Man bygger och samarbetar till Guds ära

PÅ EN av Salomonöarna lade människor märke till en ny Rikets sal. En kvinna sade: ”I vår kyrka har vi många evenemang för att samla in pengar till kyrkan. Vi ber våra medlemmar att ge pengar, men vi har ändå inte tillräckligt med pengar för att kunna bygga en ny kyrka. Hur får ni Jehovas vittnen era pengar?” Vittnet som hon talade med svarade: ”Vi tillber Jehova som en världsvid familj. Vår församling och våra bröder på andra håll i världen skänkte det som behövdes för vår nya Rikets sal. Jehova har lärt oss att samarbeta i allt.”

Den enhet som finns bland Jehovas vittnen kommer till uttryck i allt de gör, till exempel när de bygger tusentals Rikets salar. En sådan enhet i samband med att man bygger är inte något nytt. Den har funnits bland Guds folk i årtusenden. Varför kan vi säga så?

När man byggde tältboningen och templet

Det var med tanke på nationen Israel som Jehova för över 3 500 år sedan sade till Mose: ”De skall göra en helgedom åt mig.” (2 Moseboken 25:8) Jehova sade vidare om detta byggnadsprojekt: ”I enlighet med allt som jag visar dig som mönsterbild till tältboningen och som mönsterbild till hela dess utrustning, så skall ni göra det.” (2 Moseboken 25:9) Jehova gav sedan detaljerade anvisningar för helgedomens konstruktion, inredning och tillbehör. (2 Moseboken 25:10–27:19) Denna ”tältboning”, eller detta tält, skulle bli centrum för den sanna tillbedjan i Israel.

Vi vet inte hur många som arbetade på projektet, men alla israeliter inbjöds att stödja det. Mose sade till dem: ”Ta upp bland er ett bidrag åt Jehova. Var och en som har ett villigt hjärta skall komma med ... ett bidrag åt Jehova.” (2 Moseboken 35:4–9) Hur reagerade israeliterna? I 2 Moseboken 36:3 sägs det: ”De [hämtade] hos Mose hela det bidrag som Israels söner hade kommit med till arbetet i förbindelse med den heliga tjänsten, för att utföra det, men man fortsatte att komma till honom med frivilliga gåvor morgon efter morgon.”

Det dröjde inte länge förrän det fanns fullt av gåvor, och folket fortsatte att komma med mer. De som utförde arbetet sade till slut till Mose: ”Folket kommer med mycket mer än vad som behövs till tjänsten i förbindelse med det arbete som Jehova har befallt skall utföras.” Mose gav då befallningen: ”Män och kvinnor, skaffa inte fram något mer material till det heliga bidraget.” Hur mycket  hade då kommit in? ”Materialet visade sig vara tillräckligt för allt det arbete som skulle utföras, ja mer än tillräckligt.” (2 Moseboken 36:4–7)

Tack vare israeliternas frikostighet blev tältboningen färdig inom ett år. (2 Moseboken 19:1; 40:1, 2) Genom att stödja den sanna tillbedjan ärade Guds folk Jehova. (Ordspråksboken 3:9) Senare skulle de ta sig an ett mycket större byggnadsprojekt. Och återigen kunde alla som önskade hjälpa till med projektet, oavsett om de hade erfarenhet av byggnadsarbete eller inte.

Närmare 500 år efter det att tältboningen var färdig började israeliterna bygga templet i Jerusalem. (1 Kungaboken 6:1) Detta skulle bli en praktfull, permanent byggnad av sten och trä. (1 Kungaboken 5:17, 18) Jehova gav David byggnadsplanen för templet ”genom inspiration”. (1 Krönikeboken 28:11–19) Men han utvalde Davids son Salomo till att leda byggnadsarbetet. (1 Krönikeboken 22:6–10) David gav projektet sitt helhjärtade stöd. Han skaffade sten, trävirke och annat material och bidrog med stora mängder av sitt eget guld och silver. Han uppmuntrade också sina medisraeliter att vara generösa och frågade dem: ”Vem erbjuder sig frivilligt att fylla sin hand i dag med en gåva åt Jehova?” Hur reagerade folket? (1 Krönikeboken 29:1–5)

När Salomo började bygga templet hade han tusentals ton av guld och silver till sitt förfogande. Det var så mycket koppar och järn att det inte fanns någon möjlighet att väga dessa metaller. (1 Krönikeboken 22:14–16) Med Jehovas hjälp och stöd från hela Israel kunde projektet bli färdigt efter bara sju och ett halvt år. (1 Kungaboken 6:1, 37, 38)

