Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vad kan hjälpa oss att handskas rätt med sanningens ord?

Vad kan hjälpa oss att handskas rätt med sanningens ord?

Vad kan hjälpa oss att handskas rätt med sanningens ord?

EN TEATERRECENSENT gick vid ett tillfälle och såg en viss pjäs. Han tyckte inte särskilt mycket om den, och efteråt skrev han i tidningen: ”Den här pjäsen bör du se, om du är ute efter något ointressant.” Teatern annonserade längre fram om pjäsen och citerade då följande från hans recension: ”Den här pjäsen bör du se”! I annonsen återgavs recensentens ord helt korrekt, men de var tagna ur sitt sammanhang och gav på så sätt en helt felaktig bild av recensentens uppfattning.

Det här exemplet visar hur viktigt sammanhanget kan vara för ett uttalande. Om man tar ord ur sitt sammanhang, kan deras innebörd bli förvrängd, precis som när Satan förvrängde innebörden i Skriften då han försökte vilseleda Jesus. (Matteus 4:1–11) Om man däremot tar hänsyn till sammanhanget, får man hjälp att förstå innebörden av ett uttalande mer korrekt. Därför är det förståndigt att vi, när vi studerar en bibelvers, alltid ser på sammanhanget för att få en bättre förståelse av vad skribenten menade.

Handskas noggrant med Guds ord

Med ”sammanhang” avses de delar av en skriven eller muntlig framställning som finns före eller efter ett särskilt uttalande eller avsnitt och som vanligtvis påverkar dess innebörd eller effekt. ”Sammanhang” kan också vara de omständigheter eller fakta som omger en särskild händelse eller situation. I det senare fallet kan en synonym till ”sammanhang” vara ”bakgrund”. Att begrunda bibelställens sammanhang är särskilt viktigt med tanke på vad aposteln Paulus skrev till Timoteus: ”Gör ditt yttersta för att träda fram godkänd inför Gud, en arbetare som inte har något att skämmas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” (2 Timoteus 2:15) För att handskas rätt med Guds ord behöver vi ha rätt förståelse av det och sedan förklara innebörden i det för andra på ett ärligt och korrekt sätt. Respekt för Jehova, Bibelns författare, kommer att få oss att försöka göra det, och då är det till stor hjälp att begrunda sammanhanget.

Bakgrunden till Andra Timoteusbrevet

För att ta ett exempel kan vi undersöka Andra Timoteusbrevet i Bibeln. * Vi kan till att börja med undersöka bakgrunden till det här brevet. Vem skrev det? När skrevs det och under vilka omständigheter? Sedan kan vi fråga oss i vilken situation den ”Timoteus” som nämns i brevets titel befann sig. Varför behövde han de upplysningar som finns i brevet? Svaren på de här frågorna kommer att öka vår uppskattning av det här brevet och hjälpa oss att se hur vi kan ha nytta av det i dag.

De inledande verserna i Andra Timoteusbrevet visar att det här är ett brev som aposteln Paulus skrev till Timoteus. Andra verser visar att Paulus satt i fängelse på grund av de goda nyheterna när han skrev brevet. Han hade blivit övergiven av många och hade på känn att han snart skulle dö. (2 Timoteus 1:15, 16; 2:8–10; 4:6–8) Han måste alltså ha skrivit brevet under sin andra fängelsevistelse i Rom, antagligen omkring år 65 v.t. Kort efter det blev han tydligtvis dömd till döden av Nero.

Det här är bakgrunden till Andra Timoteusbrevet. Men det är värt att lägga märke till att Paulus inte skrev till Timoteus för att klaga över sina egna problem. I stället varnade han sin vän Timoteus för de svåra tider han skulle få uppleva och uppmuntrade honom att undvika sådant som distraherar, att fortsätta att ”vinna kraft” och att föra Paulus undervisning vidare till andra. Dessa skulle i sin tur bli tillräckligt kvalificerade att hjälpa ytterligare andra. (2 Timoteus 2:1–7) Vilket utmärkt exempel på osjälvisk omtanke om andra även i svåra tider! Och vilka fina råd för oss i dag!

