Förhärliga Gud ”med en mun”

”Så att ni endräktigt med en mun förhärligar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” (ROMARNA 15:6)

1. Vilken lärdom beträffande hur man skall se på olika uppfattningar förmedlade Paulus till medtroende?

ALLA kristna gör inte samma val och tycker inte likadant. Men alla kristna måste gå sida vid sida på livets väg. Är det möjligt att göra det? Ja, om vi inte gör stor affär av mindre olikheter. Det är en lärdom som Paulus förmedlade till medtroende under det första århundradet. Hur förklarade han den här viktiga saken? Och hur kan vi tillämpa hans inspirerade råd i våra dagar?

Vikten av kristen enhet

2. Hur betonade Paulus behovet av enhet?

² Paulus visste att det är viktigt med kristen enhet, och han gav utmärkta råd som skulle hjälpa de kristna att ha fördrag med varandra i kärlek. (Efesierna 4:1–3; Kolosserna 3:12–14) Men efter att under en period av mer än 20 år ha bildat många församlingar och besökt andra visste han att det kan vara svårt att bevara enheten. (1 Korinthierna 1:11–13; Galaterna 2:11–14) Därför sade han till sina medtroende i Rom: ”Må nu den Gud som ger uthållighet och tröst hjälpa er att ... med en mun förhärliga vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” (Romarna 15:5, 6) I våra dagar måste också vi som Guds folk förhärliga Jehova Gud ”med en mun” som en enad skara. Hur lyckas vi med detta?

3, 4. a) Vilka olika slags bakgrund hade de kristna i Rom? b) Hur kunde de kristna i Rom tjäna Jehova ”med en mun”?

³ Många av de kristna i Rom var Paulus personliga vänner. (Romarna 16:3–16) Även om de hade olika bakgrund, betraktade Paulus alla sina bröder som ”Guds älskade”. Han skrev: ”Jag [tackar] min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att er tro är omtalad i hela världen.” Det är tydligt att romarna var goda föredömen på många sätt. (Romarna 1:7, 8; 15:14) Samtidigt hade en del medlemmar av församlingen olika uppfattningar i vissa frågor. De kristna i våra dagar har olika bakgrund och kommer från olika kulturer, men genom att undersöka Paulus inspirerade råd om hur man skall behandla olikheter kan de få hjälp att tala ”med en mun”.

⁴ I Rom fanns både judiska och icke-judiska troende. (Romarna 4:1; 11:13) Somliga judekristna kunde tydligen inte förmå sig att sluta upp med vissa sedvänjor som de hade följt under den mosaiska lagen, trots att de borde ha insett att sådana sedvänjor inte hade någon betydelse för deras räddning. Å andra sidan var det många judekristna som godtog att Kristi offer befriade dem från de inskränkningar som de hade rättat sig efter innan de blev kristna. Som en följd av detta ändrade de några av sina personliga vanor och sedvänjor. (Galaterna 4:8–11) Men ändå var de alla ”Guds älskade”, som Paulus påpekade. Alla kunde lovprisa Gud ”med en mun”, om de bevarade den rätta inställningen till varandra. Vi i våra dagar kan också ha olika uppfattningar i vissa frågor, och vi gör därför väl i att noga undersöka hur Paulus förklarar den här viktiga principen. (Romarna 15:4)

 ”Välkomna varandra”

5, 6. Varför fanns det olikheter i församlingen i Rom?

⁵ I sitt brev till romarna tar Paulus upp en situation där det rådde delade meningar. Han skriver: ”Den ene har tro till att äta allt, men den svage äter grönsaker.” Varför var det så? Jo, under den mosaiska lagen fick man inte äta svinkött. (Romarna 14:2; 3 Moseboken 11:7) Men den här lagen gällde inte längre efter Jesu död. (Efesierna 2:15) Tre och ett halvt år efter Jesu död talade så en ängel om för aposteln Petrus att ingen mat skulle betraktas som befläckad, eller oren, från Guds ståndpunkt sett. (Apostlagärningarna 11:7–12) Med detta i minnet kan somliga judekristna ha menat att de kunde äta svinkött – eller annan mat som hade varit förbjuden under lagen.

