Gömda skatter upptäckta

HAR du någon gång upptäckt en gömd skatt på ett oväntat ställe? Det hände Ivo Laud, ett Jehovas vittne i Estland, den 27 mars 2005. Han höll på att hjälpa Alma Vardja, ett äldre Jehovas vittne, att riva ett gammalt skjul. När de tog ner ytterväggen, lade de märke till en bräda som täckte ena sidan av en bjälke. De tog bort brädan och fann en urholkning, omkring 10 cm bred, 1,5 m lång och 10 cm djup, som var täckt med ett trästycke som var perfekt avpassat. (1) Ett lönnfack för gömda skatter! Vad var det för skatter? Vem hade gömt dem där?

I lönnfacket fanns flera buntar, omsorgsfullt inslagna i tjockt papper. (2) Buntarna innehöll litteratur  från Jehovas vittnen. Det mesta var studieartiklar i Vakttornet, bland annat några från 1947. (3) De var prydligt skrivna för hand på estniska. I några av buntarna fanns ledtrådar som besvarade frågan om vem det var som hade gömt materialet där. De utgjordes av protokoll från förhör med Almas make, Villem Vardja. Bland papperen fanns också information om de år han satt i fängelse. Varför hade han blivit fängslad?

Villem Vardja hade ansvarsfulla uppgifter i Tartuförsamlingen och senare i Otepääförsamlingen av Jehovas vittnen i Estland, som då var en sovjetrepublik. Han hade lärt känna sanningen i Bibeln någon gång före andra världskriget. Några år senare, den 24 december 1948, lät kommunistregimen arrestera broder Vardja för hans religiösa verksamhet. Han förhördes och misshandlades av hemliga polisen som försökte tvinga honom att ge dem namnen på andra vittnen. Man nekade honom möjlighet att försvara sig inför domstol, och han dömdes till tio års fängelse i ryska fångläger.

Villem Vardja var trogen mot Jehova till sin död den 6 mars 1990. Hans hustru hade ingen aning om att litteraturförrådet existerade. Han ville tydligen skydda henne för den händelse hon skulle bli förhörd. Varför var han tvungen att gömma litteraturen? Han gjorde det därför att den sovjetiska säkerhetstjänsten, KGB, ofta och oväntat sökte igenom Jehovas vittnens hem i jakten på religiösa publikationer. Broder Vardja gömde förmodligen litteraturen för att försäkra sig om att det skulle finnas ett förråd av andlig mat för medtroende ifall KGB lade beslag på all övrig litteratur. Sommaren 1990 hade man hittat andra hemliga förråd med litteratur, bland annat ett i Tartu i södra Estland. Också det hade Villem Vardja ordnat med.

Varför kallar vi de här fynden för skatter? Därför att den här mödosamt handskrivna och omsorgsfullt gömda litteraturen tydligt vittnar om hur högt Jehovas vittnen värderade den andliga mat som fanns på den tiden. (Matt. 24:45) Uppskattar du den andliga mat som du har tillgång till? Vakttornet, till exempel, finns nu på över 170 språk.