Att vandra på Jehovas stigar ger rika belöningar

HAR du vandrat i fjällen någon gång? Om du har det, kände du det säkert som om hela världen låg för dina fötter. Det var en härlig upplevelse att få andas in den friska luften, kunna se långt bort i fjärran och låta sig uppslukas av naturens skönhet! Kanske blev alla bekymmer långt där borta lite mindre viktiga för en stund.

De flesta gör sådana utflykter relativt sällan, men om du är en överlämnad kristen, kan du ha hållit på att vandra högt uppe bland bergen en tid – i andlig bemärkelse. Precis som den forntida psalmisten har du säkert bett: ”Få mig att lära känna dina egna vägar, o Jehova; lär mig dina egna stigar.” (Psalm 25:4) Kommer du ihåg hur du kände det när du första gången gick upp till Jehovas berg och började vandra på dess höjder? (Mika 4:2; Habackuk 3:19) Du insåg utan tvivel snart att det var till skydd och glädje för dig att vandra på dessa upphöjda stigar av ren tillbedjan. Du började känna det precis som psalmisten: ”Lyckligt är det folk som känner jubelropet. O Jehova, i ditt ansiktes ljus vandrar de ständigt.” (Psalm 89:15)

Ibland måste emellertid de som vandrar i fjällen kämpa sig uppför långa, branta stigningar, och snart börjar deras ben värka, och de blir trötta. Vi för vår del kan också möta svårigheter i vår tjänst för Gud. Vi kanske helt nyligen har börjat bli lite tunga i stegen. Hur kan vi återfå vår kraft och glädje? Ett första steg är att vi inser hur överlägsna Jehovas vägar är.

Jehovas upphöjda lagar

Jehovas vägar är högre än människors vägar, och hans tillbedjan har blivit fast grundad ”ovan bergens topp” och upplyft ”ovan kullarna”. (Mika 4:1; Jesaja 55:9) Jehovas vishet är ”visheten från ovan”. (Jakob 3:17) Hans lagar är överlägsna alla andra lagar. Samtidigt som kanaanéerna utförde grymma barnoffer, gav Jehova israeliterna lagar som kännetecknades av en upphöjd moral och av medkänsla. Han sade till dem: ”Du skall inte behandla den ringe partiskt, och du skall inte ge företräde åt en stor mans person. ... Den bofaste främlingen ... skall för er bli som en infödd bland er; och du skall älska honom som dig själv.” (3 Moseboken 19:15, 34)

Femton hundra år längre fram gav Jesus fler exempel på Jehovas majestätiska lagar.  (Jesaja 42:21) I sin bergspredikan sade han till sina lärjungar: ”Fortsätt att älska era fiender och att be för dem som förföljer er, så att ni måtte visa er vara söner av er Fader som är i himlarna.” (Matteus 5:44, 45) ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem”, tillade han. ”Detta är nämligen vad Lagen och Profeterna innebär.” (Matteus 7:12)

Dessa upphöjda lagar påverkar mottagliga människors hjärtan och får dem att efterlikna den Gud de tillber. (Efesierna 5:1; 1 Thessalonikerna 2:13) Tänk på hur Paulus förändrades. När han nämns första gången i Bibeln, sägs det att han ”gav bifall åt mordet på” Stefanus och handlade ”skändligt mot församlingen”. Bara några år senare behandlade han de kristna i Thessalonike milt och vänligt som ”en ammande mor [som] ömt vårdar sina egna barn”. Undervisningen från Gud förändrade Paulus – från en förföljare till en omtänksam kristen. (Apostlagärningarna 8:1, 3; 1 Thessalonikerna 2:7) Han var helt säkert tacksam för att hans personlighet hade blivit formad av Kristi undervisning. (1 Timoteus 1:12, 13) Hur kan en liknande tacksamhet hjälpa oss att fortsätta att vandra på Guds upphöjda stigar?

Vandra med en tacksam inställning

Vandrare njuter av de fantastiska vyer som fjällandskapet erbjuder. De lär sig också att njuta av de små tingen längs stigen – en ovanlig sten, en vacker blomma eller skymten av ett vilt djur. I andligt avseende måste vi vara uppmärksamma på de belöningar – stora som små – som kommer av att vi vandrar med Gud. En sådan uppmärksamhet kan ge oss förnyad spänst i benen och förvandla en tröttsam marsch till en upplivande vandring. Vi kommer då att instämma i Davids ord: ”Låt mig om morgonen höra din kärleksfulla omtanke, ty till dig har jag satt min förtröstan. Kungör för mig den väg som jag bör vandra på.” (Psalm 143:8)

Mary, som har vandrat på Jehovas stigar i många år, säger: ”När jag betraktar Jehovas skapelse, ser jag inte bara den sinnrika formgivningen, utan även Guds kärleksfulla personlighet. Vare sig det är ett däggdjur, en fågel eller en insekt är de alla en egen liten värld, så fascinerande. Man känner samma glädje över andliga sanningar som blir klarare och klarare med åren.”