⁶ Men bara tanken på att äta sådan mat, som tidigare ansetts oren, skulle förmodligen ha varit motbjudande för andra judekristna. Sådana känsliga kristna kan rent instinktivt ha känt sig förolämpade när de såg sina judiska bröder i Kristus äta sådan mat. Vidare kan somliga icke-judiska kristna, vars religiösa bakgrund troligen inte inbegrep några restriktioner när det gällde mat, ha varit förbryllade över att någon kunde göra mat till en stridsfråga. Det var naturligtvis inte fel av någon att avstå från att äta viss mat, så länge han inte menade att detta var nödvändigt för att bli räddad. Men de olika uppfattningarna kunde lätt skapa motsättningar i församlingen. De kristna i Rom måste vara försiktiga, så att sådana olikheter inte hindrade dem från att förhärliga Gud ”med en mun”.

7. Vilka olika uppfattningar fanns det i fråga om att iaktta en viss dag i veckan?

⁷ Paulus ger ytterligare ett exempel: ”Den ene anser att en dag är förmer än en annan; den andre anser att alla dagar är lika.” (Romarna 14:5a) Under den mosaiska lagen fick man inte utföra något arbete på sabbaten. Det var också stora inskränkningar beträffande hur man fick resa på den dagen. (2 Moseboken 20:8–10; Matteus 24:20; Apostlagärningarna 1:12) Men när  lagen upphörde att gälla blev de här förbuden föråldrade. Somliga judekristna kan ändå ha känt motvilja mot att utföra något som helst arbete eller färdas längre sträckor på en dag som de tidigare hade ansett vara helig. Också efter det att de blivit kristna kan de ha avsatt den sjunde dagen för rent andliga ändamål, trots att sabbatsbudet inte längre var i kraft från Guds ståndpunkt sett. Var det fel av dem att göra så? Nej, bara de inte insisterade på att det var ett krav från Gud att man skulle hålla sabbaten. Därför skrev Paulus av hänsyn till sina kristna bröders samvete: ”Var och en bör vara fullt övertygad i sitt eget sinne.” (Romarna 14:5b)

8. De kristna i Rom skulle visserligen ta hänsyn till andras samvete, men vad skulle de inte göra?

⁸ Paulus uppmuntrade varmt sina bröder att ha tålamod med dem som kämpade med samvetsfrågor, men han fördömde också kraftigt dem som menade att deras medtroende måste hålla den mosaiska lagen för att bli räddade. Omkring år 61 skrev Paulus till exempel brevet till hebréerna, ett kraftfullt brev till judekristna där han mycket tydligt förklarade att det inte hade något värde att lyda den mosaiska lagen, eftersom de kristna hade ett överlägset hopp som var grundat på Jesu lösenoffer. (Galaterna 5:1–12; Titus 1:10, 11; Hebréerna 10:1–17)

9, 10. Vad bör de kristna avhålla sig från att göra? Förklara.

⁹ Som vi har sett argumenterar Paulus och säger att olika val inte behöver utgöra ett hot mot enheten så länge det inte gäller en klar överträdelse av kristna principer. Därför frågar Paulus kristna som har ett svagare samvete: ”Varför dömer du din broder?” Och han frågar dem som är starkare (kanske de vars samvete tillåter dem att äta viss mat som hade varit förbjuden under lagen eller att utföra världsligt arbete på sabbaten): ”Varför ser du också ner på din broder?” (Romarna 14:10) Enligt Paulus måste kristna som har ett svagare samvete låta bli att döma sina bröder som har en mer tolerant inställning. Samtidigt får kristna som är starka inte se ner på dem vars samvete fortfarande är svagt när det gäller vissa områden. Var och en skulle respektera de andras goda motiv och inte ”tänka högre om sig själv än man bör tänka”. (Romarna 12:3, 18)

¹⁰ Paulus redogjorde för den balanserade synen så här: ”Den som äter skall inte se ner på den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter; Gud har ju välkomnat honom.” Han sade vidare:  ”Kristus [har] också ... välkomnat oss, till ära för Gud.” Eftersom både den som är stark och den som är svag är godtagbar för Gud och Kristus, bör vi ha en liknande storsint inställning och ”välkomna ... varandra”. (Romarna 14:3; 15:7) Vem kan med rätta vara av en annan mening?

