”NÄR det lästes upp att min son hade blivit utesluten, kändes det som att hela min värld rasade samman”, minns Julian. ”Han var äldsta barnet, vi stod varandra väldigt nära, och vi gjorde mycket tillsammans. Han hade alltid skött sig, men plötsligt började han bete sig på ett helt oacceptabelt sätt. Min fru grät hela tiden, och jag visste inte hur jag skulle trösta henne. Många gånger frågade vi oss själva om vi på något sätt hade misslyckats som föräldrar.”

Hur kan man säga att uteslutning baseras på kärlek när det orsakar så mycket smärta? Vilka skäl ger Bibeln för att man ska ta till en sådan drastisk åtgärd? Och vad är det egentligen som leder till att någon blir utesluten?

Det är två faktorer som måste till för att någon ska bli utesluten; en döpt kristen syndar allvarligt, men ångrar sig inte.

Jehova kräver inte att vi ska vara perfekta, men han har heliga normer som han förväntar att hans tjänare ska leva efter. Till exempel vill Jehova att vi undviker sådana allvarliga synder som sexuell omoral, avgudadyrkan, stöld, utpressning, mord och ockultism. (1 Kor. 6:9, 10; Upp. 21:8)

Håller du med om att Jehovas normer är rimliga och till vårt bästa? Vem vill inte leva bland fridfulla och pålitliga människor? Vi har en sådan miljö bland våra andliga bröder och systrar för att vi alla vill leva upp till löftet vi gav när vi överlämnade oss åt Jehova. Då lovade vi att leva enligt hans normer.

Men vad händer om en döpt kristen syndar allvarligt på grund av mänsklig svaghet? Genom historien har trogna tjänare åt Jehova gjort sådana misstag men ändå inte blivit förkastade av honom för gott. Kung David är ett känt exempel. Han låg med en annan mans hustru och gjorde sig skyldig till mord, men han fick ändå höra av profeten Natan: ”Jehova förlåter dig din synd.” (2 Sam. 12:13)

Jehova förlät Davids synd på grund av hans uppriktiga ånger. (Ps. 32:1–5) Även i dag blir en tjänare åt Jehova utesluten endast om han eller hon inte ångrar sig, utan fortsätter att bedriva synd. (Apg. 3:19; 26:20) Om äldstebröderna som behandlat saken inte ser att en person uppriktigt ångrar sig, måste han eller hon uteslutas.

Till en början kanske vi känner att det är för drastiskt eller hårt att utesluta någon, speciellt om det är någon som står oss nära. Men Jehova ger oss goda skäl till varför ett sådant beslut är baserat på kärlek.

Jesus sa att ”visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar”. (Matt. 11:19) Det för med sig goda resultat att utesluta en syndare som inte ångrar sig. Här är tre fördelar:

Att utesluta den som syndar ärar Jehovas namn. Eftersom vi som Jehovas vittnen bär Jehovas namn, är det ofrånkomligt att vårt uppförande påverkar hur hans namn uppfattas. (Jes. 43:10) Precis som en sons uppförande påverkar andras syn på föräldrarna, så påverkas människors syn på Jehova bland annat av hur vi uppför oss. Guds goda anseende bevaras om vi gör hans normer till våra. Det var en liknande situation på Hesekiels tid när andra nationer förknippade Jehovas namn med judarna. (Hes. 36:19–23)

Om vi lever ett omoraliskt liv drar vi skam över Jehovas heliga namn. Aposteln Petrus gav de kristna rådet: ”Som lydiga barn skall ni inte längre låta er formas efter de begär ni förut hyste i er okunnighet, utan i överensstämmelse med den Helige som har kallat er skall också ni själva bli heliga i allt ert uppförande, eftersom det står skrivet: ’Ni skall vara heliga, ty jag är helig.’” (1 Petr. 1:14–16) Ett heligt, eller rent, uppförande ger ära åt Jehovas namn.

Om ett Jehovas vittne bedriver synd är det troligt att vänner och bekanta får reda på det. En uteslutning visar att Jehova har ett rent folk som håller sig till Bibelns riktlinjer för att bevara församlingens renhet. En gång kom en man till en Rikets sal i Schweiz och sa att han ville bli medlem i församlingen. Hans syster hade blivit utesluten på grund av sexuell omoral. Han sa att han ville gå med i ”en organisation som inte tolererar dåligt uppförande”.

