De förkunnade modigt Guds ord!

Mod – till och med djärvhet – inför motstånd. Som framgår av böckerna Vittna grundligt om Guds kungarike och Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike visar sanna kristna de här egenskaperna. Precis som våra medtroende i det första århundradet vänder vi oss till Jehova och ber om hans ande och hjälp att kunna tala hans ord med frimodighet. (Apg. 4:23–31)

När det gäller predikoarbetet under första världskriget, skrev en broder: ”Guds tjänare spred ivrigt det sjunde bandet av Studier i Skriften som hade titeln Den fullbordade hemligheten. Boken fick en rekordartad spridning. Kingdom News [Nyheter om Guds rike] nr 1 gavs ut 1918. Därefter kom Kingdom News nr 2, som förklarade varför Den fullbordade hemligheten blivit förbjuden av myndigheterna. Sedan följde Kingdom News nr 3. De här publikationerna spreds vida omkring av den trogna smorda klassen. Det krävdes mod att sprida Kingdom News.”

Nu för tiden får nya förkunnare vanligtvis övning i tjänsten, men så har det inte alltid varit. En polsk broder i USA, som tänkte tillbaka på den första gången han var ute i tjänsten 1922, skrev: ”Jag stod ensam framför en läkarmottagning och knackade på. Jag visste inte hur man skulle erbjuda litteraturen, och min engelska var mycket dålig. En sköterska öppnade dörren. Jag kommer aldrig att glömma den här händelsen. Jag var så spänd och rädd. När jag öppnade min väska ramlade alla böckerna ut framför sköterskans fötter. Jag vet inte vad jag sa, men jag fick lämna en publikation till henne. När jag gick därifrån hade jag fått mod och kände att Jehova hade välsignat mig. Den dagen fick jag lämna många broschyrer på den affärsgatan.”

”År 1933 använde många bröder högtalarbilar för att sprida Rikets budskap”, berättade en syster. Vid ett tillfälle predikade hon och ett gift par i ett bergsområde i Kalifornien. ”Brodern körde högre upp i bergen med högtalarbilen, och vi stannade nere i staden”, berättade hon. ”När han började spela upp talet, lät det precis som om det kom från himlen. Folk i staden försökte hitta brodern, men de lyckades inte. När talet var slut besökte vi människorna och vittnade för dem. Jag var med när två andra högtalarbilar användes, och jag kan försäkra att de flesta inte ville höra budskapet. Men de kunde inte undgå att höra talen, eftersom ljudet från högtalarbilarna trängde in i husen. Vi märkte att Jehova såg till att vi använde rätt metod vid rätt tid. Metoden krävde att vi uppbjöd  allt vårt mod, men den tjänade alltid sitt syfte, och Jehovas namn blev förhärligat.”

Under 1930-talet och i början av 1940-talet använde vi grammofoner och inspelade bibliska föredrag i tjänsten. En syster berättade: ”En ung syster arbetade från dörr till dörr med grammofonen. När hon hade börjat spela upp talet vid en dörr, blev mannen som bodde där så rasande att han sparkade ut grammofonen från verandan. Men inte en enda skiva gick sönder. Tre män som åt sin lunch i en parkerad lastbil såg vad som hände och bad systern spela upp talet för dem. De skaffade också litteratur av henne. Det uppvägde att hon hade blivit så illa behandlad.” Det krävdes mod att uthärda sådana prövningar.

Samma syster sa också: ”Jag minns när vi började i gatutjänsten med tidskrifterna 1940. Tidigare hade vi informationsparader. Bröder och systrar gick på led på trottoaren och bar skyltar med texten ’Religionen är en snara och en racket [ett bedrägeri]’ och ’Tjäna Gud och Kristus, konungen’. Samtidigt lämnade vi ut vikblad till människorna. Det krävdes mod att använda de här metoderna, men de tjänade sitt syfte att framhålla Jehovas namn och rikta uppmärksamheten på hans folk.”

”Att ta del i gatutjänst med tidskrifterna i små städer var mycket svårt”, sa en annan syster. ”På den tiden var motståndet mot vittnena hårt. ... Det krävdes verkligen mod att stå i ett gathörn och hålla upp tidskrifterna och erbjuda dem så som vi fått anvisning om. Men vi missade sällan en lördag. Ibland var människor vänliga. Vid andra tillfällen samlades grupper av arga människor runt oss, och ibland måste vi försöka komma därifrån för att undvika pöbelangrepp.”

Trots förföljelsen under andra världskriget fortsatte Jehovas vittnen modigt sin tjänst. Under en 43 dagar lång kampanj, från 1 december 1940 till 12 januari 1941, spred omkring 50 000 förkunnare i USA nästan åtta miljoner broschyrer. Kampanjen kallades Vittnesbördsperioden ”Mod”.

Många äldre i Guds organisation minns tydligt utmaningar som krävde att de fattade mod. Många kommer ihåg att de i flera år hade en paroll som återspeglade deras modiga inställning: Driv fienden på porten! Hur budskapet från Gud kommer att predikas före slutet för den nuvarande onda världen återstår att se. Men med Jehova Guds hjälp kommer vi att fortsätta att förkunna hans ord med tro och mod.

[Infälld text på sidan 9]

Det har alltid krävts mod att ta del i predikoarbetet.