Hur kan vi visa barmhärtighet?
Hur kan vi visa barmhärtighet?
”Låt oss ... göra gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (GALATERNA 6:10)
1, 2. Vad lär vi oss om barmhärtighet av liknelsen om den barmhärtige samariern?
NÄR en lagkunnig man talade med Jesus frågade han honom: ”Vem är egentligen min nästa?” Till svar framställde Jesus följande liknelse: ”En man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko och råkade in bland rövare, som slet av honom kläderna och dessutom gav honom flera slag, varpå de gav sig av och lät honom ligga halvdöd. Nu råkade en präst gå ner utmed den vägen, men när han fick se honom, gick han förbi på motsatta sidan. Likaså när en levit kom ner till platsen och fick se honom, gick också han förbi på motsatta sidan. Men en samarier, som färdades vägen fram, kom ner till honom och greps av medlidande, när han fick se honom. Och han gick fram till honom och hällde olja och vin på hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sitt eget lastdjur och förde honom till ett värdshus och tog hand om honom. Och nästa dag tog han fram två denarer, gav dem åt värdshusvärden och sade: ’Ta hand om honom, och vad du än kostar på utöver detta skall jag betala igen till dig, när jag kommer tillbaka hit.’” Sedan frågade Jesus den han talade med: ”Vem av dessa tre tycker du har gjort sig till den mans nästa som råkade ut för rövarna?” Mannen svarade: ”Den som handlade barmhärtigt mot honom.” (Lukas 10:25, 29–37a)
2 Samarierns omsorg om den skadade mannen visar på ett levande sätt vad verklig barmhärtighet är. Han kände medlidande och ingrep så att mannen fick lindring. Dessutom var mannen en främling för samariern. Barmhärtighet hindras inte av nationella, religiösa eller kulturella barriärer. När Jesus hade berättat liknelsen om den barmhärtige samariern gav han den han talade med rådet: ”Gå du och gör detsamma för egen del.” (Lukas 10:37b) Vi bör ta den här uppmaningen till hjärtat och sträva efter att vara barmhärtiga mot andra. Men hur kan vi vara det? På vilka sätt kan vi visa barmhärtighet i vardagslivet?
”Om en broder ... är naken”
3, 4. Varför bör vi vara särskilt angelägna om att visa barmhärtighet i den kristna församlingen?
3 Aposteln Paulus sade: ”Låt oss ..., så länge vi har gynnsam tid till det, göra gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) Låt oss därför först se hur vi kan vara rika på barmhärtighetsgärningar mot dem som är besläktade med oss i tron.
4 Lärjungen Jakob uppmanade de sanna kristna att vara barmhärtiga mot varandra när han skrev: ”Domen skall vara obarmhärtig mot den som inte visar barmhärtighet.” (Jakob 2:13) Det sammanhang som de här inspirerade orden står i framhåller några av de sätt som vi kan visa barmhärtighet på. I Jakob 1:27 läser vi till exempel: ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obefläckad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig obesmittad av världen.” Och i Jakob 2:15, 16 sägs det: ”Om en broder eller en syster är naken och inte har mat nog för dagen, och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, håll er varma och mätta’, men ni inte ger dem vad kroppen behöver, till vilken nytta är väl det?”
5, 6. Hur kan vi vara rika på barmhärtighetsgärningar mot våra bröder och systrar i den församling vi tillhör?
5 Ett kännetecken på den sanna religionen är att dess medlemmar bryr sig om varandra och bistår dem som är i behov av hjälp. Den tillbedjan vi utövar tillåter inte att vi begränsar vår omtanke om varandra till att enbart i ord uttrycka en önskan om att allt skall ordna sig. Öm medkänsla får oss i stället att göra något för dem som verkligen behöver hjälp. (1 Johannes 3:17, 18) Ja, att laga mat åt någon som är sjuk, att hjälpa en äldre broder eller syster med hushållssysslorna, att vid behov skjutsa någon till mötena och att inte vara snål mot dem som behöver hjälp är några av de många barmhärtighetsgärningar vi bör utföra. (5 Moseboken 15:7–10)
6 Ännu viktigare än att ge i materiellt avseende är att ge i andligt avseende för att bistå medlemmarna av den växande kristna församlingen. Vi får uppmaningen: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga.” (1 Thessalonikerna 5:14) ”Äldre kvinnor” uppmuntras att vara ”lärare i det som är gott”. (Titus 2:3) Beträffande kristna tillsyningsmän sägs det i Bibeln: ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan slagregnet.” (Jesaja 32:2)
