Utnyttja förändrade omständigheter

Pum, Jan, Dries och Otto, fyra kristna äldste i Nederländerna, har mycket gemensamt. Alla fyra är gifta och har barn. För ett antal år sedan hade de dessutom heltidsarbeten och bodde i fina bostäder. Men alla slutade sitt förvärvsarbete och började ägna all sin tid och kraft åt Guds kungarikes intressen. Hur blev det möjligt för dem att göra den här förändringen? Alla fyra utnyttjade förändrade omständigheter på ett förståndigt sätt.

FÖRR eller senare påverkas de flesta av oss av förändrade omständigheter. Att gifta sig, få barn eller ta hand om gamla föräldrar är exempel på förändringar som för med sig ökade förpliktelser. Men vissa förändringar ger oss större frihet att utöka vår kristna tjänst. (Matteus 9:37, 38) Det kan till exempel vara så att våra vuxna barn flyttar hemifrån eller att vi går i pension.

Det är sant att våra omständigheter kan ändras oavsett om vi vill det eller inte, men en del kristna har lyckats skapa förändrade omständigheter som har gett dem möjlighet att öka sin andel i tjänsten. Det är precis vad Pum, Jan, Dries och Otto har gjort. Hur då?

När barnen flyttar hemifrån

Pum arbetade med bokföring på ett läkemedelsföretag. Han och hans hustru, Anny, var ofta hjälppionjärer tillsammans med sina två döttrar. Pum och Anny hittade också på trevliga saker på fritiden med andra som var i pionjärtjänsten. ”Det här var ett skydd mot problem som andra former av umgänge skulle ha kunnat orsaka”, säger de. Bägge döttrarna blev sporrade av föräldrarnas exempel och blev reguljära pionjärer när de hade gått ut gymnasiet.

När barnen flyttade hemifrån, insåg Pum och Anny att deras förändrade omständigheter gav dem större frihet och en ekonomi som de kunde utnyttja för att resa till intressanta platser eller njuta av andra former av fritidssysselsättning. Men de bestämde sig i stället för att använda sina förändrade omständigheter till att utöka sin kristna tjänst. Så Pum bad sin arbetsgivare att få arbeta en dag mindre i veckan. Senare ordnade Pum så att han kunde börja arbetet klockan sju på morgonen och sluta klockan två på eftermiddagen. Naturligtvis fick de klara sig på en mindre inkomst när han nu arbetade mindre. Men de lyckades med det, och 1991 började Pum tjäna tillsammans med sin fru i den reguljära pionjärtjänsten.

Sedan fick Pum en förfrågan om han ville hjälpa till att sköta om en av Jehovas vittnens sammankomsthallar. Den inbjudan betydde att paret skulle få lämna den bostad där de hade bott i 30 år och flytta in i  en lägenhet som hörde till sammankomsthallen. De bestämde sig för att flytta. Var det svårt? Anny svarar att när hon längtade tillbaka till sitt gamla hem, frågade hon sig själv: ”Är jag som Lots hustru?” Hon vägrade att se sig tillbaka. (1 Moseboken 19:26; Lukas 17:32)

Pum och Anny tycker att deras beslut har lett till många välsignelser. Bland annat så tycker de om arbetet på sammankomsthallen, förberedelserna för områdessammankomsterna och kontakten med kretstillsyningsmännen (resande tjänare), som håller tal i hallen. Då och då besöker de olika församlingar, eftersom Pum tjänar som tillfällig kretstillsyningsman.

Hur lyckades det här paret utöka sin tjänst? Pum säger: ”När ens liv förändras radikalt, måste man vara besluten att göra det bästa möjliga av de nya omständigheterna.”

