Det osannolika giftermålet mellan Boas och Rut

PÅ TRÖSKPLATSEN nära Betlehem råder full aktivitet. Det har varit en lång dag. Doften av nyrostad brödsäd talar om för de hungriga arbetarna att det är dags att äta. Alla kommer att få njuta frukterna av sitt arbete.

Boas, en förmögen jordägare, äter och låter sig väl smaka och tar igen sig i skuggan av en stor hög med säd. Så småningom är skördedagen slut, och alla letar upp en skön plats att sova på. Boas, nöjd och belåten, täcker över sig och somnar snart.

Ett möte i smyg

Mitt i natten vaknar Boas av att han fryser. Det är inte så konstigt – någon har avsiktligt täckt av hans fötter och sedan lagt sig där bredvid! Eftersom han inte ser vem det är i mörkret, frågar han: ”Vem är du?” En kvinna svarar: ”Jag är Rut, din slavinna, och du skall breda ut din mantelflik över din slavinna, för du är en återköpare.” (Rut 3:1–9)

Ensamma i mörkret talar de med varandra. Kvinnor brukar inte vara på en tröskplats så här. (Rut 3:14) Ändå ber Boas att Rut skall stanna kvar, och hon ligger kvar där vid hans fötter ända tills morgonen börjar gry. Då går hon upp och lämnar platsen för att undvika obefogad kritik.

Var det här ett romantiskt möte? Hade den här äldre, förmögne mannen blivit förförd av Rut – en fattig, ung änka från ett främmande land? Eller var det Boas som utnyttjade Ruts situation och att hon var ensam den här natten? Svaret på de här frågorna handlar helt och hållet om lojalitet mot Gud och kärlek till honom. Och det som verkligen hände är mycket rörande.

Men vem är Rut? Vad är det hon tänker göra? Och vem är den här äldre, förmögne mannen, Boas?

”En förträfflig kvinna”

Många år före den här händelsen blev det hungersnöd i Juda. De fyra medlemmarna i en israelitisk familj – Elimelek och hans hustru, Noomi, och deras två söner, Mahlon och Kiljon – utvandrade till det bördiga landet Moab. Deras söner gifte sig med två moabitiska kvinnor, Rut och Orpa. De tre männen dog, och efter en tid hörde de tre kvinnorna att förhållandena i Israel hade blivit bättre. Det var därför som Noomi – nu en bitter änka, utan barn och barnbarn – beslutade sig för att återvända till sitt hemland. (Rut 1:1–14)

På väg till Israel övertalar Noomi Orpa att återvända till sitt folk. Sedan säger Noomi till Rut: ”Se! Din svägerska som är änka har vänt tillbaka till sitt folk och sina gudar. Vänd tillbaka med din svägerska som är änka.” Men Rut svarar: ”Försök inte övertala mig att överge  dig, ... ty dit du går kommer jag att gå. ... Ditt folk kommer att vara mitt folk och din Gud min Gud. Där du dör kommer jag att dö, och där kommer jag att bli begravd.” (Rut 1:15–17) De båda utblottade änkorna återvänder därför till Betlehem. Där blir grannarna så imponerade av den kärlek och omsorg Rut visar sin svärmor att de säger att hon ”är bättre för ... [Noomi] än sju söner”. Andra beskriver henne som ”en förträfflig kvinna”. (Rut 3:11; 4:15)

Vid början av kornskörden i Betlehem säger Rut till Noomi: ”Jag ber dig, låt mig gå till fältet och plocka bland axen efter någon för vars ögon jag kan finna ynnest.” (Rut 2:2)

Av en tillfällighet kommer hon till det fält som tillhör Boas, en man som är släkt med hennes svärfar, Elimelek. Hon ber tillsyningsmannen om lov att samla ax. Hon arbetar mycket flitigt, och tillsyningsmannen berömmer henne inför Boas. (Rut 1:22–2:7)