Uteslutning skyddar församlingen. Aposteln Paulus varnade korinthierna för att låta en broder som medvetet syndade vara kvar bland dem. Han jämförde inflytandet av en sådan man med hur surdeg kan få en deg att jäsa. Han sa: ”Lite surdeg får hela degen att jäsa.” Och han uppmanade dem: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” (1 Kor. 5:6, 11–13)

”Den onde mannen”, som Paulus nämnde, skämdes tydligen inte för att leva ett omoraliskt liv. Och andra i församlingen hade till och med börjat ursäkta hans uppförande. (1 Kor. 5:1, 2) Hade man sett mellan fingrarna med den här allvarliga synden, skulle det kunnat få andra i församlingen att ta efter den extremt omoraliska livsstil som var vanlig i staden. Om man överser med allvarliga synder, är det lätt att en slapp inställning till Guds normer sprider sig i församlingen. (Pred. 8:11) Och syndare som inte ångrar sig skulle kunna påverka och bryta ner andras tro, precis som ett blindskär kan få ett helt skepp att gå under. (Jud. 4, 12)

Uteslutning kan få den som syndat att vakna till. En gång berättade Jesus om en ung man som lämnade sin pappas hem. Sonen släppte alla hämningar och slösade bort hela sitt arv på nöjen. Han lärde sig den hårda vägen att livet utanför pappans hem var hårt och tomt. Till slut tog sonen tag i sin situation, ångrade sig och återvände hem. (Luk. 15:11–24) Jesus beskrivning av den kärleksfulle pappan, som blev överlycklig när hans son ändrade inställning, hjälper oss att förstå hur Jehova känner. Han försäkrar oss: ”Jag finner inte behag i den ondskefulles död, utan i att den ondskefulle vänder om från sin väg och får leva.” (Hes. 33:11)

På samma sätt kan uteslutna som lämnat församlingen, sin andliga familj, så småningom inse vad de har förlorat. När de förstår vilka konsekvenser deras synd får, kanske de ångrar sig. Dessutom kan goda minnen från tiden när de var nära Jehova och hans folk också bidra till att de vill komma tillbaka.

För att hjälpa någon som har syndat allvarligt behöver man vara bestämd men kärleksfull. Psalmisten David uttryckte sig så här: ”Om den rättfärdige slår mig, är det kärleksfull omtanke, tillrättavisar han mig, är det olja på huvudet.”  (Ps. 141:5) Man kan likna det vid en längdskidåkare som blir helt utmattad en kall vinterdag. Han blir svårt nedkyld och börjar lida av hypotermi, som gör att han blir dåsig. Om han somnar i snön kommer han att dö. Medan hjälpen är på väg, ger hans kompis honom då och då ett lätt slag i ansiktet för att han ska hålla sig vaken. Det kanske svider, men det kan rädda hans liv! På liknande sätt förstod David att någon kunde behöva ge honom en tillrättavisning till hans eget bästa, även om det skulle smärta.

En uteslutning ger ofta någon som har syndat den tillrättavisning som behövs. Julians son, som nämndes i inledningen, gjorde efter tio år stora förändringar i sitt liv och kom tillbaka till församlingen. Nu tjänar han som äldste. Han berättar: ”Uteslutningen ställde mig ansikte mot ansikte med konsekvenserna av min livsstil. Och det var precis den tillrättavisningen jag behövde.” (Hebr. 12:7–11)

Uteslutning är en andlig tragedi, men det behöver inte bli en total katastrof. Alla i församlingen kan göra sin del för att stödja syftet med en uteslutning.

De äldste ser aldrig fram emot att meddela någon att han eller hon ska bli utesluten. Men när de gör det försöker de efterlikna Jehovas kärlek. När de informerar personen om beslutet, försöker de att vänligt och tydligt förklara vilka steg som han eller hon behöver ta för att bli återupptagen. De äldste besöker uteslutna som har visat tecken på att de har ändrat sig och påminner dem om vad de behöver göra för att vända tillbaka till Jehova. *

Familjemedlemmar kan visa sin kärlek till församlingen och den som syndat genom att respektera uteslutningen. Julian förklarar: ”Han var fortfarande min son, men hans livsstil hade skapat en barriär mellan oss.”

Alla i församlingen kan visa kärlek baserad på principer genom att undvika kontakt och samtal med den som har blivit utesluten. (1 Kor. 5:11; 2 Joh. 10, 11) Då ställer de sig bakom tillrättavisningen som Jehova har gett genom de äldste. Alla i församlingen kan visa extra kärlek och omtanke mot familjen till den uteslutne. De har det svårt nog och ska inte behöva känna att de också är avskurna från vännerna i församlingen. (Rom. 12:13, 15)

Julian sammanfattar det så här: ”Uteslutningsanordningen är något som vi behöver och som hjälper oss att leva enligt Jehovas normer. I slutändan ger det goda resultat, även om det smärtar längs vägen. Om jag hade tolererat min sons dåliga uppförande, hade han aldrig kommit tillbaka.”