Frågor från läsekretsen

Antydde Jesus i sin mönsterbön att Guds vilja skedde i himlen, trots att de onda änglarna ännu inte hade kastats ut?

Enligt redogörelsen i Matteus 6:10 sade Jesus: ”Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” Jesu begäran skulle kunna förstås på två sätt – antingen som en begäran om att Guds vilja skulle ske på jorden så som den redan skedde i himlen eller som en bön om att Guds vilja skulle ske helt och fullt både i himlen och på jorden. * Innebörden i Jesu föregående ord, ”må ditt kungarike komma”, antyder att det är den senare förståelsen som bäst stämmer med Bibeln. Och den återspeglar den situation som rådde när Jesus var på jorden och en lång tid därefter. På vilket sätt?

Uppenbarelseboken pekar på två skilda resultat av att Guds kungarike upprättas i himlen. Det första påverkar himlen, och det andra påverkar jorden. Uppenbarelseboken 12:7–9, 12 lyder: ”Krig bröt ut i himlen: Mikael och hans änglar drabbade samman med draken; och draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himlen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom. Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.”

När Satan och demonerna hade drivits ut ur himlen efter 1914, var den himmelska världen renad från alla upproriska andevarelser. Det här ledde till stor glädje bland Jehovas lojala änglasöner, som utgör den överväldigande majoriteten av hans andeskapelser. (Job 1:6–12; 2:1–7; Uppenbarelseboken 12:10) Därmed hade begäran i Jesu mönsterbön blivit uppfylld med avseende på himlen. Alla som fanns kvar i den himmelska världen var lojala mot Jehova och underordnade sig helt och fullt hans suveränitet.

Det måste betonas att de onda änglarna redan innan dess, medan de fortfarande hade tillträde till himlen, var utstötta ur Guds familj och begränsade av tydliga restriktioner. Judas, vers 6, visar till exempel att de redan under det första århundradet förvarades ”med eviga bojor under tätt [andligt] mörker för den stora dagens dom”. I 2 Petrus 2:4 sägs det också att ”Gud inte skonade de änglar som syndade, utan genom att kasta dem i Tartaros [ett ytterst förnedrat tillstånd] överlämnade dem åt det täta [andliga] mörkrets hålor att förvaras för dom”. *

Medan de onda änglarna var kvar i himlen befann de sig alltså i ett utstött tillstånd, men över jorden har de kunnat utöva stor myndighet. I Guds ord kallas Satan faktiskt ”den här världens  härskare”, och demonerna kallas ”världshärskarna i detta mörker”. (Johannes 12:31; Efesierna 6:11, 12; 1 Johannes 5:19) På grund av den här myndigheten kunde Djävulen erbjuda Jesus ”världens alla kungariken och deras härlighet” i utbyte mot en enda handling av tillbedjan. (Matteus 4:8, 9) Det är alltså tydligt att när Guds kungarike ”kommer” med avseende på jorden, skall det genomföra radikala förändringar.

Här på jorden blir en helt ny tingens ordning resultatet av att Guds kungarike ”kommer”. Hans kungarike skall krossa alla styrelsesystem skapade av människor och bli jordens enda regering. Samtidigt kommer Rikets gudfruktiga mänskliga undersåtar att utgöra ”en ny jord”. (2 Petrus 3:13; Daniel 2:44) Guds kungarike skall också avlägsna synden från den lydiga mänskligheten och med tiden göra jorden till ett världsvitt paradis. På så sätt kommer det att avlägsna alla spår av Satans styre. (Romarna 8:20, 21; Uppenbarelseboken 19:17–21)

Vid slutet av tusenårsriket, när det messianska kungariket har fullgjort det som Gud vill att det skall utföra, ”skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en”. (1 Korinthierna 15:28) Sedan kommer ett slutgiltigt prov, varefter Satan, hans demoner och alla vilseledda upproriska människor skall utplånas för alltid i ”den andra döden”. (Uppenbarelseboken 20:7–15) Därefter kommer alla förnuftsbegåvade himmelska och jordiska skapelser att med glädje underordna sig Jehovas kärleksfulla suveränitet för evigt. Detta kommer att i varje avseende vara den fullständiga uppfyllelsen av orden i Jesu mönsterbön. (1 Johannes 4:8)

[Fotnoter]