Övade att vittna grundligt
Övade att vittna grundligt
”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 1:8)
1, 2. Vilket uppdrag hade Petrus fått, och vem hade gett honom det?
”JESUS som var från Nasaret ... gav oss ... order om att predika för folket och att grundligt vittna om att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över de levande och de döda.” (Apostlagärningarna 10:38, 42) Med dessa ord förklarade aposteln Petrus för Cornelius och hans familj det uppdrag han hade som evangelieförkunnare.
2 När gav Jesus Petrus det här uppdraget? Petrus tänkte förmodligen på vad den uppståndne Jesus hade sagt till sina trogna lärjungar strax innan han for upp till himlen: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) Men redan tidigare visste Petrus att han som en Jesu lärjunge skulle tala med andra om sin tro på Jesus.
Tre års övning
3. Vilket underverk gjorde Jesus, och vilken inbjudan gav han Petrus och Andreas?
3 Flera månader efter sitt dop år 29 v.t. predikade Jesus vid Galileiska sjön där Petrus och hans bror Andreas arbetade som fiskare. De hade arbetat hela natten utan att få någonting. Ändå sade Jesus till dem: ”Gå ut dit där det är djupt, och sänk ner era nät till fångst.” När de gjorde som Jesus sade ”inneslöt de en stor mängd fisk. Ja, deras nät började slitas sönder.” När Petrus såg detta underverk greps han av fruktan, men Jesus lugnade honom med orden: ”Var inte rädd längre. Från och med nu skall du fånga människor levande.” (Lukas 5:4–10)
4. a) Hur förberedde Jesus sina lärjungar för arbetet med att vittna? b) Hur var Jesu lärjungars tjänst jämförd med Jesu tjänst?
4 Omedelbart lämnade Petrus och Andreas – och även Jakob och Johannes, Sebedeus söner – sina båtar och följde Jesus. I nästan tre år följde de med Jesus på hans predikofärder och fick övning som evangelieförkunnare. (Matteus 10:7; Markus 1:16, 18, 20, 38; Lukas 4:43; 10:9) Mot slutet av denna period, den 14 nisan år 33, sade Jesus till dem: ”Den som utövar tro på mig, också denne skall göra de gärningar som jag gör; och gärningar större än dessa skall han göra.” (Johannes 14:12) Jesu lärjungar skulle vittna grundligt, precis som Jesus hade gjort, men i mycket större omfattning. Som de snart skulle få veta skulle de som därefter blev lärjungar vittna i ”alla nationerna” ända till ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 28:19, 20)
5. Hur kan vi få nytta av den övning Jesus gav sina efterföljare?
5 Vi lever i ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Till skillnad från dessa första lärjungar kan vi inte följa med Jesus och se hur han predikade för människor. Men vi kan ändå få nytta av den övning han gav genom att i Bibeln läsa om hur han predikade och om de anvisningar han gav sina efterföljare. (Lukas 10:1–11) Men i den här artikeln skall vi behandla något annat som är viktigt och som Jesus genom sitt exempel undervisade sina lärjungar om – den rätta inställningen till predikoverket.
Omtanke om människor
6, 7. Vilken egenskap som Jesus hade gjorde hans tjänst verkningsfull, och hur kan vi efterlikna honom i det här avseendet?
6 Varför var Jesu sätt att vittna så verkningsfullt? En orsak var att han var intresserad av människor och visade omtanke om dem. Psalmisten förutsade att Jesus skulle ”ha medlidande med den ringe och den fattige”. (Psalm 72:13) Jesus uppfyllde verkligen denna profetia. I Bibeln läser vi så här om ett tillfälle: ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde.” (Matteus 9:36) Också de som hade begått allvarliga synder kände hans omtanke och drogs till honom. (Matteus 9:9–13; Lukas 7:36–38; 19:1–10)
7 I våra dagar kommer vår tjänst att bli verkningsfull om vi visar en liknande omtanke om människor. Varför inte, innan du går ut i tjänsten, fundera lite på hur mycket människor behöver de upplysningar som du kommer till dem med? Tänk på de problem som de kan ha och som bara Guds kungarike kan lösa. Bestäm dig för att ha en positiv inställning till alla, för du vet inte vilka som kommer att lyssna till budskapet. Kanske nästa person som du talar med har bett till Gud att någon som du skall komma och hjälpa honom!
