1. Varför kunde inte den arameisk-israelitiska alliansens plan lyckas?

NÅGON gång mellan år 762 och 759 f.v.t. förklarade kungarna i Israel och Aram krig mot Judas rike. De tänkte inta Jerusalem, avsätta kung Ahas och ersätta honom, kanske med någon som inte kom från kung Davids släktlinje. (Jes. 7:5, 6) Israels kung borde ha vetat bättre. Jehova hade bestämt att det var Davids avkomlingar som skulle sitta på tronen, och ingenting kan hindra hans ord från att bli verklighet. (Jos. 23:14; 2 Sam. 7:16)

2–4. Förklara hur Jesaja 7:14, 16 uppfylldes a) på 700-talet f.v.t. och b) under det första århundradet v.t.

² Till en början hade den arameisk-israelitiska alliansen övertaget. I bara ett enda fältslag förlorade Ahas 120 000 man! Och Maaseja, ”kungens son”, blev dödad. (2 Krön. 28:6, 7) Men Jehova såg vad som hände. Han hade inte glömt sitt löfte till David, och därför sände han profeten Jesaja med ett mycket uppmuntrande budskap.

³ Jesaja sa: ”Se, den unga kvinnan skall bli havande, och hon föder en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel. ... Innan pojken vet att förkasta det onda och välja det goda, skall den mark för vars båda kungar du känner en kväljande skräck [dvs. Arams och Israels kungar] vara helt övergiven.” (Jes. 7:14, 16) Det är sant att första delen av profetian är tillämplig på Messias. (Matt. 1:23) Men vid tiden för Jesus födelse utgjorde Arams och Israels kung inte längre något hot mot Juda. Profetian om Immanuel måste därför också ha haft en uppfyllelse på Jesajas tid.

 ⁴ Sedan Jesaja hade gjort det här uttalandet dröjde det inte länge förrän hans hustru blev med barn och födde en son som fick namnet Maher-Salal-Has-Bas. Det skulle kunna vara det barnet som Jesaja menade när han talade om ”Immanuel”. * På Bibelns tid kunde ett barn få ett namn vid födelsen, kanske som en påminnelse om någon särskild händelse, men ändå kallas med ett annat namn av sina föräldrar och släktingar. (2 Sam. 12:24, 25) Det står ingenstans att Jesus kallades Immanuel. (Läs Jesaja 7:14; 8:3, 4.)

5. Vilket katastrofalt beslut fattade kung Ahas?

⁵ Samtidigt som Israel och Aram hade siktet inställt på Juda, hade en annan nation, en militärmakt, sina egna planer för det här området. Det var den blivande världsmakten, Assyrien. Enligt Jesaja 8:3, 4 skulle assyrierna föra bort ”Damaskus tillgångar” och ”bytet från Samaria” innan de anföll sydriket Juda. Kung Ahas borde ha litat på Guds ord, men i stället ingick han en ödesdiger pakt med assyrierna, vilket längre fram ledde till att assyrierna förtryckte Juda. (2 Kung. 16:7–10) Ahas var verkligen en dålig ledare, eller herde, för Juda! Vi kan fråga oss själva: Litar jag på Jehova eller på människor när jag måste ta viktiga beslut? (Ords. 3:5, 6)

6. Hur skilde sig Hiskias styre från Ahas?

⁶ Ahas dog år 746, och hans son Hiskia fick ta över ett land som var i både ekonomisk och andlig kris. Så vad var det första han gjorde när han blev kung i Juda? Försökte han få ordning på landets ekonomi? Nej. Han var en andlig människa, en god herde för folket. Hans första åtgärd var att återställa ren tillbedjan och hjälpa folket att reparera sin skadade relation till Jehova. När han förstod vad Gud ville att han skulle göra, tog han genast itu med det. Han är ett mycket fint föredöme för oss! (2 Krön. 29:1–19)

7. Varför betydde det mycket för leviterna att de hade den nye kungens stöd?

⁷ Leviterna hade det stora ansvaret att hjälpa folket att tillbe Jehova igen. Hiskia samlade dem därför till ett möte för att försäkra dem om sitt stöd. Kan du se de trogna leviterna framför dig? Deras ögon fylldes säkert med glädjetårar när de hörde kungen säga: ”Det är er som Jehova har utvalt till att stå inför honom och utföra tjänst för honom.” (2 Krön. 29:11) Ja, leviternas uppdrag var tydligt!

