Hur kristendomen tillväxte i Mindre Asien

UNDER det första århundradet v.t. blomstrade många kristna församlingar i Mindre Asien (huvudsakligen våra dagars Turkiet). Många, både judar och icke-judar, tog emot det kristna budskapet. I ett bibliskt uppslagsverk sägs det: ”Bortsett från Syrien och Palestina så var det här i Mindre Asien som den kristna rörelsen tillväxte både tidigast och snabbast.”

Vi får en mer fullständig bild av hur kristendomen gick framåt i det här området om vi sammanställer information från flera olika källor. Vi skall se hur vi kan dra nytta av den information som finns tillgänglig.

De första kristna i Mindre Asien

Den första stora händelse som hade betydelse för kristendomens spridning i Mindre Asien inträffade vid pingsten år 33. Då hade människor ur många olika språkgrupper samlats i Jerusalem, däribland judar i diasporan (judar som bodde utanför Palestina) och judiska proselyter. Jesu apostlar förkunnade de goda nyheterna för de här besökarna. Den historiska skildringen säger att människor hade kommit från Kappadokien, Pontos, provinsen Asia, * Frygien och Pamfylien. Tillsammans utgjorde dessa områden en stor del av Mindre Asien. Omkring 3 000 människor tog emot det kristna budskapet och blev döpta. När de reste tillbaka hem igen tog de sin nyvunna tro med sig. (Apostlagärningarna 2:5–11, 41)

Vi får fler upplysningar när vi undersöker Bibelns skildring av aposteln Paulus missionsresor i Mindre Asien. Under den första resan, som Paulus gjorde omkring år 47–48, seglade han med sina medarbetare från Cypern till Mindre Asien och kom till Perge i Pamfylien. I Antiokia i Pisidien hade de stor framgång i förkunnararbetet, och det fick judarna att bli avundsjuka och börja motarbeta dem. Paulus tog sig vidare till Ikonion i sydöst, och där konspirerade vissa judar mot missionärerna i syfte att behandla dem illa. I den närbelägna staden Lystra var människorna först entusiastiska och kallade Paulus en gud, men när fientligt inställda judar från Antiokia och Ikonion anlände stenade folkskarorna Paulus. De trodde att han var död och släpade ut honom ur staden.  Efter den här händelsen fortsatte Paulus och Barnabas sin missionsresa och kom till Derbe i den romerska provinsen Galatien, ett område där människorna talade lykaoniska. Under den här tiden bildades församlingar, och äldste förordnades. Så av detta förstår vi att kristendomen omkring 15 år efter pingsten år 33 var väl etablerad i Mindre Asien. (Apostlagärningarna 13:13–14:26)

Under Paulus andra missionsresa, omkring år 49–52, reste han och hans medarbetare landvägen till Lystra och tog förmodligen vägen genom Paulus hemstad Tarsos, i Kilikien. När så Paulus hade besökt bröderna i Lystra ännu en gång och rest längre norrut, försökte han ”tala ordet” i provinserna Bithynien och Asia. Men den heliga anden förbjöd honom att göra det. Dessa områden skulle bearbetas först längre fram. Gud vägledde Paulus att i stället ta sig genom de nordvästra delarna av Mindre Asien till Troas vid kusten. I en syn fick Paulus sedan uppmaningen att förkunna de goda nyheterna i Europa. (Apostlagärningarna 16:1–12; 22:3)

Under Paulus tredje missionsresa, omkring år 52–56, reste han återigen genom Mindre  Asien och kom till Efesos, en viktig hamnstad i Asia. Han hade redan tidigare vistats i Efesos en tid då han återvände från sin andra missionsresa. En grupp aktiva kristna fanns i staden, och Paulus och hans medarbetare stannade där tillsammans med dem i omkring tre år. Under den perioden fick de uppleva en hel del svårigheter och råkade ut för olika faror, bland annat ett uppror som silversmederna i Efesos satte i gång för att slå vakt om sitt lönsamma hantverk att framställa religiösa föremål. (Apostlagärningarna 18:19–26; 19:1, 8–41; 20:31)

Missionsarbetet som utgick från Efesos gav verkligen goda resultat. Det sägs i Apostlagärningarna 19:10: ”Alla som bodde i provinsen Asia hörde Herrens ord, både judar och greker.”

Utvecklingen i Mindre Asien

Mot slutet av sin vistelse i Efesos skrev Paulus till korinthierna: ”Församlingarna i provinsen Asia sänder er sina hälsningar.” (1 Korinthierna 16:19) Vilka församlingar menade Paulus? Han syftade förmodligen på dem i Kolossai, Laodikeia och Hierapolis. (Kolosserna 4:12–16) I boken Paul—His Story sägs det: ”Det känns logiskt att se ett samband mellan missionsarbetet i Efesos och bildandet av församlingar i Smyrna, Pergamon, Sardes och Filadelfia. ... Dessa församlingar låg allesammans inom en radie av knappt 20 mil från Efesos och var förbundna med varandra genom utmärkta vägar.”

