”Ett vittnesbörd för alla nationerna”

”Ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 1:8)

1. När och var hörde lärjungarna först profetian i Matteus 24:14?

JESU ord i Matteus 24:14 är så välkända att många av oss kan dem utantill. Det är verkligen en anmärkningsvärd profetia! Föreställ dig vad lärjungarna måste ha tänkt när de först hörde den. Det var år 33. Lärjungarna hade varit tillsammans med Jesus i ungefär tre år, och nu hade de följt med honom till Jerusalem. De hade sett hans underverk och lyssnat till hans undervisning. De fann glädje i de dyrbara sanningar som han hade lärt dem, men de var väl medvetna om att inte alla delade deras förtjusning. Jesus hade mäktiga och inflytelserika fiender.

2. Vilka faror och svårigheter skulle lärjungarna få möta?

² På Olivberget satt fyra lärjungar tillsammans med Jesus och lyssnade uppmärksamt när han talade om de faror och svårigheter som de skulle få möta. Tidigare hade Jesus talat om för dem att han skulle bli dödad. (Matteus 16:21) Nu gjorde han klart för dem att också de skulle utsättas för våldsamt motstånd. Han sade: ”Man [skall] utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” Men det var inte allt. Falska profeter skulle vilseleda många. Andra skulle förmås att snava och falla, och de skulle förråda och hata varandra. Hos ytterligare andra, i själva verket ”flertalet”, skulle kärleken till Gud och hans ord svalna. (Matteus 24:9–12)

3. Varför är Jesu ord i Matteus 24:14 häpnadsväckande?

³ Det var mot en sådan dyster bakgrund som Jesus gjorde ett uttalande som måste ha fått lärjungarna att förundra sig. Han sade: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Ja, det arbete som Jesus hade påbörjat i Israel – att ”vittna för sanningen” – skulle fortsätta och till sist få världsomfattande proportioner. (Johannes 18:37) Vilken häpnadsväckande profetia! Det skulle vara en verklig utmaning att utvidga detta arbete till att omfatta ”alla nationerna”. Att göra det trots ”hat från alla nationerna” skulle vara ett rent underverk. I och med att detta väldiga uppdrag fullgjordes skulle inte bara Jehovas suveränitet och kraft framhävas, utan också hans kärlek, barmhärtighet och tålamod. Dessutom skulle det ge hans tjänare tillfälle att visa tro och hängivenhet.

4. Vilka fick uppdraget att vittna, och vilken tröst gav Jesus?

⁴ Jesus klargjorde för sina lärjungar att de hade ett enormt arbete att ta itu med. Innan han for upp till himlen visade han sig för dem och sade: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) Naturligtvis skulle andra snart sluta sig till dem. Men de var ändå få till antalet. Det måste ha känts trösterikt att veta att Guds mäktiga heliga ande skulle ge dem kraft att utföra det här gudagivna uppdraget.

5. Vad kände lärjungarna inte till om arbetet med att vittna?

 ⁵ Lärjungarna visste att de skulle predika de goda nyheterna och ”göra lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matteus 28:19, 20) Men de kände inte till hur grundligt vittnesbördet skulle avges och inte heller när slutet skulle komma. Det gör inte vi heller. Det är något som Jehova ensam avgör. (Matteus 24:36) När vittnandet har skett i den omfattning Jehova vill, kommer han att göra slut på den här onda världsordningen. Först då kommer de kristna att förstå att predikoarbetet blivit utfört i den utsträckning Jehova hade avsett. De första lärjungarna kunde knappast ha föreställt sig omfattningen av det vittnesbörd som skulle avges i denna ändens tid.