7. Vad kan vi lära oss av lärjungarna i Antiokia i Syrien när det gäller att visa barmhärtighet?
7 Förutom att varje församling under det första århundradet sörjde för änkor, föräldralösa och dem som behövde hjälp och uppmuntran i den egna församlingen, organiserades ibland hjälpsändningar till troende på andra platser. När till exempel profeten Agabos förutsade att ”en stor hungersnöd skulle komma över hela den bebodda jorden”, bestämde sig lärjungarna i Antiokia i Syrien för att ”de, alltefter vad var och en hade råd till, skulle sända understöd till de bröder som bodde i Judeen”. Detta understöd skickades ”med Barnabas och Saul” till de äldste som fanns där. (Apostlagärningarna 11:28–30) Hur är det i våra dagar? ”Den trogne och omdömesgille slaven” har organiserat hjälpkommittéer för att hjälpa våra bröder och systrar som kan ha drabbats av naturkatastrofer, till exempel orkaner, jordbävningar eller tsunamier. (Matteus 24:45) Att vi frivilligt bidrar med vår tid, vår kraft och våra tillgångar för att understödja den här hjälpverksamheten är ett utmärkt sätt att visa barmhärtighet på.
”Om ni fortsätter att visa partiskhet”
8. Hur hindrar partiskhet oss från att vara barmhärtiga?
8 Jakob varnade för en egenskap som hindrar oss från att vara barmhärtiga och följa kärlekens ”kungliga lag” när han skrev: ”Om ni fortsätter att visa partiskhet begår ni synd, ty ni blir avslöjade av lagen som överträdare.” (Jakob 2:8, 9) Om vi särbehandlar dem som är materiellt rika eller dem som har inflytande, kan vi bli mindre känsliga för ”den ringes klagoskri”. (Ordspråksboken 21:13) Partiskhet kväver en barmhärtig anda. Vi visar barmhärtighet genom att vara opartiska mot andra.
9. Varför är det inte fel att visa särskild omtanke om dem som är förtjänta av det?
9 Det är sant att vi skall vara opartiska, men innebär det att vi aldrig kan visa särskild omtanke om någon? Knappast. Aposteln Paulus skrev till de kristna i Filippi om sin medarbetare Epafroditos: ”Fortsätt att sätta värde på män av det slaget.” Varför skulle de göra det? ”Ty på grund av Herrens verk kom han helt nära döden, i det han utsatte sin själ för fara, för att han helt skulle kunna uppväga att ni inte var här för att ge mig personlig tjänst.” (Filipperna 2:25, 29, 30) Den trogna tjänst som Epafroditos hade utfört var värt erkännande. I Första Timoteus 5:17 läser vi också: ”De äldste som presiderar på utmärkt sätt skall anses värda dubbel ära, särskilt de som arbetar hårt med tal och undervisning.” Goda andliga egenskaper förtjänar också att uppmärksammas. Att visa sådan omtanke är inte att vara partisk.
”Visheten från ovan är ... full av barmhärtighet”
10. Varför bör vi behärska vår tunga?
10 Jakob skrev angående tungan: ”Oregerlig och skadlig som den är, är den full av dödsbringande gift. Med den välsignar vi Jehova, ja Fadern, och ändå är det med den vi förbannar människorna, som är skapade till att vara ’lika Gud’. Ut ur samma mun kommer välsignelse och förbannelse.” I det här sammanhanget skrev Jakob också: ”Om ni har bitter svartsjuka och stridslystnad i era hjärtan, så skryt inte och ljug inte mot sanningen. Detta är inte den vishet som kommer ner från ovan, utan den jordiska, djuriska, demoniska. Ty där det är svartsjuka och stridslystnad, där är det oordning och allt möjligt ont. Men visheten från ovan är först och främst ren, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, inte partisk, fri från hyckleri.” (Jakob 3:8–10a, 14–17)
