”Hur gott är inte ett ord i rätt tid!”

NÄR Kim var med vid en av Jehovas vittnens endagssammankomster, gjorde hon sitt bästa för att försöka lyssna och göra anteckningar samtidigt som hon försökte få sin dotter, som var två och ett halvt år, att sitta lugnt och stilla. När programmet var slut vände sig en syster, som satt i samma rad, till Kim och berömde henne uppriktigt för hur hon och hennes man hade tagit hand om sin dotter under programmet. Det berömmet betydde så mycket för Kim att hon nu, flera år senare, säger: ”När jag känner mig extra trött vid mötena, tänker jag på vad systern sade. Hennes vänliga ord uppmuntrar mig fortfarande till att fortsätta att fostra vår dotter.” Ja, att säga något vid rätt tillfälle kan verkligen vara till uppmuntran. Bibeln säger: ”Hur gott är inte ett ord i rätt tid!” (Ordspråksboken 15:23)

Men en del av oss kan ha svårt att berömma andra. Ibland kan det vara medvetenheten om våra egna fel och brister som gör det så svårt. En kristen säger: ”För mig känns det som att inte ha fast mark under fötterna. Ju mer jag upphöjer andra, desto mer nedtryckt känner jag mig själv.” Sådant som blyghet, osäkerhet eller fruktan för att bli missförstådd kan också göra det svårt att ge beröm. Om vi dessutom fick lite eller inget beröm när vi växte upp, kan det också göra att vi har svårt att berömma andra.

Men när vi vet vilken god verkan beröm kan ha på både givare och mottagare, kan det få oss att göra vårt bästa för att säga några berömmande ord i rätt tid. (Ordspråksboken 3:27) Vilka positiva verkningar kommer då av att man ger beröm? Låt oss helt kort se på några.

Positiva verkningar

Tillbörligt beröm kan bygga upp självförtroendet hos dem som får berömmet. ”När människor berömmer mig känner jag att de har förtroende för mig, att de tror på mig”, säger en kristen kvinna som heter Elaine. Ja, att berömma någon som saknar självförtroende kan hjälpa denne att få mod att ta itu med problem och därigenom känna glädje. I synnerhet ungdomar mår bra av välförtjänt beröm. En tonåring, som erkänner att hon blir modfälld på grund av negativa tankar, säger: ”Jag försöker alltid göra mitt bästa för att behaga Jehova, men ibland känns det som om det inte spelar någon roll vad jag gör, det är aldrig bra nog. Men när någon berömmer mig, känns det bra.” Det bibliska ordspråket är verkligen sant: ”Som guldäpplen i silverinfattning är ett ord som talas i rättan tid.” (Ordspråksboken 25:11)

Beröm kan ge motivation och vara sporrande. En heltidsförkunnare säger: ”Beröm uppmuntrar mig till att vilja anstränga mig mer och förbättra kvaliteten på min tjänst.” En mamma som har två barn har lagt märke till att hennes barn vill svara mer vid mötena när de får beröm av andra medlemmar i församlingen. Ja, beröm kan motivera ungdomar att göra andliga framsteg. Det är faktiskt så att vi alla behöver känna att vi är uppskattade och värdefulla. Den här stressfyllda världen kan få oss att känna oss trötta och  nedstämda. En kristen äldste säger: ”Ibland när jag känner mig modfälld kan beröm komma som ett svar på mina böner.” Elaine säger något liknande: ”Ibland känner jag det som om Jehova visar sitt godkännande genom andras erkännanden.”

Beröm kan skapa en känsla av samhörighet. Uppriktigt beröm är ett uttryck för omtänksamhet och skapar en atmosfär av värme, trygghet och uppskattning. Det vittnar om att vi verkligen älskar våra medkristna och uppskattar dem. En mamma som heter Josie säger: ”När jag tog ståndpunkt för sanningen levde jag i ett religiöst delat hem. Att då få beröm av sådana som var andligt mogna styrkte mig i mitt beslut att inte ge upp.” Vi är verkligen ”lemmar som tillhör varandra”. (Efesierna 4:25)

Viljan att ge beröm hjälper oss att se det goda hos andra. Vi lägger märke till andras goda egenskaper, inte deras svagheter. David, en kristen äldste, säger: ”När vi uppskattar vad andra gör, hjälper det oss att berömma dem oftare.” Om vi tänker på hur frikostiga Jehova och hans Son är när det gäller att tala väl om ofullkomliga människor, drivs vi till att också vara generösa i detta avseende. (Matteus 25:21–23; 1 Korinthierna 4:5)

De är värda beröm

I egenskap av Skapare är Jehova Gud den som först och främst förtjänar att lovprisas. (Uppenbarelseboken 4:11) Han behöver inte oss för att bygga upp sitt självförtroende eller bli motiverad, men när vi lovprisar  honom för hans storhet och kärleksfulla omtanke närmar han sig oss, och vi utvecklar ett nära förhållande till honom. Genom att lovprisa Jehova får vi också hjälp att utveckla en sund och blygsam bedömning av det vi själva uträttar, och det driver oss till att tillskriva Jehova våra framgångar. (Jeremia 9:23, 24) Jehova erbjuder utsikten till evigt liv till alla som är förtjänta, och det är ännu ett skäl till att lovprisa honom. (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Den forntida kung David var ivrig att ”lovprisa Guds namn” och ”prisa honom med tacksägelse”. (Psalm 69:30) Må det också vara vår önskan!

