Frågor från läsekretsen

Vad menade Jesus när han sade att hans trogne slav skulle vara ”omdömesgill”?

Jesus ställde frågan: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid?” (Matteus 24:45) ”Slaven” som delar ut andlig ”mat” är församlingen av med anden smorda kristna. Varför kallade Jesus denne slav omdömesgill? *

Vi kan bäst förstå vad Jesus menade med ordet ”omdömesgill” genom att undersöka det han själv lärde. När han talade om den ”trogne och omdömesgille slaven” framställde han till exempel liknelsen om de tio jungfrur som väntade på att brudgummen skulle komma. Jungfrurna får oss att tänka på de smorda kristna före 1914, som ivrigt väntade på att brudgummen, Jesus Kristus, skulle komma. Fem av de tio jungfrurna hade inte tillräckligt med olja när brudgummen anlände, och de gick miste om bröllopsfesten. De fem andra visade sig vara omdömesgilla. De hade försett sig med tillräckligt mycket olja, så att de kunde fortsätta att sprida ljus när brudgummen kom, och de fick vara med på festen. (Matteus 25:10–12)

När Jesus fick myndighet som kung i Guds rike 1914, förväntade många av de smorda kristna att de omedelbart skulle bli förenade med honom i himlen. Det fanns emellertid mer arbete för dem att utföra på jorden, och somliga var inte beredda på det. I likhet med de obetänksamma jungfrurna hade de inte i förväg styrkt sig andligen, och de var alltså inte beredda att fortsätta som ljusspridare. Men de flesta hade handlat omdömesgillt, med vishet och förutseende, och de var andligt styrkta. När de fick veta att det fanns mer arbete att utföra tog de med glädje itu med det. De visade sig alltså vara ”den trogne och omdömesgille slaven”.

Tänk också på hur Jesus använde ordet ”omdömesgill” i Matteus 7:24. Jesus sade: ”Var och en som hör dessa mina ord och handlar efter dem [skall] liknas vid en omdömesgill man, som byggde sitt hus på klippan.” Den omdömesgille mannen bygger på en stabil grund med tanke på att det kan bli oväder. Den dåraktige däremot bygger på sand och förlorar sitt hus. En omdömesgill efterföljare till Jesus är således en som kan förutse vilka dåliga konsekvenser det får att följa människors vishet. Hans urskillning och goda omdöme får honom att grunda sin tro, sitt handlingssätt och det han lär ut på det Jesus lärde. ”Den trogne och omdömesgille slaven” handlar på samma sätt.

Lägg också märke till hur det ord som återges med ”omdömesgill” används i många översättningar av Bibelns hebreiska skrifter. Farao satte Josef över Egyptens livsmedelsförråd. Detta ingick i Jehovas anordning för att förse sitt folk med mat. Varför blev Josef utvald? Farao sade till honom: ”Det [finns] ingen så omdömesgill och vis som du.” (1 Moseboken 41:33–39; 45:5) På liknande sätt sägs det i Bibeln om Abigajil att hon ”hade gott omdöme”. Hon försåg Jehovas smorde, David, och hans män med mat. (1 Samuelsboken 25:3, 11, 18) Josef och Abigajil kunde kallas omdömesgilla därför att de urskilde vad som var Guds vilja samt var förutseende och visade gott omdöme.

När Jesus beskrev den trogne slaven som omdömesgill, visade han alltså att de som utgör den här slaven skulle visa urskillning och gott omdöme och vara förutseende, eftersom de grundar sin tro, sina handlingar och sina läror på Guds sanningsord.

[Fotnot]