Omkring 20 år efter pingsten år 33 fanns det alltså flera kristna församlingar i södra och västra delen av Mindre Asien. Men hur var det med de övriga delarna av det här området?

De som fick Petrus brev

Aposteln Petrus skrev sitt första inspirerade brev några år senare, omkring år 62–64. Han riktade sig till de kristna i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asia och Bithynien. Petrus brev visar att det troligtvis fanns kristna församlingar i de områdena, eftersom de äldste som verkade där uppmanades att vara ”herdar för Guds hjord”. När hade de här församlingarna bildats? (1 Petrus 1:1; 5:1–3)

 I några av de områden där de som fick ta emot Petrus brev bodde, till exempel Asia och Galatien, hade man fått höra budskapet genom Paulus. Men han hade inte bearbetat Kappadokien och Bithynien. Bibeln berättar inte hur kristendomen nådde dessa områden, men det kan ha varit genom judar eller proselyter som hade kommit till Jerusalem vid pingsten år 33 och som sedan återvände hem. Och omkring 30 år efter pingsten, när Petrus skrev sina brev, verkar det ha funnits församlingar ”utspridda över hela Mindre Asien”, som en kännare uttrycker det.

De sju församlingarna i Uppenbarelseboken

Det judiska upproret mot romarna ledde till ödeläggandet av Jerusalem år 70. Det kan ha varit orsaken till att vissa kristna från Judeen bosatte sig i Mindre Asien. *

Mot slutet av det första århundradet fick sju församlingar i Mindre Asien ta emot budskap från Jesus Kristus genom brev som nedtecknades av aposteln Johannes. Dessa brev till församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia visar att de kristna i den här delen av Mindre Asien var utsatta för olika faror, som omoral, sekterism och avfällighet. (Uppenbarelseboken 1:9, 11; 2:14, 15, 20)

Helhjärtad tjänst av ödmjuka kristna

När kristendomen spreds under det första århundradet hände det naturligtvis mycket mer än det vi får veta genom skildringen i Apostlagärningarna. De välkända apostlarna Petrus och Paulus var med om en del av det som skildras i Apostlagärningarna, men ett okänt antal andra förkunnare var verksamma på andra håll. Utvecklingen i Mindre Asien bekräftar att de kristna under den här tiden tog Jesu uppmaning till hjärtat: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19, 20)

Det är på liknande sätt i dag. Det är endast en liten del av allt det trogna arbete som utförs av Jehovas vittnen världen över som hela det världsvida brödraskapet får höra talas om. De flesta förkunnare i vår tid är mer eller mindre okända, och det var också de flesta kristna som verkade i Mindre Asien under det första århundradet. Men de kan ändå ha ett upptaget och meningsfullt liv och känna djup tillfredsställelse, eftersom de vet att de lydigt ger ut av sig själva för att kunna rädda andra människor. (1 Timoteus 2:3–6)

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 11]

TIDIG KRISTENDOM I BITHYNIEN OCH PONTOS

Provinsen Bithynien och Pontos låg vid Svarta havets kust i Mindre Asien. Man känner till en hel del om vardagslivet i den här provinsen genom de brev som ståthållaren Plinius den yngre skrev till den romerske kejsaren Trajanus.

Omkring 50 år efter det att Petrus brev hade skickats mellan församlingarna i det här området skrev Plinius till Trajanus för att be om råd. Plinius visste inte vad han skulle göra med de kristna. Han skriver: ”Jag har aldrig varit med vid ett förhör av kristna. Således känner jag inte till omfattningen av de straff som vanligen utmäts åt dem.” Och vidare: ”Ett stort antal individer ur alla åldersgrupper och samhällsklasser, både män och kvinnor, ställs inför rätta, och så kommer det med all sannolikhet att fortsätta. Inte bara städerna, utan även byar och landsortsområden, är förpestade av samröret med denna usla kult.”

[Diagram/Karta på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

PAULUS RESOR

Första missionsresan

CYPERN

PAMFYLIEN

Perge

Antiokia (i Pisidien)

Ikonion

Lystra

Derbe

Andra missionsresan

KILIKIEN

Tarsos

Derbe

Lystra

Ikonion

Antiokia (i Pisidien)

FRYGIEN

GALATIEN

Troas

Tredje missionsresan

KILIKIEN

Tarsos

Derbe

Lystra

Ikonion

Antiokia (i Pisidien)

Efesos

ASIA

Troas

[Sju församlingar]

Pergamon

Thyatira

Sardes

Smyrna

Efesos

Filadelfia

Laodikeia

[Andra platser]

Hierapolis

Kolossai

LYKIEN

BITHYNIEN

PONTOS

KAPPADOKIEN

[Bild på sidan 9]

Antiokia

[Bild på sidan 9]

Troas

[Bildkälla]

© 2003 BiblePlaces.com

[Bild på sidan 10]

Teater i Efesos (Apostlagärningarna 19:29)

[Bild på sidan 10]

Fundament till ett altare åt Zeus i Pergamon. Kristna i den här staden bodde ”där Satans tron” var (Uppenbarelseboken 2:13)

[Bildkälla]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.