11. Hur kan vi vara barmhärtiga när vi använder tungan?
11 Vårt sätt att använda tungan visar alltså om vi har den vishet som är ”full av barmhärtighet”. Hur är det då om vi på grund av avundsjuka eller stridslystnad skulle skryta, ljuga eller sprida skadligt skvaller? I Psalm 94:4 sägs det: ”Alla som gör det som är ont skryter över sig själva.” Och tänk så snabbt skadligt tal kan förstöra en oskyldig människas goda rykte! (Psalm 64:2–4) Tänk också på den skada som kan åstadkommas av ”ett falskt vittne [som] slungar ut lögner”. (Ordspråksboken 14:5; 1 Kungaboken 21:7–13) Efter att ha talat om missbruk av tungan säger Jakob: ”Det är inte rätt, mina bröder, att detta fortsätter att ske på det sättet.” (Jakob 3:10b) Verklig barmhärtighet kräver att vi använder tungan på ett rent, fridsamt och resonligt sätt. Jesus sade: ”Jag säger er att varje onyttigt yttrande som människor fäller, det skall de avlägga räkenskap för på domens dag.” (Matteus 12:36) Det är mycket viktigt att vi är barmhärtiga när vi använder tungan!
”Förlåt människor deras överträdelser”
12, 13. a) Vad lär vi oss om barmhärtighet av liknelsen om slaven som var skyldig sin herre en stor summa pengar? b) Vad innebär det att förlåta sin broder ”ända till sjuttiosju gånger”?
12 Jesu liknelse om slaven som var skyldig sin herre, en kung, 60 000 000 denarer visar ett annat sätt på vilket vi kan vara barmhärtiga. Slaven kunde inte betala tillbaka sin skuld och bad om barmhärtighet. Slavens herre ”kände ... medlidande med honom” och efterskänkte skulden. Men slaven gick ut och träffade på en av sina medslavar som var skyldig honom endast hundra denarer och lät obarmhärtigt kasta honom i fängelse. När slavens herre fick höra vad som hade hänt, kallade han till sig slaven, vars skuld han hade efterskänkt, och sade till honom: ”Onde slav, hela den där skulden avskrev jag åt dig, när du bönföll mig. Borde inte du, i din tur, ha varit barmhärtig mot din medslav, liksom jag var barmhärtig mot dig?” Och därmed överlämnade slavens herre honom till fångvaktarna. Jesus avslutade liknelsen med orden: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” (Matteus 18:23–35)
13 Den här liknelsen visar med kraft att barmhärtighet innefattar att man är villig att förlåta. Jehova har efterskänkt oss en enorm syndaskuld. Bör då inte också vi ”förlåta människor deras överträdelser”? (Matteus 6:14, 15) Innan Jesus berättade liknelsen om den obarmhärtige slaven hade Petrus frågat honom: ”Herre, hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?” Jesus hade svarat: ”Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” (Matteus 18:21, 22) Ja, den som är barmhärtig är beredd att förlåta ”ända till sjuttiosju gånger”, dvs. i obegränsad omfattning.
14. Hur kan vi varje dag visa oss vara barmhärtiga, enligt Matteus 7:1–4?
14 Jesus framhöll ytterligare ett sätt som vi kan visa barmhärtighet på när han i bergspredikan sade: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda; med den dom som ni dömer med skall ni nämligen bli dömda. ... Varför ser du då flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: ’Låt mig ta bort flisan ur ditt öga’, när, se, det är en bjälke i ditt eget öga?” (Matteus 7:1–4) Vi kan därför varje dag visa oss vara barmhärtiga genom att ha fördrag med andras svagheter utan att vara fördömande eller överdrivet kritiska.