Hur kan vi öka vår uppskattning? Bland annat genom att inte ta det för givet som Jehova gör för oss. ”Be oupphörligt”, skrev Paulus. ”Tacka Gud i förbindelse med allting.” (1 Thessalonikerna 5:17, 18; Psalm 119:62)

Personligt studium hjälper oss att utveckla en tacksam anda. Paulus uppmanade de kristna i Kolossai: ”Fortsätt att vandra i gemenskap med honom [Jesus Kristus], ... i det ni flödar över av tro i tacksägelse.” (Kolosserna 2:6, 7) Att läsa Bibeln och meditera över det vi läser stärker vår tro och drar oss närmare Bibelns författare. Bibeln är full av skatter som kan få oss att flöda över av tacksägelse.

Att vi tjänar Jehova tillsammans med våra bröder gör också vandringen lättare. Psalmisten sade om sig själv: ”En medbroder är jag till alla som verkligen fruktar dig.” (Psalm 119:63) Några av våra lyckligaste stunder är när vi får umgås med våra bröder och systrar vid sammankomster och andra tillfällen. Vi inser att vår världsvida kristna familj som är  så dyrbar existerar tack vare Jehova och hans upphöjda vägar. (Psalm 144:15b)

Förutom tacksamhet kommer en känsla av ansvar att hjälpa oss att hela tiden fortsätta framåt på Jehovas upphöjda stigar.

Vandra med en ansvarsfull inställning

Ansvarsfulla vandrare inser att de måste vara försiktiga, om de skall undgå att gå vilse eller komma för nära stup. Jehova tillåter oss att ha en viss frihet och initiativförmåga i och med att vi har fått moralisk handlingsfrihet. Men sådan frihet kräver en ansvarsfull inställning när vi fullgör våra kristna skyldigheter.

Jehova litar på att hans tjänare skall fullgöra sina skyldigheter på ett ansvarsfullt sätt. Han har inte fastställt hur mycket energi och tid vi skall lägga ner på kristna aktiviteter eller hur mycket vi skall ge, ekonomiskt eller på andra sätt. Paulus ord till korinthierna kan tillämpas på oss alla: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta.” (2 Korinthierna 9:7; Hebréerna 13:15, 16)

Ett ansvarsfullt kristet givande innefattar att tala med andra om de goda nyheterna. Vi visar också att vi är ansvarsfulla när vi bidrar ekonomiskt till det världsvida predikoarbetet. Gerhardt, en äldstebroder, säger att han och hans hustru gav betydligt mer i bidrag efter att ha varit med vid en sammankomst i Östeuropa. ”Vi såg att våra vänner där har så lite när det gäller det materiella, men de uppskattar verkligen vår bibliska litteratur. Därför bestämde vi oss för att vi skall stödja våra behövande vänner i andra länder så mycket vi kan”, säger han.

Stärk din uthållighet

Om man vandrar i fjällen måste man ha god kondition. Ofta motionerar fjällvandrare mycket, och många tar korta promenader för att förbereda sig för långa vandringar. I harmoni med detta rekommenderade Paulus att vi håller oss upptagna med teokratiska aktiviteter för att behålla vår andliga kondition. De som önskar ”vandra värdigt Jehova” och ”göras starka” bör ”fortsätta att bära frukt i allt gott verk”, sade Paulus. (Kolosserna 1:10, 11)

En rätt motivation bidrar också till att vandraren kan hålla ut. Hur då? Att fästa blicken på ett tydligt mål, till exempel ett fjäll långt borta, kan vara stimulerande. Och när fjällvandraren når fram till riktmärken längs vägen, kan han se att han verkligen har kommit framåt, närmare det slutliga målet. När han vänder sig om och ser hur långt han har gått, känner han sig nöjd.

På liknande sätt är hoppet om evigt liv något som uppehåller och motiverar oss. (Romarna 12:12) Och medan vi vandrar på Jehovas vägar känner vi att vi har uträttat något när vi sätter upp och sedan når kristna mål. Och vilken glädje vi känner när vi ser tillbaka på många år av trogen tjänst eller tänker på vilka förändringar vi har gjort i vår personlighet! (Psalm 16:11)

För att orka gå långt och för att spara energi håller vandrare ett jämnt tempo. En god rutin som inbegriper regelbundna mötesbesök och tjänst på fältet kommer att hjälpa oss att ivrigt fortsätta mot vårt mål. Därför uppmanade Paulus sina medkristna: ”Låt oss ... fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin.” (Filipperna 3:16)

Vi vandrar naturligtvis inte ensamma på Jehovas stigar. ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar”, skriver Paulus. (Hebréerna 10:24) En god andlig samvaro kommer att göra det lättare för oss att hålla farten uppe när vi vandrar tillsammans med medtroende. (Ordspråken 13:20)

Slutligen det viktigaste av allt – vi får aldrig glömma bort den kraft som Jehova ger. De vars styrka är i Jehova kommer att ”gå vidare från handlingskraft till handlingskraft”. (Psalm 84:5, 7) Visst måste vi ta oss igenom svår terräng ibland, men med Jehovas hjälp klarar vi det.