Vittnandet under det första århundradet

6. Vad hände vid pingsten år 33 och en kort tid därefter?

⁶ Under det första århundradet gav arbetet med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar enastående resultat. På pingstdagen år 33 var omkring 120 lärjungar samlade i ett rum på övervåningen i ett hus i Jerusalem. Guds heliga ande utgöts över dem, och aposteln Petrus höll ett sporrande tal där han förklarade innebörden i detta underverk. Omkring 3 000 kom till tro och blev döpta. Men det här var bara början. Trots de religiösa ledarnas beslutsamma ansträngningar att stoppa predikandet av de goda nyheterna ”fortsatte Jehova att dagligen till dem [lärjungarna] foga dem som blev räddade”. Snart blev ”antalet ... omkring fem tusen män”. Därefter ”fogades [det] hela tiden till fler som trodde på Herren, skaror av både män och kvinnor”. (Apostlagärningarna 2:1–4, 8, 14, 41, 47; 4:4; 5:14)

7. Varför var Cornelius omvändelse en viktig händelse?

⁷ År 36 inträffade en annan viktig händelse. Då blev Cornelius, en icke-jude, omvänd och döpt. När Jehova ledde aposteln Petrus till denne gudfruktige man, visade han att Jesu befallning att ”göra lärjungar av människor av alla nationerna” inte var begränsad till att gälla judar i olika länder. (Apostlagärningarna 10:44, 45) Hur reagerade de som hade ledningen? När apostlarna och de äldre männen i Judeen förstod att de goda nyheterna också skulle predikas för människor av nationerna – icke-judar – gav de ära åt Gud. (Apostlagärningarna 11:1, 18) Under tiden fortsatte predikoarbetet att bära frukt bland judarna. Några år längre fram, troligen omkring år 58, fanns det förutom troende icke-judar ”många tusentals [judiska] troende”. (Apostlagärningarna 21:20)

8. Hur påverkas somliga av de goda nyheterna?

⁸ Ökningen av antalet kristna under det första århundradet är imponerande, men vi får inte glömma individerna bakom siffrorna. Det bibliska budskap de hörde var  kraftfullt. (Hebréerna 4:12) Det fick dem att göra dramatiska förändringar i sitt liv. De renade sitt liv, tog på sig den nya personligheten och blev försonade med Gud. (Efesierna 4:22, 23) Så är det också i våra dagar. Och alla som lyssnar till de goda nyheterna har den enastående utsikten att få leva för evigt. (Johannes 3:16)

”Guds medarbetare”

9. Vilken förmån och vilket ansvar insåg de första kristna att de hade?

⁹ De första kristna tog inte åt sig äran för det som uträttades. De insåg att predikoarbetet utfördes med ”helig andes kraft”. (Romarna 15:13, 19) Det var Jehova som åstadkom den andliga tillväxten. Men de kristna visste också att de hade förmånen och ansvaret att vara ”Guds medarbetare”. (1 Korinthierna 3:6–9) I överensstämmelse med Jesu uppmaning ansträngde de sig därför kraftigt i det arbete som de fått i uppdrag att utföra. (Lukas 13:24)

10. Vilka ansträngningar gjorde somliga av de första kristna för att avge ett vittnesbörd för alla nationerna?

¹⁰ Som ”en apostel för nationerna” reste Paulus hundratals mil till lands och till sjöss och upprättade många församlingar i den romerska provinsen Asia och i Grekland. (Romarna 11:13) Han reste också till Rom och möjligen även till Spanien. Samtidigt reste aposteln Petrus, som hade blivit betrodd med ”de goda nyheterna ... för de omskurna”, åt motsatt håll för att tjäna i Babylon, ett betydande centrum för judendomen. (Galaterna 2:7–9; 1 Petrus 5:13) Bland många andra som arbetade hårt i Herrens verk fanns kvinnor som Tryfena och Tryfosa. Om Persis, en annan kvinna, sades det: ”Hon har många gånger arbetat hårt i Herren.” (Romarna 16:12)

11. Hur välsignade Jehova lärjungarnas ansträngningar?

¹¹ Jehova välsignade rikligen dessa och andra flitiga arbetare. Mindre än 30 år efter det att Jesus hade förutsagt att det skulle avges ett vittnesbörd för alla nationerna, skrev Paulus att ”de goda nyheterna” hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23) Kom slutet sedan? Ja, på sätt och vis. Det kom över den judiska tingens ordning år 70, när de romerska härarna ödelade Jerusalem och dess tempel. Men Jehova hade bestämt att ett mycket större vittnesbörd skulle avges innan han gjorde slut på Satans världsomfattande tingens ordning.