Den broderliga kärleken skapar enhet i våra dagar

11. Vilken unik situation var rådande på Paulus tid?

¹¹ I sitt brev till romarna behandlade Paulus en unik situation. Jehova hade just upphävt ett förbund och upprättat ett nytt. Somliga hade svårt att anpassa sig till detta. Exakt samma situation råder inte i dag, men liknande frågor kan uppstå ibland.

12, 13. I vilka situationer kan kristna visa respekt för sina bröders samvete?

¹² Så till exempel kan en kristen kvinna ha tillhört en religion där man lade tonvikten på enkelhet i fråga om klädsel och det yttre. När hon omfattar sanningen kan hon ha svårt att acceptera att det inte är förbjudet att vid lämpliga tillfällen ha anständiga, färgstarka kläder eller att med måtta använda makeup. Eftersom inga bibliska principer är inbegripna, skulle det inte vara passande att försöka övertala den här kristna kvinnan att gå emot sitt samvete. Samtidigt inser hon att hon inte bör kritisera kristna kvinnor vars samvete tillåter sådant.

¹³ Vi kan ta ett annat exempel. En kristen man kan ha växt upp i ett samhälle där man såg med ogillande på bruket av alkohol. Sedan han har lärt känna sanningen får han veta att den bibliska synen på vin är att det är en gåva från Gud och att det kan användas med måtta. (Psalm 104:15) Han godtar denna syn på saken. Men på grund av sin bakgrund föredrar han ändå att fullständigt avhålla sig från alkoholhaltiga drycker, men han kritiserar inte dem som gör ett måttligt bruk av sådana. På så sätt tillämpar han Paulus ord: ”Låt oss då jaga efter det som leder till frid och det som är till ömsesidig uppbyggelse.” (Romarna 14:19)

14. På vilka områden kan de kristna tillämpa andan i Paulus råd till romarna?

¹⁴ Det kan uppstå andra situationer där man måste tillämpa andan i Paulus råd till romarna. Den kristna församlingen består av många individer, och de har olika smak. De kan därför göra olika val – till exempel i fråga om klädsel och övrigt yttre. I Bibeln finns det förstås klara och tydliga principer som alla uppriktiga kristna följer. Ingen av oss bör ha en klädstil eller frisyr som är extrem eller oblyg eller som skulle förknippa oss med icke önskvärda element i världen. (1 Johannes 2:15–17) De kristna tänker på att de alltid, också när de kopplar av, är tjänare åt den universelle Suveränen. (Jesaja 43:10; Johannes 17:16; 1 Timoteus 2:9, 10) Men på många områden kan de kristna göra en mängd val som alla är acceptabla. *

Undvik att få andra att ta anstöt

15. När skulle en kristen, med sin broders bästa för ögonen, kunna avstå från att hålla på sina rättigheter?

¹⁵ Det finns ytterligare en viktig princip som Paulus riktar vår uppmärksamhet på i sitt råd till de kristna i Rom. Ibland kan en kristen som har ett väl övat samvete besluta att avstå från att göra något som han i och för sig har rätt att göra. Varför det? Därför att han inser att det skulle kunna skada andra. Vad bör vi göra i ett sådant fall? Paulus säger: ”Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting som får din broder att snava.” (Romarna 14:14, 20, 21) Därför är ”vi som är starka ... skyldiga att bära deras svagheter som inte är starka och att inte vara oss själva till behag. Var och en av oss skall behaga sin nästa i det som är gott och  till hans uppbyggelse.” (Romarna 15:1, 2) Om en medkristens samvete skulle bli sårat på grund av något vi tänkt göra, kommer den broderliga kärleken att förmå oss att visa hänsyn och avstå från att göra det. Detta kan till exempel gälla bruket av alkoholhaltiga drycker. En kristen har rätt att dricka vin i måttliga mängder. Men om hans broder skulle ta anstöt av att han gör det, så kommer han inte att hålla på sina rättigheter.

