Känner du fortfarande förundran?

HAR du lagt märke till att bibelskribenterna gång på gång ger uttryck åt förundran, när de skriver om Guds gärningar och egenskaper? ”Jag [är] underbart gjord”, utropade psalmisten. (Psalm 139:14) ”O Jehova, du är min Gud. Jag upphöjer dig, jag prisar ditt namn, ty du har gjort underbara ting”, skrev profeten Jesaja. (Jesaja 25:1) Eller tänk på den förundran och vördnad som finns i aposteln Paulus ord: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap!” (Romarna 11:33)

Nationalencyklopedins ordbok definierar ordet ”förundran” som ”förvåning som ger upphov till tankfullhet”.

Visst är det roligt att iaktta små barns storögda förundran, när de ser, känner eller hör något som är nytt för dem? Tyvärr avtar ofta en sådan förundran som kommer av vetgirighet eller upptäckarglädje med åren.

De bibelskribenter som citerades tidigare hade däremot en djup, bestående känsla av vördnad. Hur kunde de ha det? De gav näring åt sin förundran genom att med uppskattning meditera över Guds skaparverk. Psalmisten bad: ”Jag har kommit ihåg forna dagar; jag har mediterat över all din verksamhet; villigt höll jag mina tankar sysselsatta med dina egna händers verk [”undren i din skapelse”, The New English Bible].” (Psalm 143:5)

Det är verkligen berömvärt att den här känslan av förundran finns hos tillbedjare av Gud i våra dagar! Har du den känslan? Ger du näring åt den?