De finner glädje i att göra Guds vilja

JESUS gav alla kristna ett mönster att följa när han i bön till sin Fader sade: ”Låt ... inte min vilja ske, utan din.” (Lukas 22:42) Dessa ödmjuka ord som uttrycker undergivenhet under Jehova upprepas nu av miljontals av Guds tjänare. Bland dessa är de 52 eleverna i den 120:e klassen i Vakttornets Bibelskola Gilead. Den 11 mars 2006 gladde sig dessa elever åt utsikten att få göra Guds vilja i olika länder, och det även om de kan komma att få möta svåra förhållanden.

Vad får dessa elever att låta Jehovas vilja vara det som vägleder dem i livet? Chris och Leslie, ett par som förordnades att tjäna som missionärer i Bolivia, uttrycker det så här: ”Eftersom vi har förnekat oss själva, vill vi ställa oss till förfogande för att göra vad som helst i samband med Jehovas organisation.” (Markus 8:34) Jason och Chere, som förordnats att tjäna i Albanien, tillägger: ”Alla uppdrag vi har fått i Jehovas organisation har haft sina svårigheter. Men vi har funnit att vi helt och fullt kan lita på Jehova.”

Uppmuntran till att underordna sig Jehovas vilja

George Smith, en medlem av Betelfamiljen som tjänar vid avdelningen för bildframställning, inledde programmet med bön. Stephen Lett, medlem av Jehovas vittnens styrande krets och ordförande för programmet, välkomnade alla de närvarande. Gäster från 23 länder hade rest till Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York för att vara med vid detta glädjerika tillfälle. Broder Lett sade till eleverna att de skulle komma att utföra ”något mycket mäktigt”. Han riktade uppmärksamheten på de ”starka förskansningar”, till exempel falska läror, som de nya missionärerna kommer att kunna riva ner genom kraften i Guds ord. (2 Korinthierna 10:4, 5) Som avslutning sade han: ”Det kommer att skänka er stor glädje att bli använda av Jehova till att riva ner starka förskansningar hos ärliga människor på ert distrikt.”

Harold Jackson, en medlem av personalen vid huvudkontoret, talade över temat ”Något att komma ihåg”. Han sade att de nya missionärerna aldrig skulle glömma att ”först söka kungariket” och Guds ”rättfärdighet”. (Matteus 6:33) De skulle komma ihåg att ”kärleken bygger upp” och alltid leder till det bästa resultatet. (1 Korinthierna 8:1) Han sade också: ”Låt er vägledas av kärlek i ert umgänge med andra.”

Därefter frågade Geoffrey Jackson, en medlem av den styrande kretsen som tjänade som missionär mellan åren 1979 och 2003, eleverna: ”Vad är ditt ansvar?” Han betonade behovet av  att ha en balanserad syn på sig själv och tjänsten. De kristna har ansvaret att arbeta hårt med att plantera och vattna sanningens säd. Men att ge andlig tillväxt är Jehovas ansvar, eftersom det är han ”som får det att växa”. (1 Korinthierna 3:6–9) Broder Jackson tillade: ”Jehova håller dig ansvarig för att bevara dig andligt stark. Men vad är din främsta förpliktelse? Att älska Jehova och de människor du skall betjäna.”

Läraren Lawrence Bowen behandlade temat ”Du skall veta hur du bör uppföra dig”. Han påminde eleverna om hur Jehova mirakulöst vägledde och beskyddade israeliterna genom vildmarken. (2 Moseboken 13:21, 22) I våra dagar vägleder och beskyddar han oss, delvis genom församlingen av smorda kristna, som är ”en pelare och ett stöd för sanningen”. (1 Timoteus 3:14, 15) De nya missionärerna skall försvara Bibelns sanning som  ger ödmjuka människor vägledning och beskydd.

Wallace Liverance, en annan lärare vid Gilead, uppmanade eleverna att inte glömma det Guds ord som är ”bakom” dem. Guds ord är bakom oss i den bemärkelsen att Bibeln fullbordades för flera hundra år sedan. Likt en herde som ropar på sin fårhjord bakifrån är Jehova bakom sitt folk och ger dem vägledning genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Jesaja 30:21; Matteus 24:45–47) Gileadskolan har hjälpt eleverna att få större uppskattning av den slavklassen. ”Slaven” har även tillhandahållit Nya världens översättning av Den heliga skrift. Talaren uppmanade eleverna: ”Ta denna skatt med upplysningar och använd den till att undervisa andra.” (Matteus 13:52)

Att göra Jehovas vilja i tjänsten på fältet

I programpunkten ”Att med iver förkunna de goda nyheterna” tog läraren Mark Noumair fram några av de erfarenheter eleverna haft i sin offentliga tjänst under sin tid vid Gileadskolan. (Romarna 1:15) Intervjuer med några elever visade att de verkligen med enastående iver hade predikat vid varje tillfälle.