Vittnandet i våra dagar

12. Hur uppfattade de tidiga bibelforskarna befallningen att predika?

¹² Under senare delen av 1800-talet, efter en lång period av religiöst avfall, återställdes den rena tillbedjan. Bibelforskarna, som Jehovas vittnen då kallades, förstod tydligt innebörden i befallningen att göra lärjungar i alla nationer. (Matteus 28:19, 20) År 1914 fanns det ungefär 5 100 som aktivt tog del i predikoarbetet, och de goda nyheterna hade nått ut till 68 länder. Men dessa tidiga bibelforskare förstod inte den fulla innebörden i Matteus 24:14. Mot slutet av 1800-talet hade olika bibelsällskap översatt  Bibeln, som innehåller de goda nyheterna, eller evangeliet, till många språk. Sedan trycktes biblarna och spreds runt om i världen. Under några årtionden menade därför bibelforskarna att ett vittnesbörd för nationerna redan hade avgetts.

13, 14. Vilken klarare förståelse av Guds vilja och avsikter presenterades 1928 i ett nummer av The Watch Tower?

¹³ Undan för undan gav Jehova sitt folk en klarare förståelse av sin vilja och sina avsikter. (Ordspråksboken 4:18) I The Watch Tower för 1 december 1928 (på svenska i Vakttornet för 15 februari 1929) sades det: ”Kunna vi säga, att denna spridning av bibeln uppfyllde förutsägelsen om att evangeliet om riket skulle predikas? Förvisso inte! Oaktat denna bibelns stora spridning är det ännu nödvändigt för Guds lilla skara vittnen på jorden att trycka litteratur, som förklarar Guds ... [avsikter], och besöka de hem, där dessa biblar blivit placerade. I annat fall skulle folket bli lämnat i okunnighet om att Messias’ regering håller på att upprättas i vår tid.”

¹⁴ I samma nummer av tidskriften sades det vidare: ”År 1920 ... kommo bibelforskarna till en rätt förståelse av Herrens i Matteus 24:14 uttalade profetia. Då insågo de att ’detta evangelium’, som skulle predikas i hela världen till ett vittnesbörd för hedningarna och för alla folk, icke var ett evangelium om ett framtida rike utan ett evangelium om att den messianske Konungen redan hade börjat sin regering över jorden.”

15. Hur har arbetet med att vittna utvidgats sedan 1920-talet?

¹⁵ Denna ”lilla skara vittnen” på 1920-talet förblev inte liten. Under de följande årtiondena identifierades ”en stor skara” av ”andra får”, och den började samlas in. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) I dag finns det 6 613 829 förkunnare av de goda nyheterna i 235 länder och områden. Vilken enastående uppfyllelse av profetian! Aldrig tidigare har ”dessa goda nyheter om kungariket” predikats i så stor omfattning. Aldrig tidigare har det funnits så många trogna tjänare åt Jehova på jorden.

16. Vad har uträttats under det gångna tjänsteåret? (Se tabellen på sidorna 27–30.)

¹⁶ Denna stora skara av vittnen har varit mycket verksam under tjänsteåret 2005. De använde över en miljard timmar till att predika de goda nyheterna i 235 länder och områden. De gjorde miljontals återbesök och ledde miljontals bibelstudier. Jehovas vittnen, som har utfört det här arbetet, har frikostigt gett av sin tid och sina tillgångar för att tala med andra om Guds ord. (Matteus 10:8) Jehova fortsätter att med hjälp av sin heliga ande ge sina tjänare kraft att utföra hans vilja. (Sakarja 4:6)

Vi arbetar hårt med att vittna

17. Hur lyder Jehovas folk Jesu ord om att predika de goda nyheterna?

¹⁷ Det har nu gått nästan 2 000 år sedan Jesus sade att de goda nyheterna skulle predikas, men Guds folks iver för arbetet har  inte minskat. Vi vet att vi återspeglar Jehovas egenskaper kärlek, barmhärtighet och tålamod när vi är uthålliga i att göra det som är gott. Han vill inte att någon skall tillintetgöras, och det vill inte vi heller. Vi vill att människor skall ändra sinne och bli försonade med Jehova. (2 Korinthierna 5:18–20; 2 Petrus 3:9) Jehovas vittnen är brinnande i anden och fortsätter att flitigt förkunna de goda nyheterna till jordens ändar. (Romarna 12:11) Som en följd av detta tar människor överallt emot sanningen och rättar sig efter Jehovas kärleksfulla vägledning. Vi skall se på några exempel.

