Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Religionen – För den något gott med sig?

Religionen – För den något gott med sig?

Religionen – För den något gott med sig?

”MAN kan vara en god människa utan att vara religiös!” Det här är en vanlig uppfattning. Många ärliga, godhjärtade och ansvarskännande människor är inte intresserade av religion. I Västeuropa, till exempel, är det få som går i kyrkan, trots att flertalet säger sig tro på Gud. * Och i Latinamerika är det bara mellan 15 och 20 procent av katolikerna som går i kyrkan regelbundet.

Kanske tycker du, i likhet med många andra, att religionen inte påverkar livet till det bättre. Samtidigt är du säkert medveten om att de flesta människor för några generationer sedan var mycket mer religiösa än i dag. Hur kommer det sig att människor i allmänhet har förlorat intresset för religion? Kan man vara en god, eller bra, människa utan att vara religiös? Finns det någon religion som kan vara till nytta för dig?

Varför många har tagit avstånd från religionen

I hundratals år trodde de flesta som bekände sig vara kristna att Gud kräver lydnad. De gick till kyrkan för att få Guds ynnest, antingen genom de ceremonier som en präst utförde eller genom den vägledning som en predikant gav. Många var naturligtvis medvetna om det hyckleri som förekom i religionens namn. Religionens roll i krig var allmänt känd, liksom att vissa präster var korrupta och förtryckande. Men de flesta tyckte ändå att religionen som sådan stod för någonting gott. Andra drogs till mystiken, traditionerna och musiken, och somliga såg även en avskräckande verkan i hotet om evig fördömelse i ett brinnande helvete, en lära som inte har något stöd i Bibeln. Men med tiden kom händelseutvecklingen att förändra mångas syn på religionen.

Evolutionsteorin blev allmänt känd och accepterad. Många övertygades att tro att livet kommit till av en slump – utan Guds hjälp. Flertalet kyrkor och samfund lade inte fram övertygande bevis för att livet kommer från Gud, att han är livets källa. (Psalm 36:9) Den tekniska utvecklingen ledde dessutom till betydande medicinska landvinningar och framsteg inom transport- och kommunikationsväsendet, och det fick många att tro att alla problem kan lösas med vetenskapens hjälp. Vidare verkade det som om samhällsvetare och psykologer gav bättre vägledning än vad religionen gjorde. Och kyrkorna och samfunden visade inte på ett övertygande sätt att det är till människans bästa att leva efter Guds lagar. (Jakob 1:25)

Det här ledde till att många kyrkor ändrade sitt budskap. Präster och predikanter slutade att undervisa om att Gud kräver lydnad, och många lärde i stället att var och en själv måste avgöra vad som är rätt och vad som är fel. I ett försök att bli populära påstod somliga religiösa ledare att Gud godtar människor oavsett hur de lever. Sådana uppfattningar påminner oss om vad som är förutsagt i Bibeln: ”Det skall komma en tidsperiod, då de inte skall fördra den sunda läran, utan i enlighet med sina egna begär skall de samla åt sig en hop lärare för att få sina öron kittlade.” (2 Timoteus 4:3)

I stället för att dra människor till religionen fick sådana här uppfattningar människor att vända sig bort från den. De frågade sig helt naturligt: Om kyrkorna tvivlar på Guds förmåga att skapa och på visheten i Guds lagar, vad är det då för mening med att gå i kyrkan? Och varför skall jag då undervisa mina barn i religiösa frågor? För människor som bara försökte leva ett anständigt liv började religionen förlora sin betydelse, och de övergav kyrkorna. Hur kunde något som borde ha varit så rätt och riktigt bli så fel? Bibeln ger en övertygande förklaring.

Religion används för onda syften

Aposteln Paulus varnade de första kristna för att somliga skulle använda kristendomen för onda syften. Han sade: ”Förtryckande vargar [skall] komma in bland er, och de skall inte behandla hjorden skonsamt, och ur er egen krets skall det träda fram män som skall förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apostlagärningarna 20:29, 30) En som förvrängde sanningen var den romersk-katolske teologen Augustinus. Jesus hade lärt sina efterföljare att övertyga andra genom att resonera med hjälp av Skrifterna. Men Augustinus vantolkade Jesu ord i Lukas 14:23, ”nödga dem att komma in”, för att rättfärdiga att man använde våld för att omvända andra. (Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 28:23, 24) Augustinus använde religionen för att kontrollera andra människor.

