Jehova, ”sätt mig på prov”

”JEHOVA är den som prövar hjärtat.” (Ordspråksboken 17:3) Det gör att vi kan känna oss mycket lugna. Varför det? Därför att vår himmelske Fader ser ”hur hjärtat är”, till skillnad från människor som enbart ser det som är synligt för ögonen. (1 Samuelsboken 16:7)

Inte ens när det gäller oss själva är vi bäst lämpade att bedöma våra verkliga motiv och innersta böjelser. Varför inte det? Därför att vårt hjärta är ”mera förrädiskt än något annat, och det är desperat. Vem kan känna det?” Gud känner det. Han säger: ”Jag, Jehova, utforskar hjärtat, prövar njurarna.” (Jeremia 17:9, 10) Ja, Jehova förstår sig på ”hjärtat”, som bland annat innefattar våra inre motiv, och ”njurarna”, våra innersta tankar och känslor.

Varför prövas de kristna?

Det är därför inte konstigt att den forntida kung David sade till Gud: ”Pröva mig, Jehova, och sätt mig på prov, luttra mina njurar och mitt hjärta.” (Psalm 26:2) Var David helt felfri i allt han sade och gjorde så att han inte hade något att frukta om Jehova satte honom på prov? Naturligtvis inte! David var i likhet med oss ofullkomlig och levde inte helt och fullt upp till Guds normer. På grund av sina svagheter begick David flera allvarliga felsteg, men trots det vandrade han ”med ostraffligt hjärta”. (1 Kungaboken 9:4) Hur då? Genom att han tog emot tillrättavisning och rättade till sitt handlingssätt. På så sätt visade David att han uppriktigt älskade Jehova. Han var fullständigt hängiven Gud.

Hur är det med oss i dag? Jehova vet att vi är ofullkomliga och att vi kan synda i ord och handling. Även om han använde sin förmåga till förutvetande, skulle det inte innebära att han bestämde vilken kurs vi skulle välja i livet. Han har skapat oss med en fri vilja, och han respekterar vår fria vilja – en gåva som han i sin stora kärlek har gett oss.

Men i viss bemärkelse kan man ändå säga att Jehova ibland prövar vår inre människa, däribland våra motiv. Han kan tillåta att olika möjligheter öppnas för oss så att vi får visa vad som finns i vårt hjärta. Han kan också tillåta olika omständigheter eller problem som får oss att visa våra innersta böjelser. Det ger oss tillfälle att visa Jehova hur hängivna och lojala vi är. Sådana prövningar som Jehova tillåter kan visa hur äkta vår tro är – om vi är ”fullständiga och hela i varje avseende och inte saknar något”. (Jakob 1:2–4)

Ett forntida trosprov

Det är inget nytt att Jehovas tjänare får sin tro och sina motiv prövade. Tänk på patriarken Abraham. ”Den sanne Guden [satte] Abraham på prov.” (1 Moseboken 22:1) När detta sades hade Abrahams tro på Gud redan blivit prövad. Flera årtionden tidigare hade Jehova uppmanat Abraham att tillsammans med sin familj flytta från den blomstrande staden Ur till ett okänt land. (1 Moseboken 11:31; Apostlagärningarna 7:2–4) Abraham, som kanske ägde ett hus i Ur, skaffade inte någon permanent bostad i Kanaan, där han bodde i flera årtionden. (Hebréerna 11:9) Abraham och hans familj fick leva som nomader, och det utsatte  dem för vissa faror. Hungersnöd, beväpnade banditer och hedniska härskare utgjorde ett hot mot deras liv. Under hela den här tiden visade Abraham verklig och äkta tro.

Jehova satte sedan Abraham på ett ännu svårare prov. ”Jag ber dig, ta din son, din ende, som du älskar så högt, Isak, ... och offra honom ... som brännoffer.” (1 Moseboken 22:2) För Abraham var Isak inte vilken son som helst. Han var Abrahams och Saras enda barn och den son som Abraham hade fått löfte om. Han var Abrahams enda hopp om att få se uppfyllelsen av Guds löfte att hans ”avkomma” skulle ärva landet Kanaan och bli till en välsignelse för många. Isak var i själva verket just den son som Abraham förväntades få, och han hade fötts genom ett underverk av Gud. (1 Moseboken 15:2–4, 7)

Föreställ dig hur svårt det måste ha varit för Abraham att förstå den här befallningen. Skulle Jehova kräva ett människooffer? Varför skulle Jehova låta honom få uppleva glädjen att få en son på sin ålders höst bara för att sedan be honom att offra sin son? *

Abraham hade inte några tydliga svar på de här frågorna, men han tvekade inte att lyda. Det tog honom tre dagar att komma till det utvalda berget. Där byggde han ett altare och lade ved på det. Nu kom den svåraste delen av provet. Abraham tog slaktkniven, men just när han skulle döda sin son hejdade Jehovas ängel honom och sade: ”Nu vet jag att du är gudfruktig, eftersom du inte har undanhållit mig din son, din ende.” (1 Moseboken 22:3, 11, 12) Tänk vilken välsignelse det var för Abraham att få höra de orden! Jehovas tidigare uppfattning om hans tro hade varit korrekt. (1 Moseboken 15:5, 6) Sedan fick Abraham offra en bagge i stället för Isak. Efter detta bekräftade Jehova förbundslöftena om Abrahams avkomma. Det är inte konstigt att Abraham blev känd som  Jehovas vän. (1 Moseboken 22:13–18; Jakob 2:21–23)

Nutida trosprov

Vi inser att Guds tjänare i vår tid inte kan undgå prövningar. Men i vår tid handlar prövningarna kanske inte så mycket om vad Gud uppmanar oss att göra som vad han tillåter att vi får gå igenom.

