Varför vi inte klarar oss ensamma

”Två är bättre än en. ... Om en av dem skulle falla, kan den andre resa upp sin medbroder.” (Kung Salomo)

KUNG Salomo i det forntida Israel förklarade: ”Två är bättre än en, eftersom de har en god lön för sitt hårda arbete. Ty om en av dem skulle falla, kan den andre resa upp sin medbroder. Men hur blir det med den ensamme som faller, när det inte är någon annan som kan resa upp honom?” (Predikaren 4:9, 10) Den här kloke iakttagaren av mänskligt beteende belyser alltså vårt behov av gemenskap och vikten av att inte isolera sig. Men det han sade var inte bara en rent mänsklig uppfattning. Salomos uttalande var ett resultat av gudomlig vishet och inspiration.

Det är inte förståndigt att isolera sig. Vi behöver varandra. Alla av oss behöver den styrka och hjälp som vi kan få av andra. ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan”, säger ett bibliskt ordspråk. ”Mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” (Ordspråken 18:1) Det är därför inte konstigt att samhällsvetare uppmuntrar människor att gå med i någon förening och att visa intresse för andra.

Bland de råd för hur man återupplivar samhällslivet nämner professor Robert Putnam ”att låta andlighet och tro få ett större inflytande”. I detta avseende är Jehovas vittnen framstående, eftersom de får skydd i familjeliknande församlingar över hela jorden. I överensstämmelse med aposteln Petrus ord älskar de ”hela brödraskaran”, och de har en vördnadsfull fruktan för Gud. (1 Petrus 2:17) Jehovas vittnen undgår dessutom att bli isolerade och att påverkas av de skadliga verkningar som detta för med sig, eftersom alla de positiva handlingar som är förbundna med sann tillbedjan gör att de är upptagna med att hjälpa sina medmänniskor att lära känna sanningen i Guds ord, Bibeln. (2 Timoteus 2:15)

Kärlek och gemenskap förändrade deras liv

Jehovas vittnen utgör ett enat samfund, där varje medlem spelar en viktig roll. Tänk till exempel på fallet med Miguel, Froylán och Alma Ruth, som alla kommer från samma latinamerikanska familj. De föddes med en skelettsjukdom som leder till en typ av dvärgväxt. Alla tre är beroende av rullstol. Hur har gemenskapen med Jehovas vittnen påverkat deras liv?

Miguel förklarar: ”Jag har då och då haft mina kriser, men när jag började komma tillsammans  med Jehovas folk förändrades mitt liv. Det är verkligen inte bra att isolera sig från andra. Genom att varje vecka komma tillsammans med medtroende vid kristna möten har jag fått stor hjälp att finna glädje och tillfredsställelse i livet.”

Alma Ruth tillägger: ”Förr brukade jag ibland känna mig mycket nedstämd och ledsen. Men när jag lärde känna Jehova, insåg jag att det var möjligt för mig att ha ett nära förhållande till honom. Det har kommit att bli det jag värdesätter mest i livet. Vår familj har varit till stor hjälp för oss, och det har fört oss ännu närmare varandra.”

Miguels far lärde honom kärleksfullt att läsa och skriva. Miguel hjälpte sedan Froylán och Alma Ruth, så att de också lärde sig det. Det här var nödvändigt för deras andliga mognad. ”Vi fick stor nytta av att lära oss att läsa, eftersom det gjorde att vi kunde ta till oss andlig föda genom att läsa Bibeln och bibliska publikationer”, säger Alma Ruth.

I dag tjänar Miguel som äldste. Froylán har läst igenom Bibeln nio gånger. Sedan 1996 har Alma Ruth utökat sin tjänst för Jehova genom att vara pionjär, dvs. heltidsförkunnare. Hon förklarar: ”Jag har nått detta mål med Jehovas hjälp och med det stöd som mina kära systrar har gett mig, inte bara i tjänsten från dörr till dörr, utan även genom att vara med och hjälpa mig att leda de elva bibelstudier som jag har kunnat sätta i gång.”