Våra medtillbedjare förtjänar att få tillbörligt beröm. När vi ger det, handlar vi i harmoni med den gudomliga befallningen att ”tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebréerna 10:24) Aposteln Paulus var ett föredöme i detta avseende. Han skrev till församlingen i Rom: ”Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att er tro är omtalad i hela världen.” (Romarna 1:8) På liknande sätt gav aposteln Johannes sin medkristne broder Gajus beröm för hans fina exempel i fråga om ”att vandra i sanningen”. (3 Johannes, vers 1–4)

När en av våra medkristna på ett föredömligt sätt visar prov på en Kristuslik egenskap, håller en väl förberedd framställning eller ger en innerlig kommentar under ett möte, har vi en fin möjlighet att uttrycka vår uppskattning av den personen. Eller när ett barn anstränger sig för att slå upp bibelställen under mötena, så kan vi ge beröm. Elaine, som nämndes tidigare, säger: ”Vi har alla olika förmågor. Genom att vi lägger märke till vad andra gör visar vi vår uppskattning av de olika gåvor som finns bland Guds folk.”

 Beröm inom familjen

Hur är det då med att uttrycka uppskattning inom familjen? Det krävs mycket tid, ansträngning och kärleksfull uppmärksamhet av mannen och hustrun för att de skall kunna ge andligt, känslomässigt och materiellt stöd åt sin familj. De förtjänar verkligen att få höra berömmande ord både från varandra och från sina barn. (Efesierna 5:33) Guds ord säger till exempel om en duglig hustru: ”Hennes söner reser sig och prisar henne lycklig, hennes man reser sig och lovprisar henne.” (Ordspråksboken 31:10, 28)

Barn förtjänar också beröm. Tyvärr är en del föräldrar snabba med att tala om för barnen vad de förväntar sig av dem men berömmer dem sällan när de anstränger sig att vara respektfulla och lydiga. (Lukas 3:22) När beröm ges från det att barnen är små får det dem att känna sig önskade och mer trygga.

Det är sant att det kräver ansträngning att berömma andra, men det ger stor belöning. Faktum är att ju mer vi berömmer dem som är förtjänta av det, desto större blir vår egen lycka. (Apostlagärningarna 20:35)

Ta emot och ge beröm i rätt anda

Att ta emot beröm kan emellertid visa sig vara en prövning för en del. (Ordspråksboken 27:21) De som har en tendens att vara stolta skulle till exempel kunna utveckla en känsla av överlägsenhet. (Ordspråksboken 16:18) Det finns därför anledning att vara försiktig. Aposteln Paulus gav den här praktiska förmaningen: Jag säger ”nämligen till var och en där bland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd, var och en såsom Gud har tilldelat honom ett mått av tro”. (Romarna 12:3) För att hjälpa andra att inte gå i fällan att tänka för högt om sig själva kan det vara vist att inte inrikta berömmet på sådant som har med intelligens eller utseende att göra. Vi bör i stället ge andra erkännanden för det fina de uträttar.

När beröm ges och tas emot i rätt anda kan det påverka oss i positiv riktning. Det kan få oss att erkänna att det är tack vare Jehova som vi har förmått uträtta det goda vi kan ha gjort. Beröm kan också uppmuntra oss till att uppföra oss på rätt sätt.

Uppriktigt och välförtjänt beröm är en gåva som vi alla kan ge. När vi omtänksamt skänker den till någon, kan det betyda mer för den personen än vi kan ana.

[Ruta/Bild på sidan 18]

Ett brev som rörde hennes hjärta

En resande tillsyningsman kommer mycket väl ihåg när han och hans hustru vid ett tillfälle kom till sitt logi efter att ha varit ute i förkunnartjänsten en kylig vinterdag. Han säger: ”Min fru var frusen och kände sig nedstämd, och hon sade att hon kände att hon inte kunde fortsätta längre. ’Det skulle vara bättre’, sade hon, ’om vi kunde tjäna i heltidstjänsten i en församling, vara på ett ställe och leda egna bibelstudier.’ Jag sade att vi skulle fortsätta veckan ut och då se hur hon kände det. Om hon då fortfarande ville sluta i resetjänsten, skulle jag ta hänsyn till det. Samma dag stannade vi till vid postkontoret. Där väntade ett brev från avdelningskontoret som var adresserat till henne personligen. I det brevet gavs uppriktigt beröm för hennes ansträngningar i förkunnartjänsten och hennes uthållighet, och man höll med om att det kunde vara svårt att sova i olika sängar varje vecka. Hon blev så rörd av berömmet att hon aldrig mer talade om att lämna resetjänsten. Vid flera tillfällen var det i stället hon som uppmuntrade mig till att fortsätta när jag funderade på om vi skulle sluta.” Det här paret fortsatte i resetjänsten i nästan 40 år.

[Bild på sidan 17]

Vem i din församling förtjänar att få beröm?

[Bild på sidan 19]

Barn mår bra av kärleksfull uppmärksamhet och beröm