De skapade ett enklare liv

Jan och hans hustru, Woth, har tre barn. Precis som Pum och hans familj använde Jan förändrade omständigheter på ett klokt sätt. I flera år hade Jan ett välbetalt arbete på en bank, vilket gjorde att familjen hade det gott ställt. Men hans önskan att utöka sin tjänst växte sig starkare. Han förklarar: ”Under mitt liv har uppskattningen av sanningen fördjupats, och kärleken till Jehova har växt.” Så 1986 förändrade Jan sina omständigheter. Han säger: ”Jag utnyttjade en omorganisering på kontoret och började arbeta färre timmar. Mina häpna kolleger började kalla mig Diwodo, eftersom jag bara arbetade på dinsdag [tisdag], woensdag [onsdag] och donderdag [torsdag]. Min lön minskade med 40 procent. Vi sålde huset och köpte en husbåt, så att vi kunde tjäna där behovet av förkunnare av Guds kungarike var större. Senare utnyttjade jag möjligheten att ta ut pension i förtid. Min inkomst sjönk ytterligare 20 procent, men 1993 kunde jag börja tjäna som reguljär pionjär.”

I dag är Jan medlem av en sjukhuskommitté och har regelbundet tjänat som sammankomsttillsyningsman. Trots sin dåliga hälsa tjänar Woth som hjälppionjär då och då. Alla tre barnen är nu gifta och är tillsammans med sina äktenskapspartner nitiska tjänare för Guds kungarike.

 Hur har Jan och Woth lyckats anpassa sig till en lägre levnadsstandard? ”När vi hade det gott ställt”, svarar Jan, ”såg vi till att inte fästa oss vid det materiella. Att vi nu för tiden måste vänta ett tag innan vi kan köpa något kan vara lite besvärligt, men de andliga välsignelser och privilegier som vi har fått uppväger det mer än väl.”

Precis som Jan och Woth har Dries och hans hustru, Jenny, också fattat beslutet att leva ett enkelt liv, så att de kan ägna mer tid åt Rikets intressen. Dries och Jenny tjänade som pionjärer tills de fick barn. För att sedan kunna ta hand om familjen arbetade Dries inom administrationen på ett stort företag. Hans arbetsgivare uppskattade hans insats och ville befordra honom. Men Dries tackade nej till befordran, eftersom den skulle ha inneburit att han fick mindre tid över för kristen verksamhet.

Att uppfostra barn och även att ta hand om Jennys sjuka mor tog mycket av parets tid och krafter. Men de fortsatte att ha pionjärandan. Vad hjälpte dem att ha kvar den? Jenny förklarar: ”Vi lät pionjärer bo hos oss, vi bjöd hem pionjärer på mat, och vi erbjöd kretstillsyningsmän att bo hos oss.” Dries tillägger: ”Vi levde enkelt och undvek att sätta oss i skuld. Vi fattade beslutet att aldrig ge oss in i stora företag eller köpa en bostad, så att vi i framtiden inte skulle hindras av sådant.”

Dries och Jennys beslut att skapa omständigheter som skulle ge dem mer tid för Rikets intressen medförde belöningar. Deras två söner tjänar nu som äldste, och en tjänar som pionjär tillsammans med sin hustru. Dries och Jenny tjänade som pionjärer med särskilt uppdrag, och längre fram började de resa i kretstjänsten. Nu arbetar de på Betel, där Dries tjänar som medlem av avdelningskontorets kommitté.

Tidig pension

Precis som Dries och Jenny var Otto och hans fru, Judy, pionjärer innan de fick sina två döttrar. När Judy väntade sitt första barn, fick Otto arbete som lärare.

Medan barnen växte upp lät Otto och Judy ofta pionjärer bo hemma hos sig, så att deras döttrar kunde se hur glada kristna heltidstjänare var. Med tiden blev deras äldsta dotter pionjär. Senare gick hon igenom Gileadskolan och tjänar nu tillsammans med sin man som missionär i ett afrikanskt land. Deras yngre dotter blev pionjär 1987, och då började även Judy i pionjärtjänsten.