Motiverad av kärlek
8. Vad är det som motiverar Jesu efterföljare att förkunna de goda nyheterna, alldeles som det var i Jesu fall?
8 De goda nyheter som Jesus förkunnade handlade om att Jehovas vilja skulle ske, att hans namn skulle helgas och att hans suveränitet skulle hävdas – de viktigaste frågor som människor ställs inför. (Matteus 6:9, 10) Eftersom Jesus älskade sin Fader, drevs han att bevara ostraffligheten ända till slutet och att vittna grundligt om Guds kungarike, som kommer att avgöra alla dessa frågor. (Johannes 14:31) Jesu efterföljare i våra dagar har samma drivkraft, och därför tar de flitigt del i förkunnartjänsten. Aposteln Johannes sade: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud”, och i det innefattas budet att predika de goda nyheterna och göra lärjungar. (1 Johannes 5:3; Matteus 28:19, 20)
9, 10. Vems kärlek, bortsett från Guds kärlek, motiverar oss att vittna grundligt?
9 Jesus sade till sina efterföljare: ”Om ni älskar mig, skall ni hålla mina bud. Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig.” (Johannes 14:15, 21) Kärleken till Jesus bör därför motivera oss att vittna om sanningen och att hålla allt det andra som Jesus har befallt. När Jesus vid ett tillfälle efter sin uppståndelse visade sig för Petrus uppmanade han honom: ”För mina lamm på bete. ... Var en herde för mina små får. ... För mina små får på bete.” Vad skulle förmå Petrus att göra det? Jesus antydde vad svaret på den frågan var när han upprepade gånger frågade Petrus: ”Älskar du mig? ... Älskar du mig? ... Är du fäst vid mig?” Ja, Petrus älskade Jesus och var fäst vid honom, och detta skulle motivera honom att vittna grundligt, söka reda på Jesu ”små får” och sedan vara en andlig herde för dem. (Johannes 21:15–17)
10 Vi känner inte Jesus personligen som Petrus gjorde. Men vi känner väl till vad Jesus gjorde för oss. Vårt hjärta rörs av hans stora kärlek som ledde till att han ”smakade döden för varje människa”. (Hebréerna 2:9; Johannes 15:13) Vi känner det alldeles som Paulus när han skrev: ”Kristi kärlek tvingar oss. ... Han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan för honom.” (2 Korinthierna 5:14, 15) Vi visar att vi sätter mycket stort värde på Jesu kärlek till oss och att vi i vår tur älskar honom genom att ta befallningen att vittna grundligt på allvar. (1 Johannes 2:3–5) Vi vill inte ta lätt på predikoverket, som om vi höll Jesu offer för något alldagligt. (Hebréerna 10:29)
Tänk på det som är viktigt
11, 12. För vilket syfte kom Jesus till världen, och hur visade han att detta var det viktigaste för honom?
11 När Jesus stod inför Pontius Pilatus sade han: ”För detta har jag fötts, och för detta har jag kommit hit till världen: att jag skall vittna för sanningen.” (Johannes 18:37) Jesus lät inte någonting avleda honom från att vittna för sanningen. Det var Guds vilja att han skulle göra det.
12 Satan prövade verkligen Jesus i det här avseendet. Strax efter Jesu dop erbjöd sig Satan att göra honom till en betydande man i världen. Han ville ge honom ”världens alla kungariken och deras härlighet”. (Matteus 4:8, 9) Längre fram ville judarna göra honom till kung. (Johannes 6:15) Somliga funderar kanske på vilka goda resultat det skulle ha kunnat medföra om Jesus hade tagit emot de här erbjudandena. De kanske resonerar som så att Jesus, som mänsklig kung, skulle ha kunnat göra mycket gott för mänskligheten. Men Jesus vägrade att tänka i de banorna. Han var inställd på att vittna för sanningen.
13, 14. a) Vad kunde inte avleda Jesus från att göra det som var viktigast för honom? b) Vad uträttade Jesus, trots att han var materiellt fattig?
