Vem är viktigast i ditt liv?
Vem är viktigast i ditt liv?
”Du ensam är den Högste över hela jorden.” (PS. 83:18)
1, 2. Vad behöver vi göra för att bli räddade, förutom att känna till Jehovas namn?
FÖRSTA gången du såg Jehovas namn var kanske när någon visade dig Psalm 83:18. Du kanske blev förvånad när du läste det som står där: ”Så att man inser att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” Sedan dess har du säkert använt det här bibelstället för att hjälpa andra att lära känna vår kärleksfulle Gud, Jehova. (Rom. 10:12, 13)
2 Det är viktigt att man känner till Jehovas namn, men det räcker inte. Lägg märke till hur psalmisten lyfter fram något annat som är viktigt för att vi ska kunna bli räddade. Han säger: ”Du ensam är den Högste över hela jorden.” Ja, Jehova är den viktigaste personen i hela universum. Han har skapat allting och har därför rätt att förvänta att alla hans skapelser ska underordna sig honom fullständigt. (Upp. 4:11) Vi har därför goda skäl att fråga oss: ”Vem är den viktigaste personen i mitt liv?” Vi behöver alla analysera vårt svar på den frågan.
Anklagelsen i Eden
3, 4. Vilken taktik använde Satan för att lura Eva, och vad gjorde hon?
3 Vi förstår hur viktig den frågan är när vi tänker på det som hände i Edens trädgård. Den upproriske ängel som senare blev känd som Satan, Djävulen, lockade den första kvinnan, Eva, att sätta sina egna begär framför Jehovas befallning att inte äta av frukten på ett särskilt träd. (1 Mos. 2:17; 2 Kor. 11:3) Hon föll för frestelsen och visade på så sätt brist på respekt för Jehova och hans rätt att bestämma. Eva ansåg inte att Jehova var den viktigaste personen i hennes liv. Men hur kunde Satan lura Eva?
4 Satan tog till flera listiga knep i sitt samtal med Eva. (Läs 1 Moseboken 3:1–5.) För det första använde han inte Jehovas namn. Han talade bara om ”Gud”. Den som skrev Första Moseboken däremot använde Jehovas namn i den första versen i det kapitlet. För det andra frågade Satan bara vad Gud hade ”sagt”, i stället för att tala om Guds ”befallning”. (1 Mos. 2:16) På det här utstuderade sättet kan Satan ha försökt få befallningen att framstå som mindre viktig. För det tredje använde han pluralformen ”ni” fastän han bara talade med Eva. På så sätt kan han ha försökt locka fram hennes stolthet och få henne att känna sig betydelsefull, som om hon kunde tala för både sig själv och sin man. Vad hände? Det verkar som om Eva tog sig friheten att tala för båda två. Hon sade till ormen: ”Av frukten på träden i trädgården får vi äta.”
5. a) Vad fick Satan Eva att helt inrikta sina tankar på? b) Vad visade Eva genom att äta av den förbjudna frukten?
5 Satan förvrängde också fakta. Han antydde att Gud var orättvis som inte lät Adam och Eva ”äta av varje träd i trädgården”. Sedan fick Satan Eva att tänka på sig själv och på hur hon skulle kunna förbättra sin situation i livet och bli ”som Gud”. Till slut fick han henne att bara tänka på trädet och frukten i stället för på sitt förhållande till den som hade gett henne allting. (Läs 1 Moseboken 3:6.) Genom att äta av frukten visade Eva att Jehova sorgligt nog inte var den viktigaste personen i hennes liv.