 När förändrade omständigheter gjorde att Otto kunde arbeta färre timmar i skolan, använde han den extra tiden till att vara pionjär. Så småningom slutade han sitt arbete helt. I dag är Otto i resetjänsten och använder då sin förmåga som lärare för att stärka församlingar andligen.

Vad är Ottos råd till dem som tidigt går i pension? ”När man går i pension, skall man inte bestämma sig för att ta det lugnt ett år eller så. Det är inte svårt att vänja sig vid att ’ta det lugnt’. Innan man vet ordet av har man glömt bort pionjärtjänsten. I stället bör man öka sin kristna verksamhet direkt.”

Livserfarenhet i verksamhet

Det är sant att bröder som Pum, Jan, Dries och Otto inte längre har den kraft och styrka som de hade när de var yngre. Men de har större mogenhet, erfarenhet och vishet. (Ordspråken 20:29) De vet vad det innebär att vara fäder, och eftersom de har arbetat tillsammans med sina hustrur, har de insett hur mycket arbete det innebär att vara mamma. Med sina hustrur har de hanterat familjeproblem och satt upp teokratiska mål för sina barn. Otto säger: ”När jag ger råd som kretstillsyningsman i frågor som rör familjen, är det till hjälp att jag själv har uppfostrat barn.” Dries erfarenhet som pappa gör honom till en värdefull tillgång för Betelfamiljen, som har så många unga arbetare.

Ja, det här slaget av erfarenhet hjälper sådana bröder att sörja för många olika behov i församlingarna. Deras erfarenhet har så att säga skärpt de verktyg de hanterar, så att de använder sin kraft på ett sätt som ger bäst resultat. (Predikaren 10:10) Ja, under en given tid kan de ofta uträtta mer än de som är fysiskt starkare men mindre erfarna.

Sådana bröder och deras hustrur är fina exempel för ungdomarna bland Jehovas folk. Ungdomar lägger märke till att par som dessa själva har upplevt många av de utmaningar och välsignelser som det berättas om i våra kristna publikationer. Det är uppmuntrande att se män och kvinnor som har en ande som den Kaleb hade, som trots att han var gammal bad om ett svårt uppdrag. (Josua 14:10–12)

Efterlikna deras tro

Skulle du kanske kunna efterlikna tron och handlingarna hos de par som har nämnts i den här artikeln? Kom ihåg att de gjorde sanningen till sitt levnadssätt. De hjälpte sina barn att utveckla en önskan att bli pionjärer. De gjorde det, som Jan säger, ”genom att vara ett gott exempel när det gäller kärlek till Jehova och hans organisation, genom att ordna med bra umgänge och genom att lära barnen att försörja sig”. De arbetade och lekte också tillsammans som familj. ”Under semestern”, minns Pum, ”begav sig hela familjen enligt sin vana trogen ut i predikoarbetet på förmiddagen och kopplade av tillsammans på eftermiddagen.”

Dessutom planerade dessa kristna för framtiden, så att de var redo att dra nytta av en ny situation när den uppstod. De satte upp mål och fattade beslut som gjorde att de kunde nå sina mål snabbare. De sökte efter sätt att arbeta mindre och var villiga att klara sig på en lägre inkomst. (Filipperna 1:10) Hustrurna gav sina män starkt stöd. Tillsammans hade de en stark önskan att gå in genom den ”stora dörr som leder till verksamhet”, och följden blev rika välsignelser från Jehova. (1 Korinthierna 16:9; Ordspråken 10:22)

Har du på samma sätt en önskan att utöka din andel i tjänsten? Om det är så, kan förändrade omständigheter som utnyttjas förståndigt vara nyckeln till att lyckas med just det.

[Bild på sidan 20]

Pum och Anny tar hand om sammankomsthallen

[Bild på sidan 20]

Jan och Woth tar del i predikoarbetet

[Bild på sidan 21]

Dries och Jenny tjänar på Betel

[Bild på sidan 21]

Otto och Judy förbereder sig för att besöka nästa församling