Ett annat fint föredöme är Emelia, som skadade benen och ryggraden i en olyckshändelse och som därför är tvungen att använda rullstol. Några Jehovas vittnen i Mexico studerade Bibeln med henne, och hon blev döpt 1996. Emelia säger: ”Innan jag lärde känna sanningen, ville jag ta livet av mig; jag ville inte leva längre. Jag kände en stor tomhet och grät både natt och dag. Men när jag började komma tillsammans med Jehovas folk, kände jag kärleken från bröderna och systrarna. Deras personliga intresse för mig har varit till uppmuntran. En av de äldste har varit som en bror eller far för mig. Han och några biträdande tjänare hjälper mig att komma till mötena och att ta del i tjänsten trots att jag är rullstolsburen.”

José, som har varit ett Jehovas vittne sedan 1992, bor ensam. Han är 70 år och blev pensionär 1990. José brukade tidvis känna sig deprimerad, men sedan ett vittne hade talat med honom om Bibelns budskap började han med  en gång vara med vid kristna möten. Han tyckte om det han hörde och såg där. Han lade till exempel märke till gemenskapen bland bröderna och märkte att de hade ett uppriktigt intresse för honom. De äldste och de biträdande tjänarna i den församling han tillhör tar numera hand om honom. (Filipperna 1:1; 1 Petrus 5:2) Dessa medtroende är ”en styrkande hjälp” för honom. (Kolosserna 4:11) De hjälper honom att komma till läkaren, besöker honom i hans hem och har gett honom känslomässigt stöd i samband med fyra operationer som han har gått igenom. Han säger: ”De visar mig omtanke och är som min familj. Jag tycker om att vara tillsammans med dem.”

Det ligger sann lycka i att ge

När kung Salomo sade att ”två är bättre än en”, hade han just talat om det meningslösa i att använda alla sina krafter till att skaffa materiella rikedomar. (Predikaren 4:7–9) Det är precis vad många ivrigt kämpar för att uppnå i dag, även om det innebär att de får offra sina relationer till andra, både inom och utanför familjekretsen.

En sådan girig och självisk inställning har gjort att många har isolerat sig. Det här har inte medfört vare sig lycka eller tillfredsställelse i livet, eftersom personer som ger efter för ett sådant tänkesätt ofta känner sig besvikna och missmodiga. Som kontrast visar erfarenheterna i den här artikeln vilka goda verkningar som kommer av att vara tillsammans med dem som tjänar Jehova och som drivs av kärlek till honom och till sina medmänniskor. Det som hjälpte dessa personer att komma över negativa känslor till följd av att de varit ensamma och isolerade var att regelbundet vara med vid kristna möten, få stöd och omtanke från medkristna och vara flitiga i förkunnartjänsten. (Ordspråken 17:17; Hebréerna 10:24, 25)

Eftersom vi är beroende av varandra, är det naturligt att vi känner tillfredsställelse av att få göra något för andra. Albert Einstein, vars arbete har varit till nytta för andra, sade: ”En människas värde ... bör kunna ses genom vad han ger och inte genom vad han kan ta emot.” Det här stämmer överens med orden av vår Herre Jesus Kristus: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Så förutom att vi mår bra av att andra visar oss kärlek, är det också till stor nytta för vår hälsa att vi visar kärlek mot andra.

En resande tillsyningsman, som i många år har besökt församlingar för att ge andligt stöd och som har hjälpt till med att bygga möteslokaler för kristna som materiellt sett har varit fattiga, uttrycker sina känslor så här: ”Glädjen att få betjäna mina bröder och se uppskattningen i deras ansikten får mig att fortsätta att söka efter tillfällen att vara till hjälp. Min erfarenhet är att nyckeln till lycka ligger i att visa personligt intresse för andra. Och jag vet att som äldste bör vi vara ’som ett gömställe undan vinden ..., som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land’.” (Jesaja 32:2)

En underbar gemenskap och endräkt!