”Den sanne Gudens hus”

Både tältboningen och templet kallades ”den sanne Gudens hus”. (Domarboken 18:31; 2 Krönikeboken 24:7) Jehova har aldrig behövt ett hus att bo i. (Jesaja 66:1) Han lät bygga dessa byggnader till människors nytta. Vid templets invigning frågade Salomo:  ”Bor Gud verkligen på jorden? Se! Himlen, ja, himlarnas himmel, kan inte rymma dig, än mindre då detta hus som jag har byggt!” (1 Kungaboken 8:27)

Jehova sade genom sin profet Jesaja: ”Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.” (Jesaja 56:7) De offer och böner som frambars vid det templet och de högtider som hölls där gav gudfruktiga människor – judar och icke-judar – tillfälle att komma närmare den sanne Guden. De fick Jehovas vänskap och beskydd genom att tillbe honom vid hans hus. Den bön som Salomo frambar vid templets invigning framhåller denna sanning. Hans rörande bön till Gud kan man läsa i 1 Kungaboken 8:22–53 och 2 Krönikeboken 6:12–42.

Detta den sanne Gudens forntida hus förstördes för länge sedan, men Guds ord pekade fram emot en tid när människor av alla nationer skulle församlas för att tillbe Jehova vid ett mycket större andligt tempel. (Jesaja 2:2) Guds enfödde Sons enda och fullkomliga offer, som förebildades av de djuroffer som frambars vid templet, skulle göra det möjligt att närma sig Gud. (Johannes 14:6; Hebréerna 7:27; 9:12) Jehovas vittnen tillber nu Gud på detta långt bättre sätt, och de hjälper många andra att också göra det.

Byggnadsprojekt i våra dagar

Över hela världen tjänar Jehovas vittnen den sanne Guden. De utgör ”en mäktig nation” vars befolkning fortsätter att öka. (Jesaja 60:22) Den viktigaste mötesplatsen för Jehovas vittnen är Rikets sal. * Det finns tusentals sådana här byggnader i bruk, och det behövs ytterligare tusentals.

Jehovas vittnen ”erbjuder sig villigt” att bygga de Rikets salar som behövs. (Psalm 110:3) Men ofta saknar de lokala vittnena de kunskaper som behövs för att kunna bygga, och i en del områden där ökningen är stor råder det svår fattigdom. För att komma över sådana hinder satte därför Jehovas vittnens styrande krets 1999 i gång ett program för att bygga Rikets salar. Med hjälp av det här programmet har vittnen som är utbildade byggnadsarbetare rest till avlägsna platser för att där lära sina bröder och systrar att bygga Rikets salar. Dessa arbetare som blivit utbildade har sedan fortsatt med byggnadsarbetet där. Vad har då resultatet blivit av allt detta?

I februari 2006 hade Jehovas vittnen byggt mer än 13 000 nya Rikets salar i länder med begränsade resurser. Läs vad några säger som använder dessa nya Rikets salar.

”Församlingen hade i medeltal 160 närvarande. Vid det första mötet i församlingens nya Rikets sal var antalet närvarande 200. Nu, sex månader senare, har de en närvaro på 230. Det är tydligt att Jehova välsignar byggandet av dessa enkla men användbara byggnader.” – En kretstillsyningsman i Ecuador.

”I många år har människor frågat oss: ’När skall ni få en sådan Rikets sal som de som vi ser avbildade i er litteratur?’ Tack vare Jehova har vi nu äntligen en fin Rikets sal. Vi brukade ha våra möten i en broders affär, med i genomsnitt 30 närvarande. Vid det första mötet i vår nya Rikets sal var det 110 närvarande.” – En församling i Uganda.

 ”Två systrar som är reguljära pionjärer säger att det är mycket trevligare att arbeta på distriktet sedan man byggt en ny Rikets sal. Människor är mer villiga att lyssna i tjänsten från dörr till dörr och vid informellt vittnande. Dessa systrar leder nu 17 bibelstudier, och många av dem som de studerar med kommer till mötena.” – Avdelningskontoret på Salomonöarna.

”En pastor som bor i närheten av en ny Rikets sal säger att den höjer hela områdets anseende och att människor i trakten är stolta över den. Många som går förbi säger att vår Rikets sal är vacker. Detta ger bröderna fina tillfällen att vittna. Fler och fler människor vill veta mer om vårt världsvida brödraskap. Många som inte besökt mötena på flera år har nu blivit motiverade till att regelbundet komma tillsammans igen.” – Avdelningskontoret i Myanmar.