18, 19. Berätta några erfarenheter om sådana som reagerade positivt på de goda nyheterna.

¹⁸ Charles var lantbrukare i västra Kenya. År 1998 sålde han över 8 000 kilo tobak och fick utmärkelsen ”Den bästa tobaksodlaren”. Vid den tidpunkten började han studera Bibeln. Han insåg snart att de som arbetar med tobaksodling bryter mot Jesu befallning att man skall älska sin nästa. (Matteus 22:39) Han drog slutsatsen att ”den bästa tobaksodlaren” i själva verket var ”den bästa mördaren”, och därför förstörde han sina tobaksplantor genom att bespruta dem med gift. Så småningom överlämnade han sig och blev döpt och är nu reguljär pionjär och biträdande tjänare.

¹⁹ Det råder inget tvivel om att Jehova sätter alla nationerna i gungning genom det världsomfattande vittnandet, och de dyrbara skatterna – människor – kommer in. (Haggaj 2:7) Pedro, som bor i Portugal, började studera vid ett prästseminarium när han var 13 år. Hans mål var att bli missionär och få undervisa i Bibeln. Men efter en kort tid slutade han på seminariet på grund av att man ägnade så lite uppmärksamhet åt Bibeln på lektionerna. Sex år senare studerade han psykologi vid ett universitet i Lissabon. Han bodde hos sin moster, som är ett Jehovas vittne, och hon uppmuntrade honom att studera Bibeln. Vid den tiden var Pedro inte säker på om Gud fanns, och han kunde inte heller bestämma sig för om han skulle studera Bibeln eller inte. Han talade med sin psykologilärare om obeslutsamhet. Läraren sade att man inom psykologin lär att människor som inte kan fatta beslut tenderar att vara självdestruktiva. Då bestämde sig Pedro för att börja studera Bibeln. Han döptes nyligen och leder nu egna bibelstudier.

20. Varför kan vi glädja oss åt att arbetet med att vittna för nationerna utförs i så stor omfattning?

²⁰ Vi känner fortfarande inte till omfattningen av det vittnesbörd som skall avges för nationerna, och vi vet inte heller dagen och timmen då slutet skall komma. Vi vet bara att det kommer snart. Vi gläder oss över att det omfattande predikandet av de goda nyheterna bara är ett av de många tecken som visar att Guds kungarike snart kommer att ersätta mänskligt styre. (Daniel 2:44) För varje år som går får miljontals människor tillfälle att ta emot de goda nyheterna, och detta blir till ära för vår Gud, Jehova. Må vi vara beslutna att förbli trogna och att tillsammans med våra bröder i hela världen vara fullt upptagna i arbetet med att vittna för alla nationerna. Genom att vi gör det kommer vi att rädda både oss själva och dem som lyssnar till oss. (1 Timoteus 4:16)

Minns du?

• Varför är Matteus 24:14 en sådan anmärkningsvärd profetia?

• Vilka ansträngningar gjorde de första kristna för att predika, och vad blev resultatet?

• Hur kom bibelforskarna att förstå behovet av att vittna för alla nationerna?

• Vad har gjort intryck på dig när du tänker på Jehovas folks verksamhet under det gångna tjänsteåret?

[Frågor]

 [Tabell på sidorna 27–30]

RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 2005

 (Se publikationen)

[Karta/Bilder på sidan 25]

Paulus reste hundratals mil till lands och till sjöss för att predika de goda nyheterna

[Bild på sidan 24]

Jehova ledde Petrus till Cornelius och hans hushåll för att han skulle vittna för dem