13 Jesus lät sig inte heller avledas till att jaga efter rikedom. Därför blev han inte heller rik. Han hade inte ens ett eget hem. Vid ett tillfälle sade han: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Matteus 8:20) Det enda föremål av värde som Bibeln omnämner att Jesus hade när han dog var den innerklädnad som de romerska soldaterna kastade lott om. (Johannes 19:23, 24) Betyder det att Jesu liv var misslyckat? Inte alls!
14 Jesus uträttade mycket mer än den rikaste filantrop någonsin skulle kunna göra. Paulus sade: ”Ni känner ... vår Herre Jesu Kristi oförtjänta omtanke, att han, fastän han var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.” (2 Korinthierna 8:9; Filipperna 2:5–8) Trots att Jesus var materiellt fattig, öppnade han dörren för ödmjuka människor att få fullkomligt evigt liv. Vi kan verkligen vara tacksamma mot honom! Och vi gläder oss över den belöning han fick därför att han inriktade sig på att göra Guds vilja! (Psalm 40:8; Apostlagärningarna 2:32, 33, 36)
15. Vad är värdefullare än rikedom?
15 De kristna som i våra dagar strävar efter att efterlikna Jesus vägrar också att låta sig avledas av jakten efter rikedom. (1 Timoteus 6:9, 10) De inser att rikedom kan göra livet bekvämare, men de vet att det inte har något med deras eviga framtid att göra. En kristens materiella tillgångar är inte av större värde för honom när han dör än vad Jesu innerklädnad var för honom när han dog. (Predikaren 2:10, 11, 17–19; 7:12) När en kristen dör, är hans förhållande till Jehova och till Jesus Kristus det enda verkligt värdefulla han har. (Matteus 6:19–21; Lukas 16:9)
Han avskräcktes inte av motstånd
16. Hur reagerade Jesus för motstånd?
16 Motstånd fick inte Jesus att sluta upp med att vittna för sanningen. Inte ens vetskapen om att hans jordiska tjänst skulle sluta med att han dog en offerdöd gjorde honom modfälld. Paulus sade om Jesus: ”För den glädje som låg framför honom utstod [han] en tortyrpåle utan att bry sig om skammen och ... har satt sig på högra sidan om Guds tron.” (Hebréerna 12:2) Lägg märke till att Jesus inte brydde sig om skammen. Han brydde sig inte om vad hans motståndare tyckte om honom. Han var inställd på att göra Guds vilja.
17. Vad kan vi lära av Jesu uthärdande?
17 Paulus tillämpar lärdomen i Jesu uthärdande och uppmuntrar de kristna: ”Betrakta noga honom som har utstått sådan motsägelse från syndare som går emot sina egna intressen, för att ni inte skall bli trötta och modfällda i era själar.” (Hebréerna 12:3) Det kan sannerligen vara plågsamt att möta motstånd och hån dag efter dag. Det kan vara tröttande att fortsätta med att stå emot världens lockelser och kanske göra familjemedlemmar och släktingar besvikna, när de uppmanar oss att ”förverkliga” oss själva. Men likt Jesus vänder vi oss till Jehova för att få stöd, medan vi beslutsamt sätter Guds kungarikes intressen främst i livet. (Matteus 6:33; Romarna 15:13; 1 Korinthierna 2:4)
18. Vilken utmärkt lärdom kan vi hämta från Jesu ord till Petrus?
18 När Jesus började tala med sina lärjungar om sin förestående död gjorde han klart att han inte tänkte låta sig distraheras av något. Petrus uppmanade Jesus att ”vara barmhärtig” mot sig själv och försäkrade honom om att han ”inte alls [skulle] få detta slut”. Jesus vägrade att lyssna på någonting som skulle kunna försvaga hans beslut att göra Jehovas vilja. Jesus vände ryggen åt Petrus och sade: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, för du tänker inte Guds tankar, utan människors.” (Matteus 16:21–23) Må vi alltid lika beslutsamt visa ifrån oss människors tankar. Låt oss i stället alltid vägledas av Guds tankar.
Bestående nytta
19. Jesus gjorde visserligen många underverk, men vad var den viktigaste delen av hans tjänst?
19 Jesus gjorde många underverk som visade att han var Messias. Han uppväckte till och med människor från de döda. Det här tilltalade folkskarorna, men Jesus kom inte till jorden enbart för att utföra socialt arbete. Han kom för att vittna för sanningen. Han visste att det goda han kunde göra i fysiskt avseende bara var av tillfällig natur. Också dem som han uppväckte skulle dö igen. Det var endast genom att vittna för sanningen som han kunde hjälpa några att få evigt liv. (Lukas 18:28–30)
20, 21. Vilken balanserad syn har de sanna kristna när det gäller goda gärningar?