”En syster inbjöd en intresserad man till byggarbetsplatsen i grannskapet. Mannen sade senare: ’Jag trodde inte att arbetarna skulle släppa in mig. Men till min överraskning tog vittnena vänligt emot mig. Män och kvinnor arbetade hårt och slösade inte med tiden. Det rådde en fridsam atmosfär och god anda.’ Han tackade ja till ett bibelstudium och började vara med vid mötena. Han sade senare: ’Jag har ändrat mitt tänkesätt. Jag vill inte lämna Gud, nu när jag har funnit honom.’” – Avdelningskontoret i Colombia.

 Vårt stöd är viktigt

Att bygga Rikets salar är en viktig del av vår heliga tjänst. Det sätt varpå Jehovas vittnen har stött detta arbete – ekonomiskt och på andra sätt – är verkligen berömvärt. Men vi bör komma ihåg att andra sidor av vår heliga tjänst också är viktiga. Då och då drabbas kristna av naturkatastrofer och behöver vår hjälp. Framställningen av biblisk litteratur spelar en viktig roll när det gäller att stödja helig tjänst. De flesta av oss har sett kraften hos en bibelförklarande tidskrift eller bok som har lämnats till en rätt sinnad person. Dessutom är det mycket viktigt att stödja missionärer och andra som är i särskild heltidstjänst. Sådana självuppoffrande kristna har en nyckelroll i utbredandet av predikoarbetet i dessa sista dagar.

De som bidrog till tempelbygget kände stor glädje. (1 Krönikeboken 29:9) Det är likadant i dag, vi känner glädje när vi bidrar till den sanna tillbedjan. (Apostlagärningarna 20:35) Vi känner den glädjen när vi lägger våra bidrag i bidragsbössan för Riketssalsfonden och när vi bidrar till det världsvida predikoarbetet och på så sätt stöder andra projekt som har att göra med predikandet av de goda nyheterna om Guds kungarike. På ett underbart sätt är Jehovas vittnen i dag förenade i sann tillbedjan. Må vi alla känna den glädje som kommer av att stödja denna tillbedjan.

[Fotnot]

[Ruta på sidorna 20, 21]

HUR SOMLIGA VÄLJER ATT GE

Bidrag till den världsvida predikoverksamheten:

Många avsätter varje månad en viss summa pengar som de lägger i bidragsbössor som är märkta: ”Bidrag till den världsvida predikoverksamheten – Matteus 24:14”.

Varje månad sänder församlingarna in de pengar som har lämnats i bidragsbössorna till Jehovas vittnens avdelningskontor. Man kan också privat sända in penningbidrag till Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet, Box 5, 732 21 Arboga, genom insättning på plusgiro 17 07-9 eller bankgiro 431-1536.

I Finland kan bidrag sändas till Jehovas vittnen, Postbox 68, 0 1301 Vanda. Läsare i övriga länder kan sända bidraget till närmaste avdelningskontor – adresser finns på sidan 2 i den här tidskriften och i flertalet av de böcker Jehovas vittnen gett ut. Ett kort brev (eller några ord på plusgiro- eller bankgiroblanketten) som förklarar att pengarna är avsedda som ett frivilligt bidrag bör alltid åtfölja sådana gåvor.

”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med det första av all din gröda.” (Ordspråksboken 3:9)

ANDRA SÄTT ATT BIDRA

Försäkringar: En försäkringstagare kan i samråd med sitt försäkringsbolag göra trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet till förmånstagare för vissa typer av livförsäkringar.

Aktier och andra värdepapper: Aktier och vissa andra värdepapper kan överlåtas som gåva till trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet. Även annan lös egendom kan överlåtas.

Fastigheter: Man kan också överlåta fast egendom som gåva. Vill man göra en sådan donation bör man dock först ta kontakt med avdelningskontoret.

Testamenten: Man kan också upprätta ett testamente till förmån för trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet. Om testatorn så önskar, kan en kopia av testamentet för kännedom sändas till avdelningskontoret.

Ytterligare upplysningar kan fås genom att man tar kontakt med Jehovas vittnens avdelningskontor

”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7)

[Bild på sidan 18]

Våra förenade ansträngningar gör det möjligt att bygga vackra Rikets salar över hela världen

[Bild på sidan 18]

En ny Rikets sal i Ghana