Det är Satan, en upprorisk ängel, som ligger bakom missbruket och fördärvet av religionen. Under det första århundradet fick han religiösa män att försöka fördärva kristna församlingar. Om sådana män sägs det i Bibeln: ”Sådana män är ... falska apostlar, svekfulla arbetare, som omskapar sig till Kristi apostlar. Och det är inte underligt, ty Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel. Därför är det inget stort om också hans tjänare ständigt omskapar sig till rättfärdighetens tjänare.” (2 Korinthierna 11:13–15)

Satan använder fortfarande religion som utger sig för att vara kristen och moraliskt vägledande för att få människor att leva efter hans normer hellre än efter Guds. (Lukas 4:5–7) Som du säkert har lagt märke till använder sig många präster och predikanter i dag av religionen för att upphöja sig själva med förnäma titlar och skaffa sig pengar från sina hjordar. Regeringar har också använt religionen för att få sina undersåtar att offra sitt liv i krig.

Satan, Djävulen, använder religionen i större utsträckning än vad de flesta inser. Du kanske tror att det bara är några få religiösa extremister som går Satans ärenden. Men Bibeln visar att ”han som kallas Djävul och Satan ... vilseleder hela den bebodda jorden”. Bibeln säger också: ”Hela världen ligger i den ondes våld.” (Uppenbarelseboken 12:9; 1 Johannes 5:19) Hur ser Gud på kyrkor och samfund som används av politiska och religiösa ledare bara för att få människor att följa dem?

”Vad betyder det för mig?”

Om du känner dig upprörd över det som händer inom vissa av kristenhetens kyrkor och samfund, hur skall då Gud den Allsmäktige känna det? I likhet med det forntida Israel påstår kristenhetens kyrkosamfund att de är i förbund med Gud. Men precis som det forntida Israel har kristenhetens kyrkosamfund visat sig vara otrogna. Jehovas fördömelse av Israel är därför i lika hög grad tillämplig på kristenhetens kyrkosamfund i våra dagar. Jehova sade: ”De gav inte akt på mina ord; och min lag fortsatte de att förkasta. Vad betyder det för mig att du hämtar virak från Saba? ... Era slaktoffer tilltalar mig inte.” (Jeremia 6:19, 20) Gud accepterade inte religiösa handlingar som utfördes av hycklare. Han var inte intresserad av deras ceremonier och böner. Han sade till Israel: ”Min själ hatar era nymånar och era högtider. De har blivit en börda för mig; jag har blivit trött på att bära dem. Och när ni breder ut era handflator, gömmer jag mina ögon för er. Även om ni ber många böner, lyssnar jag inte.” (Jesaja 1:14, 15)

Tilltalas Jehova av kyrkornas så kallade kristna högtider som ursprungligen hölls till ära för falska gudar? Lyssnar Gud till böner som frambärs av präster som förvränger Kristi läror? Godtar han en religion som avfärdar hans lagar? Du kan vara övertygad om att Gud inte godtar de ceremonier som utförs av kyrkorna i dag, lika lite som han godtog de offer som frambars av det forntida Israel. Om sådant sade han: ”Vad betyder det för mig?”

Det som däremot verkligen betyder något för Jehova Gud är när uppriktiga människor tillber honom i sanning, och han tycker om när vi uttrycker vår uppskattning över allt det vi får från honom. (Malaki 3:16, 17) Kan man då vara en god människa utan att tillbe Gud? En människa som inte alls bryr sig om sina kärleksfulla föräldrar skulle knappast kunna sägas vara en god människa, eller hur? Kan då någon som inte alls bryr sig om Gud sägas vara en god människa? Vi har all anledning att visa den sanne Guden att vi är intresserade av honom, han som är upphovet till själva livet. I nästa artikel skall vi se hur sann tillbedjan inte bara ger ära åt Gud, utan också är till vårt eget bästa.

[Fotnot]

^ § 2 ”I många länder markerade 1960-talet början till slutet för den religiösa kulturen som helhet.” (The Decline of Christendom in Western Europe, 1750–2000)

[Bild på sidan 4]

Har präster och predikanter pekat på bevisen för att Gud är den som har skapat allt?

[Bild på sidorna 4, 5]

Hör en Guds representant hemma i den här miljön?

[Bild på sidan 5]

Hur ser Gud på den här sortens högtider?

[Bildkälla]

AP Photo/Georgy Abdaladze