Anklagelsen på Jobs tid
6. Hur ifrågasatte Satan Jobs trohet, och vilken möjlighet gav det Job?
6 Många hundra år senare fick den trogne mannen Job en möjlighet att visa vem som var viktigast i hans liv. När Jehova i ett samtal med Satan pekade på Jobs trohet replikerade Satan: ”Är det för ingenting som Job fruktar Gud?” (Läs Job 1:7–10.) Satan förnekade inte att Job lydde Gud. Han ifrågasatte Jobs motiv. På ett slugt sätt anklagade han Job för att tjäna Jehova av själviska intressen och inte av kärlek. Det var bara Job som kunde besvara den anklagelsen, och han fick också möjlighet att göra det.
7, 8. Vilka prövningar fick Job gå igenom, och vad visade han genom sin trohet?
7 Med Jehovas tillåtelse såg Satan till att Job drabbades av den ena olyckan efter den andra. (Job 1:12–19) Hur reagerade Job när hela hans tillvaro vändes upp och ner? Vi läser: ”Under allt detta syndade inte Job och tillskrev inte Gud något otillbörligt.” (Job 1:22) Men det här fick inte tyst på Satan. Han fortsatte: ”Hud för hud; en människa ger allt hon äger för sin själ.” * (Job 2:4) Satan påstod att Jehova inte längre skulle vara viktigast för Job om hans eget liv stod på spel.
8 Job vanställdes av en fruktansvärd sjukdom, och sedan försökte hans hustru pressa honom att förbanna Gud och dö. Längre fram anklagade tre falska tröstare honom för ett orätt uppförande. (Job 2:11–13; 8:2–6; 22:2, 3) Men trots allt lidande vägrade Job att överge Jehova. (Läs Job 2:9, 10.) Genom att troget härda ut visade han att Jehova var den viktigaste personen i hans liv. Han visade också att en ofullkomlig människa kan besvara Djävulens falska anklagelser, om än i begränsad utsträckning. (Jämför Ordspråksboken 27:11.)
Jesus ger ett fullkomligt svar
9. a) Hur försökte Satan utnyttja Jesu fysiska behov? b) Hur hanterade Jesus frestelsen?
9 Kort efter Jesu dop försökte Satan få Jesus att betrakta sig själv som viktigare än Jehova genom att vädja till själviska begär. Djävulen kom med tre frestelser. Först vädjade han till Jesu fysiska behov genom att fresta honom att förvandla stenar till bröd. (Matt. 4:2, 3) Jesus hade precis fastat i 40 dagar och var naturligtvis hungrig. Så Djävulen försökte få honom att missbruka sina mirakulösa förmågor för att stilla sin hunger. Hur reagerade Jesus? Till skillnad från Eva var Jesus inriktad på Jehovas ord och avvisade omedelbart frestelsen. (Läs Matteus 4:4.)
10. Varför utmanade Satan Jesus att kasta sig ner från tempelmuren?
10 Satan försökte också få Jesus att tänka själviskt. Han utmanade Jesus att kasta sig ner från tempelmuren. (Matt. 4:5, 6) Vad ville Satan uppnå? Han påstod att om Jesus inte blev skadad i fallet skulle det bevisa att han var ”en son till Gud”. Djävulen hoppades tydligen att Jesus skulle vara så intresserad av sitt eget anseende att han inte drog sig för att göra en dramatisk uppvisning. Satan visste att stolthet och en önskan att inte förlora ansiktet kan få människor att anta farliga utmaningar. Satan tillämpade ett skriftställe felaktigt, men Jesus visade att han förstod Jehovas ord helt och hållet. (Läs Matteus 4:7.) Genom att inte anta utmaningen visade Jesus återigen att Jehova var den viktigaste personen i hans liv.
11. Varför avvisade Jesus Djävulens erbjudande om att få alla världens riken?
11 I sitt sista desperata försök erbjöd Satan Jesus alla världens riken. (Matt. 4:8, 9) Jesus avvisade omedelbart erbjudandet. Han insåg att om han accepterade det skulle det vara detsamma som att förkasta Jehovas suveränitet, dvs. Jehovas rätt att härska som den allra Högste. (Läs Matteus 4:10.) Efter varje frestelse svarade Jesus genom att citera ett skriftställe som innehöll Jehovas namn.
