Gläds tillsammans med dina bröder och systrar!

DET blir allt svårare att vara glad och lycklig. För många kan det verka nästan omöjligt att få dela positiva upplevelser med andra. Det liv vi lever i dag, särskilt i storstäder, får många att dra sig undan och isolera sig.

”Ensamhet är ett stort problem”, säger Alberto Oliverio, professor inom psykobiologi, och ”det råder inga tvivel om att livet i stora tättbebyggda områden främjar isolering. I många situationer får det oss att ignorera en kollega, granne eller kassörskan i kvartersbutiken.” Att man isolerar sig på det sättet leder ofta till depression.

Men de kristna är i en annan situation och har en annan inställning. Paulus skrev: ”Gläd er alltid.” (1 Thess. 5:16) Vi har många skäl att vara glada och glädjas tillsammans.  Vi tillber den högste Guden, Jehova, vi förstår Bibelns sanningar, vi har hoppet om räddning och evigt liv, och vi kan också hjälpa andra att få samma glädjeämnen. (Ps. 106:4, 5; Jer. 15:16; Rom. 12:12)

De sanna kristna har alltid varit kända för att vara glada och att dela glädjen med andra. Så det är inte förvånande att Paulus skrev till filipperna: ”Jag [är] glad och gläder mig med er alla. Och på samma sätt skall också ni själva vara glada och glädja er med mig.” (Fil. 2:17, 18) På bara några få rader säger Paulus här två gånger att man ska vara glad och glädjas med varandra.

De kristna måste naturligtvis tänka sig för så att de inte börjar isolera sig. Det går inte att glädja sig med sina medtroende om man håller sig undan. Så hur kan vi följa Paulus uppmaning: ”Fortsätt att glädja er i Herren”? (Fil. 3:1)

Gläds med medtroende

När Paulus skrev sitt brev till filipperna var han antagligen fånge i Rom därför att han hade predikat. (Fil. 1:7; 4:22) Men det hade inte dämpat hans entusiasm för tjänsten. Tvärtom gladdes han över att få tjäna Jehova så mycket han kunde och att få utgjutas ”likt ett dryckesoffer”. (Fil. 2:17) Hans inställning visar att glädje inte är beroende av ens omständigheter. Trots att han satt fängslad sade han: ”Jag skall också fortsätta att glädja mig.” (Fil. 1:18)

Paulus hade grundat församlingen i Filippi och kände särskilt starkt för vännerna där. Han visste att de skulle bli uppmuntrade av att få höra om den glädje han kände över att få tjäna Jehova. Därför skrev han: ”Nu önskar jag att ni skall få veta, bröder, att mina omständigheter har lett till framgång för de goda nyheterna snarare än det motsatta, så att mina bojor har blivit allmänt kända i förbindelse med Kristus inom hela pretoriangardet och bland alla de övriga.” (Fil. 1:12, 13) Paulus berättade den här uppmuntrande erfarenheten för sina medtroende, och det var ett sätt för honom att dela med sig av sin glädje. Filipperna i sin tur måste ha glatt sig med honom. Men det förutsatte förstås att de inte blev nedstämda av det Paulus fick gå igenom. De behövde följa hans exempel. (Fil. 1:14; 3:17) Och de kunde fortsätta be för honom och hjälpa och stötta honom så mycket de kunde. (Fil. 1:19; 4:14–16)

 Har vi samma inställning som Paulus? Försöker vi se det positiva i våra omständigheter och i vår tjänst för Jehova? När vi är tillsammans med våra bröder och systrar talar vi gott om tjänsten. Vi behöver inte vänta tills vi har varit med om något alldeles extra. Kanske har vi lyckats väcka intresse för Bibelns budskap med hjälp av en bra inledning eller tankegång. Kanske har vi fått ett bra samtal med någon och fått använda Bibeln. Eller så kanske vi bara blev igenkända som Jehovas vittnen på distriktet, vilket i sig räckte för att sanningen skulle komma på tal. Att berätta sådana erfarenheter är ett sätt att glädjas tillsammans.

Många bland Jehovas folk har gjort och gör fortfarande uppoffringar för att kunna ta del i predikoarbetet. Pionjärer, resande tillsyningsmän, beteliter, missionärer och internationella tjänare ger ut sig i heltidstjänsten och är glada över att få göra det. Gläds vi med dem? I så fall vill vi visa att vi uppskattar dessa älskade ”medarbetare för Guds kungarike”. (Kol. 4:11) När vi är på församlingens möten eller på sammankomster kan vi uppmuntra dem. Vi kan också ta efter deras entusiasm för sanningen. Och vi kan skapa ett ”tillfälle” att få lyssna till deras erfarenheter och uppbyggande tankar genom att visa dem gästfrihet och kanske äta en bit mat ihop. (Fil. 4:10)

Gläds med dem som har det svårt

Paulus beslutsamhet att bevara sig trogen mot Jehova blev starkare när han klarade av förföljelse och svårigheter. (Kol. 1:24; Jak. 1:2, 3) När han tänkte på att bröderna och systrarna i Filippi troligen skulle ställas inför liknande prövningar och skulle bli uppmuntrade av att han hade hållit ut, gjorde det honom glad och fick honom att glädjas med dem. Han skrev därför: ”Det privilegiet gavs er för Kristi skull, att inte endast tro på honom, utan att också lida för hans skull. Ni har nämligen samma kamp som ni såg i mitt fall och som ni nu hör om i mitt fall.” (Fil. 1:29, 30)

Det är likadant i dag. De kristna möter motstånd därför att de vittnar. Ibland är motståndet våldsamt, men ofta är det mer utstuderat. Det kan komma i form av falska anklagelser från avfällingar, ovänliga kommentarer i familjen, gliringar på arbetet eller i skolan. Jesus sade att vi varken skulle bli förvånade eller missmodiga när sådant händer. I stället ger det oss anledning att vara glada. Han sade: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja, ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matt. 5:11, 12)

Vi ska inte bli rädda eller skräckslagna när vi hör att våra bröder och systrar i vissa länder utsätts för våldsam förföljelse. Vi ska tvärtom glädjas över att de håller ut. Vi kan nämna dem i våra böner och be att Jehova ska hjälpa dem att vara starka i tron och att härda ut. (Fil. 1:3, 4) Vi kanske inte kan göra så mycket mer för de här vännerna, men vi kan hjälpa dem i vår egen församling som har det svårt. Vi kan intressera oss för dem och stötta dem. Vi kan se till att vi får tillfälle att glädjas tillsammans med dem genom att låta dem vara med på vår andliga familjekväll ibland, genom att samarbeta i tjänsten och genom att hitta på andra saker tillsammans.

Vi har många skäl att glädjas tillsammans! Vi vill inte påverkas av tendensen att isolera sig, utan vi vill fortsätta att uppmuntra varandra. Då stärks kärleken och enheten i församlingen, och vi kommer också att uppskatta vår världsvida familj av bröder och systrar ännu mer. (Fil. 2:1, 2) Vi vill verkligen följa Paulus ord: ”Gläd er alltid i Herren. På nytt vill jag säga: Gläd er!” (Fil. 4:4)

[Bildkälla på sidan 6]

Jordglob: Genom tillmötesgående från Replogle Globes.