En beskyddare och välgörare

Boas är en hängiven tillbedjare av Jehova. Varje morgon hälsar han skördemännen med orden: ”Jehova vare med er”, och de svarar: ”Jehova välsigne dig.” (Rut 2:4) Efter att ha sett Rut arbeta så flitigt och förstått hur lojal hon är mot Noomi ger Boas särskilda anvisningar åt Rut. Han säger till henne att stanna på hans fält – det finns inte någon anledning för henne att gå till andras. Hon skall hålla sig till de unga kvinnorna, då kommer hon att vara trygg. Boas har också sagt åt de unga männen att inte röra henne och att de skall hämta upp vatten åt henne så fort hon blir törstig. (Rut 2:8, 9)

Rut böjer sig ner mot marken och frågar: ”Hur kommer det sig att jag har funnit ynnest för dina ögon, så att man bryr sig om mig, fast jag är en utlänning?” Boas svarar: ”Man har utförligt rapporterat för mig om allt som du har gjort för din svärmor efter din mans död och hur du lämnade din far och din mor och dina släktingars land och gick till ett folk som du inte förut hade känt. Må Jehova belöna ditt handlingssätt, och må du få full lön från Jehova.” (Rut 2:10–12)

Boas försöker inte få hennes tillgivenhet. Hans beröm är uppriktigt. Rut är uppskattande och uppriktigt ödmjuk när hon tackar för hans tröstande och uppmuntrande ord. Hon ser detta som oförtjänt och fortsätter rentav att arbeta ännu hårdare. När det sedan blir dags att äta säger Boas till Rut: ”Kom fram hit, och du skall äta något av brödet och doppa din bit i ättikan.” Hon äter sig mätt och sparar en del som hon kan ta med hem till Noomi. (Rut 2:14)

Vid arbetsdagens slut har Rut samlat ihop ungefär 20 liter korn. Hon tar med det tillsammans med maten till Noomi. (Rut 2:15–18) Glad över detta överflöd frågar Noomi: ”Var har du plockat i dag ...? Må den som brydde sig om dig bli välsignad.” När Noomi får veta att det var hos Boas, säger hon: ”Välsignad vare han av Jehova, som inte har övergett sin kärleksfulla omtanke mot de levande och de  döda. ... Mannen är släkt med oss. Han är en av våra återköpare.” (Rut 2:19, 20)

Rut får ”en viloplats”

Eftersom Noomi vill hitta en ”viloplats”, eller ett hem, åt sin svärdotter, tar hon tillfället i akt och använder sig av anordningen med en återköpare, i enlighet med Guds lag. (3 Moseboken 25:25; 5 Moseboken 25:5, 6) Noomi ger nu Rut instruktioner för att kunna sätta en mycket effektiv, ja rentav dramatisk, plan i verket – ett sätt att få Boas uppmärksamhet. Förberedd och med Noomis uttryckliga anvisningar går Rut, i skydd av mörkret, ner till tröskplatsen som tillhör Boas. Hon hittar honom där han ligger och sover. Hon drar bort täcket från hans fötter och väntar på att han skall vakna. (Rut 3:1–7)

När Boas vaknar, hjälper Ruts symboliska handling utan tvivel Boas att inse betydelsen av hennes begäran: ”Du skall breda ut din mantelflik över din slavinna.” Ruts handling gör den här äldre judeiske mannen medveten om sin förpliktelse som återköpare, eftersom han är släkt med Ruts avlidne man, Mahlon. (Rut 3:9)

Ruts nattliga besök var inte väntat. Ändå visar Boas reaktion att Ruts anspråk på återköp inte var helt överraskande. Boas är villig att uppfylla Ruts önskan.

Rut måste ha låtit lite ängslig på rösten, vilket får Boas att lugna henne: ”Min dotter, var inte rädd. Allt vad du säger kommer jag att göra för dig, ty var och en i mitt folks port vet att du är en förträfflig kvinna.” (Rut 3:11)

Boas tycker att Rut har handlat helt igenom ärbart, vilket framgår av hans ord: ”Välsignad må du vara av Jehova, min dotter. Du har gett uttryck åt din kärleksfulla omtanke ännu bättre i sista fallet än i första fallet.” (Rut 3:10) I det första fallet visade Rut Noomi kärleksfull omtanke, eller lojal kärlek. I det sista fallet var hon osjälvisk och talade om för Boas, en mycket äldre man, att hon kunde bli återköpt av honom. Hon var villig att uppfostra en avkomling i Mahlons, hennes avlidne mans, namn och för Noomi.