12. Vad gjorde Jesus oroad, och vad kan vi lära av hans sätt att hantera situationen?
12 När Jesus närmade sig slutet på sitt jordiska liv ställdes han inför ett mycket svårt val. Under sin tjänst hade han flera gånger sagt att han var villig att offra sitt liv. (Matt. 20:17–19, 28; Luk. 12:50; Joh. 16:28) Men han visste att det också skulle innebära att han på falska grunder skulle anklagas och dömas av det judiska rättsväsendet och avrättas som en hädare. Den sidan av saken oroade honom djupt. Han bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna bägare gå mig förbi.” Men han fortsatte: ”Men ändå inte som jag vill, utan som du vill.” (Matt. 26:39) Ja, genom sin trohet ända in i döden bevisade Jesus bortom allt tvivel vem som var viktigast i hans liv!
Vårt svar på anklagelsen
13. Vad har vi kommit fram till så här långt?
13 Vad har vi kommit fram till så här långt? Av det som hände Eva förstår vi att de som är självupptagna eller ger efter för själviska begär visar att Jehova inte är den viktigaste personen i deras liv. Som kontrast har vi sett av Jobs trohet att även ofullkomliga människor kan visa att de sätter Jehova främst genom att troget uthärda svårigheter, också när de inte helt förstår varför de drabbas av dem. (Jak. 5:11) Slutligen lär vi av Jesu exempel att vi måste vara beredda att bli förödmjukade och att vi inte får lägga för stor vikt vid vårt eget anseende. (Hebr. 12:2) Men hur kan vi tillämpa det här?
14, 15. Hur hanterade Jesus frestelser till skillnad från Eva, och hur kan vi efterlikna honom? (Kommentera bilden på sidan 18.)
14 Låt aldrig frestelser få dig att glömma Jehova. Eva lät den frestelse som fanns mitt framför ögonen på henne fånga hennes uppmärksamhet. Hon såg att ”trädet var gott att äta av och att det var något för ögonen att längta efter, ja, trädet var inbjudande att se på”. (1 Mos. 3:6) Vilken skillnad mot hur Jesus reagerade på de tre frestelserna! Varje gång såg han bortom frestelsen och tänkte på vilka konsekvenser hans handlingar skulle få. Han förlitade sig på Guds ord och använde också Jehovas namn.
15 När vi frestas att göra något som Jehova inte tycker om, vad kommer vi då att fokusera på? Ju mer vi fokuserar på frestelsen, desto starkare blir begäret. (Jak. 1:14, 15) Vi måste genast göra något för att utrota begäret, även om åtgärden skulle verka lika drastisk som att hugga av en kroppsdel. (Matt. 5:29, 30) Vi behöver göra som Jesus och tänka på vad våra handlingar leder till, hur de påverkar vårt förhållande till Jehova. Vi måste tänka på vad hans ord, Bibeln, säger. Det är bara på det sättet som vi kan visa att Jehova är den viktigaste personen i vårt liv.
16–18. a) Vad kan göra oss nedstämda? b) Vad kan hjälpa oss att klara av svåra omständigheter?
16 Låt aldrig personliga tragedier göra dig bitter på Jehova. (Ords. 19:3) Allteftersom slutet för den här onda världen närmar sig, påverkas fler och fler Jehovas vittnen av katastrofer och tragedier. Vi förväntar oss inte något mirakulöst beskydd. Men vi kan ändå, precis som Job, bli nedstämda när vi förlorar någon vi älskar i döden eller råkar ut för andra svårigheter.
