”VÅLDSAMHETER utbröt efter ett omstritt valresultat, och tusentals Jehovas vittnen tvingades fly från sina hem”, berättar François, som är äldste i ett utvecklingsland. ”Det blev ont om mat och medicin, och det man fortfarande kunde köpa blev extremt dyrt. Banker hölls stängda, och uttagsautomater tömdes eller slutade fungera.”

Bröderna vid avdelningskontoret skickade genast pengar och förnödenheter till vittnen som hade flytt och sökt sig till Rikets salar runt om i landet. Rivaliserande grupper satte upp vägspärrar, men eftersom båda sidor visste att vittnena var helt neutrala fick bilarna från avdelningskontoret för det mesta passera.

”När vi var på väg till en Rikets sal blev vår bil beskjuten av krypskyttar”, berättar François, ”men kulorna ven förbi oss. Plötsligt såg vi en soldat komma springande mot oss med ett vapen i händerna. Vi slängde snabbt i backen, vände och körde så fort vi kunde tillbaka till avdelningskontoret – tacksamma mot Jehova för att vi fortfarande var i livet. Nästa dag kunde de 130 bröderna i den Rikets sal vi hade varit på väg till sätta sig i säkerhet. Några kom till avdelningskontoret, och där tog vi hand om dem både andligt och materiellt tills krisen var över.

Längre fram fick avdelningskontoret många brev från vänner i landet som var oerhört tacksamma”, fortsätter François. ”När de fick uppleva hur bröder från andra håll hjälpte dem stärktes deras tillit till Jehova.”

När våra bröder och systrar drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor, säger vi inte bara åt dem att hålla sig ”varma och mätta”. (Jak. 2:15, 16) Vi försöker i stället tillgodose deras fysiska behov. Lärjungarna i det första århundradet gjorde något liknande. När de fick veta att det skulle komma en hungersnöd ”bestämde [de] sig ... för att de, alltefter vad var och en hade råd till, skulle sända understöd till de bröder som bodde i Judeen”. (Apg. 11:28–30)

Som Jehovas tjänare vill vi gärna ge behövande individer materiell hjälp. Men människor har också ett andligt behov. (Matt. 5:3) För att de ska få hjälp att bli medvetna om det behovet och kunna fylla det befallde Jesus sina efterföljare att göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Som enskilda individer använder vi mycket av vår tid, vår energi och våra tillgångar till att utföra det uppdraget. Som organisation använder vi en del av de bidrag som kommer in till att ge materiell hjälp, men i första hand använder vi dem till att främja Guds rikes intressen och sprida de goda nyheterna. På så sätt visar vi att vi älskar Gud och våra medmänniskor. (Matt. 22:37–39)

De som understöder Jehovas vittnens världsvida arbete kan vara övertygade om att deras bidrag används på bästa tänkbara sätt. Har du möjlighet att hjälpa medtroende som har drabbats av svårigheter? Vill du understödja arbetet med att göra lärjungar? ”Undanhåll [då] inte det goda från dem som det tillkommer, när det står i din hands makt att göra gott mot dem.” (Ords. 3:27)