rom. Somliga katolska skribenter spädde på denna villervalla med idéer om att världen skulle gå under år 500 v.t. Därför sågs den frankiske erövrarens omvändelse till katolicismen som en gynnsam händelse, som inledde ”helgonens nya årtusende”.

Men varför lät Klodvig omvända sig egentligen? Även om man inte kan utesluta rent religiösa skäl, hade han med all säkerhet politiska motiv. Genom att bli katolik vann han den katolska gallo-romerska befolkningens gunst och fick stöd av kyrkans mäktiga hierarki. Detta gav honom en avsevärd fördel gentemot politiska rivaler. The New Encyclopædia Britannica skriver att ”hans erövring av Gallien blev ett krig för befrielse från de förhatliga arianska kättarnas ok”.

Vem var han egentligen?

Under förberedelserna för 1996 års minneshögtid beskrev ärkebiskopen av Reims, Gérard Defois, Klodvig som ”symbolen för en genomtänkt och ansvarsfull omvändelse”. Men den franske historikern Ernest Lavisse hävdade: ”Klodvigs omvändelse ändrade inte alls hans personlighet; det ömsinta och fredliga budskapet i evangelierna rörde inte hans hjärta.” En annan historiker sade: ”I stället för Oden åkallade han Kristus och  levde som han alltid levt.” Med metoder som för tankarna till hur Konstantin handlade efter sin så kallade omvändelse till kristendomen började Klodvig befästa sin makt genom att systematiskt rensa bort alla rivaler till tronen. Han tog livet av ”alla sina släktingar ända till sjätte sidogrenen”.

Efter Klodvigs död började en process med att formulera legender om honom som skulle förvandla honom från en grym krigare till ett välrenommerat helgon. Gregorius av Tours historieskildring, som skrevs nästan hundra år längre fram i tiden, anses vara ett medvetet försök att jämställa Klodvig med Konstantin, den förste romerske kejsare som mottog ”kristendomen”. Och genom att påstå att Klodvig var 30 år vid sitt dop verkar Gregorius ha försökt skapa en länk till Kristus. (Lukas 3:23)

Det här fortsatte att utvecklas under 800-talet av Hincmar, biskop av Reims. Vid en tid då katedralerna tävlade om att locka pilgrimer var troligen avsikten med den levnadsteckning Hincmar skrev om sin föregångare, den helige Remigius, att göra sin kyrka känd och inkassera större rikedomar. Han skriver att en vit duva förde med sig en flaska olja för att smörja Klodvig vid dennes dop – utan tvivel en anspelning på hur Jesus smordes med den heliga anden. (Matteus 3:16) Därigenom åstadkom Hincmar en länk mellan Klodvig, Reims och monarkin och gjorde tanken att Klodvig var Herrens smorde trovärdig. *

En kontroversiell minneshögtid

En tidigare fransk president, Charles de Gaulle, sade en gång: ”Jag anser att Frankrikes historia börjar med Klodvig, som valdes till Frankrikes kung av frankerna, den stam som gav Frankrike dess namn.” Alla är dock inte av samma åsikt. Firandet av 1 500-årsdagen av Klodvigs dop var en kontroversiell händelse. I ett land där kyrka och stat har varit officiellt åtskilda sedan 1905 kritiserade många statens inblandning i vad de ansåg vara en religiös minneshögtid. När stadsfullmäktige i Reims deklarerade sina planer på att betala det podium som skulle användas vid påvens besök, lyckades en organisation få detta beslut ogiltigförklarat i en domstol med motiveringen att det var författningsvidrigt. Andra ansåg att kyrkan försökte återfå sin makt över fransmännens liv. Något som gjorde minneshögtiden mer komplicerad var att Klodvig hade gjorts till symbol för högerextremistiska Nationella Fronten och fundamentalistiska katolska grupper.

Andra kritiserade högtiden ur ett historiskt perspektiv. Klodvigs dop, sade de, omvände inte Frankrike till katolicismen – den religionen var ju redan integrerad i det gallo-romerska samhället. Dessutom menade de att hans dop inte alls markerar Frankrikes födelse som nation. Enligt dem vore det mer korrekt att förlägga denna händelse till år 843 v.t., då Karl den stores rike delades. I så fall skulle Karl II (Karl den skallige), inte Klodvig, vara Frankrikes förste kung.

 1 500 år av katolicism

Hur ser det ut för katolicismen i Frankrike i dag, sedan landet varit ”kyrkans äldsta dotter” i mer än 1 500 år? Ända till 1938 var Frankrike det land som hade flest döpta katoliker. Nu har det halkat ner till sjätte plats, efter att ha passerats av bland andra Filippinerna och USA. Och av de 45 miljoner katoliker som finns i Frankrike går bara 6 miljoner regelbundet i mässan. En nyligen gjord undersökning bland franska katoliker visade att 65 procent ”inte brydde sig om kyrkans läror som gäller det sexuella”, och för 5 procent betyder Jesus ”ingenting alls”. Det var dessa nedslående strömningar som fick påven att fråga följande under sitt besök i Frankrike 1980: ”Frankrike, vad har det blivit av dina doplöften?”

[Fotnoter]

[Karta på sidan 27]

(För formaterad text, se publikationen)

SAXARE

Rhen

Somme

Soissons

Reims

Paris

GALLER

Loire

Vouillé

Poitiers

PYRENÉERNA

VISIGOTER

Rom

[Bild på sidan 26]

Klodvigs dop avbildat i en skrift från 1300-talet

[Bildkälla]

© Cliché Bibliothèque nationale de France, Paris

[Bild på sidan 28]

Skulptur som föreställer dopet av Klodvig (i mitten), på utsidan av katedralen i Reims i Frankrike

[Bild på sidan 29]

Johannes Paulus II:s besök i Frankrike för att fira Klodvigs dop var en kontroversiell händelse