Paulus kallar Timoteus ”ett älskat barn”. (2 Timoteus 1:2) Denne unge man omtalas ofta i de kristna grekiska skrifterna som en trogen medarbetare till Paulus. (Apostlagärningarna 16:1–5; Romarna 16:21; 1 Korinthierna 4:17) När Paulus skrev det här brevet till Timoteus, verkar det som om Timoteus var i 30-årsåldern och fortfarande betraktades som ung. (1 Timoteus 4:12) Men han hade redan visat sig trogen och ”tjänat som slav” tillsammans med Paulus i kanske 14 år. (Filipperna 2:19–22) Trots att Timoteus var relativt ung, påminde Paulus honom om att förmana andra äldste att ”inte strida om ord” utan i stället koncentrera sig på viktiga saker, till exempel tro och uthållighet. (2 Timoteus 2:14) Timoteus var också bemyndigad att förordna tillsyningsmän och biträdande tjänare i församlingar. (1 Timoteus 5:22) Men han kan ha känt sig lite osäker när det gällde att utöva sin myndighet. (2 Timoteus 1:6, 7)

Den här unge äldstebrodern mötte en del svåra utmaningar. Som exempel kan nämnas att två personer, Hymeneus och Filetos, ”kullkastade tron hos några” och lärde ut att ”uppståndelsen redan hade skett”. (2 Timoteus 2:17, 18) Tydligtvis trodde de att det bara fanns en enda uppståndelse och att den var andlig och redan hade skett bland de kristna. Kanske citerade de, utan att ta hänsyn till sammanhanget, Paulus uttalande om att de kristna hade varit döda i sina synder men gjorts levande genom Guds ande. (Efesierna 2:1–6) Paulus varnade för att sådant avfälligt inflytande skulle öka. Han skrev: ”Det skall komma en tidsperiod, då de inte skall fördra den sunda läran, ... och de skall vända sina öron bort från sanningen och vända sig till osanna historier.” (2 Timoteus 4:3, 4) Paulus förhandsvarning visade att det var viktigt för Timoteus att uppmärksamma apostelns råd.

Brevets värde i dag

Av allt det här förstår vi att Paulus skrev Andra Timoteusbrevet av åtminstone följande skäl: 1) Han visste att han snart skulle dö, och han försökte förbereda Timoteus för den tid då han inte längre skulle kunna stödja honom. 2) Han ville rusta Timoteus att skydda de församlingar som var under dennes tillsyn från avfällighet och annat skadligt inflytande. 3) Han ville uppmuntra Timoteus att förbli upptagen i tjänst för Jehova och förlita sig på exakt kunskap i de inspirerade Skrifterna i sitt ställningstagande mot falska läror.

Om vi har den här bakgrunden klar för oss, blir det andra brevet till Timoteus mer meningsfullt för oss. Också i vår tid finns det avfällingar som likt Hymeneus och Filetos vill framhäva sina egna tankar och kullkasta vår tro. Dessutom befinner vi oss i de ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” som Paulus profeterade om. Många har upplevt sanningen i Paulus varning: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Timoteus 3:1, 12) Hur kan vi stå fasta? Likt Timoteus måste vi följa råd från sådana som har tjänat Jehova i många år. Och genom personligt studium, bön och kristet umgänge kan vi fortsätta att ”vinna kraft” genom Jehovas oförtjänta omtanke. Dessutom kan vi med förtröstan på den kraft som finns i exakt kunskap följa Paulus uppmaning: ”Fortsätt att bevara mönstret av sunda ord.” (2 Timoteus 1:13)

”Mönstret av sunda ord”

Vilka är de ”sunda ord” som Paulus talade om? När han använde det här uttrycket syftade han på den sanna kristna läran. I sitt första brev till Timoteus förklarade Paulus att de här orden i grund och botten är ”vår Herre Jesu Kristi ... ord”. (1 Timoteus 6:3) Om vi följer mönstret av sunda ord, leder det till ett sunt sinne, en kärleksfull läggning och omtanke om andra. Eftersom Jesu tjänst och undervisning är i enlighet med alla andra läror i Bibeln, kan uttrycket ”sunda ord” i vidare betydelse syfta på alla bibliska läror.