16. Hur kan vi visa hänsyn för dem som bor i samma område som vi?

¹⁶ Den här principen kan också tillämpas i våra kontakter med människor utanför den kristna församlingen. Vi kanske bor i ett område där den förhärskande religionen lär att dess medlemmar skall betrakta en av veckans dagar som vilodag. För att våra grannar inte skall ta anstöt och för att inte försvåra predikoarbetet, vill vi därför så långt det är möjligt undvika att göra något på den dagen som skulle förarga dem. I en annan situation kanske en rik kristen flyttar för att kunna tjäna där behovet är större bland människor som inte har det så gott ställt. Han kan välja att visa hänsyn för sina nya grannar genom att klä sig mycket enkelt eller på andra sätt leva enklare än vad hans ekonomi kräver.

17. Varför är det förståndigt att vi tar hänsyn till andra i de val vi gör?

¹⁷ Är det rimligt att förvänta att de ”som är starka” skall göra sådana justeringar? Vi kan använda en illustration: När vi kör på en stor landsväg får vi syn på några barn som går farligt nära vägen. Fortsätter vi då att köra med den högsta tillåtna hastigheten bara för att vi har rätt att göra det? Nej, vi sänker farten för att barnen inte skall råka illa ut. Ibland är en liknande villighet att sänka farten, att ge efter, nödvändig i våra relationer med våra medtroende eller med andra. Vi kanske gör någonting som vi är i vår fulla rätt att göra. Vi överträder inte några bibliska principer. Men om vi skulle få andra att ta anstöt eller skada dem som har ett svagare samvete, kommer den kristna kärleken att få oss att vara försiktiga. (Romarna 14:13, 15) Det är viktigare att vi bevarar enheten och främjar Guds kungarikes intressen än att vi håller på våra rättigheter.

18, 19. a) Hur följer vi Jesu exempel när vi visar hänsyn för andra? b) I fråga om vad är vi alla fullständigt eniga, och vad kommer att behandlas i följande artikel?

 ¹⁸ När vi handlar på det här sättet följer vi det allra bästa exemplet. Paulus säger: ”Inte heller Kristus behagade ju sig själv, utan alldeles som det står skrivet: ’Smädelserna från dem som smädade dig har fallit över mig.’” Jesus var villig att offra sitt liv för vår skull. Vi är säkert villiga att offra några av våra rättigheter, om det gör det möjligt för dem ”som inte är starka” att lovprisa Gud tillsammans med oss. Ja, om vi har en tolerant och frikostig inställning till kristna som har ett svagare samvete – eller frivilligt begränsar det vi väljer att göra och inte insisterar på våra rättigheter – då visar vi att vi har ”samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade”. (Romarna 15:1–5)

¹⁹ Vår syn på frågor som inte berörs av några bibliska principer kan variera något, men när det gäller tillbedjan är vi fullständigt eniga. (1 Korinthierna 1:10) Denna enhet är till exempel uppenbar i vårt sätt att förhålla oss till dem som motstår den sanna tillbedjan. I Guds ord kallas sådana motståndare ”främmande”, och vi får varningen att inte lyssna till ”de främmandes röst”. (Johannes 10:5) Hur kan vi känna igen dessa främmande? Hur skall vi förhålla oss till dem? Dessa frågor kommer att behandlas i följande artikel.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

• Varför bör olikheter i fråga om vår syn på personliga angelägenheter inte utgöra något hot mot enheten?

• Varför bör vi som kristna visa kärleksfull hänsyn mot varandra?

• På vilka sätt kan vi tillämpa Paulus råd angående enhet i våra dagar, och vad kommer att motivera oss att göra det?

[Frågor]

[Bild på sidan 9]

Paulus råd angående enhet var av stor betydelse för församlingen

[Bild på sidan 10]

De kristna är förenade trots att de har olika bakgrund

[Bild på sidan 12]

Vad bör den här bilföraren göra nu?