20 I våra dagar har somliga försökt göra efter Jesu goda gärningar genom att öppna sjukhus eller på annat sätt hjälpa världens fattiga. I en del fall gör de detta till stor kostnad för sig själva, och deras uppriktighet är berömvärd, men den hjälp och lindring de kan ge är ändå bara tillfällig. Det är endast Guds kungarike som kan ge varaktig lindring. Därför inriktar sig Jehovas vittnen, likt Jesus, på att vittna för sanningen om detta kungarike.
21 Naturligtvis gör de sanna kristna goda gärningar. Paulus skrev: ”Låt oss ..., så länge vi har gynnsam tid till det, göra gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) I svåra tider eller när någon är i nöd tvekar vi inte att ”göra gott” mot våra medmänniskor eller våra kristna bröder. Men vi koncentrerar oss fortfarande på det viktigaste – att vittna för sanningen.
Vi lär av Jesu exempel
22. Varför förkunnar de kristna för sina medmänniskor?
22 Paulus skrev: ”Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Korinthierna 9:16) Han tog inte lätt på de goda nyheterna, för det betydde liv för honom själv och för dem som lyssnade till honom att han förkunnade dem. (1 Timoteus 4:16) Vi betraktar vår tjänst på samma sätt. Vi vill hjälpa våra medmänniskor. Vi vill visa att vi älskar Jehova. Vi vill bevisa att vi älskar Jesus och att vi uppskattar att han älskar oss så mycket. Därför förkunnar vi de goda nyheterna och lever därmed ”inte mer ... för människors lustar utan för Guds vilja”. (1 Petrus 4:1, 2)
23, 24. a) Vad kan vi lära av underverket med fisken? b) Vilka vittnar grundligt i våra dagar?
23 Likt Jesus låter vi oss inte avledas från vårt uppdrag att predika när andra hånar oss eller blir förargade. Vi kan lära oss något av det underverk som Jesus gjorde när han kallade Petrus och Andreas att bli hans efterföljare. Vi förstår att om vi lyder Jesus och så att säga sänker ner våra nät i vatten som till synes inte har någon fisk, kan vårt fiske bli framgångsrikt. Många kristna fiskare har fått en fin fångst efter åratal av arbete i till synes dåliga fiskevatten. Andra har kunnat flytta till platser där fisket är mer produktivt och fått en god fångst där. Vad vi än gör, kommer vi inte att sluta upp med att sänka ner våra nät. Vi vet att Jesus ännu inte har sagt att fisket är avslutat i någon del av jorden. (Matteus 24:14)
24 Mer än sex miljoner Jehovas vittnen är nu flitigt verksamma i över 230 länder och områden. Vakttornet för 1 februari 2005 kommer att innehålla den årliga rapporten över deras tjänst på fältet under tjänsteåret 2004. Denna rapport kommer att visa hur Jehova rikligen har välsignat predikoarbetet. Må vi, under den tid som återstår för den här tingens ordning, fortsätta att ta till hjärtat Paulus uppfordrande ord: ”Predika ordet, håll enträget på med det.” (2 Timoteus 4:2) Låt oss fortsätta att vittna grundligt tills Jehova säger att arbetet är fullbordat.
Från och med i år kommer Rapport över Jehovas vittnens världsvida tjänst på fältet att införas i Vakttornet för 1 februari i stället för i numret för 1 januari.
Kan du svara?
• Hur kan vi få nytta av den övning Jesus gav sina lärjungar?
• Vilken inställning hade Jesus till dem han predikade för?
• Vad motiverar oss att vittna grundligt?
• Hur kan vi koncentrera oss på att göra Guds vilja, alldeles som Jesus gjorde?
[Frågor]
[Bild på sidan 15]
Vår tjänst kommer att vara verkningsfull om vi visar samma omsorg om människor som Jesus gjorde
[Bild på sidan 16, 17]
Jesus kom till jorden först och främst för att vittna för sanningen
[Bilder på sidan 17]
Jehovas vittnen är inriktade på att vittna grundligt