En återköpare tackar nej

Nästa dag kallar Boas på en släkting som finns omnämnd som ”Så-och-så” och som är närmare släkt med Noomi än Boas är. Inför invånarna och de äldre männen i staden talar Boas om för honom att eftersom han är närmare släkt, kan han få återköpa det fält som tillhörde Noomis man, Elimelek, det som hon nu måste sälja. Sedan frågar Boas om han vill köpa det, i annat fall gör Boas det. Så här långt verkar Så-och-så vilja genomföra återköpet. (Rut 4:1–4)

Men en överraskning väntar Så-och-så! Boas säger nu inför alla vittnen: ”På den dag du köper fältet av Noomis hand, måste du också köpa det av Rut, moabitiskan, den dödes  hustru, för att låta den dödes namn uppstå på hans arvedel.” Av rädsla för att värdet på den egna förmögenheten kanske skulle minska avstår den här närmare släktingen från rätten till återköp och säger: ”Jag är inte i stånd att göra återköpet.” (Rut 4:5, 6)

Seden var sådan att den som vägrade att göra ett återköp skulle dra av sig sin sandal och ge den till sin medmänniska. Så när återköparen säger till Boas: ”Köp det åt dig”, börjar han dra av sig sin sandal. Då säger Boas till de äldre männen och allt folket: ”Ni är i dag vittnen till att jag av Noomis hand verkligen köper allt som tillhörde Elimelek och allt som tillhörde Kiljon och Mahlon. Och även Rut, moabitiskan, Mahlons hustru, köper jag helt visst åt mig till hustru för att låta den dödes namn uppstå på hans arvedel. ... Ni är i dag vittnen.” (Rut 4:7–10)

Då säger allt folket i porten till Boas: ”Må Jehova förunna den hustru som kommer in i ditt hus att vara lik Rakel och lik Lea, de båda som byggde Israels hus; och bevisa du ditt värde i Efrata, och gör dig ett bemärkt namn i Betlehem.” (Rut 4:11, 12)

Med folkets välsignelse tar Boas Rut till hustru. Hon föder en son som får namnet Obed, och genom honom blir Rut och Boas förfäder till kung David och följaktligen också till Jesus Kristus. (Rut 4:13–17; Matteus 1:5, 6, 16)

”Full lön”

Från den här berättelsens början, från Boas första vänliga hälsning på arbetarna till hans villighet att uppfylla förpliktelsen att föra Elimeleks namn vidare, har han visat sig vara en enastående man – en man med handlingskraft och myndighet. Han visade samtidigt självbehärskning, tro och ostrafflighet. Boas var också generös, vänlig, moraliskt ren och fullständigt lydig mot Jehovas lagar.

Rut utmärker sig för sin kärlek till Jehova, sin lojala kärlek mot Noomi, sin arbetsamhet och sin ödmjukhet. Det är inte att undra på att andra tyckte att hon var ”en förträfflig kvinna”. Hon åt inte ”lättjans bröd”, och till följd av sitt hårda arbete hade hon något att ge sin behövande svärmor. (Ordspråken 31:27, 31) Eftersom Rut tog ansvar för Noomi måste hon ha känt den glädje som kommer av att ge. (Apostlagärningarna 20:35; 1 Timoteus 5:4, 8)

Vilka fina exempel vi har i Ruts bok! Noomi är ihågkommen av Jehova. Rut får ”full lön” som stammoder till Jesus Kristus. Boas välsignas med ”en förträfflig kvinna”. Sådana personer är exempel för oss i fråga om att visa tro.

[Ruta på sidan 26]

En strimma av hopp

Om du ibland tycker att du lever i en svår tid, kan berättelsen om Rut ge en strimma av hopp. Skildringen spelar en särskild roll som en viktig epilog till Domarboken. Ruts bok visar hur Jehova använde en ödmjuk änka från landet Moab för att hans folk skulle få en kung. Mot bakgrund av Domarboken lyser Ruts tro som ett ljus från den tiden. Efter att ha läst berättelsen om Rut kan vi vara övertygade om att oavsett hur hemska tider vi lever i, tar Gud alltid hand om sitt folk och ser till att genomföra sina beslut.