8. Vad mer gjorde Hiskia för att stärka folket andligen, och vad blev resultatet?

⁸ Hiskia inbjöd alla i Juda och Israel att samlas till en stor påskhögtid och att sedan fira det osyrade brödets högtid i sju dagar. Folket tyckte så mycket om högtiden att de förlängde den sju dagar. Bibeln berättar: ”Det blev stor glädje i Jerusalem, ty sedan Israels kung Salomos, Davids sons, dagar hade det inte skett något sådant som detta i Jerusalem.” (2 Krön. 30:25, 26) Den högtiden måste verkligen ha varit både uppmuntrande och motiverande! I Andra Krönikeboken 31:1 läser vi: ”Så snart de var färdiga med allt detta ... bröt [de] sönder de heliga stoderna och högg ner de heliga pålarna och rev ner offerhöjderna och altarna.”  Ja, nationen hade återvänt till Jehova. Den här andliga reningen skulle visa sig oerhört viktig med tanke på vad de hade framför sig.

9. a) Vad satte stopp för Israels planer? b) Vilka framgångar hade Sanherib till en början?

⁹ Precis som Jesaja hade sagt erövrade assyrierna nordriket Israel och förde bort folket som fångar. Det satte stopp för Israels planer på att insätta en kung i Juda som inte kom från Davids släkt. Men vad hade assyrierna för plan? De tänkte inta Juda. ”Under kung Hiskias fjortonde år drog Sanherib, Assyriens kung, upp mot alla Judas befästa städer och erövrade dem.” Sanherib sägs ha erövrat sammanlagt 46 städer i Juda. Tänk dig in i hur du skulle ha känt det om du hade bott i Jerusalem på den tiden. Judas städer föll en efter en samtidigt som den assyriska hären kom närmare och närmare! (2 Kung. 18:13)

10. Varför måste orden i Mika 5:5, 6 ha uppmuntrat Hiskia?

¹⁰ Hiskia var naturligtvis medveten om hotet, men i stället för att få panik och be en hednisk nation om hjälp, som hans avfällige far Ahas hade gjort, förtröstade han helt på Jehova. (2 Krön. 28:20, 21) Han kan ha känt till vad Mika, en profet som levde samtidigt med honom, hade förutsagt: ”När assyriern tränger in i vårt land ... skall vi resa upp sju herdar mot honom, ja, åtta stamhövdingar bland människorna. Och de skall valla Assyriens land med svärd.” (Mik. 5:5, 6) De orden från Jehova måste säkert ha uppmuntrat Hiskia, för de visade att Jehova skulle hjälpa dem att besegra assyrierna med en mycket ovanlig här.

11. När kommer profetian om sju herdar och åtta stamhövdingar att få sin viktigaste uppfyllelse?

¹¹ Profetian om sju herdar och åtta stamhövdingar (”furstar”, Svenska Folkbibeln) skulle få sin huvudsakliga eller viktigaste uppfyllelse långt efter det att Jesus, en ”härskare i Israel, en vars ursprung är från forna tider”, hade fötts. (Läs Mika 5:1, 2.) Den uppfyllelsen ligger  i framtiden, när Jehovas folks själva existens kommer att hotas av en nutida ”assyrier”. Vilken här kommer Jehova under sin sons ledning att ställa upp mot den här skräckinjagande fienden? Det ska vi ta upp lite längre fram i artikeln. Men först ska vi se vad Hiskia gjorde när den assyriska hären närmade sig och vad vi kan lära av det.

12. Vad gjorde Hiskia, furstarna och profeterna för att skydda Guds folk?

¹² Jehova ger oss villigt den hjälp vi behöver när vi känner att vi inte vet hur vi ska lösa ett problem. Men han förväntar ändå att vi gör det vi kan för att lösa problemet. Hiskia rådgjorde ”med sina furstar och sina väldiga män”, och tillsammans bestämde de sig för att ”täppa för vattnet från de källor som var utanför staden ... Vidare fattade han [Hiskia] mod och byggde upp hela den nerbrutna muren och reste torn på den, och utanför byggde han en annan mur ... och gjorde kastvapen i stor mängd och sköldar.” (2 Krön. 32:3–5) På den här tiden använde Jehova Hiskia, hans furstar och andligt starka profeter för att skydda och ta hand om sitt folk.

13. Vad var det viktigaste Hiskia gjorde för att förbereda folket för det assyriska anfallet? Förklara.

¹³ Det Hiskia gjorde sedan var ännu viktigare än att täppa till vattenkällorna eller att förstärka stadsmuren. Eftersom han var en omtänksam herde samlade han folket och gav dem andlig uppmuntran: ”Var inte rädda och var inte förfärade för Assyriens kung ...; ty det är fler med oss än med honom. Med honom är en arm av kött, men med oss är Jehova, vår Gud, för att hjälpa oss och för att utkämpa våra strider.” Ja, Jehova skulle strida för sitt folk! Hiskias ord hjälpte folket att lita på Jehova och att vara modiga. Hiskia, hans furstar, hans väldiga män och profeterna Mika och Jesaja visade att de verkligen var goda herdar, precis som Jehova hade förutsagt. (2 Krön. 32:7, 8; läs Mika 5:5, 6.)