”Gör gott mot alla”
15. Varför är inte barmhärtighetsgärningar begränsade till medtroende?
15 I Jakobs brev i Bibeln betonas särskilt vikten av att de troende visar barmhärtighet mot varandra, men det innebär inte att de skall handla barmhärtigt bara mot dem som tillhör den kristna församlingen. I Psalm 145:9 sägs det: ”Jehova är god mot alla, och hans barmhärtighet vilar över alla hans verk.” Vi uppmanas att bli ”Guds efterliknare” och att ”göra gott mot alla”. (Efesierna 5:1; Galaterna 6:10) Vi ”älskar inte världen, inte heller det som finns i världen”, men vi är inte okänsliga för deras behov som är i världen. (1 Johannes 2:15)
16. Vilka faktorer påverkar hur vi visar barmhärtighet mot andra?
16 Som kristna är vi alltid villiga att göra vad vi kan för att hjälpa dem som drabbats av någon ”oförutsedd händelse” eller som befinner sig i en kritisk situation. (Predikaren 9:11) Naturligtvis får omständigheterna avgöra vad vi kan göra och hur mycket vi kan göra. (Ordspråksboken 3:27) När vi ger materiell hjälp åt andra bör vi försäkra oss om att en till synes god gärning inte främjar lättja. (Ordspråksboken 20:1, 4; 2 Thessalonikerna 3:10–12) En verklig barmhärtighetsgärning är en följd av öm medkänsla eller medlidande kombinerat med sunt förnuft.
17. Vilket är det bästa sättet att visa barmhärtighet mot dem som inte tillhör den kristna församlingen?
17 Det bästa sättet att visa barmhärtighet mot dem som inte tillhör den kristna församlingen är att tala med dem om Bibelns sanning. Varför är det så? Därför att större delen av mänskligheten i våra dagar famlar omkring i andligt mörker. De flesta vet inte hur de skall hantera de problem som de stöter på och har inte heller något verkligt hopp för framtiden, utan de är ”skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. (Matteus 9:36) Budskapet i Guds ord kan bli ”en lampa för ... [deras] fot” och hjälpa dem att ta itu med livets bekymmer. Det kan också vara ”ett ljus på ... [deras] stig” på så sätt att Bibeln talar om vad Gud har för avsikt att göra i framtiden, vilket gör att de kan ha ett ljust hopp. (Psalm 119:105) Vilken förmån det är att få tala om sanningens underbara budskap med dem som behöver höra det! Med tanke på att den ”stora vedermödan” är så nära, är det nu tid att flitigt ta del i arbetet med att förkunna om Guds kungarike och göra lärjungar. (Matteus 24:3–8, 21, 22, 36–41; 28:19, 20) Ingen barmhärtighetsgärning kan vara viktigare än den.
Ge ”det som är inuti”
18, 19. Varför bör vi sträva efter att visa barmhärtighet i ännu större utsträckning i vårt liv?
18 ”Ge ... som barmhärtighetsgåvor det som är inuti”, sade Jesus. (Lukas 11:41) För att en god gärning skall vara ett uttryck för verklig barmhärtighet måste det vara en gåva som kommer inifrån – från ett kärleksfullt och villigt hjärta. (2 Korinthierna 9:7) I en värld som kännetecknas av hårdhet, själviskhet och bristande omtanke om dem som lider och har problem är sådan barmhärtighet verkligen stimulerande!
19 Låt oss därför sträva efter att visa barmhärtighet i ännu större utsträckning i vårt liv. Ju barmhärtigare vi är, desto mer lika Gud blir vi. Det kommer att hjälpa oss att leva ett verkligt meningsfullt och tillfredsställande liv. (Matteus 5:7)
Vad har du lärt dig?
• Varför är det särskilt viktigt att visa barmhärtighet mot medtroende?
• Hur kan vi visa barmhärtighet i den kristna församlingen?
• Hur kan vi göra gott mot dem som inte tillhör församlingen?
[Frågor]
[Bild på sidan 26]
Samariern handlade barmhärtigt
[Bilder på sidan 27]
De kristna utför många barmhärtighetsgärningar
[Bild på sidan 30]
Det bästa sättet att visa barmhärtighet mot dem som inte tillhör den kristna församlingen är att tala med dem om Bibelns sanning