17 Job förstod inte varför Jehova tillät vissa saker att hända, och ibland kanske vi inte heller förstår varför det inträffar så många hemskheter. Vi kanske har hört om vittnen som har dött i en jordbävning, som den i Haiti, eller i någon annan naturkatastrof. Eller vi kanske känner till någon trogen broder eller syster som har blivit utsatt för ett våldsbrott eller som har dött i en tragisk olycka. Eller vi kanske själva befinner oss i en svår situation eller upplever något som orättvist. Fyllda av ångest kanske vi tänker: ”Jehova, varför? Varför just jag? Vad har jag gjort för fel?” (Hab. 1:2, 3) Vad kan hjälpa oss att hantera sådana känslor?
18 Vi måste akta oss för att utgå från att sådana händelser är ett tecken på Jehovas ogillande. Jesus slog fast detta när han hänvisade till två tragedier som hade inträffat på hans tid. (Läs Lukas 13:1–5.) Många katastrofer är ett resultat av ”tid och oförutsedd händelse”. (Pred. 9:11) Men oavsett vad som orsakar oss smärta kan vi klara av det om vi vänder oss till ”all trösts Gud” för att få hjälp. Han kommer att ge oss den kraft vi behöver för att kunna härda ut troget. (2 Kor. 1:3–6)
19, 20. Vad hjälpte Jesus att uthärda förödmjukande situationer, och vad kan hjälpa oss att också göra det?
19 Låt aldrig stolthet eller rädsla för att bli förödmjukad ta överhanden. Jesus var ödmjuk, och det gjorde att han kunde utblotta sig själv och ta ”en slavs gestalt”. (Fil. 2:5–8) Han kunde uthärda många förödmjukande situationer tack vare att han litade på Jehova. (1 Petr. 2:23, 24) På så sätt satte Jesus Jehovas vilja främst, och det gjorde att han upphöjdes till en högre ställning. (Fil. 2:9) Jesus uppmanade sina lärjungar att ha honom som föredöme. (Matt. 23:11, 12; Luk. 9:26)
20 Vissa prövningar kan ibland vara förödmjukande. Men vi vill ha samma förtröstan som Paulus, som sade: ”Av just den orsaken får jag också lida allt detta, men jag skäms inte. Jag känner ju den som jag har kommit till tro på, och jag är viss om att han är i stånd att bevaka det som jag har anförtrott åt honom intill den dagen.” (2 Tim. 1:12)
21. Vad har du bestämt dig för, trots att världen är så självisk?
21 Bibeln förutsade att människor i vår tid skulle ”älska sig själva”. (2 Tim. 3:2) Det är därför inte konstigt att vi omges av självcentrerade människor. Vi vill aldrig smittas av en sådan självisk inställning! Nej, oavsett om vi utsätts för frestelser, om vi drabbas av tragedier eller om någon försöker förödmjuka oss, är vi beslutna att visa att Jehova är den viktigaste personen i vårt liv!
[Fotnot]
^ § 7 En del bibelforskare tror att uttrycket ”hud för hud” kan antyda att Job själviskt skulle vara villig att offra sina barns och djurs ”hud”, dvs. deras liv, så länge han kunde rädda sitt eget skinn. Andra menar att uttrycket betonar att en människa skulle vara villig att själv förlora en del hud om det innebar att hon räddade sitt liv. Någon skulle till exempel kunna sätta upp armen för att avvärja ett slag mot huvudet och därigenom offra en del ”hud” för att rädda skinnet. Vad idiomet än betydde antydde det uppenbarligen att Job gärna skulle ge upp allt bara han fick behålla livet.
Vilka lärdomar kan vi dra av ...
• Satans metoder för att förleda Eva?
• Jobs sätt att hantera personliga tragedier?
• vad som var viktigast för Jesus?
[Frågor]
[Bild på sidan 17]
Eva glömde sitt förhållande till Jehova.
[Bild på sidan 18]
Jesus avvisade Satans frestelser och inriktade sig på att göra Jehovas vilja.
[Bilder på sidan 20]
Vittnande från tält till tält efter jordbävningen i Haiti.
När vi har det svårt kan vi vända oss till ”all trösts Gud”.