14. Vad sa Rabsake, och hur reagerade folket?

¹⁴ Assyriens kung slog läger vid Lakis, sydväst om Jerusalem. Därifrån skickade han tre sändebud för att uppmana folket att kapitulera. Hans talesman, vars officiella titel var Rabsake, använde flera olika strategier. Först uppmanade han folket på hebreiska att förråda sin kung och överlämna sig åt assyrierna. Sedan ljög han och lovade att föra dem till ett land där de skulle kunna njuta av ett gott liv. (Läs 2 Kungaboken 18:31, 32.) Han påstod också att eftersom de andra nationernas gudar inte hade kunnat skydda sina tillbedjare, så skulle inte heller Jehova kunna befria sitt folk. Folket svarade klokt nog inte på de här lögnerna och anklagelserna, ett mönster som Jehovas tjänare i vår tid ofta följt. (Läs 2 Kungaboken 18:35, 36.)

15. Vad krävdes av Jerusalems invånare, och hur räddade Jehova staden?

¹⁵ Hiskia blev naturligtvis upprörd, men i stället för att söka hjälp hos en annan nation sände han bud efter profeten Jesaja. Jesaja sa till Hiskia: ”Detta är vad Jehova har sagt om Assyriens kung: ’Han skall inte komma in i denna stad, inte heller skall han skjuta en pil dit in.’” (2 Kung. 19:32) Jerusalems invånare behövde bara vara modiga och  hålla ställningarna. Jehova skulle strida för Juda. Och det gjorde han! ”Den natten gick Jehovas ängel ut och slog ihjäl 185 000 man i assyriernas läger.” (2 Kung. 19:35) Människorna i Jerusalem räddades, men inte därför att Hiskia hade täppt till stadens vattenkällor eller byggt upp murarna, utan därför att Jehova ingrep.

16. Vilka i dag representeras av a) Jerusalems invånare, b) ”assyriern” och c) de sju herdarna och de åtta stamhövdingarna?

¹⁶ Profetian om de sju herdarna och de åtta stamhövdingarna har sin viktigaste uppfyllelse i vår tid. Invånarna i det forntida Jerusalem hotades av assyrierna. Snart kommer den nutida ”assyriern” att gå till angrepp mot Jehovas folk, som kommer att verka helt försvarslösa. Förutom det angreppet talar Bibeln även om angreppet från Gog i Magog, angreppet från ”Nordens kung” och angreppet från ”jordens kungar”. (Hes. 38:2, 10–13; Dan. 11:40, 44, 45; Upp. 17:14; 19:19) Handlar det här om olika angrepp? Inte nödvändigtvis. Bibeln kan ibland använda olika uttryck för att beskriva samma sak. Vilket hemligt vapen skulle Jehova enligt Mikas profetia använda mot den här grymma fienden, ”assyriern”? Ett mycket ovanligt vapen, ”sju herdar” och ”åtta stamhövdingar”! (Mik. 5:5) Dessa herdar och stamhövdingar (”furstar”, Svenska Folkbibeln) är våra församlingsäldste. (1 Petr. 5:2) I vår tid har Jehova sett till att det finns gott om andligt starka äldstebröder som tar hand om hans dyrbara hjord och stärker den för det kommande angreppet från ”assyriern”. * I Mikas profetia sägs det att de ska ”valla Assyriens land med svärd”. (Mik. 5:6) Ett av deras ”krigförings vapen” är ”andens svärd”, dvs. Guds ord. (2 Kor. 10:4; Ef. 6:17)

17. Vilka fyra slutsatser kan äldstebröder dra av den här berättelsen?

¹⁷ Av den här berättelsen kan vi dra några slutsatser som är särskilt intressanta för äldstebröder: 1) Det bästa vi kan göra för att förbereda oss för det kommande angreppet från ”assyriern” är att stärka vår tro på Gud och hjälpa våra bröder och systrar att också göra det. 2) När angreppet kommer måste de äldste vara helt övertygade om att Jehova kommer att befria oss. 3) De anvisningar som vi kommer att få från Jehovas organisation då kanske inte verkar vara de mest logiska rent mänskligt sett. Men vi måste alla vara beredda att följa de anvisningarna, oavsett om vi håller med eller inte. 4) Alla som har sett utbildning, materiella saker eller mänskliga organisationer som sin trygghet måste nu ändra inställning. Om någon skulle tvivla på Jehovas beskydd behöver de äldste vara beredda att hjälpa till.

18. Hur kan den här berättelsen hjälpa oss?

¹⁸ Den tid kommer då Guds nutida tjänare kommer att verka precis lika sårbara som de judar som var instängda i Jerusalem på Hiskias tid. Då kan Hiskias ord hjälpa oss och ge oss kraft. Glöm aldrig att våra fiender bara har mänsklig makt att lita till, men ”med oss är Jehova, vår Gud, för att hjälpa oss och för att utkämpa våra strider”. (2 Krön. 32:8)