Frågor från läsekretsen

När upphör Gud att kalla kristna till ett himmelskt hopp?

Bibeln ger inget exakt svar på den frågan. Men vi vet att smörjandet av Jesu lärjungar som har hopp om ett himmelskt arv började år 33 v.t. (Apostlagärningarna 2:1–4) Vi vet också att efter apostlarnas död kom verkligt smorda kristna, ”vetet”, att växa tillsammans med falska kristna, ”ogräset”. (Matteus 13:24–30) Vid slutet av 1800-talet började sedan smorda kristna återigen bli verksamma på ett framträdande sätt. År 1919 började ”jordens skörd” bärgas, och däri ingår insamlandet av de sista smorda kristna. (Uppenbarelseboken 14:15, 16)

Från slutet av 1800-talet fram till 1931 var det främsta syftet med predikoarbetet att församla de återstående lemmarna av Kristi kropp. År 1931 antog bibelforskarna det bibelenliga namnet Jehovas vittnen, och i The Watchtower för 15 december 1933 (på svenska i Vakttornet för 15 januari 1934) framfördes tanken att detta unika namn var den ”denar” som nämns i Jesu liknelse i Matteus 20:1–16. Man trodde att de 12 timmarna i liknelsen motsvarade de 12 åren från 1919 till 1931. Under många år därefter trodde man att kallelsen till det himmelska kungariket hade upphört 1931 och att de som blev kallade att bli Kristi medarvingar 1930 och 1931 var ”de sista” som fick den här kallelsen. (Matteus 20:6–8) Men år 1966 gavs en justerad förståelse av den här liknelsen, och det blev uppenbart att liknelsen inte hade något att göra med när kallelsen av de smorda skulle upphöra.

År 1935 förstod man att den stora skara som nämns i Uppenbarelseboken 7:9–15 utgjordes av ”andra får”, kristna med ett jordiskt hopp, och att denna grupp skulle samlas in under ”de sista dagarna” och få överleva Harmageddon. (Johannes 10:16; 2 Timoteus 3:1; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Efter 1935 inriktades arbetet med att göra lärjungar på att samla in den stora skaran. Det var därför, i synnerhet efter 1966, som man trodde att den himmelska kallelsen upphörde 1935. Detta verkade bekräftas när nästan  alla som blev döpta efter 1935 kände att de hade det jordiska hoppet. Man menade att de som därefter fick kallelsen till det himmelska hoppet ersatte smorda kristna som hade visat sig otrogna.

Om någon av de smorda avfaller och inte ändrar sinne, är det utan tvivel så att Jehova kallar en annan person att ta dennes plats. (Romarna 11:17–22) Men det är förmodligen få verkligt smorda som har blivit otrogna. Med tiden har det å andra sidan visat sig att somliga kristna som har blivit döpta efter 1935 har fått vittnesbörd om att de har det himmelska hoppet. (Romarna 8:16, 17) Det verkar därför som att det inte går att ange en bestämd tidpunkt då Gud upphör att kalla kristna till det himmelska hoppet.

Hur bör man betrakta en person som i sitt hjärta är övertygad om att han eller hon nu är smord och börjar ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen? Man bör inte döma en sådan person. Det är en sak mellan personen själv och Jehova. (Romarna 14:12) Men verkligt smorda kristna kräver inte att få särskild uppmärksamhet. De menar inte att det förhållandet att de tillhör de smorda ger dem en särskild insikt utöver vad till och med erfarna medlemmar av den stora skaran kan ha. De menar inte att de nödvändigtvis har mer av Guds heliga ande än sina följeslagare av de andra fåren. De förväntar inte heller att bli behandlade på något särskilt sätt och hävdar inte att de genom att ta del av brödet och vinet står över de förordnade äldste i församlingen. De kommer ödmjukt ihåg att vissa smorda män under det första århundradet inte var kvalificerade att tjäna som äldste eller biträdande tjänare. (1 Timoteus 3:1–10, 12, 13; Titus 1:5–9; Jakob 3:1) Somliga smorda kristna var till och med andligt svaga. (1 Thessalonikerna 5:14) Och systrar, fastän de var smorda, undervisade inte i församlingen. (1 Timoteus 2:11, 12)

Smorda kristna och deras följeslagare av de andra fåren strävar följaktligen efter att förbli andligt starka, odla andens frukt och verka för friden i församlingen. Alla kristna, oavsett om de är smorda eller tillhör de andra fåren, arbetar hårt med att predika de goda nyheterna och göra lärjungar under den styrande kretsens ledning. Smorda kristna är tillfreds med att göra det så länge det är Jehovas vilja att de förblir på jorden som hans tjänare.