För Timoteus och alla kristna äldste var mönstret av sunda ord ett utmärkt anförtrott gods som behövde bevakas. (2 Timoteus 1:13, 14) Timoteus fick uppmaningen: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid, tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana, med all långmodighet och undervisningskonst.” (2 Timoteus 4:2) När vi förstår att avfälliga läror spreds på Timoteus tid, inser vi varför Paulus betonade att det är viktigt att lära ut sunda ord. Vi förstår också att Timoteus behövde skydda hjorden genom att tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana med långmodighet och använda god undervisningskonst.

För vilka skulle Timoteus predika ordet? Sammanhanget antyder att Timoteus, i egenskap av äldste, skulle predika ordet inom den kristna församlingen. Med tanke på påtryckningarna från motståndare behövde Timoteus bevara sin andliga balans och modigt förkunna Guds ord, inte mänskliga filosofier, personliga tankar eller värdelösa spekulationer. Det är sant att det här kan ha lett till motstånd från somliga som kan ha haft en felaktig inställning. (2 Timoteus 1:6–8; 2:1–3, 23–26; 3:14, 15) Men genom att följa Paulus råd kunde Timoteus fortsätta att hindra ett avfälligt inflytande, precis som Paulus själv hade gjort. (Apostlagärningarna 20:25–32)

Kan Paulus ord om att predika ordet också tillämpas på arbetet med att förkunna för dem som är utanför församlingen? Ja, det kan de, som sammanhanget visar. Paulus fortsätter med att säga: ”Men du, bevara din besinning i allting, lid ont, utför en evangelieförkunnares verk, fullgör helt din tjänst.” (2 Timoteus 4:5) Evangeliseringsarbete – att predika de goda nyheterna om räddning för icke troende – är en viktig del av den kristna tjänsten. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Och precis som Guds ord predikas i församlingen också i ”ogynnsam tid” fortsätter vi även under svåra förhållanden att predika ordet för sådana som är utanför församlingen. (1 Thessalonikerna 1:6)

Grunden för allt vårt predikande och all vår undervisning är Guds inspirerade ord. Vi litar fullständigt på Bibeln. Paulus sade till Timoteus: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet.” (2 Timoteus 3:16) De här orden citeras ofta helt korrekt för att visa att Bibeln är Guds ord. Men vad hade Paulus i tankarna när han skrev dem?

Paulus talade till en äldste, en som hade ansvaret att tillrättavisa, korrigera och tukta i rättfärdighet i församlingen. Han påminde alltså Timoteus om att förtrösta på visheten i det inspirerade ordet, som Timoteus hade undervisats i sedan sin späda barndom. Äldstebröder måste likt Timoteus ibland tillrättavisa syndare. När de gör det, bör de alltid lita på Bibeln. Och eftersom Bibeln är inspirerad av Gud, är all tillrättavisning som grundas på den i själva verket tillrättavisning från Gud. De som förkastar tillrättavisning som är grundad på Bibeln förkastar inte mänskliga tankar, utan inspirerade råd från Jehova själv.

Det andra brevet till Timoteus innehåller verkligen mycket vishet från Gud! Och visst blir det mycket mer meningsfullt när vi begrundar råden i deras sammanhang! I den här artikeln har vi bara skummat på ytan av de underbara, inspirerade upplysningar som det här brevet innehåller, men det är tillräckligt för att visa hur bra det är att begrunda sammanhanget till det vi läser i Bibeln. Det hjälper oss att försäkra oss om att vi verkligen handskas ”rätt ... med sanningens ord”.

[Fotnoter]

^ § 7 För ytterligare upplysningar, se ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig”, sidorna 237–239, utgiven av Jehovas vittnen.

[Bild på sidan 27]

Paulus ville rusta Timoteus att skydda församlingen

[Bild på sidan 30]

Paulus påminde Timoteus om att förtrösta på visheten i det inspirerade ordet