Det är verkligen till stor nytta och leder till sann lycka att hjälpa andra och att söka gemenskap  med dem som tjänar Jehova. ”Se”, utropade psalmisten, ”hur gott och hur ljuvligt det är att bröder bor tillsammans i endräkt!” (Psalm 133:1) Familjesammanhållning är en viktig faktor när det gäller att ge varandra stöd, som fallet med Miguel, Froylán och Alma Ruth visade. Och vilken välsignelse det är att vara förenade med varandra i sann tillbedjan! Efter att ha gett gifta kristna män och kvinnor råd skrev aposteln Petrus: ”Slutligen skall ni alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet.” (1 Petrus 3:8)

En genuin vänskap är till stor nytta både känslomässigt och andligt. Paulus riktade sig till medkristna och gav dem uppmaningen: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla. ... Jaga alltid efter det som är gott för er inbördes och för alla andra.” (1 Thessalonikerna 5:14, 15)

Var därför öppen för att på olika sätt göra gott mot andra. Att du gör ”vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med ... [dig] i tron”, kommer att ge ditt liv en verklig mening och bidra till att du känner dig glad och tillfreds. (Galaterna 6:9, 10) Jesu lärjunge Jakob skrev: ”Om en broder eller en syster är naken och inte har mat nog för dagen, och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, håll er varma och mätta’, men ni inte ger dem de ting som är nödvändiga för kroppen, till vilken nytta är väl det?” (Jakob 2:15, 16) Svaret på den frågan är uppenbart. Vi behöver ”med personligt intresse hålla ett öga” inte bara på våra egna angelägenheter, ”utan också med personligt intresse på de andras”. (Filipperna 2:4)

Förutom att Jehovas vittnen hjälper andra materiellt, när det finns ett särskilt behov av det eller när någon katastrof har inträffat, är de fullt upptagna med att hjälpa sina medmänniskor på ett annat mycket viktigt sätt – de predikar de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14) Att över 6 000 000 Jehovas vittnen tar del i att förkunna det här budskapet som ger hopp och tröst är bevis på deras uppriktiga, kärleksfulla intresse för andra. Men att ge hjälp från Bibeln hjälper också till att fylla ett annat mänskligt behov. Vad gäller det?

Ett grundläggande behov

För att känna sann lycka måste vi ha ett gott förhållande till Gud. Det har sagts: ”Det förhållandet att människan, överallt och alltid, från begynnelsen till den dag i dag är, har känt impulsen att åkalla något som hon trodde var högre och mäktigare än hon själv visar att religion är något medfött och bör erkännas av vetenskapen. ... Vi bör känna bävan, häpnad och vördnad, när vi ser hur allmänt förekommande människans sökande efter och tro på ett högsta väsen är.” (A. Cressy Morrison: Man Does Not Stand Alone)

Jesus Kristus sade: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” (Matteus 5:3) Människor mår inte bra av att vara isolerade från andra under någon längre tid. Men det skulle vara mycket allvarligare om vi isolerade oss från vår Skapare. (Uppenbarelseboken 4:11) Att skaffa ”kunskap om Gud” och tillämpa den bör vara en viktig del av vårt liv. (Ordspråken 2:1–5) Ja, vi bör vara beslutna att få vårt andliga behov tillfredsställt, eftersom vi inte kan klara oss ensamma oberoende av Gud. Ett lyckligt och verkligt givande liv beror på ett gott förhållande till Jehova, ”den Högste över hela jorden”. (Psalm 83:18)

[Bild på sidan 5]

Miguel: ”Jag har då och då haft mina kriser, men när jag började komma tillsammans med Jehovas folk förändrades mitt liv”

[Bild på sidan 5]

Alma Ruth: ”När jag lärde känna Jehova, insåg jag att det var möjligt för mig att ha ett nära förhållande till honom”

[Bild på sidan 6]

Emelia: ”Innan jag lärde känna sanningen” kände jag ”en stor tomhet”

[Bild på sidan 7]

Vi får hjälp att tillfredsställa vårt andliga behov genom att komma tillsammans med sanna tillbedjare