Aposteln Paulus skrev: ”Alla som önskar leva i gudhängivenhet i gemenskap med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Timoteus 3:12) Sådan förföljelse kan komma genom skolkamrater, vänner, släktingar, grannar eller felunderrättade myndighetspersoner. Det kan handla om verbal och fysisk misshandel och även om svårigheter i samband med vår försörjning. Sanna kristna drabbas också av sådana problem som de flesta människor råkar ut för – sjukdomar, besvikelser och orättvisor. Alla sådana problem sätter en människas tro på prov.

Aposteln Petrus riktade uppmärksamheten på fördelarna med att få sin tro prövad: ”[Ni] har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den prövade äktheten hos er tro, som är av mycket större värde än guld som förgår trots att det prövas genom eld, skall befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (1 Petrus 1:6, 7) Ja, den verkan prövningar har på vår tro liknas vid den renande verkan som eld har på guld. Reningsprocessen uppenbarar vad som är rent och avlägsnar orenheter. Något liknande händer med vår tro när vi råkar ut för prövningar.

Så till exempel kan en olycka eller naturkatastrof orsaka stort lidande. Men de som har verklig tro ger inte efter för överdriven oro. De finner tröst i Jehovas försäkran: ”Jag skall under inga omständigheter släppa dig, inte heller under några omständigheter överge dig.” (Hebréerna 13:5) De fortsätter att prioritera andliga ting och är övertygade om att Jehova Gud skall välsigna deras ansträngningar att få det de verkligen behöver. Deras tro uppehåller dem under svåra tider och hindrar dem från att förvärra situationen genom att oroa sig i onödan.

Prövningar kan hjälpa oss att se på vilket sätt vi brister i tro. Vi får möjlighet att göra något för att rätta till bristerna. Vi gör väl i att fråga oss själva: ”Hur kan jag stärka min tro? Behöver jag ägna mer tid åt att under bön studera Guds ord och meditera över det? Drar jag full nytta av mötesanordningen och kommer tillsammans med medtroende? Litar jag på mig själv i stället för att vända mig till Jehova Gud och i bön berätta vad som bekymrar mig?” Men en sådan självrannsakan är bara början.

För att stärka sin tro kan man behöva öka sin andliga aptit och uppodla ”längtan efter ordets oförfalskade mjölk”. (1 Petrus 2:2; Hebréerna 5:12–14) Vi bör efterlikna den man som psalmisten beskrev: ”[Han] har sin lust i Jehovas lag, och i hans lag läser han med låg röst dag och natt.” (Psalm 1:2)

Det räcker inte bara med att vi läser Bibeln. Det är viktigt att vi begrundar vad Guds ord säger oss och att vi tillämpar de råd vi får. (Jakob 1:22–25) Då växer vår kärlek till Gud, våra böner blir mer uttryckliga och personliga och vår tro blir starkare.

 Värdet av en prövad tro

Tro är en grundförutsättning för att vi skall få Guds godkännande, och vetskapen om det bör driva oss att stärka vår tro. Bibeln påminner oss: ”Utan tro är det omöjligt att behaga honom, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han belönar dem som uppriktigt söker honom.” (Hebréerna 11:6) Vi bör därför känna det som den man som bönföll Jesus: ”Hjälp mig där jag brister i tro!” (Markus 9:24)

Andra människor kan också få nytta av att vår tro prövas. När en kristen till exempel förlorar någon av sina nära och kära i döden, uppehålls han av sin starka tro på Guds löfte om en uppståndelse. Han sörjer, men inte ”som de andra, de som inte har något hopp”. (1 Thessalonikerna 4:13, 14) Människor som lägger märke till hur den kristnes tro uppehåller honom kan inse att han har något som är mycket värdefullt. Det kan väcka en önskan i deras hjärtan att få en liknande tro och motivera dem att lära känna Guds ord och bli efterföljare till Jesus Kristus.

Jehova vet att det är av stort värde att vår tro blir prövad. När vi råkar ut för prövningar märker vi om vår tro är så stark att den uppehåller oss. Vi får hjälp att upptäcka brister i vår tro, och det ger oss möjlighet att göra något åt dem. När vi framgångsrikt klarar av prövningar kan vi dessutom hjälpa andra att bli efterföljare till Jesus. Må vi därför göra vårt yttersta för att bevara vår tro stark – en tro som när den har blivit föremål för den ena prövningen efter den andra ”skall befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse”. (1 Petrus 1:7)

[Fotnot]

[Bild på sidan 13]

Abraham handlade i tro, och det gjorde honom till Jehovas vän

[Bilder på sidan 15]

Prövningar kan bevisa att vår tro verkligen uppehåller oss

[Bildkälla på sidan 12]

Ur Illustrated Edition of the Holy Scriptures, av Cassell, Petter, & Galpin