Eleverna fick ytterligare uppmuntran genom den intervju som Kenneth Flodin hade med tre resande tillsyningsmän som nu tjänar i USA. Richard Keller och Alejandro Lacayo, som tidigare tjänat i Syd- och Centralamerika, förklarade hur de hade klarat av olika prövningar och berättade några av de välsignelser de hade upplevt som missionärer. Moacir Felisbino berättade om den träning han fick när han samarbetade med missionärer i Brasilien, där han växte upp.

Tre erfarna missionärer, Robert Jones, Woodworth Mills och Christopher Slay, intervjuades av David Schafer. Dessa tre bröder berättade om hur de hade lärt sig att förtrösta på Jehova när de fått uppleva olika prövningar. De försäkrade klassen om att den utbildning de hade fått av Jehovas organisation hade gjort dem väl beredda för sin missionärstjänst. Så här sammanfattade broder Mills det hela: ”Det var inte den intellektuella delen av Gileadskolan som hjälpte mig mest, utan det som skolan lärde mig om ödmjukhet och kärlek.”

Guy Pierce i den styrande kretsen framförde huvudtalet med titeln ”Jehova kommer aldrig att misslyckas”. Adam misslyckades, men innebar det att Gud hade misslyckats? Hade Gud misslyckats med att skapa Adam fullkomlig som somliga menar? Inte alls, för ”den sanne Guden” hade ”gjort människorna rättrådiga”. (Predikaren 7:29) Jesu ostrafflighet under det största prov som skett på jorden visade att ”Adam inte hade någon ursäkt för eller anledning att misslyckas”, sade talaren. Det lydnadsprov Adam ställdes inför i Eden var inte alls lika svårt som det prov som Jesus med framgång klarade av. Men Adam misslyckades. Jehova däremot kommer aldrig att misslyckas. Han skall genomföra det han har bestämt. (Jesaja 55:11) Broder Pierce sade till de nya missionärerna: ”Ni har privilegiet att få ära Jehova med er självuppoffrande anda. Må Jehova vara med var och en av er var ni än kommer att tjäna som missionärer.”

När ordföranden, broder Lett, hade framfört hälsningar från några av Jehovas vittnens avdelningskontor, gav han eleverna deras diplom och talade om vart de skulle sändas. Vernon Wisegarver, som länge varit medlem av Betelfamiljen, representerade de närvarande i en avslutande bön.

De 6 872 närvarande kände att programmet hade förnyat deras iver att göra Guds vilja. (Psalm 40:8) De nya missionärerna Andrew och Anna sade: ”Vi har överlämnat vårt liv åt Jehova. Vi har lovat Jehova att göra vadhelst han ber oss att göra. Och nu har Jehova bett oss att åka till Kamerun i Afrika.” De och de andra i klassen är ivriga att få börja med ett arbete som kommer att skänka dem tillfredsställelse. Ja, de finner glädje i att göra Guds vilja.

[Ruta på sidan 17]

KLASSTATISTIK

Antal länder representerade: 6

Antal länder eleverna sändes till: 20

Antal elever: 52

Genomsnittsålder: 35,7

Genomsnittligt antal år i sanningen: 18,3

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 14,5

[Bild på sidan 18]

Den 120:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Från vänster till höger.

Första raden: S. Wright; B. Suárez; B. Croisant; L. Davenport. Andra raden: A. Johnson; C. Ali; K. Cady; P. Guerrero; A. Ases. Tredje raden: L. Ortiz; K. Lyall; M. Uzeta; R. Perez; K. Backus; C. Caterina. Fjärde raden: B. Palmer; D. Loving; J. Macdonough; D. Bostock; L. Benetatos. Femte raden: M. Jasicki; E. Sarafianos; C. Stelter; R. Vaira; J. Woon; K. Prentice. Sjätte raden: H. Davenport; H. Croisant; M. Perez; E. Vaira; A. Suárez; I. Caterina; C. Wright. Sjunde raden: K. Cady; J. Macdonough; M. Ortiz; J. Woon; J. Ali; M. Ases. Åttonde raden: G. Sarafianos; D. Lyall; C. Uzeta; P. Stelter; G. Prentice; A. Johnson; C. Benetatos. Nionde raden: J. Palmer; W. Jasicki; J. Backus; S. Bostock; J. M. Guerrero; S. Loving