FÖRSTA VÄRLDSKRIGETS utbrott 1914 gjorde att världen började få upp ögonen för bibelforskarnas neutrala hållning. (Jes. 2:2–4; Joh. 18:36; Ef. 6:12) Hur var förhållandena för Guds folk i Storbritannien?

År 1916 införde Storbritannien allmän värnplikt för ogifta män mellan 18 och 40 år. De som vägrade göra värnplikt på grund av en uppriktig ”religiös eller moralisk övertygelse” kunde enligt lagen frikallas. Särskilda domstolar upprättades för att avgöra vilka som skulle omfattas av den möjligheten och i vilken utsträckning.

På kort tid hade omkring 40 bibelforskare satts i militärfängelse och 8 skickats till fronten i Frankrike. Bröderna i Storbritannien reagerade på den orättvisa behandlingen och skickade ett brev och en namninsamling med 5 500 underskrifter till premiärminister Herbert Asquith.

Sedan kom nyheter om att de åtta som hade skickats till Frankrike skulle arkebuseras för att de vägrade tjäna i det militära. Men när de ställdes upp inför exekutionsplutonen omvandlades deras straff till tio års straffarbete. De sändes tillbaka till Storbritannien för att avtjäna straffen i civila fängelser.

När kriget drog ut på tiden utsträcktes värnplikten till att även omfatta gifta män. I ett prejudicerande rättsfall i Manchester ställdes läkaren och bibelforskaren Henry Hudson inför rätta. Den 3 augusti 1916 fastställde domstolen att han hade gjort sig skyldig till försumlighet, dömde honom till böter och överlämnade honom till militären. Samtidigt pågick en annan avgörande rättegång i Edinburgh i Skottland. James Frederick Scott, en 25-årig kolportör, dömdes icke skyldig. Myndigheterna överklagade domen men tog sedan tillbaka sin överklagan för att driva ytterligare ett prejudicerande fall i London. Den här gången slutade det med att broder Herbert Kipps dömdes skyldig, bötfälldes och överlämnades till militären.

I september 1916 hade sammanlagt 264 bröder ansökt om att bli frikallade från militärtjänst. Av dem blev 5 frikallade, 154 fick utföra ”arbete av nationell betydelse”, 23 fick göra vapenfri tjänst och 82 överlämnades till militären. Några av dem ställdes inför krigsrätt för ordervägran. Allmänheten reagerade på den hårda behandling bröderna utsattes för i fängelserna, så myndigheterna flyttade dem från militära fängelser till civila arbetsläger.

 Edgar Clay och Pryce Hughes, som senare blev samordnare för avdelningskontoret i Storbritannien, arbetade med att bygga en damm i Wales. Herbert Senior däremot, en av de åtta som hade skickats hem från Frankrike, sattes i Wakefieldfängelset i Yorkshire. Andra fick utföra hårt straffarbete under förfärliga förhållanden i Dartmoorfängelset, där de utgjorde den största enskilda gruppen vapenvägrare.

Frank Platt, en bibelforskare som hade gått med på att utföra vapenfri tjänst, utsattes för långvarig och grym förföljelse när han skickades till fronten. Atkinson Padgett, som lärde känna sanningen kort efter att han hade tagit värvning, behandlades också brutalt av de militära myndigheterna när han vägrade ta del i striderna.

Även om våra bröder för nästan 100 år sedan kanske inte helt förstod vår neutrala hållning, så gjorde de sitt bästa för att göra Jehovas vilja. De bröder som har nämnts i den här rapporten är fina exempel på kristna som var neutrala under en synnerligen svår ”prövningens stund”. (Upp. 3:10) – Ur vårt arkiv i Storbritannien.